Even a genius has to work hard

19 February, 2015 at 10:14 | Posted in Education & School | 1 Comment

Several years later I developed a broader theory of what separates the two general classes of learners—helpless versus mastery-oriented. I realized that these different types of students not only explain their failures differently, but they also hold different “theories” of intelligence. The helpless ones believe that intelligence is a fixed trait: you have only a certain amount, and that’s that. I call this a “fixed mind-set.” Mistakes crack their self-confidence because they attribute errors to a lack of ability, which they feel powerless to change. They avoid challenges because challenges make mistakes more likely and looking smart less so … Such children shun effort in the belief that having to work hard means they are dumb.

Your-Inner-GeniusThe mastery-oriented children, on the other hand, think intelligence is malleable and can be developed through education and hard work. They want to learn above all else. After all, if you believe that you can expand your intellectual skills, you want to do just that …

We validated these expectations in a study published in early 2007 … As we had predicted, the students with a growth mind-set felt that learning was a more important goal in school than getting good grades. In addition, they held hard work in high regard, believing that the more you labored at something, the better you would become at it. They understood that even geniuses have to work hard for their great accomplishments. Confronted by a setback such as a disappointing test grade, students with a growth mind-set said they would study harder or try a different strategy for mastering the material.

The students who held a fixed mind-set, however, were concerned about looking smart with less regard for learning. They had negative views of effort, believing that having to work hard at something was a sign of low ability …

EinstinePeople may well differ in intelligence, talent and ability. And yet research is converging on the conclusion that great accomplishment, and even what we call genius, is typically the result of years of passion and dedication and not something that flows naturally from a gift. Mozart, Edison, Curie, Darwin and Cézanne were not simply born with talent; they cultivated it through tremendous and sustained effort. Similarly, hard work and discipline contribute more to school achievement than IQ does.

Carol S. Dweck

Extremely important and far-reaching research indeed.

Being diagnosed a “gifted child” sure is a confidence boost. But it’s not always the blessing people so often assume. It can also blind you to the fact that even if you’re smart, there are other people who are also smart. People you can learn from them. Learning that makes brain neurons grow new connections. For some of us that insight — unfortunately — comes late in life.

Kausalitet och korrelation — exemplet friskolor

19 January, 2015 at 13:48 | Posted in Education & School | Leave a comment

causation
När vi i Sverige 1992 genomförde en friskolereform fick familjer därigenom över lag större möjlighet att själva välja var man ville sätta sina barn i skola. I linje med det av Milton Friedman redan på 1950-talet förespråkade införandet av skolpeng (voucher) underlättades etablerandet av friskolor väsentligt.

Friskolorna har som följd av denna friskolereform – inte minst på senare år – ökat sin andel av skolmarknaden markant. Idag utbildas mer än 10 % av landets grundskoleelever vid en friskola och nästan 25 % av gymnasieeleverna får sin utbildning vid friskolor.

Friskoleexpansionen har dock rent geografiskt sett väldigt olika ut. Idag saknar lite mer än en tredjedel av kommunerna friskolor på grundskolenivå och två tredjedelar av kommunerna saknar friskolor på gymnasienivå. Och i genomsnitt har elever vid friskolor föräldrar med högre utbildningsnivå och inkomster än eleverna vid kommunala skolor.

Mot bland annat denna bakgrund har det bland forskare, utbildningsanordnare, politiker m.fl. blivit intressant att försöka undersöka vilka konsekvenser friskolereformen haft.

Nu är det självklart inte helt lätt att göra en sådan bedömning med tanke på hur mångfacetterade och vittomfattande de mål är som satts upp för skolverksamheten i Sverige.

Ett vanligt mål som man fokuserat på är elevernas prestationer i form av uppnående av olika kunskapsnivåer. När man genomförde friskolereformen var ett av de ofta framförda argumenten att friskolorna skulle höja elevernas kunskapsnivåer, både i friskolorna (”den direkta effekten”) och – via konkurrenstrycket – i de kommunala skolorna (”den indirekta effekten”). De kvantitativa mått man använt för att göra dessa värderingar är genomgående betyg och/eller resultat på nationella prov.

Vid en första anblick kan det kanske förefalla trivialt att göra sådana undersökningar. Det är väl bara att – kan det tyckas – plocka fram data och genomföra nödiga statistiska tester och regressioner.

Riktigt så enkelt är det nu inte. I själva verket är det – som Pontus Bäckström så förtjänstfullt visar – väldigt svårt att få fram entydiga kausala svar på den här typen av frågor:

För någon vecka sedan skrev Mats Edman, chefredaktör på SKL-tidningen Dagens Samhälle, en krönika i vilken han drog slutsatsen att fristående skolor är mycket bättre än de kommunala skolorna … Bland annat visar han att de fristående skolornas elever i snitt har 18 poäng högre meritvärde än de som gått kommunala skolor. Han visar också att de kommunala skolorna är starkt överrepresenterade bland de skolor som presterar sämst och de fristående skolorna bland de som presterar bäst.

Kritiken har dock inte låtit vänta på sig … Det är en alldeles för banal analys som ligger till grund för Edmans slutsatser i och med att han inte kontrollerar dessa skillnader mot skolornas elevsammansättning …

Syftet med detta inlägg är primärt att visa hur stor del av denna ”friskoleeffekt” som kan förklaras av de fristående skolornas elevsammansättning. För att åstadkomma en analys med pedagogiska och förhållandevis lättbegripliga resultat har jag därför gjort en regressionsanalys som först bara mäter den ”rena” friskoleeffekten. Detta görs genom att använda en dikotom variabel för huvudman (dvs en variabel som bara kan anta värdet 1 eller 0 (1 = fristående)).

Den okontrollerade medelvärdesskillnaden mellan kommunala och fristående skolor var drygt 18 poäng och det är den skillnaden som framgår av modell 1 …

I modell 2 tillförs sedan ett antal bakgrundsvariabler …Här är vi endast intresserade av att ta reda på hur ”friskoleffekten” förändras under kontroll för skolornas olika elevsammansättning.

Detta tar vi reda på genom att dividera den nya effektstorleken för huvudman (från modell 2) med den ursprungliga (från modell 1), därigenom kan vi se hur stor andel av den ursprungliga effekten som ”kontrollerats bort” av variablerna för elevsammansättning. I detta fall har alltså knappa 80 % av den ursprungliga effekten kontrollerats bort.

Som vi ser i B-koefficienten för huvudman i modell 2 återstår en oförklarad skillnad om ungefär 4 meritvärdespoäng, vilket mycket väl skulle kunna vara ett resultat av att fristående skolor är ”bättre” på det sätt Edman tänker sig. Samtidigt ska vi vara ödmjuka inför det faktum att det fortsatt finns en hel drös aspekter vi inte kontrollerat för även i dessa analyser, tex vilka lärare som arbetar på vilka skolor.

Ska man entydigt kunna visa att det föreligger effekter och att dessa är ett resultat av just friskolornas införande – och inget annat – måste man identifiera och därefter kontrollera för påverkan från alla ”störande bakgrundsvariabler” av typen föräldrars utbildning, socioekonomisk status, etnicitet, geografisk hemhörighet, religion m.m. – så att vi kan vara säkra på att det inte är skillnader i dessa variabler som är de i fundamental mening verkliga kausalt bakomliggande förklaringarna till eventuella genomsnittliga effektskillnader.

Idealt sett skulle vi, för att verkligen vinnlägga oss om att kunna göra en sådan kausalanalys, vilja genomföra ett experiment där vi plockar ut en grupp elever och låter dem gå i friskolor och efter en viss tid utvärderar effekterna på deras kunskapsnivåer. Sedan skulle vi vrida tillbaka klockan och låta samma grupp av elever istället gå i kommunala skolor och efter en viss tid utvärdera effekterna på deras kunskapsnivåer. Genom att på detta experimentvis kunna isolera och manipulera undersökningsvariablerna så att vi verkligen kan säkerställa den unika effekten av friskolor – och inget annat – skulle vi kunna få ett exakt svar på vår fråga.

Eftersom tidens pil bara går i en riktning inser var och en att detta experiment aldrig går att genomföra i verkligheten.

Det nästbästa alternativet skulle istället vara att slumpmässigt dela in elever i grupper: en med elever som får gå i friskolor (”treatment”) och en med elever som får gå i kommunala skolor (”control”). Genom randomiseringen förutsätts bakgrundsvariablerna i genomsnitt vara identiskt likafördelade i de båda grupperna (så att eleverna i de båda grupperna i genomsnitt inte skiljer sig åt i vare sig observerbara eller icke-observerbara hänseenden) och därigenom möjliggöra en kausalanalys där eventuella genomsnittliga skillnader mellan grupperna kan återföras på (”förklaras av”) om man gått i friskola eller i kommunal skola.

Problemet är bara att man kan ifrågasätta om dessa så kallade randomiserade kontrollstudier är evidentiellt relevanta när vi exporterar resultaten från ”experimentsituationen” till en ny målpopulation. Med andra konstellationer av bakgrunds- och stödfaktorer säger oss den genomsnittliga effekten i en randomiserad kontrollstudie troligen inte mycket, och kan därför inte heller i någon större utsträckning vägleda oss i frågan om vi ska genomföra en policy/åtgärdsprogram eller ej.

Det i särklass vanligaste undersökningsförfarandet är – som  i Bäckströms analys – att man genomför en traditionell multipel regressionsanalys baserad på så kallade minstakvadrat (OLS) eller maximum likelihood (ML) skattningar av observationsdata, där man försöker ”konstanthålla” ett antal specificerade bakgrundsvariabler för att om möjligt kunna tolka regressionskoefficienterna i kausala termer. Vi vet att det föreligger risk för ett ”selektionsproblem” eftersom de elever som går på friskolor ofta skiljer sig från de som går på kommunala skolor vad avser flera viktiga bakgrundsvariabler, kan vi inte bara rakt av jämföra de två skolformerna kunskapsnivåer för att därur dra några säkra kausala slutsatser. Risken är överhängande att de eventuella skillnader vi finner och tror kan förklaras av skolformen, i själva verket helt eller delvis beror på skillnader i de bakomliggande variablerna (t.ex. bostadsområde, etnicitet, föräldrars utbildning, m.m.)

Ska man försöka sig på att sammanfatta de regressionsanalyser som genomförts är resultatet – precis som i Bäckströms exempel – att de kausala effekter på elevers prestationer man tyckt sig kunna identifiera av friskolor genomgående är små (och ofta inte ens statistiskt signifikanta på gängse signifikansnivåer). Till detta kommer också att osäkerhet råder om man verkligen kunnat konstanthålla alla relevanta bakgrundsvariabler – Bäckström nämner t. ex. lärarnas olika kompetens – och att därför de skattningar som gjorts ofta i praktiken är behäftade med otestade antaganden och en icke-försumbar osäkerhet och ”bias” som gör det svårt att ge en någorlunda entydig värdering av forskningsresultatens vikt och relevans. Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att många – kanske de flesta – av de effektstudier av detta slag som genomförts, inte lyckats skapa tillräckligt jämföra grupper, och att – eftersom detta strikt sett är absolut nödvändigt för att de statistiska analyser man de facto genomför ska kunna tolkas på det sätt man gör – värdet av analyserna därför är svårt att fastställa. Det innebär också – och här ska man även väga in möjligheten av att det kan föreligga bättre alternativa modellspecifikationer (speciellt vad gäller ”gruppkonstruktionerna” i de använda urvalen) – att de ”känslighetsanalyser” forskare på området regelmässigt genomför, inte heller ger någon säker vägledning om hur pass ”robusta” de gjorda regressionsskattningarna egentligen är. Vidare är det stor risk för att de latenta, bakomliggande, ej specificerade variabler som representerar karakteristika som ej är uppmätta (intelligens, attityd, motivation m.m.) är korrelerade med de oberoende variabler som ingår i regressionsekvationerna och därigenom leder till ett problem med endogenitet.

Forskningen har inte generellt kunnat belägga att införandet av friskolor och ökad skolkonkurrens lett till några större effektivitetsvinster eller påtagligt ökade kunskapsnivåer hos eleverna i stort. De uppmätta effekterna är små och beror till stor del på hur de använda modellerna specificeras och hur de ingående variablerna mäts och vilka av dem som ”konstanthålls”. Det går således inte heller att säkerställa att de effekter man tyckt sig kunna detektera vad gäller resultatförbättringar i friskolor skulle bero på friskolorna som sådana. Metodologiskt har det visat sig vara svårt att konstruera robusta och bra kvalitetsmått och mätinstrument som möjliggör en adekvat hantering av alla de olika faktorer – observerbara och icke-observerbara – som påverkar konkurrensen mellan skolformerna och ger upphov till eventuella skillnader i elevprestationer mellan skolformerna. Följden blir att de små effekter man (i vissa undersökningar) kunnat konstatera föreligga sällan är behäftade med någon högre grad av evidentiell ”warrant”. Mycket av forskningsresultaten baseras på både otestade och i grunden otestbara modellantaganden (t.ex. vad avser linearitet, homogenitet, additivitet, icke-förekomst av interaktionsrelationer, oberoende, bakgrundskontextuell neutralitet m.m.) Resultaten är genomgående av en tentativ karaktär och de slutsatser forskare, politiker och opinionsbildare kan dra av dem bör därför återspeglas i en ”degree of belief” som står i paritet med denna deras epistemologiska status.

Svenska universitet och högskolor i fritt fall

30 December, 2014 at 10:14 | Posted in Education & School | 1 Comment

Kvantiteten har länge fått gå före kvaliteten i högskolan. Varken den förkastade budgeten eller den som riksdagen antog ändrar den bilden. Samtidigt som urholkningen av högskolan fortsätter finns det ett politiskt tryck på fler utbildningsplatser. Men ensidiga satsningar på fler platser gynnar varken samhället, högskolorna eller de studenter som får utbildning av tvivelaktig kvalitet. I nuläget måste högskolans begränsade budgetutrymme användas till att stärka utbildningens kvalitet, inte till att bygga ut högskolan ytterligare …

qualityKvaliteten på högskolan är i dag ifrågasatt. Den tveksamma kvaliteten syns bland annat i Universitetskanslersämbetets kvalitetsutvärderingar, där nästan var femte utbildning underkändes. En bidragande orsak till den bristande kvaliteten kan vara att antalet studenter har ökat snabbare än resurserna tillåter. Dessutom har det skett en urholkning av resurserna, då ersättningsbeloppen inte räknas upp med de faktiska kostnadsökningarna och dessutom minskas genom ett produktivitetsavdrag.

Samtidigt visar IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) att utbyggnaden av högskolan medfört sämre studentkvalitet. Detta är en naturlig följd av att övergången till högre studier redan är hög bland ungdomar i de högsta betygsintervallen. Det finns inte något överskott av högpresterande studenter som kan antas när fler platser tillkommer. Detta medför att studenter med allt sämre förkunskaper kommer in när högskolan växer. Dessutom är grundskolan och gymnasiets kvalitet ifrågasatt generellt. Lärarna måste lägga allt mer tid på att hjälpa studenterna genom utbildningarna vilket tar resurser från övrig undervisning. Det går inte heller att utesluta att kraven på studenterna sänks. Ökad genomströmning ger mer resurser till högskolan. Dagens resurssystem ger tyvärr incitament till högskolorna att godkänna studenter som inte når upp till kraven för godkänt.

Göran Arrius Håkan Regnér Linda Simonsen

2989556_1200_675Bra rutet! Svenska universitet och högskolor brottas idag med många problem. Två av de mer akuta är hur man ska hantera en situation med krympande ekonomi och att allt fler av studenterna är dåligt förberedda för högskolestudier.

Varför har det blivit så här? Yours truly har vid upprepade tillfällen blivit approcherad av media apropå dessa frågor, och har då utöver “the usual suspects” också försökt lyfta en problematik som sällan — antagligen av rädsla för att inte vara “politiskt korrekt” — lyfts i debatten.

De senaste femtio åren har vi haft en fullständig explosion av nya studentgrupper som går vidare till universitets- och högskolestudier. Detta är på ett sätt klart glädjande. Idag har vi lika många doktorander i vårt utbildningssystem som vi hade gymnasister på 1950-talet. Men denna utbildningsexpansion har tyvärr i mycket skett till priset av försämrade möjligheter för studenterna att tillgodogöra sig högskoleutbildningens kompetenskrav. Många utbildningar har fallit till föga och sänkt kraven.

Tyvärr är de studenter vi får till universitet och högskolor över lag allt sämre rustade för sina studier. Omstruktureringen av skolan i form av decentralisering, avreglering och målstyrning har tvärtemot politiska utfästelser inte levererat. I takt med den eftergymnasiala utbildningsexpansionen har en motsvarande kunskapskontraktion hos stora studentgrupper ägt rum. Den skolpolitik som lett till denna situation slår hårdast mot dem den utger sig för att värna — de med litet eller inget ”kulturkapital” i bagaget hemifrån.

Mot denna bakgrund är det egentligen anmärkningsvärt att man inte i större utsträckning problematiserat vad utbildningsexplosionen i sig kan leda till.

gaussOm vi för femtio år sedan vid våra universitet utbildade enbart en bråkdel av befolkningen är det ingen djärv gissning — under antagande av att “begåvning” i en population är åtminstone approximativt normalfördelad — att lejonparten av dessa studenter “begåvningsmässigt” låg till höger om mittpunkten på normalfördelningskurvan. Om vi idag tar in fem gånger så många studenter på våra högskolor och universitet kan vi — under samma antagande — knappast räkna med att en lika stor del av dessa utgörs av individer som ligger till höger om normalfördelningskurvans mittpunkt. Rimligen torde detta — ceteris paribus — innebära att i takt med att proportionen av befolkningen som går vidare till högskola och universitet ökar, så ökar svårigheterna för många av dessa att uppnå traditionellt högt ställda akademiska kravnivåer.

Här borde i så fall statsmakterna ha ytterligare en stark anledning till att öka resurserna till högskola och universitet, istället för att som idag bedriva utbildningar på mager kost och med få lärarledda föreläsningar i rekordstora studentgrupper. Med nya kategorier av studenter, som i allt större utsträckning rekryteras från studieovana hem, är det svårt att se hur vi med knappare resursramar ska kunna lösa dilemmat med högre krav på meritmässigt allt mer svagpresterande studenter.

What Americans can learn from Sweden’s school choice disaster

28 December, 2014 at 09:59 | Posted in Education & School | 2 Comments

School_ChoiceAdvocates for choice-based solutions should take a look at what’s happened to schools in Sweden, where parents and educators would be thrilled to trade their country’s steep drop in PISA scores over the past 10 years for America’s middling but consistent results. What’s caused the recent crisis in Swedish education? Researchers and policy analysts are increasingly pointing the finger at many of the choice-oriented reforms that are being championed as the way forward for American schools. While this doesn’t necessarily mean that adding more accountability and discipline to American schools would be a bad thing, it does hint at the many headaches that can come from trying to do so by aggressively introducing marketlike competition to education.
There are differences between the libertarian ideal espoused by Friedman and the actual voucher program the Swedes put in place in the early ’90s … But Swedish school reforms did incorporate the essential features of the voucher system advocated by Friedman. The hope was that schools would have clear financial incentives to provide a better education and could be more responsive to customer (i.e., parental) needs and wants when freed from the burden imposed by a centralized bureaucracy …

But in the wake of the country’s nose dive in the PISA rankings, there’s widespread recognition that something’s wrong with Swedish schooling … Competition was meant to discipline government schools, but it may have instead led to a race to the bottom …

It’s the darker side of competition that Milton Friedman and his free-market disciples tend to downplay: If parents value high test scores, you can compete for voucher dollars by hiring better teachers and providing a better education—or by going easy in grading national tests. Competition was also meant to discipline government schools by forcing them to up their game to maintain their enrollments, but it may have instead led to a race to the bottom as they too started grading generously to keep their students …

Maybe the overall message is … “there are no panaceas” in public education. We tend to look for the silver bullet—whether it’s the glories of the market or the techno-utopian aspirations of education technology—when in fact improving educational outcomes is a hard, messy, complicated process. It’s a lesson that Swedish parents and students have learned all too well: Simply opening the floodgates to more education entrepreneurs doesn’t disrupt education. It’s just plain disruptive.

Ray Fisman

Ray Fisman is not the only critical international reviewer of the Swedish voucher experiment. This is what Henry M. Levin — distinguished economist and director of the National Center for the Study of Privatization in Education at Teachers College, Columbia University — wrote when he recently reviewed the evidence about the effects of vouchers:

VouchersIn 1992 Sweden adopted a voucher-type plan in which municipalities would provide the same funding per pupil to either public schools or independent (private) schools. There were few restrictions for independent schools, and religious or for-profit schools were eligible to participate. In 1994, choice was also extended to that of public schools where parents could choose either a public or private school. In the early years, only about 2 percent of students chose independent schools. However, since the opening of this century, independent school enrollments have expanded considerably. By 2011-12 almost a quarter of elementary and secondary students were in independent schools. Half of all students in the upper secondary schools in Stockholm were attending private schools at public expense.

On December 3, 2012, Forbes Magazine recommended for the U.S. that: “…we can learn something about when choice works by looking at Sweden’s move to vouchers.” On March 11 and 12, 2013, the Royal Swedish Academy of Sciences did just that by convening a two day conference to learn what vouchers had accomplished in the last two decades … The following was my verdict:

  • On the criterion of Freedom of Choice, the approach has been highly successful. Parents and students have many more choices among both public schools and independent schools than they had prior to the voucher system.
  • On the criterion of productive efficiency, the research studies show virtually no difference in achievement between public and independent schools for comparable students. Measures of the extent of competition in local areas also show a trivial relation to achievement. The best study measures the potential choices, public and private, within a particular geographical area. For a 10 percent increase in choices, the achievement difference is about one-half of a percentile. Even this result must be understood within the constraint that the achievement measure is not based upon standardized tests, but upon teacher grades. The so-called national examination result that is also used in some studies is actually administered and graded by the teacher with examination copies available to the school principal and teachers well in advance of the “testing”. Another study found no difference in these achievement measures between public and private schools, but an overall achievement effect for the system of a few percentiles. Even this author agreed that the result was trivial.

In evaluating these results, we must also keep in mind that the overall performance of the system on externally administered and evaluated tests used for international comparisons showed substantial declines over the last fifteen years for Sweden. For those who are interested in the patterns of achievement decline across subjects and grades, I have provided the enclosed powerpoint presentation …

  • With respect to equity, a comprehensive, national study sponsored by the government found that socio-economic stratification had increased as well as ethnic and immigrant segregation. This also affected the distribution of personnel where the better qualified educators were drawn to schools with students of higher socio-economic status and native students. The international testing also showed rising variance or inequality in test scores among schools. No evidence existed to challenge the rising inequality. Accordingly, I rated the Swedish voucher system as negative on equity.

Among the industrialized countries, only three have a universal voucher or choice system Chile, Holland, and Sweden. Some would also argue that Belgium qualifies in this category. The former three countries have very different designs with the Dutch system being the most highly regulated and devoting the most attention to equity. Even so, the tracking that takes place at age 12 in the Netherlands between vocational and academic secondary schools has important equity consequences in terms of socio-economic stratification. Although based upon choice, the available choices available to a student are heavily dependent on her achievement test results. The Chilean system has witnessed an increasingly notable stratification of the population, both within and between public and private sectors. Students from more educated and wealthier families are found in the private schools which receive public funding, but can choose which students to accept from among applicants. The Chilean system allows schools to charge additional fees beyond the voucher, also favoring more advantage families.

A recent Swedish study on the effects of school-choice concluded:

The results from the analyses made in this paper confirm that school choice, rather than residential segregation, is a more important factor determining variation in grades than is residential segregation.

voucherThe empirical analysis in this paper confirms the PISA-based finding that between-school variance in student performance in the Swedish school system has increased rapidly since 2000. We have also been able to show that this trend towards increasing performance gaps cannot be explained by shifting patterns of residential segregation. A more likely explanation is that increasing possibilities for school choice have triggered a process towards a more unequal school system. A rapid growth in the number of students attending voucher-financed, independent schools has been an important element of this process …

The idea of voucher-based independent school choice is commonly ascribed to Milton Friedman. Friedman’s argument was that vouchers would decrease the role of government and expand the opportunities for free enterprise. He also believed that the introduction of competition would lead to improved school results. As we have seen in the Swedish case, this has not happened. As school choice has increased, differences between schools have increased but overall results have gone down. As has proved to be the case with other neo-liberal ideas, school choice—when tested—has not been able to deliver the results promised by theoretical speculation.

John Östh, Eva Andersson, Bo Malmberg

For my own take on this issue — only in Swedish, sorry — see here, here, here and here.

Skola och samhälle

22 September, 2014 at 09:32 | Posted in Education & School | Leave a comment

lipsillYours truly har i senaste upplagan av nättidningen Skola och samhälle en artikel om vinster i skatte-finansierade friskolor. Grundfrågan är inte om dessa ska få göra vinstuttag eller om det krävs hårdare tag i form av kontroll och inspektion. Ytterst handlar det om huruvida marknadens eller demokratins logik ska få styra våra välfärdsinrättningar.

Boosting IQs and improving the future

14 September, 2014 at 10:53 | Posted in Education & School | Leave a comment

 

9780226100098The General Educational Development test is a seven-hour exam that allows high school dropouts to show they are equivalent to high school graduates … In a 2011 study, the GED Testing Service found that within six years of earning a GED, about 40 percent of GED recipients enroll in college — but most drop out within a year. Only about 1 percent earns a bachelor’s degree.

So this year they are launching a new, more difficult test …

The GED is a good measure of scholastic ability, but it misses a completely different set of skills that matter in high school and in life. As measured by scores on other achievement tests, GED recipients are just as smart as those who graduate but do not go on to college. But why do GED recipients drop out of high school? The GED test — and achievement tests in general — miss skills like motivation, persistence, self-esteem, time management and self-control. A growing body of evidence has shown that these types of skills can be measured and that they rival raw intelligence in determining success in the labor market and school …

Making the GED harder will not address the real problem — it still will not capture many of the skills that matter in high school and in life. Most GED preparation programs focus on test preparation, with the average student studying only 30 hours before taking the exam. It is life skills that matter, not certificates.

What Americans can learn from Sweden’s school choice disaster

25 July, 2014 at 11:02 | Posted in Education & School | 4 Comments

School_ChoiceAdvocates for choice-based solutions should take a look at what’s happened to schools in Sweden, where parents and educators would be thrilled to trade their country’s steep drop in PISA scores over the past 10 years for America’s middling but consistent results. What’s caused the recent crisis in Swedish education? Researchers and policy analysts are increasingly pointing the finger at many of the choice-oriented reforms that are being championed as the way forward for American schools. While this doesn’t necessarily mean that adding more accountability and discipline to American schools would be a bad thing, it does hint at the many headaches that can come from trying to do so by aggressively introducing marketlike competition to education.
There are differences between the libertarian ideal espoused by Friedman and the actual voucher program the Swedes put in place in the early ’90s … But Swedish school reforms did incorporate the essential features of the voucher system advocated by Friedman. The hope was that schools would have clear financial incentives to provide a better education and could be more responsive to customer (i.e., parental) needs and wants when freed from the burden imposed by a centralized bureaucracy …

But in the wake of the country’s nose dive in the PISA rankings, there’s widespread recognition that something’s wrong with Swedish schooling … Competition was meant to discipline government schools, but it may have instead led to a race to the bottom …

It’s the darker side of competition that Milton Friedman and his free-market disciples tend to downplay: If parents value high test scores, you can compete for voucher dollars by hiring better teachers and providing a better education—or by going easy in grading national tests. Competition was also meant to discipline government schools by forcing them to up their game to maintain their enrollments, but it may have instead led to a race to the bottom as they too started grading generously to keep their students …

Maybe the overall message is … “there are no panaceas” in public education. We tend to look for the silver bullet—whether it’s the glories of the market or the techno-utopian aspirations of education technology—when in fact improving educational outcomes is a hard, messy, complicated process. It’s a lesson that Swedish parents and students have learned all too well: Simply opening the floodgates to more education entrepreneurs doesn’t disrupt education. It’s just plain disruptive.

Ray Fisman

[h/t Jan Milch]

For my own take on this issue — only in Swedish, sorry — see here, here, here and here.

Sverker Sörlins lustmord på Jan Björklund

24 July, 2014 at 15:16 | Posted in Education & School | Leave a comment

De senaste åren har en omfattande politisk energi gått ut på att försöka minska friskolornas svängrum och, måste man nog säga, skadeverkningar … Kanske kan det rentav vara så att svikten i skolans resultat kan knytas, i alla fall till någon del, till denna revolution av skolans huvudmannaskap?

Jan BjšrklundI en regering där Moderaterna är största parti och dess värderingar och ideal dominerar får det inte råda någon tvekan på denna punkt. Det gör det inte heller. Jan Björklund är en kompromisslös försvarare av friskolereformen …

Jan Björklund var surrad vid masten för att han inte skulle kunna lystra till sirenernas sång som handlar om att det finns en annan värld som är möjlig. En där vi börjar om igen och försöker samarbeta. Där skolan är vår gemensamma uppgift, som den var en gång i ett ljusare samhälle där FP var med och byggde världens bästa skola …

Det borde inte vara omöjligt. Men med Jan Björklund var det faktiskt just — omöjligt.

Sverker Sörlin

Sörlins tio sidor långa analys i Magasinet Arena av Jan Björklunds tid som svensk skolminister är ett absolut “must read”!

Ett sällsynt vidrigt försök att sätta munkavle på svenska lärare har slagits tillbaka

21 July, 2014 at 13:56 | Posted in Education & School | Leave a comment

För några dagar sedan kunde vi som följer läraren, författaren och skolstrategen Per Kornhall på Facebook se att han och Lärarnas Riksförbund vunnit den första delsegern mot Upplands Väsby kommun. Arbetsdomstolen underkänner Väsby kommuns skäl för avsked

ygph23jrmsyp84yco2a4Nu läser vi om det i lokaltidningen Vi i Väsby. I ”Per Kornhall får tillbaka jobbet” skriver tidningen att Arbetsdomstolen kommit med ett så kallat interimistiskt beslut, som gäller fram till dess att konflikten är löst. AD dömer att Kornhall ska få ha kvar sin anställning på kommunen från den 11 juli till dess att tvisten slutligen avgjorts.

Per Kornhall och Lärarnas Riksförbund som företräder honom, har fått rätt på alla punkter mot arbetsgivaren Upplands Väsby, som nu kommit ut i riksmedia som en arbetsplats där man vill tysta sina medarbetare. Det har skrivits om hans fall inte bara i lokaltidningen utan också i riksmedia. Kornhall är en välkänd och respekterad författare och debattör i skolfrågor.

När Vi i Väsby frågar om han framöver skulle kunna tänka sig att komma tillbaka till arbetet på kommunen blir svaret:
”Som läget är nu är jag naturligtvis inte intresserad av att komma tillbaka så som jag blivit behandlad.” Vi förstår honom.

Man kan hoppas att andra lärare och anställda i skolan vågar höja rösten efter detta. Tidigare har det funnits oroande tecken på att inte bara i privata skolor utan också i kommuner känner sig lärare åtsatta och tystade.

Se rapporten ”Tystade lärare” som togs fram av Lärarnas Riksförbund och som visade att en majoritet av de svarande lärarna, nästan 70 procent av de friskoleanställda och 53 procent av de kommunala lärarna, inte skulle våga uttala sig offentligt i media om de var missnöjda med sin arbetsgivare/skola.

Per Kornhall har gjort det lättare för lärare och andra engagerade i skolan att stå emot hot från okunniga arbetsgivare och höja sina röster när de ansvariga inte sköter sig.

Zoran Alagic

Helena von Schantz skriver — som vanligt klokt och personligt — mer om detta sällsynt vidriga försök att sätta munkavle på en visselblåsare i svensk skola.

Med röven och en bit krita

15 July, 2014 at 22:43 | Posted in Education & School | 1 Comment

I Universitetsläraren kunde man för inte alls så länge sedan — apropå den pågående debatten om studentgenomströmningen på våra universitet och högskolor —  läsa följande i sanning intressanta påpekande från en universitetslektor vid Luleå tekniska universitet:

För högskolans del gäller det att lägga energin på de studenter vi faktiskt har och acceptera att de inte är som vi själva var som studenter.

Att ingen tänkt på detta! Så enkelt. Så elegant. Det borde ju vem som helst kunnat räkna ut med röven och en bit krita. Logiken är glasklar — och videon nedan belyser på ett föredömligt sätt hur den kan omsättas i en framtida högskoleutbildning …

Next Page »

Blog at WordPress.com. | The Pool Theme.
Entries and comments feeds.