Even a genius has to work hard

23 November, 2018 at 17:39 | Posted in Education & School | 1 Comment

Several years later I developed a broader theory of what separates the two general classes of learners—helpless versus mastery-oriented. I realized that these different types of students not only explain their failures differently, but they also hold different “theories” of intelligence. The helpless ones believe that intelligence is a fixed trait: you have only a certain amount, and that’s that. I call this a “fixed mind-set.” Mistakes crack their self-confidence because they attribute errors to a lack of ability, which they feel powerless to change. They avoid challenges because challenges make mistakes more likely and looking smart less so … Such children shun effort in the belief that having to work hard means they are dumb.

Your-Inner-GeniusThe mastery-oriented children, on the other hand, think intelligence is malleable and can be developed through education and hard work. They want to learn above all else. After all, if you believe that you can expand your intellectual skills, you want to do just that …

We validated these expectations in a study published in early 2007 … As we had predicted, the students with a growth mind-set felt that learning was a more important goal in school than getting good grades. In addition, they held hard work in high regard, believing that the more you labored at something, the better you would become at it. They understood that even geniuses have to work hard for their great accomplishments. Confronted by a setback such as a disappointing test grade, students with a growth mind-set said they would study harder or try a different strategy for mastering the material.

The students who held a fixed mind-set, however, were concerned about looking smart with less regard for learning. They had negative views of effort, believing that having to work hard at something was a sign of low ability …

EinstinePeople may well differ in intelligence, talent and ability. And yet research is converging on the conclusion that great accomplishment, and even what we call genius, is typically the result of years of passion and dedication and not something that flows naturally from a gift. Mozart, Edison, Curie, Darwin and Cézanne were not simply born with talent; they cultivated it through tremendous and sustained effort. Similarly, hard work and discipline contribute more to school achievement than IQ does.

Carol S. Dweck

Extremely important and far-reaching research indeed.

Being diagnosed as​ a ‘gifted child’ sure is a confidence boost. But it’s not always the blessing people so often assume. It can also blind you to the fact that even if you’re smart, there are other people who are also smart. People you can learn from. Learning that makes brain neurons grow new connections. For some of us that insight — unfortunately — comes late in life.

Advertisements

Deutschlands Schulen brauchen eine grundlegende Reform

25 October, 2018 at 08:35 | Posted in Education & School | Comments Off on Deutschlands Schulen brauchen eine grundlegende Reform

 

Das leere Versprechen vom Aufstieg durch Bildung

22 October, 2018 at 14:37 | Posted in Education & School | Comments Off on Das leere Versprechen vom Aufstieg durch Bildung

oecdstudie_viertel_schafft_aufstieg_bildung20120911183624Die Bilanz fällt ernüchternd aus. Kinder, die aus schwierigen sozialen Verhältnissen oder aus Familien mit Migrationshintergrund stammen, haben immer noch deutlich schlechtere Chancen im deutschen Bildungssystem als andere. Das ist das Ergebnis einer Analyse des Bildungsforschers Klaus Klemm im Auftrag des Deutschen Gewerkschaftsbundes (DGB).

Sein Fazit: “Deutschlands Kindertagesstätten und Schulen bauen die Spaltung der Gesellschaft in Gewinner und Verlierer nicht ab, sondern verfestigen sie.” Schon in der Kita würden Ungleichheiten von Kindern aus unterschiedlichen sozialen Lebenslagen angebahnt.

“Personalnot in Schulen und an Kitas, mangelnde Ausstattung für inklusives Lernen oder die Integration von Flüchtlingen – wenn Knappheit herrscht oder ein System nicht funktioniert, trifft es die Gruppe der sozial Schwächsten am stärksten”, sagt Klemm. Er hat Daten zu einzelnen Stationen im Bildungssystem neu ausgewertet – und auf Chancengleichheit von der Krippe bis zur Hochschule überprüft.

Der Spiegel

Ekonomistas — allt från etablissemangsekonomers färdigtuggade skräpmat till läsvärda ariklar

18 October, 2018 at 21:34 | Posted in Education & School | 1 Comment

VlachosFör att utröna vilka effekter skolval har är det naturligtvis centralt att känna till vilken typ av skolor familjer föredrar. Det finns i princip två sätt att få kunskap kring detta: man kan fråga familjer vilken typ av skolor de uppskattar och man kan observera vilka skolor familjer faktiskt väljer. Vilken metod man väljer kan ge väldigt olika svar, vilket manifesteras i en debattartikel av Almega och Friskolornas Riksförbund som hävdar att obligatoriskt skolval är ett sätt att minska den sociala skolsegregationen.

Artikeln är baserad på en enkätundersökning som bland annat kommer fram till att föräldrar med svaga socioekonomiska förutsättningar värdesätter skolor med bra akademiska resultat särskilt högt. Socioekonomiskt starka familjer värderar däremot trivsel högre. Detta resultat påstås i rapportsammanfattningen vara i linje med vad den internationella forskningen visar, men att socioekonomiskt starka familjer skulle värdesätta skolors akademiska nivå lägre än socioekonomiskt svaga är minst sagt kontraintuitivt. Det kan därför vara bra att klargöra vad den internationella forskningen kring skolval egentligen kommit fram till.

En färsk studie från New York, som är under revidering för American Economic Review, finner att familjer söker sig till skolor (i detta fall high-schools) med högpresterande elever. Detta gäller för samtliga undersökta elevgrupper men resultaten visar att elever som själva är högpresterande är särskilt benägna att välja skolor med högpresterande elever. Däremot finns det inget som tyder på familjer skulle vara särskilt benägna att välja skolor som förvaltar sitt elevmaterial väl. Att en skola har ett högt ”förädlingsvärde” lockar alltså inte fler att välja den. Inte heller är familjer mer benägna att välja skolor som enligt studiens statistiska analys skulle passa just deras barn särskilt väl …

Liknande resultat går igen i andra studier. En välkänd sådan från North Carolina finner att familjer med stark socioekonomisk bakgrund är särskilt benägna att välja skolor med goda resultat, vilket alltså i hög grad fångar skolans elevsammansättning. Studien finner också att familjer från olika minoritetsgrupper har en tydlig preferens för skolor där respektive minoritetsgrupp är välrepresenterad. Lika söker alltså i hög grad lika.

Det finns även en svensk rapport som undersöker familjers faktiska skolval (lågstadiet). Hur en skola presterar på de nationella proven är inte särskilt viktigt medan avstånd till hemmet har betydelse. Vidare gör hög andel elever med utländsk bakgrund gör en skola mindre attraktiv, särskilt då för lågutbildade familjer med svensk bakgrund och högutbildade familjer med utländsk bakgrund. Skolor med många nyanlända ratas dock främst av svenska högutbildade familjer. Familjer med svensk bakgrund, speciellt de högutbildade, verkar även angelägna att välja skolor med socioekonomiskt starka elever, något som familjer med utländsk bakgrund verkar undvika. Generellt verkar familjer söka sig till skolor där eleverna tillhör samma socioekonomisk grupp som en själv. Lika söker återigen lika …

Snarare än att förlita sig på vad familjer uppger i enkäter är det önskvärt att studier av skolval baseras på hur familjer faktiskt väljer skolor. Det är trots allt vad familjer gör och inte vad de säger som i slutändan spelar roll för vilka konsekvenser skolvalet får. Dessutom spelar skolvalets utformning roll och ordningen med urval baserat på kötid till populära friskolor är med största sannolikhet något som förstärker skolvalets segregerande effekter. Oavsett skolvalets utformning måste dock slutsatsen från forskningen kring familjers preferenser vara att skolval knappast kan vara ett särskilt verksamt verktyg för att bryta den sociala skolsegregationen.

Jonas Vlachos

Som alltid initierat, relevant och intressant från en av våra få duktiga ekonomer som ägnar sig åt skolforskning.

Ekonomistas blandar allt från etablissemangsekonomers färdigtuggade skräpmat till synnerligen läsvärda artiklar av forskare som Jonas Vlachos.

Sovra och läs!

The British school system​ — damaging working-class children

10 October, 2018 at 17:49 | Posted in Education & School | Comments Off on The British school system​ — damaging working-class children

While on the surface middle and working class children appear to be receiving the same comprehensive education, in some​e cases while attending the same schools, the entrenchment of policies of choice and excessive testing, assessment, sorting and sifting mean that they are increasingly educated apart as they move through the school system. The divide in English education is not just between state and private, but also within the state sector itself.Diane-Reay-featuredIn the past the barriers to realising working class educational potential came through failing the 11-plus and being consigned to schools seen to be second-rate, or being relegated to the bottom stream of a grammar school. Now OECD research shows that middle class students tend to be taught in smaller classes and have access to better quality teaching resources than their working class peers. Although nominally receiving the same education as middle class students who attend state schools, working class children are subject to a narrowing of the curriculum and a degree of teaching to the test that is not experienced by their middle class peers. They are also more likely to be taught by inexperienced teachers and to experience a higher turnover of staff. The historical legacy of different education for different classes still overshadows the state sector. But the inequalities it perpetuates have been reinforced by the neoliberal drive towards markets, competition, regulation, and individualism.

Diane Reay

Miseducation

4 October, 2018 at 00:08 | Posted in Education & School | Comments Off on Miseducation

When Diane Reay, Cambridge University professor of education, started researching her book about working class children’s experiences of education, she had no idea just how much inequality she would uncover in state schools today … She expected to find the English state system was providing roughly the same education for all. “But it doesn’t” …

miseduReay’s background informs her book and her opinions. The daughter of a coalminer, and the eldest of eight, she grew up on a council estate and received free school meals. She then spent 20 years working as a teacher in London primary schools before moving into academia and ending up at Cambridge …

“I learned as a small child I had to work at least twice as hard as the middle class children to achieve the same result. When I did show ambition – to go to LSE to be a political researcher – I was told it wasn’t appropriate.”

How much has changed? “This government is making inequality in education worse, not better,” she says.

Donna Ferguson/The Guardian

Die Soziale Spaltung wird durch Privatschulen zementiert

4 October, 2018 at 00:01 | Posted in Education & School | Comments Off on Die Soziale Spaltung wird durch Privatschulen zementiert

inklusion_by_thomas_plassmann_6Der Bildungswissenschaftler Marcel Helbig hat für das Wissenschaftszentrum in Berlin die soziale Spaltung in Deutschland messbar gemacht. In seiner aktuellen Studie … hat er zusammen mit seiner Kollegin Stefanie Jähnen gewaltige Datenmengen aus 74 deutschen Städten ausgewertet. Er wollte wissen, wie sich einkommensschwache Menschen auf die Stadtgebiete verteilen. Das Ergebnis: Bis auf wenige Ausnahmen ist die Segregation in Deutschland gestiegen. Arme und Reiche, aber auch Akademiker und Arbeiter bleiben immer mehr unter sich. “In Berlin leben etwa 25 Prozent der armen Kinder in Gebieten, in denen sich Armut massiv ballt”, sagt Helbig. Umgekehrt gebe es Viertel, in denen Kinder gar keine armen Menschen mehr kennen. “Diese soziale Spaltung wird durch Privatschulen noch zementiert”, sagt der Forscher. Denn die boomen: In den vergangenen 20 Jahren hat sich die Zahl der Privatschüler um 30 Prozent erhöht, die Anzahl der privaten Grundschulen sogar vervierfacht. “Das ist ein ernsthafter Hinweis darauf, dass Privatschulen genutzt werden, um sich bestimmten sozialen Gruppen zu entziehen”, sagt Helbig …

“Die sozialen Unterschiede sind da am größten, wo ein gewisses Abgrenzungsbedürfnis gegenüber Hartz-IV- oder Migrantenfamilien vorhanden ist”, sagt der Bildungsforscher Helbig. “Ich habe absolutes Verständnis dafür, dass die Eltern das Beste für ihre Kinder wollen – aber gesamtgesellschaftlich betrachtet wird so Ungleichheit noch verstärkt.”

Fabienne Hurst/Die Zeit

Was Deutschland vom schwedischen Schulsystem lernen kann — fast nichts!

2 October, 2018 at 15:32 | Posted in Education & School | Comments Off on Was Deutschland vom schwedischen Schulsystem lernen kann — fast nichts!

1531004351Die vorliegende Darstellung der gegenwärtigen Bildungsdebatte in Schweden und einiger der ihr zugrunde liegenden Entwicklungen verfolgt eine doppelte Zielsetzung. Zum einen will sie gegebenenfalls zu einem etwas nüchterneren, realistischeren Blick auf die schwedische Schule beitragen. Noch immer wird Schweden von manchen Betrachtern und Betrachterinnen zu einer Art „pädagogischem Utopia“ verklärt, in dem z.B. Reformen keine negativen Nebenfolgen haben … Das auf diese Weise entstehende Schweden-Bild besteht so zu einem guten Teil aus Projektionen von Vorstellungen der „guten Schule“ der deutschen Betrachterinnen und Betrachter … Hier möchte der Artikel ein Stück weit Aufklärungsarbeit leisten.

Zum anderen können manche der gegenwärtig in Schweden zu beobachtenden Entwicklungen vorsichtige Aufschlüsse auf möglicherweise in Deutschland zu erwartende Entwicklungen geben. Auch in Deutschland ist der Privatschulsektor in sprunghaftem Wachstum begriffen und werden Schulwahlmöglichkeiten erweitert … Sicherlich ist die Situation aufgrund abweichender Rahmenbedingungen nicht ohne Weiteres übertragbar; dennoch kann der Blick auf Schweden das Bewusstsein für Fragen wie die der zunehmenden sozialen Segregation im Schulsystem und der Auswirkungen der Einführung von Marktelementen auch im deutschen Schulsystem schärfen.

Kathleen Falkenberg/Bettina Vogt/Florian Waldow

Pedagogik — ett ämne i fritt fall mot avgrunden

12 September, 2018 at 16:33 | Posted in Education & School | 2 Comments

Ingenstans i den svenska akademin befinner sig en disciplin mer uppenbart på randen av en antiintellektuell avgrund än pedagogiken. I inget annat akademiskt ämne har postmodern sanningsrelativism och kvasi-vetenskaplig mumbo jumbo fått en sådan framskjuten position.

Ett tydligt belägg för sakernas bedrövliga tillstånd inom svensk så kallad “pedagogisk forskning” kan man få genom att till exempel läsa artikeln “En pedagogisk relation mellan människa och häst — på väg mot en pedagogisk filosofisk utforskning av mellanrummet” i Pedagogisk Forskning i Sverige:

Med en posthumanistisk ansats belyser och reflekterar jag över hur både människa och häst överskrider sina varanden och hur det öppnar upp ett mellanrum med dimensioner av subjektivitet, kroppslighet och ömsesidighet.

Eller, om man så vill, genom att ta del av bidragen i en nyligen utkommen “forskningsantologi” i pedagogik:

posthumanistisk-pedagogik-teori-undervisning-och-forskningspraktikDen posthumanistiska pedagogiken utmanar oss att producera nya verkligheter där människan inte längre sätter sig själv i centrum. Kropp, materia, djur och natur blir aktiva deltagare när kunskap blir till. Det möjliggör att se lärande och kunskap på ett nytt och annorlunda sätt.

I stället för att fokusera på gränser visar den posthumanistiska pedagogiken hur fruktbart det kan vara att följa oriktade och asymmetriska rörelser åt oförutsägbara och okontrollerbara håll …

Boken ger olika ingångar till posthumanistisk pedagogik, så som filosofi, etik, feminism, poesi, visuell kunskap och dokumentation, men också bokhundar, skolböcker, pennskrin, dataskärmar, monterade djur och ultraljudsbilder.

elite-daily-sleeping-studentOch så säger man att pedagogikämnet är i kris. Undrar varför …

Profitfri skola? Ja tack!

31 August, 2018 at 15:53 | Posted in Education & School | 1 Comment

policyideer-for-svensk-skola.jpgSom diskuterats tidigare kommer utförarens drivkrafter att spela en betydande roll för den verksamhet som bedrivs och det är svårt att via regelverket förhindra att utförarens motiv kan dra i en oönskad riktning …

Exempelvis finns det anledning att ifrågasätta om de incitament till kostnadsminimering som vinstmotivet ger upphov till verkligen är lämpliga i skolan. Det helhetsansvar och den budget för en elev som en skola har för att tillvarata elevernas intressen är på många sätt svårförenliga med vinstintresset: risken finns till exempel att utföraren inte väljer de bäst anpassade läromedlen och undervisningsmetoderna utan istället prioriterar de som är billigare. Även om konkurrens om eleverna har vissa positiva effekter finns det också anledning att ifrågasätta om regelverket verkligen förmår hantera de negativa konsekvenser som konkurrensen om eleverna kan ge upphov till och om stark konkurrens är förenlig med skolans myndighetsroll.

När man på 1990-talet påbörjade systemskiftet inom välfärdssektorn anfördes ofta som argument för privatiseringarna att man skulle slippa den byråkratiska logikens kostnader i form av regelverk, kontroller och uppföljningar? Konkurrensen — denna marknadsfundamentalismens panacé — skulle göra driften effektivare och höja verksamheternas kvalitet. Marknadslogiken skulle tvinga bort de ‘byråkratiska’ och tungrodda offentliga verksamheterna och kvar skulle bara finnas de bra företagen som ‘valfriheten’ möjliggjort.

När den panglossianska privatiseringsvåtdrömmen visar sig vara en mardröm, tror tyvärr våra politiker att just det som man ville bli av med – regelverk och ‘byråkratisk’ tillsyn och kontroll – skulle vara lösningen?

Man tar sig för pannan – och det av många skäl!

För ska man genomföra de åtgärdspaket som förs fram undrar man ju hur det går med den där effektivitetsvinsten. Kontroller, uppdragsspecifikationer, inspektioner m m kostar ju pengar — och hur mycket överskott blir det då av privatiseringarna när dessa kostnader också ska räknas hem i kostnads- intäktsanalysen? Och hur mycket värd är den där ‘valfriheten’ när vi ser hur den gång på gång bara resulterar i verksamhet där vinst genereras genom kostnadsnedskärningar och sänkt kvalitet?

Beslutet att släppa in vinstdrivande företag i välfärdssektorn har varit ett dyrköpt misstag. I Chile satte man på skolområdet stopp för detta för ett par år sedan. Sverige är nu det enda land i världen som accepterar vinstintresse i skattefinansierade skolor. Men — kan Chile rätta till misstag så borde vi också kunna!

Grundfrågan är inte om skattefinansierade privata företag ska få göra vinstuttag eller om det krävs hårdare tag i form av kontroll och inspektion. Grundfrågan är om det är marknadens och privatiseringarnas logik som ska styra våra välfärdsinrättningar eller om det ska ske via demokratins och politikens logik. Grundfrågan handlar om den gemensamma välfärdssektorn ska styras av demokrati och politik eller av marknaden.

Den svenska skolans dödgrävare

5 June, 2018 at 09:30 | Posted in Education & School | 1 Comment

Sedan länge är det känt och påtalat att många av de utbildningar som bedrivs vid landets högskolor och universitet idag har en mager kost att leva på. Resultatet blir därefter – få lärarledda föreläsningar i rekordstora studentgrupper.

130608_okx6abTill detta kommer explosionen av nya studentgrupper som går vidare till universitetsstudier. Detta är på ett sätt klart glädjande. Idag har vi lika många doktorander i vårt utbildningssystem som vi hade gymnasister på 1950-talet! Men denna utbildningsexpansion har tyvärr i mycket skett till priset av försämrade möjligheter för studenterna att tillgodogöra sig högskoleutbildningens kompetenskrav. Många har fallit till föga och sänkt kraven.

Tyvärr är de studenter vi får till universitet och högskolor över lag allt sämre rustade för sina studier. Omstruktureringen av skolan i form av decentralisering, avreglering och målstyrning har tvärtemot politiska utfästelser inte levererat. Den pålagda professionaliseringen av lärarkåren har snarare resulterat i deprofessionalisering i takt med att resurser minskat och uppgifter och ansvarsområden ökat.

I takt med den eftergymnasiala utbildningsexpansionen har en motsvarande kunskapskontraktion hos stora studentgrupper ägt rum. Den skolpolitik som lett till denna situation slår hårdast mot dem den utger sig för att värna – de med litet eller inget ”kulturkapital” i bagaget hemifrån.

Kanske är de här trenderna och problemen speciellt tydliga inom den del av vårt universitets- och högskoleväsende som ägnar sig åt lärarutbildning.

Lärarstudenter rekryteras i dag i allt större utsträckning från studieovana hem. Lärarstudenters betyg och resultat på högskoleprov har också minskat under en längre tid. Samtidigt som rekryteringen av lärarstudenter med höga studieresultat således försvårats, har det i allt högre grad ställts krav på lärarutbildningens akademiska nivå. Hur vi med knappare resursramar ska kunna lösa dilemmat med högre krav på meritmässigt allt mer svagpresterande studenter är svårt att se.

Enligt universitetens egen statistik har lärarprogrammen genomgående lågt söktryck med i genomsnitt knappt över en sökande per plats, vilket självklart återspeglas i betygskraven. Detta innebär också att studenter med högre betyg saknar utmaningar och söker sig till andra utbildningar.

Lärarnas relativlöner har minskat under en längre tid. För 50 år sedan tjänade en folkskollärare i genomsnitt nästan lika mycket som en ingenjör. Idag är en grundskolelärarlön i snitt 65 procent av en civilingenjörslön. För 50 år sedan tjänade en läroverkslärare i genomsnitt 35 procent mer än en ingenjör. Idag är en gymnasielärarlön i snitt 75 procent av en civilingenjörslön.

Den allmänna lärarlönenivån måste öka. Men detta är bara möjligt om kommunernas kamrerarattityd till skolan blir ett minne blott och staten också är beredd att satsa på det som på sikt ger högre tillväxt och välfärd i ett kunskapssamhälle – kunskap! Ingen kan ta del av modern utbildningspolitisk forskning utan att inse hur huvudlös de senaste decenniernas skolpolitik varit när det gäller dessa fundamenta. Skolans problem går i grunden inte att lösa utan att höja lärares relativlöner och ge dem drägliga arbetsvillkor. Detta är inte möjligt att uppnå med kommunalt huvudmannaskap. Historien förskräcker.

Egentligen är det märkligt att lärarlönetappet ohämmat fått fortgå så länge. Få åtgärder torde ha större långsiktig avkastning än att satsa på att få duktiga lärare som kan förmedla kunskaper till nästkommande generationer.

Här har vi så klart också ett av huvudskälen till de problem som svensk skola brottas med i dag. Varför skulle högpresterande studenter annat än undantagsvis välja att söka sig till en utbildning som leder in i ett yrke som idag kännetecknas av låg lön och avsaknad av all prestige och status? Före kommunaliseringen av skolan skulle man kanske kunna hävda att lärares arbetsvillkor delvis kunde kompensera för dessa brister. Men nu när fyra av tio yrkesverksamma lärare på grund av låga löner och bristande arbetsvillkor överväger att byta till arbete utanför skolan, finns inga sådana motverkande kompensationer.

I detta läge behövs rejäla mediciner. Och då räcker tyvärr inte – i och för sig vällovliga — åtgärder som införande av lärarlegitimering och fler gymnasielektorer. Anledningen är helt enkelt att dessa åtgärder inte berör de fundamentala problem som jag här har berört.

Låt oss tala och tala tydligt! Det vi idag kan se av kommunaliseringens och friskolornas konsekvenser borde leda till krav på att staten tar ett större ansvar för svensk skola. Om förstatligande är svårt att svälja, borde man åtminstone kunna återgå till det system av öronmärkta statliga pengar till skolan som fanns fram till år 1993. Och ge lärare bättre lön och arbetsvillkor så kommer också bättre studenter att söka sig till lärarutbildningarna. Först då kan vi få en skola som är bäst i klassen.

Kjell-Olof Feldts och finansdepartementets ekonomistiska perspektiv var tillsammans med Ingvar Carlssons och Göran Perssons vision om en kommunaliserad skola med om att på 1980-talet driva fram ett beslut som flera socialdemokratiska politiker idag erkänner har resulterat i att en lång svensk tradition inom arbetarrörelsen kring skapande av en likvärdig skola idag fullständigt kapsejsat.

Om jag inte missminner mig var det en av dessa den svenska skolans dödgrävare som satt i riksdagen för trettiofem år sedan och rimmade på temat ”ett jävla skit” som man ”baxat ända hit”. Samma sak kan sägas om kommunaliseringen av svensk skola. Det är dags att sätta stopp nu. Den kommunaliserade skolan har baxat färdigt!

For-profit schools corrupt educational systems — lessons from Sweden

1 June, 2018 at 16:59 | Posted in Education & School | 1 Comment

Neoliberals and libertarians have always provided a lot of ideologically founded ideas and ‘theories’ to underpin their Panglossian view on markets. But when they are tested against the ​reality they usually turn out to be wrong. The promised results are simply not to be found. And that goes for for-profit schools too.

13985314751_448115c2f8_o-1024x954The Swedish school system has somewhat oddly combined market principles such as decentralization, choice, competition, and corporate providers with an evaluation system that is highly trust-based and where teacher-set school grades are high-stakes for the students. This means that both students and schools have incentives to game a system that is easy to game and the findings suggest that the integrity of the evaluation system has been compromised. The results show that all groupings of free schools set higher grades than municipal schools when controlling for student achievement on national tests. As the national tests are locally graded, they are not fully reliable and the differences between public and private providers are more pronounced when more reliable tests are used to control for achievement.

To some extent, the differences in grading standards between municipal and free schools can be accounted for by differences in location and student demographics. Even after holding such factors constant, however, grading standards among private providers appear lenient, in particular among schools that belong to two of the large corporate groups (IES and Kunskapsskolan). Grading is less lenient among other free schools, including those that belong to the large corporate group Academedia, but still significantly more generous than among municipal schools. These differences between corporate providers that face similar incentives seem worthy of deeper investigation.

Students at all free schools groupings have higher teacher-set subject grades than students at municipal schools, an advantage that remains after taking location and student composition into account. Among all free school groupings except the IES, however, the results indicate that this performance advantage over public schools can fully be accounted for by more lenient grading standards. For free schools that belong to the IES, close to two-thirds of the grading advantage over public schools can be attributed to more generous grading …

Back in the 1970’s, Campbell (1979, p. 85) wrote that ‘the more any quantitative social indicator is used for social decision-making, the more subject it will be to corruption pressures and the more apt it will be to distort and corrupt the processes it is intended to monitor’. Campbell’s argument was not only that certain incentives would corrupt the measurement of – for example – educational outcomes, but also that education itself might be harmed. In this chapter, I have presented evidence suggesting that opening up education to providers with strong incentives can compromise educational measurement. Whether it also corrupts the educational process itself is an even more important question, but a question I leave for others to consider. An important takeaway from the analysis presented here is that different providers do not necessarily respond in the same way, even when faced with similar market conditions and acting under the same regulatory regime.

Jonas Vlachos

Friskolefusket — nu får det vara nog!

30 May, 2018 at 21:41 | Posted in Education & School | Comments Off on Friskolefusket — nu får det vara nog!

130206_friskola_001The Swedish school system has somewhat oddly combined market principles such as decentralization, choice, competition, and corporate providers with an evaluation system that is highly trust-based and where teacher-set school grades are high-stakes for the students. This means that both students and schools have incentives to game a system that is easy to game and the findings suggest that the integrity of the evaluation system has been compromised. The results show that all groupings of free schools set higher grades than municipal schools when controlling for student achievement on national tests. As the national tests are locally graded, they are not fully reliable and the differences between public and private providers are more pronounced when more reliable tests are used to control for achievement.

To some extent, the differences in grading standards between municipal and free schools can be accounted for by differences in location and student demographics. Even after holding such factors constant, however, grading standards among private providers appear lenient, in particular among schools that belong to two of the large corporate groups (IES and Kunskapsskolan).

Jonas Vlachos

Vi som arbetar inom det svenska utbildningssystemet tycker att det är självklart att det är vi som lärare som ska sätta betyg på det våra elever presterar. Men tyvärr har vi i vårt land — som det enda i världen idag — infört ett friskolesystem som fullständigt kullkastar människors tillit till vårt betygssystem. För att stärka sina positioner på marknaden väljer friskolor systematiskt att sätta glädjebetyg för att falskeligen ge sken av att det i dessa skolor går ut elever med högre kunskaper än i andra. I friskolekoncernernas värld urholkas betygen för att istället bli ett sätt att fuska till sig fördelar på. Värst av alla dessa friskolor är Kunskapsskolan och Internationella Engelska skolan.

Dessa skojare och fifflare har alldeles för länge tillåtits underminera svensk skola. Nu är det dags för politikerna — som aktivt och/eller genom ren flathet har gjort denna skandal möjlig i snart trettio år — att visa lite samhällsansvar och se till att Sverige blir av med den skamfläck som stavas friskolor.

Höjd lön för lärare ett måste

30 May, 2018 at 08:46 | Posted in Education & School | Comments Off on Höjd lön för lärare ett måste

År efter år ser vi hur viljan att bli lärare minskar. I början på 1980-talet fanns det nästan åtta sökande per plats på lågstadielärarutbildningen. Idag är det inte mycket mer än en sökande per plats på grundlärarutbildningen.

Enligt UKÄ har det totala antalet sökande individer till lärarutbildningar sjunkit från ht 2017 till ht 2018 med över 5 procent (för förskollärare var minskningen över 13 procent). Under höstterminen 2016 var söktrycket till förskollärarutbildning 1,9 sökande per antagen och för ämneslärarutbildning med inriktning mot årskurs 7–9 1,2 sökande per antagen.

Detta är ett samhällsproblem som vi borde tala om. I en värld där allt hänger på kunskap är det på sikt avgörande för svensk ekonomi att åter göra läraryrket attraktivt.

I Sverige har levnadsstandarden mätt som per capitainkomst ökat med en faktor på över 50 sedan mitten av 1800-talet. Överlag är människor i västvärlden idag mer tjugo gånger rikare än vad de var för ett och ett halvt sekel sedan. Dess befolkning har en förväntad livstid som är nästan dubbelt så hög som förfädernas. Vad har skapat denna ökning i välfärd och levnadsstandard?

Kunskaper är ett slags instruktioner eller recept som talar om hur vi kan använda våra resurser för att producera nyttigheter. Med bättre kunskaper kan tillväxten öka även om de materiella resurserna är begränsade. Till skillnad från människor (med sina speciella färdigheter och utbildning) och ting (aktier, maskiner, naturtillgångar) styrs kunskap av stigande avkastning. Ett föremål (en portion mat) kan bara konsumeras av en enskild person vid ett tillfälle, medan kunskap (matreceptet) kan användas av hur många som helst när som helst.

Så kunskapsproduktion har en helt avgörande betydelse för skapandet av nationernas välfärd. Och om idéer och kunskaper spelar en så avgörande roll för långsiktig tillväxt och välfärd borde betydligt mer av samhällsdebatten handla om utbildningsstrategier, forskningssatsningar och lärarlöner.

En av de absolut viktigaste förklaringarna till den katastrofala utvecklingen vad avser sökande till lärarutbildningarna i Sverige är att lärarlönerna under lång tid har urholkats. Sveriges lärare ligger idag ligger lång ner på lönelistan inom OECD.

Ser vi på hur lärarnas reallöner utvecklats de senaste fyra decennierna är det egentligen märkligt att någon i det här landet över huvud kan tänka sig bli lärare:

Källa: LR, SCB och egna beräkningar.

Saco undersökte för några år sedan hur livslöneberäkningar av hur olika utbildningsval lönar sig sett över hela livet. Resultatet jämfördes med en genomsnittlig individ som börjar förvärvsarbeta direkt efter gymnasiet. Studien försökte skatta vad olika akademiska utbildningsval innebär i ekonomiska termer, med hänsynstagande till inkomstbortfall och skuldsättning under studietiden, inkomstskatter m m.

För lärare var det en deprimerande läsning. Det visade sig nämligen att det är en ren förlustaffär att utbilda sig till lärare. För samtliga lärarutbildningar gäller att de ger en negativ avkastning – de har alltså sämre livslön än de som börjar jobba direkt efter gymnasiet istället för att skaffa sig en högskoleexamen.

Höjda lärarlöner är inte en tillräcklig förutsättning för att vi åter ska få en svensk skola av världsklass. Men det är en nödvändig förutsättning! Omfattande skolforskning har övertygande visat att det kommunala huvudmannaskapet är en av de viktigaste orsakerna bakom lärarlönernas och den svenska skolans kräftgång de senaste decennierna.

De politiska partierna måste droppa sina ideologiska skygglappar och inse att en och annan helig ko måste slaktas om vi ska få rätt på svensk skola. Folkpartiet insåg redan för nästan tio år sedan att när skolfakta sparkar så får man vara så god att ändra kurs – även om det eventuellt skulle stå i strid med ideologin. När ska övriga partier våga ta det steget?

Ska läraryrkets attraktionskraft upp är höjda löner ett måste! Ska det vara så svårt att begripa? Det finns inga gratisluncher. Vill vi ha en svensk skola i världsklass så måste det få kosta. Höj lärarlönerna. För Sveriges ekonomi. Och för Sveriges framtid.

Soziale Spaltung wird durch Privatschulen zementiert

23 May, 2018 at 21:45 | Posted in Education & School | Comments Off on Soziale Spaltung wird durch Privatschulen zementiert

inklusion_by_thomas_plassmann_6Der Bildungswissenschaftler Marcel Helbig hat für das Wissenschaftszentrum in Berlin die soziale Spaltung in Deutschland messbar gemacht. In seiner aktuellen Studie … hat er zusammen mit seiner Kollegin Stefanie Jähnen gewaltige Datenmengen aus 74 deutschen Städten ausgewertet. Er wollte wissen, wie sich einkommensschwache Menschen auf die Stadtgebiete verteilen. Das Ergebnis: Bis auf wenige Ausnahmen ist die Segregation in Deutschland gestiegen. Arme und Reiche, aber auch Akademiker und Arbeiter bleiben immer mehr unter sich. “In Berlin leben etwa 25 Prozent der armen Kinder in Gebieten, in denen sich Armut massiv ballt”, sagt Helbig. Umgekehrt gebe es Viertel, in denen Kinder gar keine armen Menschen mehr kennen. “Diese soziale Spaltung wird durch Privatschulen noch zementiert”, sagt der Forscher. Denn die boomen: In den vergangenen 20 Jahren hat sich die Zahl der Privatschüler um 30 Prozent erhöht, die Anzahl der privaten Grundschulen sogar vervierfacht. “Das ist ein ernsthafter Hinweis darauf, dass Privatschulen genutzt werden, um sich bestimmten sozialen Gruppen zu entziehen”, sagt Helbig …

“Die sozialen Unterschiede sind da am größten, wo ein gewisses Abgrenzungsbedürfnis gegenüber Hartz-IV- oder Migrantenfamilien vorhanden ist”, sagt der Bildungsforscher Helbig. “Ich habe absolutes Verständnis dafür, dass die Eltern das Beste für ihre Kinder wollen – aber gesamtgesellschaftlich betrachtet wird so Ungleichheit noch verstärkt.”

Fabienne Hurst/Die Zeit

När Ekonomistas är som bäst

22 May, 2018 at 16:02 | Posted in Education & School | Comments Off on När Ekonomistas är som bäst

VlachosFör att utröna vilka effekter skolval har är det naturligtvis centralt att känna till vilken typ av skolor familjer föredrar. Det finns i princip två sätt att få kunskap kring detta: man kan fråga familjer vilken typ av skolor de uppskattar och man kan observera vilka skolor familjer faktiskt väljer. Vilken metod man väljer kan ge väldigt olika svar, vilket manifesteras i en debattartikel av Almega och Friskolornas Riksförbund som hävdar att obligatoriskt skolval är ett sätt att minska den sociala skolsegregationen.

Artikeln är baserad på en enkätundersökning som bland annat kommer fram till att föräldrar med svaga socioekonomiska förutsättningar värdesätter skolor med bra akademiska resultat särskilt högt. Socioekonomiskt starka familjer värderar däremot trivsel högre. Detta resultat påstås i rapportsammanfattningen vara i linje med vad den internationella forskningen visar, men att socioekonomiskt starka familjer skulle värdesätta skolors akademiska nivå lägre än socioekonomiskt svaga är minst sagt kontraintuitivt. Det kan därför vara bra att klargöra vad den internationella forskningen kring skolval egentligen kommit fram till.

En färsk studie från New York, som är under revidering för American Economic Review, finner att familjer söker sig till skolor (i detta fall high-schools) med högpresterande elever. Detta gäller för samtliga undersökta elevgrupper men resultaten visar att elever som själva är högpresterande är särskilt benägna att välja skolor med högpresterande elever. Däremot finns det inget som tyder på familjer skulle vara särskilt benägna att välja skolor som förvaltar sitt elevmaterial väl. Att en skola har ett högt ”förädlingsvärde” lockar alltså inte fler att välja den. Inte heller är familjer mer benägna att välja skolor som enligt studiens statistiska analys skulle passa just deras barn särskilt väl …

Liknande resultat går igen i andra studier. En välkänd sådan från North Carolina finner att familjer med stark socioekonomisk bakgrund är särskilt benägna att välja skolor med goda resultat, vilket alltså i hög grad fångar skolans elevsammansättning. Studien finner också att familjer från olika minoritetsgrupper har en tydlig preferens för skolor där respektive minoritetsgrupp är välrepresenterad. Lika söker alltså i hög grad lika.

Det finns även en svensk rapport som undersöker familjers faktiska skolval (lågstadiet). Hur en skola presterar på de nationella proven är inte särskilt viktigt medan avstånd till hemmet har betydelse. Vidare gör hög andel elever med utländsk bakgrund gör en skola mindre attraktiv, särskilt då för lågutbildade familjer med svensk bakgrund och högutbildade familjer med utländsk bakgrund. Skolor med många nyanlända ratas dock främst av svenska högutbildade familjer. Familjer med svensk bakgrund, speciellt de högutbildade, verkar även angelägna att välja skolor med socioekonomiskt starka elever, något som familjer med utländsk bakgrund verkar undvika. Generellt verkar familjer söka sig till skolor där eleverna tillhör samma socioekonomisk grupp som en själv. Lika söker återigen lika …

Snarare än att förlita sig på vad familjer uppger i enkäter är det önskvärt att studier av skolval baseras på hur familjer faktiskt väljer skolor. Det är trots allt vad familjer gör och inte vad de säger som i slutändan spelar roll för vilka konsekvenser skolvalet får. Dessutom spelar skolvalets utformning roll och ordningen med urval baserat på kötid till populära friskolor är med största sannolikhet något som förstärker skolvalets segregerande effekter. Oavsett skolvalets utformning måste dock slutsatsen från forskningen kring familjers preferenser vara att skolval knappast kan vara ett särskilt verksamt verktyg för att bryta den sociala skolsegregationen.

Jonas Vlachos

Som alltid initierat, relevant och intressant från en av våra duktiga yngre skolforskare.

Ekonomistas blandar allt från etablissemangsekonomers färdigtuggade skräpmat till synnerligen läsvärda artiklar från yngre forskare som Jonas Vlachos.

Sovra och läs!

Svensk skola idag

7 April, 2018 at 17:52 | Posted in Education & School | Comments Off on Svensk skola idag

 
svensk skola

‘Svenska nyheter’ och friskolorna

4 April, 2018 at 19:52 | Posted in Education & School | 8 Comments


I Sverige år 2018 låter vi friskolekoncerner med undermålig verksamhet få plocka ut skyhöga vinster – vinster som den svenska staten gladeligen låter dessa koncerner ta av vår skattefinansierade skolpeng. Dessa smarta välfärdsplundrare har överlag en högre lönsamhet än näringslivet i sin helhet, men när man väl plundrat färdigt lämnar man över problemen och eleverna till den förkättrade offentliga sektorn.

Följdriktigt har vinstdrivande företag – både inom vård- och skolsektor – diskuterats mycket det senaste året. Många är med rätta upprörda och de som är kritiska till privatisering av vård och skola har haft gyllene tillfällen att tydligt och klart tala om att man nu vill se till att undanröja möjligheterna för vinstdrivande bolag att verka inom vård, omsorg och skola.

Men så har inte skett. Istället har det – inte minst från Svenskt Näringsliv och landets alla ledarskribenter – kommit en jämn ström av krav på ökad kontroll, tuffare granskning och inspektioner.

Men vänta lite nu! Var det inte så att när man på 1990-talet påbörjade systemskiftet inom välfärdssektorn ofta anförde som argument för privatiseringarna att man just skulle slippa den byråkratiska logikens kostnader i form av regelverk, kontroller och uppföljningar? Konkurrensen – denna marknadsfundamentalismens panacé – skulle ju göra driften effektivare och höja verksamheternas kvalitet.

Och nu när privatiseringsvåtdrömmen visar sig vara en mardröm så tror man att just det som man ville bli av med – regelverk och “byråkratisk” tillsyn och kontroll – skulle vara lösningen.

Ska man genomföra de åtgärdspaket som förs fram undrar man ju hur det går med den där effektivitetsvinsten. Kontroller, uppdragsspecifikationer, inspektioner kostar ju pengar och hur mycket överskott blir det då? Och hur mycket värd är den där “valfriheten” när vi ser hur den gång på gång bara resulterar i verksamhet där vinst genereras genom kostnadsnedskärningar och sänkt kvalitet?

Därutöver kan man klart också fråga sig varför samhället ska lägga omfattande resurser på att granska och inspektera skol- och vårdföretag vars verksamhet ständigt verkar ge upphov till skandaler, resursslöseri, försämrad kvalitet och allt sämre resultat.

Som jag själv skrev för nu mer än femton år sedan i boken Vad bör kommunerna göra? (Jönköping University Press, 2002):

All form av ekonomisk verksamhet bygger på eller inbegriper någon form av delegering. En part (uppdragsgivaren, principalen, beställaren) vill att en annan part (uppdragstagaren, agenten, utföraren) ska utföra en viss uppgift. Grundproblemet är hur beställaren ska få utföraren att utföra uppdraget på det sätt som beställaren önskar …

Det finns en uppenbar fara i att basera ersättningssystem på enkla objektiva mått när det vi vill ersätta i själva verket har flera och komplexa dimensioner, exempelvis ersättning efter antal utskrivna patienter, lärarlöner kopplade till betyg eller dylikt. Ofta har kommunala verksamheter denna karaktär av “fleruppgiftsverkamhet” och då fungerar ofta inte incitamentkontrakt eller provisioner. I sådana fall kan “byråkratier” vara mer ändamålsenliga än marknader …

Effektiv resursanvändning kan aldrig vara ett mål i sig. Däremot kan det vara ett nödvändigt medel för att nå uppsatta mål. Välfärdsstatens vara eller icke vara är därför i grunden inte bara en fråga om ekonomisk effektivitet, utan också om våra föreställningar om ett värdigt liv, rättvisa och lika behandling.

Så grundfrågan är inte om skattefinansierade privata företag ska få göra vinstuttag eller om det krävs hårdare tag i form av kontroll och inspektion eller krav på långsiktigt engagemang. Grundfrågan är om det är marknadens och privatiseringarnas logik som ska styra våra välfärdsinrättningar eller om det ske via demokratins och politikens logik. Grundfrågan handlar om den gemensamma välfärdssektorn ska styras av demokrati och politik eller av marknaden. Ingen borde svaja i denna fråga.

Internationella jämförelser visar att det system vi har i Sverige med vinstdrivande skolor leder till att våra skolor blir allt mindre likvärdiga – och att detta i sin tur bidrar till allt sämre resultat. Ska vi råda bot på detta måste vi ha ett skolsystem som inte bygger på ett marknadsmässigt konkurrenstänk där skolor istället för att utbilda främst ägnar sig åt att ragga elever och skolpeng, utan drivs som icke-vinstdrivna verksamheter med kvalitet och ett klart och tydligt samhällsuppdrag och elevernas bästa för ögonen.

Eftersom det redan idag finns möjlighet att organisera en verksamhet – och det gäller även för aktiebolag – i former som inte syftar till vinst och vinstutdelning, ser jag inte heller riktigt vitsen med de krav som nu förs fram från både opposition och regering om att nya friskoleägare ska förbinda sig att driva sina skolor i minst tio år för att bli godkända.

Sedan år 2006 finns det möjlighet att bilda aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning. Reglerna för denna bolagsform har till syfte att säkerställa att vinsten huvudsakligen stannar kvar i bolaget.

Kruxet är bara att användningen av denna bolagsform är frivillig. Genom att istället kräva att friskolor som drivs i bolagsform måste drivas som bolag med särskild vinstutdelningsbegränsning skulle man mycket effektivt kunna begränsa riskkapitalister och mindre serösa företagare incitament och möjligheter att driva skolor i vinstintresse.

Sverige har varit internationellt unikt genom att tillåta vinstuttag i friskolor. En lagändring skulle här innebära att Sverige in likhet med andra länder omöjliggör vinstutdelning på friskolor finansierade med offentliga medel. Detta skulle också innebära att vi får en lagstiftning som går hand i hand med vad svenska folket tycker, eftersom ett flertal opinionsundersökningar under de senaste åren visat att en klar majoritet anser att friskolor ska vara skyldiga att återinvestera hela överskottet i skolan.

Man ska komma ihåg att det striden gäller egentligen inte är om verksamheter får gå med vinst eller inte, eftersom en ”vinst” – ett överskott – som återinvesteras i verksamheten är en förutsättning för att skolor ska kunna överleva och utvecklas på sikt. Vad striden gäller är vinstdelning – om vinsten ska få lov att lämna verksamheten i form av t. ex. aktieutdelning. Detta avspeglas också i val av bolagsform och vilka aktörer skolföreträdare värnar. De som prioriterar lönsamhet och finansiärer, väljer ofta att driva verksamheten i bolagsform eftersom det underlättar för externa finansiärer att få avkastning på satsat kapital. Två tredjedelar av dagens friskolor drivs i bolagsform och de största skolkoncernerna ägs numera av riskkapitalbolag vars huvudsakliga syfte är att förvärva företag för att så snart som möjligt avyttra dem med vinst.

En annan möjlighet, vid sidan om bolag med särskild vinstutdelningsbegränsning, är – om man nu tvunget ska ha friskolor – ett stiftelsekrav. Då låser man eventuell vinst/avkastning till verksamheten för alltid. De skattepengar vi lägger på skolan stannar då också kvar där. Det borgar för att kvalitet prioriteras framför lönsamhet och att det bara är eldsjälar och de som är genuint intresserade av skolverksamhet som driver skolor!

Vi tror oss idag veta att friskolor driver på olika former av etnisk och social segregation, påfallande ofta har låg lärartäthet och dåliga skolresultat, och i grund och botten sviker resurssvaga elever. Att dessa verksamheter ska premieras med att få plocka ut vinster på våra skattepengar är djupt stötande. I ett samhälle präglat av jämlikhet, solidaritet och demokrati borde det vara självklart att skattefinansierade skolor inte ska få drivas med vinst och vinstutdelning som främsta ledstjärnor.

Universitet och högskolor släpper igenom sämre studenter

16 March, 2018 at 12:48 | Posted in Education & School | 7 Comments

kalKrisen i den svenska skolan har nått högskolan. I dagens Kaliber berättar universitetslärare om studenter med låga förkunskaper, om krav som sänks och om ett ersättningssystem som ger mer pengar ju fler studenter som godkänns …

Lars Pålsson Syll är professor i samhällskunskap och undervisar bland annat blivande lärare i statistik. Sedan han började undervisa för 30 år sedan har antalet högskolestudenter mer än fördubblats. Lars Pålsson Syll poängterar att det fortfarande finns lysande studenter, men att genomsnittet tycks ha sjunkit.

– De kommer med mindre i bagaget än vad jag och andra universitetslärare förväntar oss, de har gått i skolan, kraven för att man ska komma in på lärarutbildningen och bli samhällslärare är att man har matte B, samtidigt märker man att de inte verkar förstå ens elementa som de borde ha lärt sig i matematiken redan på högstadiet.

Hur hanterar ni det här? Är det då fler som blir underkända eller sjunker kraven, eller vad händer?

– Ja, om man skulle vara politiskt korrekt skulle man helst svara att vi tacklar det genom att underkänna fler studenter, men verkligheten är nog inte riktigt så panglossiansk, det är inte så vi ofta gör, utan jag tror, även om vi inte medvetet gör det så blir det nog så att får vi ett sämre material att jobba med så anpassar man ju kraven lite grann efter det materialet. Det är inte så rimligt att tro att en lärare vill underkänna 9 av 10 studenter och hålla kvar vid en kravnivå som vi hade för kanske 20-30 år sedan. Men det är klart att det är ingen som säger att vi sänka kraven för att få igenom de här studenterna, men de facto tror jag att vi gör det, och ett av de oroande skälen till att vi gör det är ju också den typen av ersättningssystem som vi har inom högskola, där genomströmningen av studenter syns i vår budget.

Kaliber

Vinsttak löser inga som helst problem i svensk skola

2 February, 2018 at 15:26 | Posted in Education & School | Comments Off on Vinsttak löser inga som helst problem i svensk skola

Sverige har blivit extremt. Extremt i fråga om offentlig finansiering av vinstdrivande skolföretag.

Vinsttak-IN_CONTENTOch extremt, om vi ska tro Pisa, bland OECD-länder vad gäller växande kunskapsklyftor. Det är lätt att förstå varför inget annat land har övervägt att kopiera oss.

Den enda ledande politiker som jag har hört uttrycka sympati för den svenska skolmodellen är Donald Trumps utbildningsminister.

Det faktum att aktiebolag driver företag inom skola, vård och omsorg medför med nödvändighet att vinstmotivet spelar en allt större roll inom välfärdssektorn. Resultatet blir ökad segregering: privatskolor i välbeställda områden med mindre resurskrävande elever, nyetableringar av vårdcentraler där kunderna inte är alltför vårdkrävande och äldreboenden för pensionärer med gott om pengar. Samt en ständig press nedåt på kostnaderna, som till övervägande del består av personalens löner.

En stor majoritet av befolkningen, men en minoritet av våra riksdagsledamöter, anser att något måste göras för att minska vinstmotivets roll i välfärden.
Ett förslag, baserat på Ilmar Reepalus uppmärksammade utredning ”Ordning och reda i välfärden”, är att den maximala avkastningen för bolag inom skola och omsorg ska begränsas till en viss procent av det man kallar ”operativt kapital”, som enklast kan beskrivas som vissa tillgångar minus likvida medel och övriga finansiella tillgångar …

Att införa ett vinsttak relaterat till välfärdsbolagens operativa kapital löser inga problem utan skapar bara nya. Ett stopp för vinstjakten i välfärden kräver ett ifrågasättande av aktiebolagsformen inom skola och omsorg. Ett beslut om att på sikt slopa skolpengen till vinstdrivna aktiebolag vore ett bra första steg.

Stefan de Vylder

Vinstdrivande företag inom vård- och skolsektor har diskuterats mycket de senaste åren. Många är med rätta upprörda och man skulle kunna tycka att socialdemokratin här haft ett gyllene tillfälle att tydligt och klart tala om att man nu vill se till att undanröja möjligheterna för vinstdrivande bolag att verka inom vård, omsorg och skola.

Men så har det inte blivit. Partiet har fortsatt att svaja istället.

Många som är verksamma inom skolvärlden eller vårdsektorn har haft svårt att förstå socialdemokratins inställning till privatiseringar och vinstuttag i den mjuka välfärdssektorn. Av någon outgrundlig anledning har ledande socialdemokrater under många år pläderat för att vinster ska vara tillåtna i skolor och vårdföretag. Ofta har argumentet varit att driftsformen inte har någon betydelse. Så är inte fallet. Driftsform och att tillåta vinst i välfärden har visst betydelse. Och den är negativ.

Socialdemokratin är förvisso långt ifrån ensamt om sitt velande. På den andra kanten hörs från Svenskt Näringsliv och landets alla ledarskribenter en jämn ström av krav på ökad kontroll, tuffare granskning och inspektioner.

Men vänta lite nu! Var det inte så att när man på 1990-talet påbörjade systemskiftet inom välfärdssektorn ofta anförde som argument för privatiseringarna att man just skulle slippa den byråkratiska logikens kostnader i form av regelverk, kontroller och uppföljningar? Konkurrensen – denna marknadsfundamentalismens panacé – skulle ju göra driften effektivare och höja verksamheternas kvalitet. Marknadslogiken skulle tvinga bort de ‘byråkratiska’ och tungrodda offentliga verksamheterna och kvar skulle bara finnas de bra företagen som ‘valfriheten’ möjliggjort.

Och nu när den panglossianska privatiseringsvåtdrömmen visar sig vara en mardröm så ska just det som man ville bli av med – regelverk och ‘byråkratisk’ tillsyn och kontroll – vara lösningen?

Man tar sig för pannan – och det av många skäl!

För ska man genomföra de åtgärdspaket som förs fram undrar man ju hur det går med den där effektivitetsvinsten. Kontroller, uppdragsspecifikationer, inspektioner m m kostar ju pengar och hur mycket överskott blir det då av privatiseringarna när dessa kostnader också ska räknas hem i kostnads- intäktsanalysen? Och hur mycket värd är den där ‘valfriheten’ när vi ser hur den gång på gång bara resulterar i verksamhet där vinst genereras genom kostnadsnedskärningar och sänkt kvalitet?

Så grundfrågan är inte om skattefinansierade privata företag ska få göra — begränsade eller ej — vinstuttag eller om det krävs hårdare tag i form av kontroll och inspektion. Grundfrågan är om det är marknadens och privatiseringarnas logik som ska styra våra välfärdsinrättningar eller om det ske via demokratins och politikens logik. Grundfrågan handlar om den gemensamma välfärdssektorn ska styras av demokrati och politik eller av marknad och vinsttänk.

Next Page »

Create a free website or blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.