Svensk skola idag

7 April, 2018 at 17:52 | Posted in Education & School | Leave a comment

 
svensk skola

Advertisements

‘Svenska nyheter’ och friskolorna

4 April, 2018 at 19:52 | Posted in Education & School | 8 Comments


I Sverige år 2018 låter vi friskolekoncerner med undermålig verksamhet få plocka ut skyhöga vinster – vinster som den svenska staten gladeligen låter dessa koncerner ta av vår skattefinansierade skolpeng. Dessa smarta välfärdsplundrare har överlag en högre lönsamhet än näringslivet i sin helhet, men när man väl plundrat färdigt lämnar man över problemen och eleverna till den förkättrade offentliga sektorn.

Följdriktigt har vinstdrivande företag – både inom vård- och skolsektor – diskuterats mycket det senaste året. Många är med rätta upprörda och de som är kritiska till privatisering av vård och skola har haft gyllene tillfällen att tydligt och klart tala om att man nu vill se till att undanröja möjligheterna för vinstdrivande bolag att verka inom vård, omsorg och skola.

Men så har inte skett. Istället har det – inte minst från Svenskt Näringsliv och landets alla ledarskribenter – kommit en jämn ström av krav på ökad kontroll, tuffare granskning och inspektioner.

Men vänta lite nu! Var det inte så att när man på 1990-talet påbörjade systemskiftet inom välfärdssektorn ofta anförde som argument för privatiseringarna att man just skulle slippa den byråkratiska logikens kostnader i form av regelverk, kontroller och uppföljningar? Konkurrensen – denna marknadsfundamentalismens panacé – skulle ju göra driften effektivare och höja verksamheternas kvalitet.

Och nu när privatiseringsvåtdrömmen visar sig vara en mardröm så tror man att just det som man ville bli av med – regelverk och “byråkratisk” tillsyn och kontroll – skulle vara lösningen.

Ska man genomföra de åtgärdspaket som förs fram undrar man ju hur det går med den där effektivitetsvinsten. Kontroller, uppdragsspecifikationer, inspektioner kostar ju pengar och hur mycket överskott blir det då? Och hur mycket värd är den där “valfriheten” när vi ser hur den gång på gång bara resulterar i verksamhet där vinst genereras genom kostnadsnedskärningar och sänkt kvalitet?

Därutöver kan man klart också fråga sig varför samhället ska lägga omfattande resurser på att granska och inspektera skol- och vårdföretag vars verksamhet ständigt verkar ge upphov till skandaler, resursslöseri, försämrad kvalitet och allt sämre resultat.

Som jag själv skrev för nu mer än femton år sedan i boken Vad bör kommunerna göra? (Jönköping University Press, 2002):

All form av ekonomisk verksamhet bygger på eller inbegriper någon form av delegering. En part (uppdragsgivaren, principalen, beställaren) vill att en annan part (uppdragstagaren, agenten, utföraren) ska utföra en viss uppgift. Grundproblemet är hur beställaren ska få utföraren att utföra uppdraget på det sätt som beställaren önskar …

Det finns en uppenbar fara i att basera ersättningssystem på enkla objektiva mått när det vi vill ersätta i själva verket har flera och komplexa dimensioner, exempelvis ersättning efter antal utskrivna patienter, lärarlöner kopplade till betyg eller dylikt. Ofta har kommunala verksamheter denna karaktär av “fleruppgiftsverkamhet” och då fungerar ofta inte incitamentkontrakt eller provisioner. I sådana fall kan “byråkratier” vara mer ändamålsenliga än marknader …

Effektiv resursanvändning kan aldrig vara ett mål i sig. Däremot kan det vara ett nödvändigt medel för att nå uppsatta mål. Välfärdsstatens vara eller icke vara är därför i grunden inte bara en fråga om ekonomisk effektivitet, utan också om våra föreställningar om ett värdigt liv, rättvisa och lika behandling.

Så grundfrågan är inte om skattefinansierade privata företag ska få göra vinstuttag eller om det krävs hårdare tag i form av kontroll och inspektion eller krav på långsiktigt engagemang. Grundfrågan är om det är marknadens och privatiseringarnas logik som ska styra våra välfärdsinrättningar eller om det ske via demokratins och politikens logik. Grundfrågan handlar om den gemensamma välfärdssektorn ska styras av demokrati och politik eller av marknaden. Ingen borde svaja i denna fråga.

Internationella jämförelser visar att det system vi har i Sverige med vinstdrivande skolor leder till att våra skolor blir allt mindre likvärdiga – och att detta i sin tur bidrar till allt sämre resultat. Ska vi råda bot på detta måste vi ha ett skolsystem som inte bygger på ett marknadsmässigt konkurrenstänk där skolor istället för att utbilda främst ägnar sig åt att ragga elever och skolpeng, utan drivs som icke-vinstdrivna verksamheter med kvalitet och ett klart och tydligt samhällsuppdrag och elevernas bästa för ögonen.

Eftersom det redan idag finns möjlighet att organisera en verksamhet – och det gäller även för aktiebolag – i former som inte syftar till vinst och vinstutdelning, ser jag inte heller riktigt vitsen med de krav som nu förs fram från både opposition och regering om att nya friskoleägare ska förbinda sig att driva sina skolor i minst tio år för att bli godkända.

Sedan år 2006 finns det möjlighet att bilda aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning. Reglerna för denna bolagsform har till syfte att säkerställa att vinsten huvudsakligen stannar kvar i bolaget.

Kruxet är bara att användningen av denna bolagsform är frivillig. Genom att istället kräva att friskolor som drivs i bolagsform måste drivas som bolag med särskild vinstutdelningsbegränsning skulle man mycket effektivt kunna begränsa riskkapitalister och mindre serösa företagare incitament och möjligheter att driva skolor i vinstintresse.

Sverige har varit internationellt unikt genom att tillåta vinstuttag i friskolor. En lagändring skulle här innebära att Sverige in likhet med andra länder omöjliggör vinstutdelning på friskolor finansierade med offentliga medel. Detta skulle också innebära att vi får en lagstiftning som går hand i hand med vad svenska folket tycker, eftersom ett flertal opinionsundersökningar under de senaste åren visat att en klar majoritet anser att friskolor ska vara skyldiga att återinvestera hela överskottet i skolan.

Man ska komma ihåg att det striden gäller egentligen inte är om verksamheter får gå med vinst eller inte, eftersom en ”vinst” – ett överskott – som återinvesteras i verksamheten är en förutsättning för att skolor ska kunna överleva och utvecklas på sikt. Vad striden gäller är vinstdelning – om vinsten ska få lov att lämna verksamheten i form av t. ex. aktieutdelning. Detta avspeglas också i val av bolagsform och vilka aktörer skolföreträdare värnar. De som prioriterar lönsamhet och finansiärer, väljer ofta att driva verksamheten i bolagsform eftersom det underlättar för externa finansiärer att få avkastning på satsat kapital. Två tredjedelar av dagens friskolor drivs i bolagsform och de största skolkoncernerna ägs numera av riskkapitalbolag vars huvudsakliga syfte är att förvärva företag för att så snart som möjligt avyttra dem med vinst.

En annan möjlighet, vid sidan om bolag med särskild vinstutdelningsbegränsning, är – om man nu tvunget ska ha friskolor – ett stiftelsekrav. Då låser man eventuell vinst/avkastning till verksamheten för alltid. De skattepengar vi lägger på skolan stannar då också kvar där. Det borgar för att kvalitet prioriteras framför lönsamhet och att det bara är eldsjälar och de som är genuint intresserade av skolverksamhet som driver skolor!

Vi tror oss idag veta att friskolor driver på olika former av etnisk och social segregation, påfallande ofta har låg lärartäthet och dåliga skolresultat, och i grund och botten sviker resurssvaga elever. Att dessa verksamheter ska premieras med att få plocka ut vinster på våra skattepengar är djupt stötande. I ett samhälle präglat av jämlikhet, solidaritet och demokrati borde det vara självklart att skattefinansierade skolor inte ska få drivas med vinst och vinstutdelning som främsta ledstjärnor.

Universitet och högskolor släpper igenom sämre studenter

16 March, 2018 at 12:48 | Posted in Education & School | 7 Comments

kalKrisen i den svenska skolan har nått högskolan. I dagens Kaliber berättar universitetslärare om studenter med låga förkunskaper, om krav som sänks och om ett ersättningssystem som ger mer pengar ju fler studenter som godkänns …

Lars Pålsson Syll är professor i samhällskunskap och undervisar bland annat blivande lärare i statistik. Sedan han började undervisa för 30 år sedan har antalet högskolestudenter mer än fördubblats. Lars Pålsson Syll poängterar att det fortfarande finns lysande studenter, men att genomsnittet tycks ha sjunkit.

– De kommer med mindre i bagaget än vad jag och andra universitetslärare förväntar oss, de har gått i skolan, kraven för att man ska komma in på lärarutbildningen och bli samhällslärare är att man har matte B, samtidigt märker man att de inte verkar förstå ens elementa som de borde ha lärt sig i matematiken redan på högstadiet.

Hur hanterar ni det här? Är det då fler som blir underkända eller sjunker kraven, eller vad händer?

– Ja, om man skulle vara politiskt korrekt skulle man helst svara att vi tacklar det genom att underkänna fler studenter, men verkligheten är nog inte riktigt så panglossiansk, det är inte så vi ofta gör, utan jag tror, även om vi inte medvetet gör det så blir det nog så att får vi ett sämre material att jobba med så anpassar man ju kraven lite grann efter det materialet. Det är inte så rimligt att tro att en lärare vill underkänna 9 av 10 studenter och hålla kvar vid en kravnivå som vi hade för kanske 20-30 år sedan. Men det är klart att det är ingen som säger att vi sänka kraven för att få igenom de här studenterna, men de facto tror jag att vi gör det, och ett av de oroande skälen till att vi gör det är ju också den typen av ersättningssystem som vi har inom högskola, där genomströmningen av studenter syns i vår budget.

Kaliber

Vinsttak löser inga som helst problem i svensk skola

2 February, 2018 at 15:26 | Posted in Education & School | Comments Off on Vinsttak löser inga som helst problem i svensk skola

Sverige har blivit extremt. Extremt i fråga om offentlig finansiering av vinstdrivande skolföretag.

Vinsttak-IN_CONTENTOch extremt, om vi ska tro Pisa, bland OECD-länder vad gäller växande kunskapsklyftor. Det är lätt att förstå varför inget annat land har övervägt att kopiera oss.

Den enda ledande politiker som jag har hört uttrycka sympati för den svenska skolmodellen är Donald Trumps utbildningsminister.

Det faktum att aktiebolag driver företag inom skola, vård och omsorg medför med nödvändighet att vinstmotivet spelar en allt större roll inom välfärdssektorn. Resultatet blir ökad segregering: privatskolor i välbeställda områden med mindre resurskrävande elever, nyetableringar av vårdcentraler där kunderna inte är alltför vårdkrävande och äldreboenden för pensionärer med gott om pengar. Samt en ständig press nedåt på kostnaderna, som till övervägande del består av personalens löner.

En stor majoritet av befolkningen, men en minoritet av våra riksdagsledamöter, anser att något måste göras för att minska vinstmotivets roll i välfärden.
Ett förslag, baserat på Ilmar Reepalus uppmärksammade utredning ”Ordning och reda i välfärden”, är att den maximala avkastningen för bolag inom skola och omsorg ska begränsas till en viss procent av det man kallar ”operativt kapital”, som enklast kan beskrivas som vissa tillgångar minus likvida medel och övriga finansiella tillgångar …

Att införa ett vinsttak relaterat till välfärdsbolagens operativa kapital löser inga problem utan skapar bara nya. Ett stopp för vinstjakten i välfärden kräver ett ifrågasättande av aktiebolagsformen inom skola och omsorg. Ett beslut om att på sikt slopa skolpengen till vinstdrivna aktiebolag vore ett bra första steg.

Stefan de Vylder

Vinstdrivande företag inom vård- och skolsektor har diskuterats mycket de senaste åren. Många är med rätta upprörda och man skulle kunna tycka att socialdemokratin här haft ett gyllene tillfälle att tydligt och klart tala om att man nu vill se till att undanröja möjligheterna för vinstdrivande bolag att verka inom vård, omsorg och skola.

Men så har det inte blivit. Partiet har fortsatt att svaja istället.

Många som är verksamma inom skolvärlden eller vårdsektorn har haft svårt att förstå socialdemokratins inställning till privatiseringar och vinstuttag i den mjuka välfärdssektorn. Av någon outgrundlig anledning har ledande socialdemokrater under många år pläderat för att vinster ska vara tillåtna i skolor och vårdföretag. Ofta har argumentet varit att driftsformen inte har någon betydelse. Så är inte fallet. Driftsform och att tillåta vinst i välfärden har visst betydelse. Och den är negativ.

Socialdemokratin är förvisso långt ifrån ensamt om sitt velande. På den andra kanten hörs från Svenskt Näringsliv och landets alla ledarskribenter en jämn ström av krav på ökad kontroll, tuffare granskning och inspektioner.

Men vänta lite nu! Var det inte så att när man på 1990-talet påbörjade systemskiftet inom välfärdssektorn ofta anförde som argument för privatiseringarna att man just skulle slippa den byråkratiska logikens kostnader i form av regelverk, kontroller och uppföljningar? Konkurrensen – denna marknadsfundamentalismens panacé – skulle ju göra driften effektivare och höja verksamheternas kvalitet. Marknadslogiken skulle tvinga bort de ‘byråkratiska’ och tungrodda offentliga verksamheterna och kvar skulle bara finnas de bra företagen som ‘valfriheten’ möjliggjort.

Och nu när den panglossianska privatiseringsvåtdrömmen visar sig vara en mardröm så ska just det som man ville bli av med – regelverk och ‘byråkratisk’ tillsyn och kontroll – vara lösningen?

Man tar sig för pannan – och det av många skäl!

För ska man genomföra de åtgärdspaket som förs fram undrar man ju hur det går med den där effektivitetsvinsten. Kontroller, uppdragsspecifikationer, inspektioner m m kostar ju pengar och hur mycket överskott blir det då av privatiseringarna när dessa kostnader också ska räknas hem i kostnads- intäktsanalysen? Och hur mycket värd är den där ‘valfriheten’ när vi ser hur den gång på gång bara resulterar i verksamhet där vinst genereras genom kostnadsnedskärningar och sänkt kvalitet?

Så grundfrågan är inte om skattefinansierade privata företag ska få göra — begränsade eller ej — vinstuttag eller om det krävs hårdare tag i form av kontroll och inspektion. Grundfrågan är om det är marknadens och privatiseringarnas logik som ska styra våra välfärdsinrättningar eller om det ske via demokratins och politikens logik. Grundfrågan handlar om den gemensamma välfärdssektorn ska styras av demokrati och politik eller av marknad och vinsttänk.

Stat och politiker har svikit landets alla skolelever

30 January, 2018 at 19:53 | Posted in Education & School | 1 Comment

Sedan länge är det känt och påtalat att många av de utbildningar som bedrivs vid landets högskolor och universitet idag har en mager kost att leva på. Resultatet blir därefter – få lärarledda föreläsningar i rekordstora studentgrupper.

130608_okx6abTill detta kommer explosionen av nya studentgrupper som går vidare till universitetsstudier. Detta är på ett sätt klart glädjande. Idag har vi lika många doktorander i vårt utbildningssystem som vi hade gymnasister på 1950-talet! Men denna utbildningsexpansion har tyvärr i mycket skett till priset av försämrade möjligheter för studenterna att tillgodogöra sig högskoleutbildningens kompetenskrav. Många har fallit till föga och sänkt kraven.

Tyvärr är de studenter vi får till universitet och högskolor över lag allt sämre rustade för sina studier. Omstruktureringen av skolan i form av decentralisering, avreglering och målstyrning har tvärtemot politiska utfästelser inte levererat. Den pålagda professionaliseringen av lärarkåren har snarare resulterat i deprofessionalisering i takt med att resurser minskat och uppgifter och ansvarsområden ökat.

I takt med den eftergymnasiala utbildningsexpansionen har en motsvarande kunskapskontraktion hos stora studentgrupper ägt rum. Den skolpolitik som lett till denna situation slår hårdast mot dem den utger sig för att värna – de med litet eller inget ”kulturkapital” i bagaget hemifrån.

Kanske är de här trenderna och problemen speciellt tydliga inom den del av vårt universitets- och högskoleväsende som ägnar sig åt lärarutbildning.

Lärarstudenter rekryteras i dag i allt större utsträckning från studieovana hem. Lärarstudenters betyg och resultat på högskoleprov har också minskat under en längre tid. Samtidigt som rekryteringen av lärarstudenter med höga studieresultat således försvårats, har det i allt högre grad ställts krav på lärarutbildningens akademiska nivå. Hur vi med knappare resursramar ska kunna lösa dilemmat med högre krav på meritmässigt allt mer svagpresterande studenter är svårt att se.

Enligt Högskoleverkets egen statistik har lärarprogrammen genomgående lågt söktryck med i genomsnitt knappt över en sökande per plats, vilket självklart återspeglas i betygskraven. Detta innebär också att studenter med högre betyg saknar utmaningar och söker sig till andra utbildningar.

Lärarnas relativlöner har minskat under en längre tid. För 50 år sedan tjänade en folkskollärare i genomsnitt nästan lika mycket som en ingenjör. Idag är en grundskolelärarlön i snitt 65 procent av en civilingenjörslön. För 50 år sedan tjänade en läroverkslärare i genomsnitt 35 procent mer än en ingenjör. Idag är en gymnasielärarlön i snitt 75 procent av en civilingenjörslön.

Den allmänna lärarlönenivån måste öka. Men detta är bara möjligt om kommunernas kamrerarattityd till skolan blir ett minne blott och staten också är beredd att satsa på det som på sikt ger högre tillväxt och välfärd i ett kunskapssamhälle – kunskap! Ingen kan ta del av modern utbildningspolitisk forskning utan att inse hur huvudlös de senaste decenniernas skolpolitik varit när det gäller dessa fundamenta. Skolans problem går i grunden inte att lösa utan att höja lärares relativlöner och ge dem drägliga arbetsvillkor. Detta är inte möjligt att uppnå med kommunalt huvudmannaskap. Historien förskräcker.

Egentligen är det märkligt att lärarlönetappet ohämmat fått fortgå så länge. Få åtgärder torde ha större långsiktig avkastning än att satsa på att få duktiga lärare som kan förmedla kunskaper till nästkommande generationer.

Här har vi så klart också ett av huvudskälen till de problem som svensk skola brottas med i dag. Varför skulle högpresterande studenter annat än undantagsvis välja att söka sig till en utbildning som leder in i ett yrke som idag kännetecknas av låg lön och avsaknad av all prestige och status? Före kommunaliseringen av skolan skulle man kanske kunna hävda att lärares arbetsvillkor delvis kunde kompensera för dessa brister. Men nu när fyra av tio yrkesverksamma lärare på grund av låga löner och bristande arbetsvillkor överväger att byta till arbete utanför skolan, finns inga sådana motverkande kompensationer.

I detta läge behövs rejäla mediciner. Och då räcker tyvärr inte – i och för sig vällovliga — åtgärder som införande av lärarlegitimering och fler gymnasielektorer. Anledningen är helt enkelt att dessa åtgärder inte berör de fundamentala problem som jag här har berört.

Låt oss tala och tala tydligt! Det vi idag kan se av kommunaliseringens och friskolornas konsekvenser borde leda till krav på att staten tar ett större ansvar för svensk skola. Om förstatligande är svårt att svälja, borde man åtminstone kunna återgå till det system av öronmärkta statliga pengar till skolan som fanns fram till år 1993. Och ge lärare bättre lön och arbetsvillkor så kommer också bättre studenter att söka sig till lärarutbildningarna. Först då kan vi få en skola som är bäst i klassen.

Kjell-Olof Feldts och finansdepartementets ekonomistiska perspektiv var tillsammans med Ingvar Carlssons och Göran Perssons vision om en kommunaliserad skola med om att på 1980-talet driva fram ett beslut som flera socialdemokrater idag erkänner har resulterat i att en lång svensk tradition inom arbetarrörelsen kring skapande av en likvärdig skola idag fullständigt kapsejsat.

Om jag inte missminner mig var det en viss finansminister som satt i riksdagen för trettiofem år sedan och rimmade på temat ”ett jävla skit” som man ”baxat ända hit”. Samma sak kan sägas om kommunaliseringen av svensk skola. Det är dags att sätta stopp nu. Den kommunaliserade skolan har baxat färdigt!

The problem with charter schools? They don’t work!

30 January, 2018 at 16:58 | Posted in Education & School | Comments Off on The problem with charter schools? They don’t work!

 

Online teaching hurts the weakest​ students

21 January, 2018 at 11:14 | Posted in Education & School | 1 Comment

Online-Teaching-690x350A single teacher can reach thousands of students in an online course, opening up a world of knowledge to anyone with an internet connection. This limitless reach also offers substantial benefits for school districts that need to save money, by reducing the number of teachers.

But in high schools and colleges, there is mounting evidence that the growth of online education is hurting a critical group: the less proficient students who are precisely those most in need of skilled classroom teachers.

Online courses can be broken down into several categories, and some are more effective than others.

In “blended” courses, for example, students don’t do their work only online: They also spend time in a classroom with a flesh-and-blood teacher. Research suggests that students — at nearly all levels of achievement — do just as well in these blended classes as they do in traditional classrooms. In this model, online resources supplement traditional instruction but don’t replace it.

In the fully online model, on the other hand, a student may never be in the same room with an instructor. This category is the main problem. It is where less proficient students tend to run into trouble. After all, taking a class without a teacher requires high levels of self-motivation, self-regulation and organization. Yet in high schools across the country, students who are struggling in traditional classrooms are increasingly steered into online courses.

For example, in so-called credit recovery programs, many students who have flunked a course in an old-fashioned classroom retake the class online. The negative consequences may not be obvious at first, because the pass rates in these courses are very high and students who take them tend to graduate from high school instead of flunking out. What could be wrong with that?

But there is something wrong with it. In reality, students who complete these courses tend to do quite poorly on subsequent tests of academic knowledge. This suggests that these online recovery courses often give students an easy passing grade without teaching them very much.

Susan Dynarski

Schlechte Lehrer, schlechtere Schüler

4 January, 2018 at 12:10 | Posted in Education & School | Comments Off on Schlechte Lehrer, schlechtere Schüler

image-231181-860_poster_16x9-nupe-231181Eine neue Studie, die der ZEIT vorab vorliegt, enthält eine Mahnung, die genau jetzt notwendig ist. Diese Mahnung lautet: Es kommt nicht nur darauf an, wie viele Lehrer und Erzieher es gibt, sondern vor allem darauf, wie gut sie sind. Denn von der Qualität des Personals hängt ab, wie viel die Kinder lernen. Kindergärten und Schulen boomen derzeit allerdings so stark, dass sie diesen Anspruch bisweilen hintanstellen: So unterrichten in immer mehr Schulen Quereinsteiger fachfremd – manche von ihnen mit unzureichender pädagogischer Qualifikation und wenigen Fachkenntnissen …

Im Zuge der Bildungsexpansion stieg die Zahl der Realschüler und Gymnasiasten und in der Folge die der Abiturienten und Studenten enorm an. Erwarben 1960 erst acht Prozent eines Jahrgangs die “Hochschulzugangsberechtigung”, so waren es 1980 schon 22 Prozent (heute sind es mehr als 50 Prozent!). Entsprechend stark stieg der Bedarf an Gymnasiallehrern …

Wie Westphals Studie zeigt, waren die Lese- und Mathematikleistungen der Schüler, die von den Lehrern aus der Zeit vor der Bildungsexpansion unterrichtet wurden, tatsächlich besser als die Leistungen jener Schüler, deren Lehrer ihr Abitur erst zu Zeiten der Bildungsexpansion abgelegt haben …

Das ist ein wichtiges Signal gegen die Tonnenideologie, die derzeit beim Schaffen neuer Kindergarten- und Krippenplätze vorherrscht. Bei den vielen Tausend Erzieherinnen und Erziehern, die zusätzlich eingestellt werden, darf die Qualität nicht auf der Strecke bleiben.

Thomas Kerstan

Pseudo-vetenskapligt mumbo jumbo på svenska universitet

29 December, 2017 at 19:11 | Posted in Education & School | 5 Comments

Jag sprang nyligen på en sammanställning av genusdoktorsavhandlingar från 2014. Många godbitar. Men en av dem var särskilt anmärkningsvärd, nämligen nummer 19 i uppräkningen. Det handlar om doktors-avhandlingen “Rum, rytm och resande” från Linköpings universitet (pdf). Sammanställningen sammanfattar:

“Avhandlingen undersöker järnvägstationer som fysiska platser och sociala rum ur könsperspektiv. Kimstad pendeltågsstation, Norrköpings järnvägsstation och Stockholms Centralstation ingår i studien. Resultaten visar att järnvägs-stationerna reproducerar könsmaktsordningen och att detta påverkar både män som kvinnor som vistas där.”

krylboEn doktorand har alltså ägnat minst 4-5 år och flera miljoner skatte-kronor åt att besöka järnvägsstationer och komma fram till att “järnvägs-stationerna reproducerar könsmaktsordningen”. Doktorandens chef har planerat detta arbete och chefens chefer har godkänt det. Dessutom har en betygskommitté med externa granskare bedömt och skrivit under på att doktorsavhandlingen håller måttet.

Det var katten. Men det blir värre.

Doktorsavhandlingen sammanfattas på engelska. Det börjar med:

“Results from the study show that individuals in different ways are affected by gendered power relations that dwell in rhythms of collective believes and in shape of materialized objects that encounter the commuters when visiting the railway station. While the rhythms of masculine seriality contains believes of males as potentially violent, as defenders and as bread winners, the rhythms of female seriality contains believes of women as primary mothers and housewives, of women as primary victim of sexual violence and of objectification of women’s bodies as either decent or as sexually available to heterosexual men”.

Rytmer av könsmaktsordningen. Poetiskt.

Ekvalist

Ja, inför sådant tyckmyckentrutat pseudo-vetenskapligt blaj kan man inte annat än taga sig för pannan.

Mitt eget favoritexempel på detta ‘vetenskapliga’ skojeri är hämtat ur ett nummer av Pedagogisk Forskning i Sverige (2-3 2014) där författaren till artikeln “En pedagogisk relation mellan människa och häst. På väg mot en pedagogisk filosofisk utforskning av mellanrummet” ger följande intressanta ‘programförklaring:

Med en posthumanistisk ansats belyser och reflekterar jag över hur både människa och häst överskrider sina varanden och hur det öppnar upp ett mellanrum med dimensioner av subjektivitet, kroppslighet och ömsesidighet.

elite-daily-sleeping-studentOch så säger man att svensk universitets-utbildning är i kris. Undrar varför …

För en skola bortom elevers kontingenta fakticitet

13 November, 2017 at 15:05 | Posted in Education & School | 3 Comments

rolandzSkolpedagogiska reformimpulser borde så småningom sluta att förlita sig på sjuttiotalets motiv, innebörder och semantik. Annars går det som när en orkester orubbligt fortsätter att spela de gamla välkända melodierna utan att bry sig om att publiken för länge sedan har lämnat salen. Det är på tiden att spela något nytt, man borde våga en ny början. Farväl till sjuttiotalet!

Thomas Ziehe, ”Adjö till sjuttiotalet”, KRUT 2/1998

År efter år kommer larmrapporter om hur illa det står till i svensk skola. PISA och andra studier visar otvetydigt att svenska skolelever presterar sämre och sämre. Och vi som arbetar inom universitetsvärlden märker av att våra studneter i allt större utsträckning saknar nödiga förkunskaper för att kunna bedriva seriösa studier.

År efter år ser vi hur viljan att bli lärare minskar. I början på 1980-talet fanns det nästan åtta sökande per plats på lågstadielärarutbildningen. Idag är det en sökande per plats på grundlärarutbildningen. Detta är en samhällskatastrof som vi borde tala om. I en värld där allt hänger på kunskap är det på sikt avgörande för svensk ekonomi att åter göra läraryrket attraktivt.

År efter år ser vi hur lärarlönerna urholkas. OECD har i fler av sina rapporter menat sig kunna visa att framgångsrika skolnationer tenderar att prioritera höga lärarlöner. Lärarlönerna som andel av BNP per capita är i Sverige väsentligt lägre än i de länder som ligger i topp i PISA-studierna.

År efter år ser vi hur ojämlikheten ökar på många områden. Inte minst vad avser inkomster och förmögenhet. Skillnader i livsbetingelser för olika grupper vad avser klass, etnicitet och genus är oacceptabelt stora.

År efter år kan vi konstatera att i skolans värld har uppenbarligen familjebakgrunden fortfarande stor betydelse för elevers prestationer. Självklart kan det inte uppfattas som annat än ett kapitalt misslyckande för en skola med kompensatoriska aspirationer.

tilsam

År efter år kan vi notera att tvärtemot alla reform-pedagogiska utfästelser så är det främst barn ur hem utan studietraditioner som förlorat i den omläggning i synen på skolan som skett under det senaste halvseklet. I dag – med skolpengar, fria skolval och friskolor – har utvecklingen tvärtemot alla kompensatoriska utfästelser bara ytterligare stärkt de högutbildade föräldrarnas möjligheter att styra de egna barnens skolgång och framtid. Det är svårt att se vilka som med dagens skola ska kunna göra den ”klassresa” så många i min generation har gjort.

Allt detta känner vi väl till. Men jag tror att det också finns andra — och kanske än viktigare — djupgående strukturella orsaker bakom den svenska skolans kräftgång de senaste decennierna.

Continue Reading För en skola bortom elevers kontingenta fakticitet…

Next Page »

Create a free website or blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.