Vad säger nationalekonomisk skolforskning om skolkonkurrens och friskolor?

2 December, 2016 at 17:49 | Posted in Education & School | Leave a comment

I morse satt den moderata politikern Kristina Axén Olin i snackesoffan i SVT:s Gomorron Sverige och hävdade — mot bakgrund av de i veckan redovisade svenska resultaten i TIMSS — att friskolorna varit “pådrivande” av utvecklingen av svensk skola.

Nu brukar ju politiker haspla ur sig lite av varje utan att fundera så mycket över om de har fog för de kausala slutsatser de drar utifrån rena korrelationer i datamaterial.

lipsillVad som är värre är att Axén Olins utlåtande inte skiljer sig speciellt mycket från den självgratulerande visa vi ofta hör från framträdande nationalekonomer — att nationalekonomisk skolforskning “visar” (garderat med en till intet förpliktigande utsaga om att forskningsmetoderna som används sägs vara inte “helt invändningsfria”) att fler friskolor leder till bättre resultat.

Problemet är i grunden att vad den åberopade nationalekonomiska skolforskningen säger om skolkonkurrens och friskolor är baserat på minst sagt lösa grunder.

Read more

‘Teaching-to-the-test’ — fel väg framåt för svensk skola

28 November, 2016 at 19:13 | Posted in Education & School | Leave a comment

Det är värt att notera att kunskapsnedgången i de internationella undersökningarna överhuvudtaget inte avspeglas i resultaten på de nationella proven (jag är medveten om att axlarna i figuren nedan inte är optimalt skalade). En tolkning av detta är att undervisningen idag är så inriktad på proven att eleverna trots fallande underliggande kunskapsnivå ändå lyckas rätt hyfsat på dem. När eleverna ställs inför nya typer av uppgifter står de emellertid sig slätt. Detta skulle i så fall tyda på att provens utformning gör dem lätta att genomskåda och lära sig prestera bra på, utan att eleverna tillägnat sig djupare ämneskunskaper och ämnesförståelse.

np31

Dessa siffror visar vad som borde vara allmänt känt inom utbildningsforskningen; utvärderingssystemet påverkar verksamheten i betydligt högre grad än styrdokument och allmänna målsättningar … Elever tenderar att bli bättre på just den typ av prov som används som utvärderingsinstrument, men inte nödvändigtvis på andra typer av prov. Även om ett större inslag av ”teaching-to-the-test” inte definitionsmässigt är dåligt, så tyder inte den svenska erfarenheten på att det är en självklar väg till bättre resultat.

Visst är det möjligt att utvecklingen hade varit ännu sämre utan de nationella provens ökade betydelse, men samtidigt finns det en uppenbar möjlighet att motsatsen är sann.

Jonas Vlachos

Årets dumstrut i Malmös politik

23 November, 2016 at 22:26 | Posted in Education & School | Leave a comment

MALMÖ. Klagomålen på den kommunala förskolan har mer än fördubblats de senaste två åren, men det oroar inte Rose-Marie Carlsson (S), ordförande i förskolenämnden.

– En ökning av klagomålen behöver inte betyda att det blivit sämre. Tvärtom, säger hon. Omorganisationen 2013, då förskolan fick egen nämnd och förvaltning, innebar även ett nytt sätt att arbeta med klagomålshantering.

–Det är enklare nu för vårdnadshavare att lämna in klagomål, bland annat kan det göras direkt på Malmö stads hemsida, säger Rose-Marie Carlsson …

dumstrutRose-Marie Carlsson menar att ökningen av antalet klagomål egentligen är något positivt – det bevisar att klagomålshanteringen fungerar bättre än innan omorganisationen 2013.

–Man måste komma ihåg att vi gått från tio stadsdelar med tio olika sätt att hantera dessa frågor till ett enda sätt att arbeta. Klagomålshanteringen är en del av vårt kvalitetsarbete, och vi arbetar mer systematiskt nu och följer upp klagomål på ett helt annat sätt än tidigare. Vi har bättre kontroll och tillsyn nu. Jag är mer bekymrad över de enheter där det inte anmälts några klagomål, där kan man misstänka bristande rutiner, säger hon.

Markus Celander

groda1Och detta grodors plums och ankors plask ska man behöva läsa år 2016. Herre du milde! Man tager sig för pannan. Sällan eller aldrig har väl ett så urbota löjligt försök att prata bort kritik hörts.

Friskolor sätter glädjebetyg

8 November, 2016 at 19:54 | Posted in Education & School | Leave a comment

Eleverna på friskolor får i regel ett högre betyg än vad de presterat på nationella proven jämfört med kommunala skolor. Särskilt stora är skillnaderna i matematik.

skolans_utvecklingEnligt Jonas Vlachos, nationalekonom vid Stockholms universitet, kan skillnaden bero på att fristående gymnasium har starkare skäl att sätta högre betyg.

– Den enklaste förklaringen är att friskolor har starkare incitament att sätta högre betyg. De är mer beroende av elevunderlaget än vad kommunala skolor är.

I våras publicerade Jonas Vlachos tillsammans med nationalekonomen Björn Tyrefors Hinnerich en forskningsrapport som visade att fristående gymnasieskolor rättar de nationella proven mer generöst än kommunala skolor. Skillnaden motsvarar i genomsnitt 0,4 meritpoäng.

– Vi vet visserligen inte om samma friskolor som rättar proven mer generöst är samma skolor som ger eleverna högre betyg. Men effekterna förstärker varandra.

Dagens Arena

Oj, så förvånade vi är …

Svensk universitetsutbildning i fritt fall (II)

26 October, 2016 at 18:02 | Posted in Education & School | Leave a comment

Jag sprang nyligen på en sammanställning av genusdoktorsavhandlingar från 2014. Många godbitar. Men en av dem var särskilt anmärkningsvärd, nämligen nummer 19 i uppräkningen. Det handlar om doktorsavhandlingen “Rum, rytm och resande” från Linköpings universitet (pdf). Sammanställningen sammanfattar:

“Avhandlingen undersöker järnvägstationer som fysiska platser och sociala rum ur könsperspektiv. Kimstad pendeltågsstation, Norrköpings järnvägsstation och Stockholms Centralstation ingår i studien. Resultaten visar att järnvägsstationerna reproducerar könsmaktsordningen och att detta påverkar både män som kvinnor som vistas där.”

krylboEn doktorand har alltså ägnat minst 4-5 år och flera miljoner skattekronor åt att besöka järnvägsstationer och komma fram till att “järnvägsstationerna reproducerar könsmaktsordningen”. Doktorandens chef har planerat detta arbete och chefens chefer har godkänt det. Dessutom har en betygskommitté med externa granskare bedömt och skrivit under på att doktorsavhandlingen håller måttet.

Det var katten. Men det blir värre.

Doktorsavhandlingen sammanfattas på engelska. Det börjar med:

“Results from the study show that individuals in different ways are affected by gendered power relations that dwell in rhythms of collective believes and in shape of materialized objects that encounter the commuters when visiting the railway station. While the rhythms of masculine seriality contains believes of males as potentially violent, as defenders and as bread winners, the rhythms of female seriality contains believes of women as primary mothers and housewives, of women as primary victim of sexual violence and of objectification of women’s bodies as either decent or as sexually available to heterosexual men”.

Rytmer av könsmaktsordningen. Poetiskt.

Ekvalist

Ja, inför sådant tyckmyckentrutat pseudo-vetenskapligt blaj kan man inte annat än taga sig för pannan.

Mitt eget favoritexempel på detta ‘vetenskapliga’ skojeri är hämtat ur ett nummer av Pedagogisk Forskning i Sverige (2-3 2014) där författaren till artikeln “En pedagogisk relation mellan människa och häst. På väg mot en pedagogisk filosofisk utforskning av mellanrummet” ger följande intressanta ‘programförklaring:

Med en posthumanistisk ansats belyser och reflekterar jag över hur både människa och häst överskrider sina varanden och hur det öppnar upp ett mellanrum med dimensioner av subjektivitet, kroppslighet och ömsesidighet.

elite-daily-sleeping-studentOch så säger man att svensk universitetsutbildning är i kris. Undrar varför …

Svensk universitetsutbildning i fritt fall

25 October, 2016 at 17:48 | Posted in Education & School | Leave a comment

Samtidigt som urholkningen av högskolan fortsätter finns det ett politiskt tryck på fler utbildningsplatser. Men ensidiga satsningar på fler platser gynnar varken samhället, högskolorna eller de studenter som får utbildning av tvivelaktig kvalitet. I nuläget måste högskolans begränsade budgetutrymme användas till att stärka utbildningens kvalitet, inte till att bygga ut högskolan ytterligare …

qualityKvaliteten på högskolan är i dag ifrågasatt. Den tveksamma kvaliteten syns bland annat i Universitetskanslersämbetets kvalitetsutvärderingar, där nästan var femte utbildning underkändes. En bidragande orsak till den bristande kvaliteten kan vara att antalet studenter har ökat snabbare än resurserna tillåter. Dessutom har det skett en urholkning av resurserna, då ersättningsbeloppen inte räknas upp med de faktiska kostnadsökningarna och dessutom minskas genom ett produktivitetsavdrag.

Samtidigt visar IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) att utbyggnaden av högskolan medfört sämre studentkvalitet. Detta är en naturlig följd av att övergången till högre studier redan är hög bland ungdomar i de högsta betygsintervallen. Det finns inte något överskott av högpresterande studenter som kan antas när fler platser tillkommer. Detta medför att studenter med allt sämre förkunskaper kommer in när högskolan växer. Dessutom är grundskolan och gymnasiets kvalitet ifrågasatt generellt. Lärarna måste lägga allt mer tid på att hjälpa studenterna genom utbildningarna vilket tar resurser från övrig undervisning. Det går inte heller att utesluta att kraven på studenterna sänks. Ökad genomströmning ger mer resurser till högskolan. Dagens resurssystem ger tyvärr incitament till högskolorna att godkänna studenter som inte når upp till kraven för godkänt.

Göran Arrius  Håkan Regnér  Linda Simonsen

2989556_1200_675Bra rutet! Svenska universitet och högskolor brottas idag med många problem. Två av de mer akuta är hur man ska hantera en situation med krympande ekonomi och att allt fler av studenterna är dåligt förberedda för högskolestudier.

Varför har det blivit så här? Yours truly har vid upprepade tillfällen blivit approcherad av media apropå dessa frågor, och har då utöver ‘the usual suspects’ också försökt lyfta en problematik som sällan — av rädsla för att inte vara ‘politiskt korrekt’ — lyfts i debatten.

De senaste femtio åren har vi haft en fullständig explosion av nya studentgrupper som går vidare till universitets- och högskolestudier. Detta är på ett sätt klart glädjande. Idag har vi lika många doktorander i vårt utbildningssystem som vi hade gymnasister på 1950-talet. Men denna utbildningsexpansion har tyvärr i mycket skett till priset av försämrade möjligheter för studenterna att tillgodogöra sig högskoleutbildningens kompetenskrav. Många utbildningar har fallit till föga och sänkt kraven.

Tyvärr är de studenter vi får till universitet och högskolor över lag allt sämre rustade för sina studier. Omstruktureringen av skolan i form av decentralisering, avreglering och målstyrning har tvärtemot politiska utfästelser inte levererat. I takt med den eftergymnasiala utbildningsexpansionen har en motsvarande kunskapskontraktion hos stora studentgrupper ägt rum. Den skolpolitik som lett till denna situation slår hårdast mot dem den utger sig för att värna — de med litet eller inget ‘kulturkapital’ i bagaget hemifrån.

Mot denna bakgrund är det egentligen anmärkningsvärt att man inte i större utsträckning problematiserat vad utbildningsexplosionen i sig kan leda till.

gaussEftersom vi för femtio år sedan vid våra universitet utbildade enbart en bråkdel av befolkningen, är det ingen djärv gissning — under antagande av att ‘begåvning’ i en population är åtminstone approximativt normalfördelad — att lejonparten av dessa studenter ‘begåvningsmässigt’ låg till höger om mittpunkten på normalfördelningskurvan. Om vi idag tar in fem gånger så många studenter på våra högskolor och universitet kan vi — under samma antagande — knappast räkna med att en lika stor del av dessa utgörs av individer som ligger till höger om normalfördelningskurvans mittpunkt. Rimligen torde detta — ceteris paribus — innebära att i takt med att proportionen av befolkningen som går vidare till högskola och universitet ökar, så ökar svårigheterna för många av dessa att uppnå traditionellt högt ställda akademiska kravnivåer.

Här borde i så fall statsmakterna ha ytterligare en stark anledning till att öka resurserna till högskola och universitet, istället för att som idag bedriva utbildningar på mager kost och med få lärarledda föreläsningar i rekordstora studentgrupper. Med nya kategorier av studenter, som i allt större utsträckning rekryteras från studieovana hem, är det svårt att se hur vi med knappare resursramar ska kunna lösa dilemmat med högre krav på meritmässigt allt mer svagpresterande studenter.

Svensk skola — ett fullständigt haveri

14 October, 2016 at 16:56 | Posted in Education & School | Leave a comment

Sen 2014 har andelen toppbetyg fördubblats från 0,25 procent till dagens 0,5 procent (knappt 500 elever). Denna andel är nästan 40 (!) gånger så stor som andelen med maximala betyg (5,0) under det relativa betygssystemet i början av 1990-talet …

slide_3Det finns flera problem med denna utveckling. När betygen stiger och fler slår i taket så försvåras urvalet till vidare studier och varje enskilt betyg blir helt avgörande för huruvida eleven hamnar i den växande gruppen maxbetygare. Det är också känt att kunskapsnivån faller när det är lätt att få höga betyg. Ett ännu större problem är dock den bristande likvärdigheten; samma kunskapsnivå kan ge helt olika betyg beroende på vilken skola en elev går på och vilken lärare eleven har …

För alla någorlunda insatta betraktare torde det vid det här laget står klart att det svenska betygssystemet saknar alla spärrar och att betygen stiger utan hämningar. Trots detta har inga verksamma åtgärder vidtagits för att göra något åt vare sig betygsinflationen eller den bristande likvärdigheten i betygssättningen. Blocköverskridande överenskommelser är ofta en fördel när det gäller skolfrågor, men det är att beklaga att enigheten aldrig verkar vara så stor som när det gäller att låta betygshaveriet ha sin gilla gång.

Jonas Vlachos

Som svensk skolforskning kunnat visa under en längre tid nu är betygsinflationen ett stort och allvarligt problem för svensk skola av idag. Men tyvärr inte det enda.

År efter år kommer larmrapporter om hur illa det står till i svensk skola. PISA och andra studier visar otvetydigt att svenska skolelever presterar sämre och sämre. Och vi som arbetar inom universitetsvärlden märker av att våra studenter i allt större utsträckning saknar nödiga förkunskaper för att kunna bedriva seriösa studier.

År efter år ser vi hur viljan att bli lärare minskar. I början på 1980-talet fanns det nästan åtta sökande per plats på lågstadielärarutbildningen. Idag är det en sökande per plats på grundlärarutbildningen. Detta är en samhällskatastrof som vi borde tala om. I en värld där allt hänger på kunskap är det på sikt avgörande för svensk ekonomi att åter göra läraryrket attraktivt.

År efter år ser vi hur lärarlönerna urholkas. För ett par år sedan presenterade OECD en rapport där man menar sig kunna visa att framgångsrika skolnationer tenderar att prioritera höga lärarlöner. Lärarlönerna som andel av BNP per capita är i Sverige väsentligt lägre än i de länder som ligger i topp i PISA-studierna.

År efter år ser vi hur ojämlikheten ökar på många områden. Inte minst vad avser inkomster och förmögenhet. Skillnader i livsbetingelser för olika grupper vad avser klass, etnicitet och genus är oacceptabelt stora.

År efter år kan vi konstatera att i skolans värld har uppenbarligen familjebakgrunden fortfarande stor betydelse för elevers prestationer. Självklart kan det inte uppfattas som annat än ett kapitalt misslyckande för en skola med kompensatoriska aspirationer.

tilsam

År efter år kan vi notera att tvärtemot alla reformpedagogiska utfästelser så är det främst barn ur hem utan studietraditioner som förlorat i den omläggning i synen på skolan som skett under det senaste halvseklet. I dag – med skolpengar, fria skolval och friskolor – har utvecklingen tvärtemot alla kompensatoriska utfästelser bara ytterligare stärkt de högutbildade föräldrarnas möjligheter att styra de egna barnens skolgång och framtid. Det är svårt att se vilka som med dagens skola ska kunna göra den ‘klassresa’ så många i min generation har gjort.

Höjda lärarlöner är inte en tillräcklig förutsättning för att vi åter ska få en svensk skola av världsklass. Men det är en nödvändig förutsättning — inte minst för att locka de riktigt duktiga ungdomarna att satsa på en lärarkarriär. Omfattande skolforskning har övertygande visat att det kommunala huvudmannaskapet är en av de viktigaste orsakerna bakom lärarlönernas och den svenska skolans kräftgång de senaste decennierna.

De politisk partierna måste droppa sina ideologiska skygglappar och inse att en och annan helig ko måste slaktas om vi ska få rätt på svensk skola. När skolfakta sparkar så får man vara så god att ändra kurs – även om det eventuellt skulle stå i strid med ideologin. När ska de politiska partierna gemensamt våga ta det steget? Ska vi verkligen behöva vänta tills nästa PISA undersökning åter igen pekar på svensk skolas katastrofala utförsåkning?

Jag har sagt det förr — och jag säger det igen: kommunaliseringen av skolan är den största floppen någonsin i svensk utbildningspolitisk historia. Men misstag går att rätta till. Som den store engelske nationalekonomen John Maynard Keynes brukade säga: “When I’m wrong, I change my mind.”

Återförstatliga svensk skola!

Serious academics are full of shit

11 August, 2016 at 18:53 | Posted in Education & School | 2 Comments

These fun-hating, highfalutin’ smarties have fought to maintain an exclusive and exclusionary scholastic environment since the first Ivory Towers were built …

I may be a blogger/reporter/writer/occasional internet loudmouth today, but I also identify as a scientist, and to some degree as a serious academic. What that doesn’t make me is smarter, or more important, or more deserving of respect, than you. What that doesn’t make me is free from the responsibility to participate in society, or to explain how I am using your taxpayer dollars. And it sure as hell doesn’t absolve me of the obligation to treat my fellow human beings as equals.

liz-lemon-eye-rollAnd if you’re wondering what any of this has to do with academics rolling their eyes at other academics who take selfies with gators, I’ll tell you: scientists who engage with the public are put down, forced on the defensive, and labeled a “waste of time” by their Smarter, More Serious, and Definitely More Anonymous academic peers, pretty much all the time.

Here’s the thing about scientists: we’re all just a bunch of nerds. Like many of my peers, I was inspired to walk the path of science thanks to an excessive dose of science fiction as a child …

Of course, I got older and discovered that real science is not about fighting alien monsters or building interdimensional laser beams. It is about The Slog …

But scientists aren’t drawn to their profession because they love mind-numbing repetition and enormous spreadsheets full of meaningless numbers. They are drawn to science because they are inspired by big ideas, or because they are obsessed with a burning question, or because they can’t stop dreaming of an awesome technology. In other words, because they are nerds who love science. So why are scientists giving other scientists shit for live-tweeting conferences, writing op-eds, doing public outreach, and finding creative ways to share their passion with the world and make that day-to-day slog more bearable?

The answer is complex. It involves enduring cultural norms, weird academic incentive structures, and institutionalized fears about the democratization of scholarship.

Maddie Stone

Income inequality and educational outcomes

3 August, 2016 at 16:12 | Posted in Education & School | Leave a comment

A new paper by economists Katherine Michelmore of Syracuse University and Susan Dynarski of the University of Michigan … use administrative data from the state of Michigan to look at how economic disadvantages affect standardized test scores. Many studies on this question will look at the achievement gap during a single year and use a measure of disadvantage such as being eligible for subsidized school lunches. But the administrative data Michelmore and Dynarski use lets them track students over time to discern how often students were eligible for school lunches mapped to their test scores.

636240_origWhat they find is that there’s a difference—a significant one—in test scores in the 8th grade between students who are occasionally eligible for subsidized lunches and those who have been eligible every single year since kindergarten. The two economists consider students who have been eligible every year (14 percent of Michigan students) to be persistently disadvantaged. And they find that these students score a full standard deviation below kids who have never been on subsidized lunches (40 percent of students) and just under a quarter below students who are occasionally eligible for subsidized lunches (roughly 45 percent of students). (A standard deviation being further away from something than a quarter standard deviation.)

Why is there such a difference between students who are occasionally eligible for subsidized lunches and those who are persistently eligible? One possibility is that exposure year after year to low-income living adds up over time, pushing down test scores in the process. But Michelmore and Dynarski find that the vast majority of the gap between persistently eligible students is present early on in their schooling—3rd grade, to be precise—so the differences in exposure alone can’t explain the gap. Instead, the two researchers argue that the difference between persistently-eligible students and occasionally-eligible students is a sign that the former are from much lower-income backgrounds. It’s a story of income inequality, not income volatility.

Nick Bunker

Kjell-Olof Feldt erkänner — friskolereformen var fel

13 March, 2016 at 09:56 | Posted in Education & School | Leave a comment

– Jag vet inte hur vi tänkte, men det blev fel med valfriheten i skolan. Det säger nu tidigare S-finansministern Kjell-Olof Feldt till SVT.

– Problemet är likvärdigheten, menar Kjell-Olof Feldt. De duktiga eleverna söker sig till samma skolor, det gör att de halvbra skolorna dräneras på bra elever, och dras ner till fler och fler problemskolor. Det måste dagens politiker våga sätta stopp för.

lipsillKjell-Olof Feldt var den kanske viktigaste personen inom socialdemokratin som banade väg för privata friskolor, konkurrens och mångfald inom välfärden. Han provocerade många partivänner genom att bli ordförande i friskolornas riksförbund.

Men när han såg hur de stora koncernerna bredde ut sig på de små friskolornas bekostnad hoppade han av. Och i dag är han öppet ångerfull över den politik han varit med om att föra.

– Ja, valfriheten blev fel, i varje fall som den fungerar. Jag vet inte hur vi tänkte…jag var i och för sig inte med och gjorde reformen men jag har stött den i alla år, jag har varit ordförande i friskolornas riksförbund, men …

Nu säger du att det blev fel med valfriheten?

– Ja, eftersom starka barn söker sig till samma skolor, och det har naturligtvis vissa friskolor kunnat utnyttja. Därför har vi fått en skola som inte alls är så likvärdig som vi vill att den skall vara.

SvT

Next Page »

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.