The stuff of genius

18 October, 2017 at 20:47 | Posted in Education & School | 3 Comments

Several years later I developed a broader theory of what separates the two general classes of learners—helpless versus mastery-oriented. I realized that these different types of students not only explain their failures differently, but they also hold different “theories” of intelligence. The helpless ones believe that intelligence is a fixed trait: you have only a certain amount, and that’s that. I call this a “fixed mind-set.” Mistakes crack their self-confidence because they attribute errors to a lack of ability, which they feel powerless to change. They avoid challenges because challenges make mistakes more likely and looking smart less so … Such children shun effort in the belief that having to work hard means they are dumb.

Your-Inner-GeniusThe mastery-oriented children, on the other hand, think intelligence is malleable and can be developed through education and hard work. They want to learn above all else. After all, if you believe that you can expand your intellectual skills, you want to do just that …

We validated these expectations in a study published in early 2007 … As we had predicted, the students with a growth mind-set felt that learning was a more important goal in school than getting good grades. In addition, they held hard work in high regard, believing that the more you labored at something, the better you would become at it. They understood that even geniuses have to work hard for their great accomplishments. Confronted by a setback such as a disappointing test grade, students with a growth mind-set said they would study harder or try a different strategy for mastering the material.

The students who held a fixed mind-set, however, were concerned about looking smart with less regard for learning. They had negative views of effort, believing that having to work hard at something was a sign of low ability …

EinstinePeople may well differ in intelligence, talent and ability. And yet research is converging on the conclusion that great accomplishment, and even what we call genius, is typically the result of years of passion and dedication and not something that flows naturally from a gift. Mozart, Edison, Curie, Darwin and Cézanne were not simply born with talent; they cultivated it through tremendous and sustained effort. Similarly, hard work and discipline contribute more to school achievement than IQ does.

Carol S. Dweck

Being diagnosed a ‘gifted child’ sure is a confidence boost. But it’s not always the blessing people so often assume. It can also blind you to the fact that even if you’re smart, there are other people who are also smart. People you can learn from and that makes brain neurons grow new connections. For some of us that insight — unfortunately — comes late in life.

Advertisements

Nonsensforskning

9 October, 2017 at 08:57 | Posted in Education & School | 1 Comment

I Filosofiska rummet diskuterade Mats Alvesson, Ebba Lisberg Jensen och Tapio Salonen förra veckan kvaliteten på samhällsvetenskaplig forskning.

alvMycket av dagens samhällsforskning är meningslöst nonsens. Anledningarna till detta är så klart många, men en viktig faktor är att det inom akademin nuförtiden är så viktigt att producera mycket snarare än bra och betydelsefull forskning. En riktigt bra bok eller artikel väger lätt mot tio mer eller mindre ointressanta och irrelevanta nonsensartiklar publicerade i någon ‘vetenskaplig’ tidskrift när man söker tjänster eller försöker meritera sig. Resutaltet blir att det i bästa fall är en av hundra artiklar som läses av mer än de närmast sörjande och har någon i verklig mening nytt, intressant och betydelsefullt att säga. Resten är nonsens som hör hemma i papperskorgen.

Den akademiska byråkratiseringen

2 October, 2017 at 13:53 | Posted in Education & School | 1 Comment

Statsvetaren Patrik Hall vid Malmö presenterade statistik på DN Debatt gällande antalet anställda inom vissa yrkeskategorier i offentlig sektor och deras utveckling under perioden 2001-2013 …

page_1_thumb_largeJag blev nyfiken på hur det ser ut inom den svenska universitets-världen när jag läste Halls artikel. Känslan är nämligen att även svenska universitet lider av en växande byråkratisering, med ökande krav från den ”centrala administrationen” och underskott i assistenter och sekreterare nära den faktiska verksamheten, undervisningen och forskningen.

Varför har det då blivit så här? En viktig faktor är att rektorerna inte kan eller vill hålla emot eftersom de är helt beroende av sin egen administration. Vi kan därför inte lita på att rektorerna ska förmå att sätta igång ett förändringsarbete, även om de säkert inser problemet. Problematiken är förmodligen likartad inom andra administrationer …

Om inget görs är risken att byråkratiseringen blir en hämsko, och en rejält dyrköpt sådan, för svensk akademi.

Daniel Waldenström

Tror många av oss forskare inom akademin känner igen oss. Fler studenter och sämre forskningsförutsättningar. Allt färre gör själva jobbet. Men administrationen fortsätter att ohämmat växa. Inte utan att man stundtals funderar över vem som är till för vem …

Skolverket och segregationen

14 September, 2017 at 16:12 | Posted in Education & School | Comments Off on Skolverket och segregationen

Ett av Skolkommissionens övergripande förslag är att i skollagen ange att skolans huvudmän ska verka för en allsidig social sammansättning. Efter att ha konstaterat att utvecklingen mot ökade socioekonomiska skillnader mellan skolor är mycket oroande, avstyrker emellertid Skolverket förslaget. monkeyOrsaken är att det anses oklart vad ”allsidig social sammansättning” innebär. Det kan man anse, men då måste man också undra om inte även Skolverkets oro för ökade socioekonomiska skillnader vilar på oklar grund.

På grund av denna upplevda oklarhet anser Skolverket förslaget vara rättsosäkert och potentiellt diskriminerande … Det är svårt att tolka detta på annat sätt än att Skolverkes avfärdar hela idén om att det ska ligga i skolväsendets uppdrag att motverka den sociala skolsegregationen …

Skolverkets remissvar är verkligen häpnadsväckande. Myndigheten motsätter sig samtliga konkreta förslag till ändringar av dagens system för elevurval och detta utan att komma med några egna åtgärdsförslag. Inte ens några förslag till hur kommissionens åtgärder skulle kunna modifieras står att finna. Man motsätter sig dessutom att överhuvudtaget ge huvudmännen uppdraget att bry sig om den sociala skolsegregationen. Hållningen hade varit begriplig om Skolverket inte sett skolsegregationen som ett problem men så är inte fallet; myndighetens nye generaldirektör har till och med utnämnt den till en ödesfråga. Det märks inte i Skolverkets argumentation.

Jonas Vlachos

Framtidens universitetsutbildning

12 August, 2017 at 11:42 | Posted in Education & School | 1 Comment

I Universitetsläraren kunde man för inte alls så länge sedan — apropå den pågående debatten om studentgenomströmningen på våra universitet och högskolor —  läsa följande i sanning intressanta påpekande från en universitetslektor vid Luleå tekniska universitet:

För högskolans del gäller det att lägga energin på de studenter vi faktiskt har och acceptera att de inte är som vi själva var som studenter.

Att ingen tänkt på detta! Så enkelt. Så elegant. Det borde ju vem som helst kunnat räkna ut med röven och en bit krita. Logiken är glasklar — och videon nedan belyser på ett föredömligt sätt hur den kan omsättas i en framtida universitetsutbildning …

Om kvantitet och kvalitet i högskolevärlden

25 July, 2017 at 10:33 | Posted in Education & School | Comments Off on Om kvantitet och kvalitet i högskolevärlden

Den som kommer in på högskolan ska också gå ut med avlagd examen, anser regeringen. Enligt Helene Hellmark Knutsson (S), minister för högre utbildning, ska universitet och högskolor “se till att när man väl kommit in på sin utbildning, har sin behörighet, att man också får det stöd man behöver för att fullfölja sina studier”.

Det låter lite väl enkelt.

elite-daily-sleeping-studentHögskolelagens nuvarande formulering om att högskolorna ska “aktivt främja och bredda rekryteringen” ändras därför till “aktivt främja ett brett deltagande i utbildningen”, enligt det förslag som i veckan skickades ut på remiss.

Å ena sidan framställer Hellmark Knutsson förslaget som ett viktigt steg mot minskad social snedrekrytering. Å andra sidan beskrivs förändringen i remissen närmast som en formalitet, en anpassning av lagens bokstav till hur universitet och högskolor redan arbetar. Några ökade ekonomiska resurser ges utbildningsanstalterna heller inte av regeringen. Så vilket gäller?

Den sociala snedrekryteringen till högre utbildning har visat sig vara svår att komma till rätta med. Och visst är det viktigt att alla som vill studera och har förutsättningar att klara studierna också får chansen. Oavsett bakgrund.

Universitet och högskolor måste ge ett stöd avpassat efter studenternas skilda förutsättningar – inom rimliga gränser. Men det är inte självklart att den som blir antagen också har vad som faktiskt krävs. Det är länge sedan det behövdes toppbetyg för att komma in på universitet. I många fall räcker det att med nöd och näppe ha klarat gymnasiet.

Att ge sken av att det inte finns en motsättning mellan kvantitet och kvalitet är oseriöst. Lärare vid universitet och högskolor har länge uttryckt oro över att studenter är dåligt förberedda, har besvärande kunskapsluckor och svårigheter att uttrycka sig i skrift.

Sydsvenskan

2989556_1200_675Svenska universitet och högskolor brottas idag med många problem. Två av de mer akuta är hur man ska hantera en situation med krympande ekonomi och att allt fler av studenterna är dåligt förberedda för högskolestudier.
Varför har det blivit så här? Yours truly har vid upprepade tillfällen blivit approcherad av media apropå dessa frågor, och har då utöver ‘the usual suspects’ också försökt lyfta en problematik som sällan — av rädsla för att inte vara ‘politiskt korrekt’ — lyfts i debatten.

De senaste femtio åren har vi haft en fullständig explosion av nya studentgrupper som går vidare till universitets- och högskolestudier. Detta är på ett sätt klart glädjande. Idag har vi lika många doktorander i vårt utbildningssystem som vi hade gymnasister på 1950-talet. Men denna utbildningsexpansion har tyvärr i mycket skett till priset av försämrade möjligheter för studenterna att tillgodogöra sig högskoleutbildningens kompetenskrav. Många utbildningar har fallit till föga och sänkt kraven.

Tyvärr är de studenter vi får till universitet och högskolor över lag allt sämre rustade för sina studier. Omstruktureringen av skolan i form av decentralisering, avreglering och målstyrning har tvärtemot politiska utfästelser inte levererat. I takt med den eftergymnasiala utbildningsexpansionen har en motsvarande kunskapskontraktion hos stora studentgrupper ägt rum. Den skolpolitik som lett till denna situation slår hårdast mot dem den utger sig för att värna — de med litet eller inget ‘kulturkapital’ i bagaget hemifrån.

Mot denna bakgrund är det egentligen anmärkningsvärt att man inte i större utsträckning problematiserat vad utbildningsexplosionen i sig kan leda till.

gaussEftersom vi för femtio år sedan vid våra universitet utbildade enbart en bråkdel av befolkningen, är det ingen djärv gissning — under antagande av att ‘begåvning’ i en population är åtminstone approximativt normalfördelad — att lejonparten av dessa studenter ‘begåvningsmässigt’ låg till höger om mittpunkten på normalfördelningskurvan. Om vi idag tar in fem gånger så många studenter på våra högskolor och universitet kan vi — under samma antagande — knappast räkna med att en lika stor del av dessa utgörs av individer som ligger till höger om normalfördelningskurvans mittpunkt. Rimligen torde detta — ceteris paribus — innebära att i takt med att proportionen av befolkningen som går vidare till högskola och universitet ökar, så ökar svårigheterna för många av dessa att uppnå traditionellt högt ställda akademiska kravnivåer.

Här borde i så fall statsmakterna ha ytterligare en stark anledning till att öka resurserna till högskola och universitet, istället för att som idag bedriva utbildningar på mager kost och med få lärarledda föreläsningar i rekordstora studentgrupper. Med nya kategorier av studenter, som i allt större utsträckning rekryteras från studieovana hem, är det svårt att se hur vi med knappare resursramar ska kunna lösa dilemmat med högre krav på meritmässigt allt mer svagpresterande studenter.

Dick Harrison — rätt för en gångs skull

3 February, 2017 at 19:59 | Posted in Education & School | Comments Off on Dick Harrison — rätt för en gångs skull

bildDick Harrison är en tyckmyckentrutad, pompös, och mediekåt professorskollega för vilken jag har hyser en nästintill obefintlig uppskattning.

Men här — i Eric Schüldts fina SVT programserie Idévärlden — har han helt rätt i sin beskrivning av dagens anti-bildningselände i svensk universitetsvärld. Bra rutet Dick!

For-profit schools — a total disaster

29 December, 2016 at 17:53 | Posted in Economics, Education & School | Comments Off on For-profit schools — a total disaster

To make education more like a private good, [voucher advocates] tried to change the conditions of both supply and demand. On the demand side, the central proposal was that of education ‘vouchers’, put forward most notably by Nobel Prizewinning economist at the University of Chicago, Milton Friedman. The idea was that, rather than funding schools, government should provide funding directly parents in the form of vouchers that could be used at whichever school the parents preferred, and topped up, if necessary by additional fee payments.

Pros and Cons of PrivatizationAs is typically the case, voucher advocates ignored the implications of their proposals for the distribution of income. In large measure, vouchers represent a simply cash transfer, going predominantly from the poor to the rich. The biggest beneficiaries would be those, mostly well-off, who were already sending their children to private schools, for whom the voucher would be a simple cash transfer. Those whose children remained at the same public school as before would gain nothing …

The most notable entrant in the US school sector was Edison Schools. Edison Schools was founded in 1992 and was widely viewed as representing the future of school education … For-profit schools were also introduced in Chile and Sweden …

The story was much the same everywhere: an initial burst of enthusiasm and high profits, followed by the exposure of poor practices and outcomes, and finally collapse, with governments being left to pick up the pieces …

Sweden introduced voucher-style reforms in 1992, and opened the market to for-profit schools. Initially favorable assessments were replaced by disillusionment as the performance of the school system as a whole deteriorated … By 2015, the majority of the public favoured banning for-profit schools. The Minister for Education described the system as a ‘political failure.’ Other critics described it in harsher terms (The Swedish for-profit ‘free’ school disaster).

Although a full analysis has not yet been undertaken, it seems likely that the for-profit schools engaged in ‘cream-skimming’, admitting able and well-behaved students, while pushing more problematic students back into the public system. The rules under which the reform was introduced included ‘safeguards’ to prevent cream-skimming, but such safeguards have historical proved ineffectual in the face of the profits to be made by evading them …

Why has market-oriented reform of education been such a failure?  …

Education is characterized by market failure, by potentially inequitable initial allocations and, most importantly, by the fact that the relationship between the education ‘industry’ and its ‘consumers’, that is between educational institutions and teachers on the one hand and students on the other, cannot be reduced to a market transaction.

The critical problem with this simple model is that students, by definition, cannot know in advance what they are going to learn, or make an informed judgement about what they are learning. They have to rely, to a substantial extent, on their teachers to select the right topics of study and to teach them appropriately …

The result is that education does not rely on market competition to any significant extent to sort good teachers and institutions from bad ones. Rather, education depends on a combination of sustained institutional standards and individual professional ethics to maintain their performance.

The implications for education policy are clear, at least at the school level. School education should be publicly funded and provided either by public schools or by non-profits with a clear educational mission, as opposed to corporate ‘school management organisations’.

John Quiggin/Crooked Timber

Neo-liberals and libertarians have always provided a lot of ideologically founded ideas and ‘theories’ to underpin their Panglossian view on markets. But when they are tested against reality they usually turn out to be wrong. The promised results are simply not to be found. And that goes for for-profit schools too.

PISA-resultat och ekonometriska modellspecifikationer

22 December, 2016 at 18:10 | Posted in Education & School | Comments Off on PISA-resultat och ekonometriska modellspecifikationer

Det är inte ofta som skillnader mellan olika ekonometriska modellspecifikationer skapar rubriker i media men när PISA-undersökningen släpptes för några veckor sedan hände just detta. Orsaken var att OECD hävdade att svenska friskolor presterade sämre än kommunala skolor medan Skolverket kommit fram till att skillnaden mellan offentliga och privata huvudmän var liten och statistiskt osignifikant. Eftersom det är samma datamaterial som används kan det vara värt att klargöra vari skillnaden mellan OECD:s och Skolverkets analyser består.

pisa1Sett till rena PISA-poäng så uppvisar friskolor bättre resultat än kommunala (kolumn 1 nedan). Resultatskillnader mellan skolor beror emellertid främst på vilka elever som går på skolorna och elevunderlaget skiljer sig markant mellan fristående och kommunala grundskolor. För att uttala sig om några mer djupgående skillnader i skolkvalitet måste därför hänsyn tas till elevunderlaget. I PISA-data finns ett index över elevernas sociala bakgrund (ESCS) samt indikatorer på deras eventuella utländska bakgrund som kan användas till detta syfte. En justering med hjälp av dylika indikatorer är bättre än inget, men de fångar knappast alla relevanta skillnader mellan elever; både barn till väletablerade diplomater och flyktingbarn med hackig skolgång bakom sig har ”utländsk bakgrund”. Även mellan elever med likartad social bakgrund finns en stor spridning i studieförmåga, motivation och intresse.

Skolverket justerar för elevernas bakgrund genom att ta hänsyn till ovan nämnda indikatorer på individnivå. Den konceptuella fråga som man då försöker besvara är om PISA-resultaten skiljer sig mellan friskolor och kommunala för jämförbara elever (givet då att de verkligen är jämförbara, vilket är tveksamt). Svaret är att skillnaderna är små och inte statistiskt signifikanta (kolumn 2). En tolkning av detta är att en elev kan förväntas uppnå samma resultat på en representativ kommunal skola som på en representativ friskola.

OECD nöjer sig i sin analys inte med att ta hänsyn till bakgrundsindikatorerna på elevnivå utan lägger till skolans genomsnittliga värden av samma indikatorer. När dessa läggs till modellen gör de fristående skolorna sämre ifrån sig än de kommunala (kolumn 3). De kommunala skolornas fördel i denna specifikation är nästan lika stor som deras nackdel i råa ojusterade data. Den skattade skillnaden är ungefär lika stor för PISA:s tre ämnesområden men bara statistiskt signifikant för matematik.

Den konceptuella frågan bakom OECD:s analys är om jämförbara elever presterar bättre eller sämre på fristående eller kommunala skolor som har jämförbara sociala förutsättningar. Ett alternativt sett att se på resultatet är därför att de fristående skolorna i PISA-undersökningen är sämre än de kommunala på att förvalta jämförbara elevunderlag.

Jonas Vlachos

För forskare, utbildningsanordnare och politiker har det självklart blivit intressant att försöka undersöka vilka konsekvenser friskolereformen från 1992 haft.

Men detta är inte något som är helt lätt att göra med tanke på hur mångfacetterade och vittomfattande de mål är som satts upp för skolverksamheten i Sverige är.

Ett vanligt mål som man fokuserat på är elevernas prestationer i form av uppnående av olika kunskapsnivåer, betyg och testresultat. När man genomförde friskolereformen var ett av de ofta framförda argumenten att friskolorna skulle höja elevernas kunskapsnivåer. De kvantitativa mått man använt för att göra dessa värderingar är genomgående betyg och/eller resultat på nationella prov och internationella tester typ PISA.

Vid en första anblick kan det kanske förefalla trivialt att göra sådana undersökningar. Det är väl bara att – kan det tyckas – plocka fram data och genomföra nödiga statistiska tester och regressioner. Riktigt så enkelt är det nu inte. I själva verket är det —  som Vlachos påpekar — väldigt svårt att få fram entydiga kausala svar på den här typen av frågor.

Ska man entydigt kunna visa att det föreligger effekter och att dessa är ett resultat av just friskolornas införande – och inget annat – måste man identifiera och därefter kontrollera för påverkan från alla ‘störande bakgrundsvariabler’ av typen föräldrars utbildning, socioekonomisk status, etnicitet, geografisk hemhörighet, religion m.m. – så att vi kan vara säkra på att det inte är skillnader i dessa variabler som är de i fundamental mening verkliga kausalt bakomliggande förklaringarna till eventuella genomsnittliga effektskillnader.

Idealt sett skulle vi, för att verkligen vinnlägga oss om att kunna göra en sådan kausalanalys, vilja genomföra ett experiment där vi plockar ut en grupp elever och låter dem gå i friskolor och efter en viss tid utvärderar effekterna på deras kunskapsnivåer. Sedan skulle vi vrida tillbaka klockan och låta samma grupp av elever istället gå i kommunala skolor och efter en viss tid utvärdera effekterna på deras kunskapsnivåer. Genom att på detta experimentvis kunna isolera och manipulera undersökningsvariablerna så att vi verkligen kan säkerställa den unika effekten av friskolor – och inget annat – skulle vi kunna få ett exakt svar på vår fråga. Tyvärr går dock sådana experiment aldrig går att genomföra i verkligheten. Så vad gör man?

Det i särklass vanligaste undersökningsförfarandet är – som i fallet med OECD och Skolverket – att man genomför en traditionell multipel regressionsanalys baserad på så kallade ‘minsta kvadrat’ eller ‘maximum likelihood’ skattningar av observationsdata, där man försöker ‘konstanthålla’ ett antal specificerade bakgrundsvariabler för att om möjligt kunna tolka regressionskoefficienterna i kausala termer. Vi vet att det föreligger risk för ett ‘selektionsproblem’ eftersom de elever som går på friskolor ofta skiljer sig från de som går på kommunala skolor vad avser flera viktiga bakgrundsvariabler, kan vi inte bara rakt av jämföra de två skolformerna kunskapsnivåer för att därur dra några säkra kausala slutsatser. Risken är överhängande att de eventuella skillnader vi finner och tror kan förklaras av skolformen, i själva verket helt eller delvis beror på skillnader i de bakomliggande variablerna (t.ex. bostadsområde, etnicitet, föräldrars utbildning, m.m.)

Ska man försöka sig på att sammanfatta de regressionsanalyser som genomförts är resultatet att de kausala effekter på elevers prestationer man tyckt sig kunna identifiera av friskolor genomgående är små och ofta inte ens statistiskt signifikanta på gängse signifikansnivåer. Till detta kommer också att osäkerhet råder om man verkligen kunnat konstanthålla alla relevanta bakgrundsvariabler och att därför de skattningar som gjorts ofta i praktiken är behäftade med otestade antaganden och en icke-försumbar osäkerhet och ‘bias’ som gör det svårt att ge en någorlunda entydig värdering av forskningsresultatens vikt och relevans. Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att många – kanske de flesta – av de ‘effektstudier’ av detta slag som genomförts, inte lyckats skapa tillräckligt jämföra grupper, och att – eftersom detta strikt sett är absolut nödvändigt för att de statistiska analyser man de facto genomför ska kunna tolkas på det sätt man gör – värdet av analyserna därför är svårt att fastställa. Det innebär också – och här ska man även väga in möjligheten av att det kan föreligga andra och bättre alternativa modellspecifikationer  – att de ‘känslighetsanalyser’ forskare på området regelmässigt genomför, inte heller ger någon säker vägledning om hur pass ‘robusta’ de gjorda regressionsskattningarna egentligen är. Vidare är det stor risk för att de latenta, bakomliggande, ej specificerade variabler som representerar karakteristika som ej är uppmätta (intelligens, attityd, motivation m.m.) är korrelerade med de oberoende variabler som ingår i regressionsekvationerna och därigenom leder till ett problem med endogenitet. Till detta kan man väl också foga att de flesta undersökningar som gjorts bara kan uttala sig om vad som gäller i genomsnitt. Bakom ett högt genomsnitt kan dölja sig flera svagpresterande enskilda skolor (elever) som vägs upp av några få högpresterande skolor (elever).

Socialdemokratins svek mot den svenska skolan

16 December, 2016 at 15:01 | Posted in Education & School | Comments Off on Socialdemokratins svek mot den svenska skolan

21346889609_51c0008f51_bUnder flera decennier hade det förefallit som om den likvärdiga gemensamma skolan var allmänt accepterad. Men det var, när allt kom omkring, bara skenbart. När de nyliberala vindarna började blåsa allt hårdare på 80-talet yppades ett ”window of opportunity” att vrida klockan tillbaka, nu med hjälp av den alltmer kraftfulla marknadsideologin och med valfrihet som slagord. En både väljarmässigt och ideologiskt försvagad socialdemokrati förmådde inte göra motstånd. Därför blev det egentligen inte heller någon verklig politisk kraftmätning om denna faktiska tillbakagång till en skola som sorterar och där föräldrarnas bakgrund återigen blir allt mer avgörande. Det blev inte ens något riktigt samlat politiskt beslut där innebörden i marknadsreformerna klargjordes.

Därför har vi kommit i den egendomliga situationen att socialdemokratin, både i opposition och i regeringsställning, under åtskilliga år slagit vakt om ett skolsystem som i praktiken undanröjer efterkrigstidens kanske viktigaste socialdemokratiska reform: en likvärdig skola för alla.

Det är naturligt om föräldrar tar ansvar för sina barn. Ropen på valfrihet är egentligen rop på att just mina barn skall ges goda chanser. Att välja skola blir också viktigare när skillnaden mellan skolorna blir allt större.

Men samhället måste ta ansvar för alla barn. Att i skydd av slagordet ”valfrihet” tillåta aktieägare ta ut stora vinster ur den gemensamma välfärdsfinansieringen och återgå till en skola som i praktiken sorterar barn är ett förräderi just mot de demokratiska värden som vi en gång ansåg vara omistliga. Det kommer få sina följder, det kan vi vara förvissade om.

Carl Tham

Next Page »

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.