Serious academics are full of shit

11 August, 2016 at 18:53 | Posted in Education & School | 2 Comments

These fun-hating, highfalutin’ smarties have fought to maintain an exclusive and exclusionary scholastic environment since the first Ivory Towers were built …

I may be a blogger/reporter/writer/occasional internet loudmouth today, but I also identify as a scientist, and to some degree as a serious academic. What that doesn’t make me is smarter, or more important, or more deserving of respect, than you. What that doesn’t make me is free from the responsibility to participate in society, or to explain how I am using your taxpayer dollars. And it sure as hell doesn’t absolve me of the obligation to treat my fellow human beings as equals.

liz-lemon-eye-rollAnd if you’re wondering what any of this has to do with academics rolling their eyes at other academics who take selfies with gators, I’ll tell you: scientists who engage with the public are put down, forced on the defensive, and labeled a “waste of time” by their Smarter, More Serious, and Definitely More Anonymous academic peers, pretty much all the time.

Here’s the thing about scientists: we’re all just a bunch of nerds. Like many of my peers, I was inspired to walk the path of science thanks to an excessive dose of science fiction as a child …

Of course, I got older and discovered that real science is not about fighting alien monsters or building interdimensional laser beams. It is about The Slog …

But scientists aren’t drawn to their profession because they love mind-numbing repetition and enormous spreadsheets full of meaningless numbers. They are drawn to science because they are inspired by big ideas, or because they are obsessed with a burning question, or because they can’t stop dreaming of an awesome technology. In other words, because they are nerds who love science. So why are scientists giving other scientists shit for live-tweeting conferences, writing op-eds, doing public outreach, and finding creative ways to share their passion with the world and make that day-to-day slog more bearable?

The answer is complex. It involves enduring cultural norms, weird academic incentive structures, and institutionalized fears about the democratization of scholarship.

Maddie Stone

Income inequality and educational outcomes

3 August, 2016 at 16:12 | Posted in Education & School | Leave a comment

A new paper by economists Katherine Michelmore of Syracuse University and Susan Dynarski of the University of Michigan … use administrative data from the state of Michigan to look at how economic disadvantages affect standardized test scores. Many studies on this question will look at the achievement gap during a single year and use a measure of disadvantage such as being eligible for subsidized school lunches. But the administrative data Michelmore and Dynarski use lets them track students over time to discern how often students were eligible for school lunches mapped to their test scores.

636240_origWhat they find is that there’s a difference—a significant one—in test scores in the 8th grade between students who are occasionally eligible for subsidized lunches and those who have been eligible every single year since kindergarten. The two economists consider students who have been eligible every year (14 percent of Michigan students) to be persistently disadvantaged. And they find that these students score a full standard deviation below kids who have never been on subsidized lunches (40 percent of students) and just under a quarter below students who are occasionally eligible for subsidized lunches (roughly 45 percent of students). (A standard deviation being further away from something than a quarter standard deviation.)

Why is there such a difference between students who are occasionally eligible for subsidized lunches and those who are persistently eligible? One possibility is that exposure year after year to low-income living adds up over time, pushing down test scores in the process. But Michelmore and Dynarski find that the vast majority of the gap between persistently eligible students is present early on in their schooling—3rd grade, to be precise—so the differences in exposure alone can’t explain the gap. Instead, the two researchers argue that the difference between persistently-eligible students and occasionally-eligible students is a sign that the former are from much lower-income backgrounds. It’s a story of income inequality, not income volatility.

Nick Bunker

Kjell-Olof Feldt erkänner — friskolereformen var fel

13 March, 2016 at 09:56 | Posted in Education & School | Leave a comment

– Jag vet inte hur vi tänkte, men det blev fel med valfriheten i skolan. Det säger nu tidigare S-finansministern Kjell-Olof Feldt till SVT.

– Problemet är likvärdigheten, menar Kjell-Olof Feldt. De duktiga eleverna söker sig till samma skolor, det gör att de halvbra skolorna dräneras på bra elever, och dras ner till fler och fler problemskolor. Det måste dagens politiker våga sätta stopp för.

lipsillKjell-Olof Feldt var den kanske viktigaste personen inom socialdemokratin som banade väg för privata friskolor, konkurrens och mångfald inom välfärden. Han provocerade många partivänner genom att bli ordförande i friskolornas riksförbund.

Men när han såg hur de stora koncernerna bredde ut sig på de små friskolornas bekostnad hoppade han av. Och i dag är han öppet ångerfull över den politik han varit med om att föra.

– Ja, valfriheten blev fel, i varje fall som den fungerar. Jag vet inte hur vi tänkte…jag var i och för sig inte med och gjorde reformen men jag har stött den i alla år, jag har varit ordförande i friskolornas riksförbund, men …

Nu säger du att det blev fel med valfriheten?

– Ja, eftersom starka barn söker sig till samma skolor, och det har naturligtvis vissa friskolor kunnat utnyttja. Därför har vi fått en skola som inte alls är så likvärdig som vi vill att den skall vara.

SvT

School choice — the elite illusion

6 March, 2016 at 11:24 | Posted in Education & School | Leave a comment

The results reported here suggest that an exam school education produces only scattered gains for applicants, even among students with baseline scores close to or above the mean in the target school. Because the exam school experience is associated with sharp increases in peer achievement, these results weigh against the importance of peer effects in the education production function …

school_choiceOf course, test scores and peer effects are only part of the exam school story. It may be that preparation for exam school entrance is itself worth-while … The many clubs and activities found at some exam schools may expose students to ideas and concepts not easily captured by achievement tests or our post-secondary outcomes. It is also possible that exam school graduates earn higher wages, a question we plan to explore in future work. Still, the estimates reported here suggest that any labor market gains are likely to come through channels other than peer composition and increased cognitive achievement …

Our results are also relevant to the economic debate around school quality and school choice … As with the jump in house prices at school district boundaries, heavy rates of exam school oversubscription suggest that parents believe peer composition matters a great deal for their children’s welfare. The fact that we find little support for causal peer effects suggests that parents either mistakenly equate attractive peers with high value added, or that they value exam schools for reasons other than their impact on learning. Both of these scenarios reduce the likelihood that school choice in and of itself has strong salutary demand-side effects in education production.

A. Abdulkadiroglu, J. D. Angrist, and P. A. Pathak

The for-profit schools bubble

3 November, 2015 at 09:49 | Posted in Education & School | Leave a comment

debtFor-profit colleges have capitalized on our desire to make education more inclusive. Students at for-profit schools are able to borrow huge sums of money because the government does not take creditworthiness into account when making most student loans. The goal is noble: everyone should be able to go to college. The result, though, is that too many people end up with debts they cannot repay. Seen this way, the students at for-profit schools look a lot like the homeowners during the housing bubble. In both cases, powerful ideological forces pushed people to borrow … In both cases, credit was cheap and easy to come by. And in both cases the people pushing the loans (mortgage brokers and for-profit schools) didn’t have to worry about whether those loans were reasonable, since they got paid regardless …

If we really want more people to go to college we should put more money into community colleges and public universities, which have been starved of funding in recent years. We should also rethink our assumption that college is always the right answer, regardless of cost. Politicians love to invoke education as the solution to our economic ills. But they’re often papering over the fact that our economy just isn’t creating enough good jobs for ordinary Americans. The notion that college will transform your job prospects is, in many cases, an illusion, and for a while for-profit schools turned it into a very lucrative one.

James Surowiecki

The Swedish for-profit ‘free’ school disaster

16 October, 2015 at 16:18 | Posted in Education & School | 1 Comment

Gustav Fridolin, Sweden’s rather youthful education minister, emerges from behind his desk in a pleasant office in central Stockholm wearing what looks like a pair of Vans and the open, fresh-faced smile of a newly qualified teacher.

gustavThe smile falters when he begins to describe the plight of Sweden’s schools and the scale of the challenge that lies ahead. Fridolin, it turns out, is the man in charge of rescuing a school system in crisis.

Sweden, once regarded as a byword for high-quality education – free preschool, formal school at seven, no fee-paying private schools, no selection – has seen its scores in Programme for International Student Assessment (Pisa) assessments plummet in recent years.

Fridolin acknowledges the sense of shame and embarrassment felt in Sweden. “The problem is that this embarrassment is carried by the teachers. But this embarrassment should be carried by us politicians. We were the ones who created the system. It’s a political failure,” he says …

Fridolin, who has a degree in teaching, says not only have scores in international tests gone down, inequality in the Swedish system has gone up. “This used to be the great success story of the Swedish system,” he said. “We could offer every child, regardless of their background, a really good education. The parents’ educational background is showing more and more in their grades.

“Instead of breaking up social differences and class differences in the education system, we have a system today that’s creating a wider gap between the ones that have and the ones that have not.”

Sally Weale/The Guardian

Ray Fisman has waged a similar critique against choice-based solutions in attempts to improve educational systems:

School_ChoiceWhat’s caused the recent crisis in Swedish education? Researchers and policy analysts are increasingly pointing the finger at many of the choice-oriented reforms that are being championed as the way forward for American schools. While this doesn’t necessarily mean that adding more accountability and discipline to American schools would be a bad thing, it does hint at the many headaches that can come from trying to do so by aggressively introducing marketlike competition to education …

In the wake of the country’s nose dive in the PISA rankings, there’s widespread recognition that something’s wrong with Swedish schooling … Competition was meant to discipline government schools, but it may have instead led to a race to the bottom …

It’s the darker side of competition that Milton Friedman and his free-market disciples tend to downplay: If parents value high test scores, you can compete for voucher dollars by hiring better teachers and providing a better education—or by going easy in grading national tests. Competition was also meant to discipline government schools by forcing them to up their game to maintain their enrollments, but it may have instead led to a race to the bottom as they too started grading generously to keep their students …

It’s a lesson that Swedish parents and students have learned all too well: Simply opening the floodgates to more education entrepreneurs doesn’t disrupt education. It’s just plain disruptive.

And this is what Henry M. Levin — distinguished economist and director of the National Center for the Study of Privatization in Education at Teachers College, Columbia University — wrote when he recently reviewed the evidence about the effects of vouchers:

VouchersOn December 3, 2012, Forbes Magazine recommended for the U.S. that: “…we can learn something about when choice works by looking at Sweden’s move to vouchers.” On March 11 and 12, 2013, the Royal Swedish Academy of Sciences did just that by convening a two day conference to learn what vouchers had accomplished in the last two decades … The following was my verdict:

  • On the criterion of Freedom of Choice, the approach has been highly successful. Parents and students have many more choices among both public schools and independent schools than they had prior to the voucher system.
  • On the criterion of productive efficiency, the research studies show virtually no difference in achievement between public and independent schools for comparable students. Measures of the extent of competition in local areas also show a trivial relation to achievement. The best study measures the potential choices, public and private, within a particular geographical area. For a 10 percent increase in choices, the achievement difference is about one-half of a percentile. Even this result must be understood within the constraint that the achievement measure is not based upon standardized tests, but upon teacher grades. The so-called national examination result that is also used in some studies is actually administered and graded by the teacher with examination copies available to the school principal and teachers well in advance of the “testing”. Another study found no difference in these achievement measures between public and private schools, but an overall achievement effect for the system of a few percentiles. Even this author agreed that the result was trivial.
  • With respect to equity, a comprehensive, national study sponsored by the government found that socio-economic stratification had increased as well as ethnic and immigrant segregation. This also affected the distribution of personnel where the better qualified educators were drawn to schools with students of higher socio-economic status and native students. The international testing also showed rising variance or inequality in test scores among schools. No evidence existed to challenge the rising inequality.Accordingly, I rated the Swedish voucher system as negative on equity.

A recent Swedish study on the effects of school-choice concluded:

The results from the analyses made in this paper confirm that school choice, rather than residential segregation, is a more important factor determining variation in grades than is residential segregation.

voucherThe empirical analysis in this paper confirms the PISA-based finding that between-school variance in student performance in the Swedish school system has increased rapidly since 2000. We have also been able to show that this trend towards increasing performance gaps cannot be explained by shifting patterns of residential segregation. A more likely explanation is that increasing possibilities for school choice have triggered a process towards a more unequal school system. A rapid growth in the number of students attending voucher-financed, independent schools has been an important element of this process …

The idea of voucher-based independent school choice is commonly ascribed to Milton Friedman. Friedman’s argument was that vouchers would decrease the role of government and expand the opportunities for free enterprise. He also believed that the introduction of competition would lead to improved school results. As we have seen in the Swedish case, this has not happened. As school choice has increased, differences between schools have increased but overall results have gone down. As has proved to be the case with other neo-liberal ideas, school choice—when tested—has not been able to deliver the results promised by theoretical speculation.

John Östh, Eva Andersson, Bo Malmberg

For my own take on this issue — only in Swedish, sorry — see here and here.

Our kids and the American dream

15 August, 2015 at 17:37 | Posted in Education & School | Leave a comment

 

No doubt one of the most important books you will read this year!

Even a genius has to work hard

19 February, 2015 at 10:14 | Posted in Education & School | 1 Comment

Several years later I developed a broader theory of what separates the two general classes of learners—helpless versus mastery-oriented. I realized that these different types of students not only explain their failures differently, but they also hold different “theories” of intelligence. The helpless ones believe that intelligence is a fixed trait: you have only a certain amount, and that’s that. I call this a “fixed mind-set.” Mistakes crack their self-confidence because they attribute errors to a lack of ability, which they feel powerless to change. They avoid challenges because challenges make mistakes more likely and looking smart less so … Such children shun effort in the belief that having to work hard means they are dumb.

Your-Inner-GeniusThe mastery-oriented children, on the other hand, think intelligence is malleable and can be developed through education and hard work. They want to learn above all else. After all, if you believe that you can expand your intellectual skills, you want to do just that …

We validated these expectations in a study published in early 2007 … As we had predicted, the students with a growth mind-set felt that learning was a more important goal in school than getting good grades. In addition, they held hard work in high regard, believing that the more you labored at something, the better you would become at it. They understood that even geniuses have to work hard for their great accomplishments. Confronted by a setback such as a disappointing test grade, students with a growth mind-set said they would study harder or try a different strategy for mastering the material.

The students who held a fixed mind-set, however, were concerned about looking smart with less regard for learning. They had negative views of effort, believing that having to work hard at something was a sign of low ability …

EinstinePeople may well differ in intelligence, talent and ability. And yet research is converging on the conclusion that great accomplishment, and even what we call genius, is typically the result of years of passion and dedication and not something that flows naturally from a gift. Mozart, Edison, Curie, Darwin and Cézanne were not simply born with talent; they cultivated it through tremendous and sustained effort. Similarly, hard work and discipline contribute more to school achievement than IQ does.

Carol S. Dweck

Extremely important and far-reaching research indeed.

Being diagnosed a “gifted child” sure is a confidence boost. But it’s not always the blessing people so often assume. It can also blind you to the fact that even if you’re smart, there are other people who are also smart. People you can learn from them. Learning that makes brain neurons grow new connections. For some of us that insight — unfortunately — comes late in life.

Kausalitet och korrelation — exemplet friskolor

19 January, 2015 at 13:48 | Posted in Education & School | Leave a comment

causation
När vi i Sverige 1992 genomförde en friskolereform fick familjer därigenom över lag större möjlighet att själva välja var man ville sätta sina barn i skola. I linje med det av Milton Friedman redan på 1950-talet förespråkade införandet av skolpeng (voucher) underlättades etablerandet av friskolor väsentligt.

Friskolorna har som följd av denna friskolereform – inte minst på senare år – ökat sin andel av skolmarknaden markant. Idag utbildas mer än 10 % av landets grundskoleelever vid en friskola och nästan 25 % av gymnasieeleverna får sin utbildning vid friskolor.

Friskoleexpansionen har dock rent geografiskt sett väldigt olika ut. Idag saknar lite mer än en tredjedel av kommunerna friskolor på grundskolenivå och två tredjedelar av kommunerna saknar friskolor på gymnasienivå. Och i genomsnitt har elever vid friskolor föräldrar med högre utbildningsnivå och inkomster än eleverna vid kommunala skolor.

Mot bland annat denna bakgrund har det bland forskare, utbildningsanordnare, politiker m.fl. blivit intressant att försöka undersöka vilka konsekvenser friskolereformen haft.

Nu är det självklart inte helt lätt att göra en sådan bedömning med tanke på hur mångfacetterade och vittomfattande de mål är som satts upp för skolverksamheten i Sverige.

Ett vanligt mål som man fokuserat på är elevernas prestationer i form av uppnående av olika kunskapsnivåer. När man genomförde friskolereformen var ett av de ofta framförda argumenten att friskolorna skulle höja elevernas kunskapsnivåer, både i friskolorna (”den direkta effekten”) och – via konkurrenstrycket – i de kommunala skolorna (”den indirekta effekten”). De kvantitativa mått man använt för att göra dessa värderingar är genomgående betyg och/eller resultat på nationella prov.

Vid en första anblick kan det kanske förefalla trivialt att göra sådana undersökningar. Det är väl bara att – kan det tyckas – plocka fram data och genomföra nödiga statistiska tester och regressioner.

Riktigt så enkelt är det nu inte. I själva verket är det – som Pontus Bäckström så förtjänstfullt visar – väldigt svårt att få fram entydiga kausala svar på den här typen av frågor:

För någon vecka sedan skrev Mats Edman, chefredaktör på SKL-tidningen Dagens Samhälle, en krönika i vilken han drog slutsatsen att fristående skolor är mycket bättre än de kommunala skolorna … Bland annat visar han att de fristående skolornas elever i snitt har 18 poäng högre meritvärde än de som gått kommunala skolor. Han visar också att de kommunala skolorna är starkt överrepresenterade bland de skolor som presterar sämst och de fristående skolorna bland de som presterar bäst.

Kritiken har dock inte låtit vänta på sig … Det är en alldeles för banal analys som ligger till grund för Edmans slutsatser i och med att han inte kontrollerar dessa skillnader mot skolornas elevsammansättning …

Syftet med detta inlägg är primärt att visa hur stor del av denna ”friskoleeffekt” som kan förklaras av de fristående skolornas elevsammansättning. För att åstadkomma en analys med pedagogiska och förhållandevis lättbegripliga resultat har jag därför gjort en regressionsanalys som först bara mäter den ”rena” friskoleeffekten. Detta görs genom att använda en dikotom variabel för huvudman (dvs en variabel som bara kan anta värdet 1 eller 0 (1 = fristående)).

Den okontrollerade medelvärdesskillnaden mellan kommunala och fristående skolor var drygt 18 poäng och det är den skillnaden som framgår av modell 1 …

I modell 2 tillförs sedan ett antal bakgrundsvariabler …Här är vi endast intresserade av att ta reda på hur ”friskoleffekten” förändras under kontroll för skolornas olika elevsammansättning.

Detta tar vi reda på genom att dividera den nya effektstorleken för huvudman (från modell 2) med den ursprungliga (från modell 1), därigenom kan vi se hur stor andel av den ursprungliga effekten som ”kontrollerats bort” av variablerna för elevsammansättning. I detta fall har alltså knappa 80 % av den ursprungliga effekten kontrollerats bort.

Som vi ser i B-koefficienten för huvudman i modell 2 återstår en oförklarad skillnad om ungefär 4 meritvärdespoäng, vilket mycket väl skulle kunna vara ett resultat av att fristående skolor är ”bättre” på det sätt Edman tänker sig. Samtidigt ska vi vara ödmjuka inför det faktum att det fortsatt finns en hel drös aspekter vi inte kontrollerat för även i dessa analyser, tex vilka lärare som arbetar på vilka skolor.

Ska man entydigt kunna visa att det föreligger effekter och att dessa är ett resultat av just friskolornas införande – och inget annat – måste man identifiera och därefter kontrollera för påverkan från alla ”störande bakgrundsvariabler” av typen föräldrars utbildning, socioekonomisk status, etnicitet, geografisk hemhörighet, religion m.m. – så att vi kan vara säkra på att det inte är skillnader i dessa variabler som är de i fundamental mening verkliga kausalt bakomliggande förklaringarna till eventuella genomsnittliga effektskillnader.

Idealt sett skulle vi, för att verkligen vinnlägga oss om att kunna göra en sådan kausalanalys, vilja genomföra ett experiment där vi plockar ut en grupp elever och låter dem gå i friskolor och efter en viss tid utvärderar effekterna på deras kunskapsnivåer. Sedan skulle vi vrida tillbaka klockan och låta samma grupp av elever istället gå i kommunala skolor och efter en viss tid utvärdera effekterna på deras kunskapsnivåer. Genom att på detta experimentvis kunna isolera och manipulera undersökningsvariablerna så att vi verkligen kan säkerställa den unika effekten av friskolor – och inget annat – skulle vi kunna få ett exakt svar på vår fråga.

Eftersom tidens pil bara går i en riktning inser var och en att detta experiment aldrig går att genomföra i verkligheten.

Det nästbästa alternativet skulle istället vara att slumpmässigt dela in elever i grupper: en med elever som får gå i friskolor (”treatment”) och en med elever som får gå i kommunala skolor (”control”). Genom randomiseringen förutsätts bakgrundsvariablerna i genomsnitt vara identiskt likafördelade i de båda grupperna (så att eleverna i de båda grupperna i genomsnitt inte skiljer sig åt i vare sig observerbara eller icke-observerbara hänseenden) och därigenom möjliggöra en kausalanalys där eventuella genomsnittliga skillnader mellan grupperna kan återföras på (”förklaras av”) om man gått i friskola eller i kommunal skola.

Problemet är bara att man kan ifrågasätta om dessa så kallade randomiserade kontrollstudier är evidentiellt relevanta när vi exporterar resultaten från ”experimentsituationen” till en ny målpopulation. Med andra konstellationer av bakgrunds- och stödfaktorer säger oss den genomsnittliga effekten i en randomiserad kontrollstudie troligen inte mycket, och kan därför inte heller i någon större utsträckning vägleda oss i frågan om vi ska genomföra en policy/åtgärdsprogram eller ej.

Det i särklass vanligaste undersökningsförfarandet är – som  i Bäckströms analys – att man genomför en traditionell multipel regressionsanalys baserad på så kallade minstakvadrat (OLS) eller maximum likelihood (ML) skattningar av observationsdata, där man försöker ”konstanthålla” ett antal specificerade bakgrundsvariabler för att om möjligt kunna tolka regressionskoefficienterna i kausala termer. Vi vet att det föreligger risk för ett ”selektionsproblem” eftersom de elever som går på friskolor ofta skiljer sig från de som går på kommunala skolor vad avser flera viktiga bakgrundsvariabler, kan vi inte bara rakt av jämföra de två skolformerna kunskapsnivåer för att därur dra några säkra kausala slutsatser. Risken är överhängande att de eventuella skillnader vi finner och tror kan förklaras av skolformen, i själva verket helt eller delvis beror på skillnader i de bakomliggande variablerna (t.ex. bostadsområde, etnicitet, föräldrars utbildning, m.m.)

Ska man försöka sig på att sammanfatta de regressionsanalyser som genomförts är resultatet – precis som i Bäckströms exempel – att de kausala effekter på elevers prestationer man tyckt sig kunna identifiera av friskolor genomgående är små (och ofta inte ens statistiskt signifikanta på gängse signifikansnivåer). Till detta kommer också att osäkerhet råder om man verkligen kunnat konstanthålla alla relevanta bakgrundsvariabler – Bäckström nämner t. ex. lärarnas olika kompetens – och att därför de skattningar som gjorts ofta i praktiken är behäftade med otestade antaganden och en icke-försumbar osäkerhet och ”bias” som gör det svårt att ge en någorlunda entydig värdering av forskningsresultatens vikt och relevans. Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att många – kanske de flesta – av de effektstudier av detta slag som genomförts, inte lyckats skapa tillräckligt jämföra grupper, och att – eftersom detta strikt sett är absolut nödvändigt för att de statistiska analyser man de facto genomför ska kunna tolkas på det sätt man gör – värdet av analyserna därför är svårt att fastställa. Det innebär också – och här ska man även väga in möjligheten av att det kan föreligga bättre alternativa modellspecifikationer (speciellt vad gäller ”gruppkonstruktionerna” i de använda urvalen) – att de ”känslighetsanalyser” forskare på området regelmässigt genomför, inte heller ger någon säker vägledning om hur pass ”robusta” de gjorda regressionsskattningarna egentligen är. Vidare är det stor risk för att de latenta, bakomliggande, ej specificerade variabler som representerar karakteristika som ej är uppmätta (intelligens, attityd, motivation m.m.) är korrelerade med de oberoende variabler som ingår i regressionsekvationerna och därigenom leder till ett problem med endogenitet.

Forskningen har inte generellt kunnat belägga att införandet av friskolor och ökad skolkonkurrens lett till några större effektivitetsvinster eller påtagligt ökade kunskapsnivåer hos eleverna i stort. De uppmätta effekterna är små och beror till stor del på hur de använda modellerna specificeras och hur de ingående variablerna mäts och vilka av dem som ”konstanthålls”. Det går således inte heller att säkerställa att de effekter man tyckt sig kunna detektera vad gäller resultatförbättringar i friskolor skulle bero på friskolorna som sådana. Metodologiskt har det visat sig vara svårt att konstruera robusta och bra kvalitetsmått och mätinstrument som möjliggör en adekvat hantering av alla de olika faktorer – observerbara och icke-observerbara – som påverkar konkurrensen mellan skolformerna och ger upphov till eventuella skillnader i elevprestationer mellan skolformerna. Följden blir att de små effekter man (i vissa undersökningar) kunnat konstatera föreligga sällan är behäftade med någon högre grad av evidentiell ”warrant”. Mycket av forskningsresultaten baseras på både otestade och i grunden otestbara modellantaganden (t.ex. vad avser linearitet, homogenitet, additivitet, icke-förekomst av interaktionsrelationer, oberoende, bakgrundskontextuell neutralitet m.m.) Resultaten är genomgående av en tentativ karaktär och de slutsatser forskare, politiker och opinionsbildare kan dra av dem bör därför återspeglas i en ”degree of belief” som står i paritet med denna deras epistemologiska status.

Svenska universitet och högskolor i fritt fall

30 December, 2014 at 10:14 | Posted in Education & School | 1 Comment

Kvantiteten har länge fått gå före kvaliteten i högskolan. Varken den förkastade budgeten eller den som riksdagen antog ändrar den bilden. Samtidigt som urholkningen av högskolan fortsätter finns det ett politiskt tryck på fler utbildningsplatser. Men ensidiga satsningar på fler platser gynnar varken samhället, högskolorna eller de studenter som får utbildning av tvivelaktig kvalitet. I nuläget måste högskolans begränsade budgetutrymme användas till att stärka utbildningens kvalitet, inte till att bygga ut högskolan ytterligare …

qualityKvaliteten på högskolan är i dag ifrågasatt. Den tveksamma kvaliteten syns bland annat i Universitetskanslersämbetets kvalitetsutvärderingar, där nästan var femte utbildning underkändes. En bidragande orsak till den bristande kvaliteten kan vara att antalet studenter har ökat snabbare än resurserna tillåter. Dessutom har det skett en urholkning av resurserna, då ersättningsbeloppen inte räknas upp med de faktiska kostnadsökningarna och dessutom minskas genom ett produktivitetsavdrag.

Samtidigt visar IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) att utbyggnaden av högskolan medfört sämre studentkvalitet. Detta är en naturlig följd av att övergången till högre studier redan är hög bland ungdomar i de högsta betygsintervallen. Det finns inte något överskott av högpresterande studenter som kan antas när fler platser tillkommer. Detta medför att studenter med allt sämre förkunskaper kommer in när högskolan växer. Dessutom är grundskolan och gymnasiets kvalitet ifrågasatt generellt. Lärarna måste lägga allt mer tid på att hjälpa studenterna genom utbildningarna vilket tar resurser från övrig undervisning. Det går inte heller att utesluta att kraven på studenterna sänks. Ökad genomströmning ger mer resurser till högskolan. Dagens resurssystem ger tyvärr incitament till högskolorna att godkänna studenter som inte når upp till kraven för godkänt.

Göran Arrius Håkan Regnér Linda Simonsen

2989556_1200_675Bra rutet! Svenska universitet och högskolor brottas idag med många problem. Två av de mer akuta är hur man ska hantera en situation med krympande ekonomi och att allt fler av studenterna är dåligt förberedda för högskolestudier.

Varför har det blivit så här? Yours truly har vid upprepade tillfällen blivit approcherad av media apropå dessa frågor, och har då utöver “the usual suspects” också försökt lyfta en problematik som sällan — antagligen av rädsla för att inte vara “politiskt korrekt” — lyfts i debatten.

De senaste femtio åren har vi haft en fullständig explosion av nya studentgrupper som går vidare till universitets- och högskolestudier. Detta är på ett sätt klart glädjande. Idag har vi lika många doktorander i vårt utbildningssystem som vi hade gymnasister på 1950-talet. Men denna utbildningsexpansion har tyvärr i mycket skett till priset av försämrade möjligheter för studenterna att tillgodogöra sig högskoleutbildningens kompetenskrav. Många utbildningar har fallit till föga och sänkt kraven.

Tyvärr är de studenter vi får till universitet och högskolor över lag allt sämre rustade för sina studier. Omstruktureringen av skolan i form av decentralisering, avreglering och målstyrning har tvärtemot politiska utfästelser inte levererat. I takt med den eftergymnasiala utbildningsexpansionen har en motsvarande kunskapskontraktion hos stora studentgrupper ägt rum. Den skolpolitik som lett till denna situation slår hårdast mot dem den utger sig för att värna — de med litet eller inget ”kulturkapital” i bagaget hemifrån.

Mot denna bakgrund är det egentligen anmärkningsvärt att man inte i större utsträckning problematiserat vad utbildningsexplosionen i sig kan leda till.

gaussOm vi för femtio år sedan vid våra universitet utbildade enbart en bråkdel av befolkningen är det ingen djärv gissning — under antagande av att “begåvning” i en population är åtminstone approximativt normalfördelad — att lejonparten av dessa studenter “begåvningsmässigt” låg till höger om mittpunkten på normalfördelningskurvan. Om vi idag tar in fem gånger så många studenter på våra högskolor och universitet kan vi — under samma antagande — knappast räkna med att en lika stor del av dessa utgörs av individer som ligger till höger om normalfördelningskurvans mittpunkt. Rimligen torde detta — ceteris paribus — innebära att i takt med att proportionen av befolkningen som går vidare till högskola och universitet ökar, så ökar svårigheterna för många av dessa att uppnå traditionellt högt ställda akademiska kravnivåer.

Här borde i så fall statsmakterna ha ytterligare en stark anledning till att öka resurserna till högskola och universitet, istället för att som idag bedriva utbildningar på mager kost och med få lärarledda föreläsningar i rekordstora studentgrupper. Med nya kategorier av studenter, som i allt större utsträckning rekryteras från studieovana hem, är det svårt att se hur vi med knappare resursramar ska kunna lösa dilemmat med högre krav på meritmässigt allt mer svagpresterande studenter.

Next Page »

Create a free website or blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.