KI riktar skarp kritik mot finansministern och regeringen

31 Aug, 2011 at 20:14 | Posted in Economics | Comments Off on KI riktar skarp kritik mot finansministern och regeringen

Konjunkturinstitutet för i dagens konjunkturlägesrapport fram berättigad kritik mot finansminister Anders Borg för den alltför försiktiga ekonomiska politik han bedriver i ett ekonomiskt svårt läge. Precis som yours truly hävdar KI att Borgs och regeringens försiktighet kommer att resultera i onödigt hög arbetslöshet och sämre tillväxt. Enligt KI borde regeringen kunna satsa 20 miljarder kronor mer än vad man gör i ofinansierade åtgärder nästa år.

En regerings första uppgift när recessionen står för dörren är att att stimulera ekonomin. Finansminister Anders Borg verkar ha glömt detta fundamenta. Det är bra att KI påminner honom!

Lööfs meritlista – i klass med idolen Margaret Thatchers

31 Aug, 2011 at 15:56 | Posted in Politics & Society | 1 Comment

 

 
 
 
 
 
.
.
.
.
Centerpartiets kommande partiledare har en meritlista som säkert skulle imponera på en Reagan eller Thatcher. Ett axplock av vad fru Lööf argumenterat och motionerat för på senare år:

  • Inför plattskatt (lägre skatt för höginkomsttagare)
  • Avskaffa lagen om anställningsskydd
  • Inskränk strejkrätten
  • Inför marknadshyror
  • Sälj ut SvT och SR
  • Sverige bör gå med i NATO
  • Bygg ut kärnkraften

Och nej, det här var inte Timbros eller Johan Norbergs önskelista, utan som sagt, den kommande centerledarens.

Med den ledaren behöver nog inte centern längre bekymra sig om hur det ska nå väljare bortom Stureplan …

Stureplansmaffian vann – Annie Lööf föreslås bli ny (c)-ledare

31 Aug, 2011 at 12:11 | Posted in Politics & Society | 1 Comment

SvT Debatt ringde i förmiddags och undrade om jag kunde tänka mig skriva något med anledning av att centerns valberednig nu förslår Annie Lööf att bli partiledare. Det kunde jag. Här är artikeln.

Tillägg: Även om yours truly och Uppsala Nya Tidning – se artikel nedan –  inte har någon samsyn när det gäller ekonomisk krisbekämpning så verkar vi vara fullt överens om vad för slags “liberal” Annie Lööf är. Den läsvärda ledaren finner du här.

9789144014340_large

Sänkt restaurangmoms – regeringens djärva krislösning

30 Aug, 2011 at 20:16 | Posted in Economics | Comments Off on Sänkt restaurangmoms – regeringens djärva krislösning

När vi trodde att alliansregeringen hade uttömt sin arsenal av skattesänkningar och andra påfund för att i sin omvända Robin Hood-politik spä på  ojämlikheten ytterligare, så överraskade de oss igen. Ur rockärmen trollade de fram krislösningsreceptet framför alla andra  – sänkt restaurangmoms! Verkligen imponerande. Och här är artikeln som också visar att den passar som fot i strumpa i alliansens fördelningsprofil.

Panik och krasch i den finansiella världen

29 Aug, 2011 at 14:25 | Posted in Economics | Comments Off on Panik och krasch i den finansiella världen


För er som tröttnat på tidningars och televisionens ytligheter kring finanskrisen föreslår jag läsning av Charles Kindlebergers klassiska  skildring av de finansiella krisernas historia – Manier, panik och krascher (Pontes Förlag, 1999).  Utifrån ett digert empiriskt material visar boken övertygande att finansiella kriser utgör en en del av vårt ekonomiska system och en följd av de djupareliggande instabiliteter som kännetecknar själva det finansiella systemet. [Och yours truly har skrivit en utförlig inledning där han kopplar Kindlebergers framställning till teoretiska landvinningar hos Keynes och Minsky.]

Uppsala Nya Tidning ute och reser om krishanteringen

29 Aug, 2011 at 12:04 | Posted in Economics | 3 Comments

I dag har Uppsala Nya Tidning (UNT) en ledare där man kritiserar yours truly, Paul Krugman och Nouriel Roubini för att vara alldeles för pessimistiska om utsikterna att skuldkrisen kan övervinnas med sparpaket och budgetsanering.

Paul Krugmans och min kritik (se mina tidigare inlägg här på bloggen och på newsmill) om att det är hopplöst att försöka banta sig ur krisen och samtidigt försöka få fart på ekonomin har man inte mycket till övers för. Varför? Jo, vi kan ju alltid öka exporten till Asien och Latinamerika!  Och när alla Europas krisande länder ska slå sig in på de marknaderna, hur går det då?  Tänkte inte på det …

Antagligen får man väl se det uppmålade framtidsscenariot som en del av UNT:s  “framtidssagor” som utlovas driva på återhämtningen “de närmaste åren”.

UNT skriver vidare:

Pålsson Syll har rätt så till vida att Spaniens ekonomi inte kommer att växa drastiskt tack vare ökad handel med Uzbekistan. Men återhämtningen kommer, det är bara det att den tar längre tid.

Ja, den här typen av panglossiansk framtidsprognoser har ju inte precis varit någon bristvara på senare tid. Kruxet med dem är bara att de inte bygger på någon som helst evidens. De är inget annat än uttryck för hopp för vilket det inte finns någon annan grund än tro.

UNT lovar precis som regeringen guld och gröna skogar – bara vi sitter stilla i båten och stormen bedarrat någon gång i framtiden. Eftersom yours truly – till skillnad från UNT – kan sin Keynes, ges denne sista ordet:

But this long run is a misleading guide to current affairs. In the long run we are all dead. Economists set themselves too easy, too useless a task if in tempestuous seasons they can only tell us that when the storm is long past the ocean is flat again.

Nationalekonomin i kris

28 Aug, 2011 at 22:28 | Posted in Economics | Comments Off on Nationalekonomin i kris

Härom dagen skrev yours truly om  nationalekonomernas ansvar för den ekonomiska krisen här på bloggen. Berkeleyprofessorn J Bradford DeLong skriver insiktsfullt på samma tema i en lysande artikel  på Project Syndicate:

It is the scale of the catastrophe that astonishes me. But what astonishes me even more is the apparent failure of academic economics to take steps to prepare itself for the future. “We need to change our hiring patterns,” I expected to hear economics departments around the world say in the wake of the crisis.

The fact is that we need fewer efficient-markets theorists and more people who work on microstructure, limits to arbitrage, and cognitive biases. We need fewer equilibrium business-cycle theorists and more old-fashioned Keynesians and monetarists. We need more monetary historians and historians of economic thought and fewer model-builders …

Yet that is not what economics departments are saying nowadays.

Perhaps I am missing what is really going on. Perhaps economics departments are reorienting themselves after the Great Recession in a way similar to how they reoriented themselves in a monetarist direction after the inflation of the 1970’s. But if I am missing some big change that is taking place, I would like somebody to show it to me.

Perhaps academic economics departments will lose mindshare and influence to others – from business schools and public-policy programs to political science, psychology, and sociology departments. As university chancellors and students demand relevance and utility, perhaps these colleagues will take over teaching how the economy works and leave academic economists in a rump discipline that merely teaches the theory of logical choice.

Or perhaps economics will remain a discipline that forgets most of what it once knew and allows itself to be continually distracted, confused, and in denial. If that were that to happen, we would all be worse off.

Det här är mycket oroande

27 Aug, 2011 at 20:23 | Posted in Economics | 11 Comments

Sverige har sedan flera år internationellt sett extremt hög skuldsättning i hushållssektorn och höga bostadspriser. Förra gången krisen bankade på dörren – åren 2008 och 2009 – klarade vi oss hyfsat eftersom arbetslösheten inte i någon större grad steg när bank- och finanssektorn krisade. Den här gången är det inte mycket som tyder på att vi med regeringens ekonomiska politik kommer att undvika väsentligt högre arbetslöshet.

Med den skuldkvot vi ser hushållen tagit på sig – med finanssektorns goda minne och starkt kopplad till en bostadsbubbla som varken regering eller riksbank riktigt velat ta på allvar – riskerar den skulddeflationskris som regeringen med sin passivitet nu bäddar för att slå oerhört hårt mot svenska hushåll.

Hushållen kommer att få betala ett högt pris för regeringens brist på visioner och förmåga att bedriva realistisk, expansiv, ekonomisk politik som kan hålla den ekonomiska kräftgången stången. Alliansregeringen lär få betala i riksdagsvalet år 2014.

Tillägg 29/8: Några läsare har hört av sig och undrat om det verkligen är så farligt med skuldkvoter kring 150-160%. Mitt svar: när det var som värst och helvetet brakade lös i USA år 2008 låg skuldkvoten på 130%. Jag tror det är svar nog.

Varför ekonomerna är medansvariga till dagens ekonomikris

27 Aug, 2011 at 09:46 | Posted in Economics | Comments Off on Varför ekonomerna är medansvariga till dagens ekonomikris

Oxfordprofessorn John Kay har en mycket vis och lärorik artikel om varför ekonomerna gått bort sig i redskapsboden. Nödvändig läsning för alla som vill förstå varför den traditionella – neoklassiska – nationalekonomin akivt bidragit till att orsaka dagens ekonomiska kris snarare än att bidra till att lösa den.

Tillägg: Att neoklassiska nationalekonomer inte bidragit så mycket med konstruktiva lösningar på depressionsekonomins problem  framstår kanske som mindre  konstigt om man tar del av vad deras idag främsta företrädare – Robert Lucas – hävdade redan år 1983 (i ett tal inför den amerikanska ekonomföreningen):

My thesis in this lecture is that macroeconomics in this original sense has succeeded: its central problem of depression-prevention has been solved, for all practical purposes, and has in fact been solved for many decades.

Och detta från en man som byggt hela sin karriär på antagandet om att människor är hyperrationella “robotimitationer” med rationella förväntningar och nästintill perfekt förmåga att behandla information. Mirabile dictu!

Nej, Anders Borg – det här är inte alls vad Keynes skulle gjort!

26 Aug, 2011 at 22:42 | Posted in Economics, Politics & Society | 5 Comments

Finansminister Anders Borg lät idag  meddela att regeringen skriver ner prognosen för BNP-tillväxten till 1,3 procent år 2012. Enligt Borg kommer då det finansiellt sparandet att vara obefintligt och arbetslösheten att öka till nästan 8% . Det ser med andra ord ovanligt mörkt ut för svensk ekonomi.

Som yours truly under sommaren påpekat vid flera tillfällen – i ett läge där man som nu regeringen spår att  lågkonjunkturen blir mycket utdragen – är det sämsta man kan göra att bara vara passiv och som Borg prata om att “reformutrymmet är ytterst begränsat” och  “att det behövs säkerhetsmarginaler i det här läget”. 

Vad svensk ekonomi  behöver  i detta ytterst prekära läge är rejäla stimulanser och offensiva investeringssatsningar som kan hålla emot den skulddeflationsdrivna ekonomiska kollaps som nu hotar övermäktiga svensk ekonomi.

Mot denna bakgrund blir det därför också nästintill komiskt när Borg hävdar att regeringen “gör nu det som Keynes skulle ha rekommenderat.” Nej, det där har finansministern fått fullständigt om bakfoten. Keynes förordnade en kontracyklisk politik. Inte att som regeringen ägna sig åt procyklisk förstärkning av konjunkturerna.

Alliansregeringen bedriver idag en ekonomisk politik där det inte  finns plats för vare sig Keynes eller en realistisk, expansiv, ekonomisk politik som kan hålla den ekonomiska kräftgången stången.  För att kunna driva en sådan politik behövs nog andra krafter vid rodret.

Som övligt i dessa sammanhang lovar regeringen och Borg guld och gröna skogar – bara vi sitter stilla i båten och stormen bedarrat någon gång i framtiden. Eftersom yours truly – till skillnad från Anders Borg – kan sin Keynes, ges denne sista ordet:

But this long run is a misleading guide to current affairs. In the long run we are all dead. Economists set themselves too easy, too useless a task if in tempestuous seasons they can only tell us that when the storm is long past the ocean is flat again.

Tepåsehögerns tio budord

26 Aug, 2011 at 13:25 | Posted in Economics, Politics & Society | 2 Comments

1 Du ska inga andra gudar ha än Marknaden.

2 Fria och avreglerade marknader är alltid mycket bättre än blandekonomier där man försöker reglera och påverka  den ekonomiska utvecklingen.

3 Inflation är alltid ett större ont än arbetslöshet.

4 Statliga utgifter och expansiv ekonomisk politik är alltid av ondo.

5 Skatter är stöld och bör därför alltid vara så låga som möjligt.

6 Ekonomiska och finansiella kriser uppkommer aldrig på grund av marknadsmisslyckanden. De beror tvärtom alltid på klåfingriga politiker som inte förstått hur bra det är med effektiva marknader.

7 All slags omfördelning av tillgångar, inkomster, förmögenhet och välfärd via skatter och välfärdspolitik är helt förkastligt.

8 Fackföreningar och arbetslivslagstiftning som inskränker de fria marknadernas spel är alltid av ondo.

9 Offentliga utgifter bör alltid vara så små som möjligt.

10 Offentlig verksamhet är alltid mindre effektiv än privat och bör så snabbt som möjligt säljas ut till privata företag.

Det är bättre att ha vagt rätt än exakt fel

26 Aug, 2011 at 08:33 | Posted in Economics | Comments Off on Det är bättre att ha vagt rätt än exakt fel

Efterkrigstidens matematiseringsvåg har gjort traditionella – neoklassiska – ekonomer alltför fixerade vid formella, matematisk-deduktiva modeller. Ställda inför kritiken att de inte löser verkliga problem, reagerar man ofta som Saint-Exupérys Store Geograf, som på den Lille Prinsens frågor svarar att han är för upptagen med sitt vetenskapliga arbete för att kunna säga något om verkligheten. Ställd inför den ekonomiska teorins uppenbart bristande relevans och förmåga att tackla problem i verkligheten, retirerar man till modellernas underbara värld.

Modellantaganden om jämvikt, rationalitet och kalkylerbara risker är i regel i dålig överensstämmelse med verkligheten – där ojämvikt, irrationalitet och genuin osäkerhet är legio. Detta väljer dock många neoklassiska nationalekonomer att blunda för och hävdar att antagandenas realism är betydelselös så länge teorins förutsägelser är korrekta.

Men när förutsägelserna sällan eller aldrig slår in, vad gör man då? Det naturliga vore kanske att se sig om efter andra, bättre teorier. Bygga nytt. Men nationalekonomerna drar i stället oftast åt skyddsbältet ännu hårdare om teorins kärna och reparerar. Man går in i redskapsboden – och stannar där inne. Där hänger man sig i världsfrånvändhet åt avancerade ekonom(etr)iska analyser som inte tillför någon substantiellt ny kunskap om verklighetens ekonomi. Medan de ekonomiska problemen ute i verkligheten växer, leker man glatt vidare med den matematiska verktygslådans senaste inneprylar.

Den alltid lika läsvärde Paul Krugman var inne på liknande kritiska tankar häromdagen. Under rubriken Irregular Economics skriver han:

Why, exactly, are we to have such faith in “regular economics”? What is the compelling evidence that the vision of a competitive, efficient economy allocating resources to the right uses is actually a good description of the world we live in?

I mean, it’s a lovely model, and one I, like everyone else in economics, use a lot. But I would not have said that it’s a model backed by lots of evidence. We do know that demand curves generally slope down; it’s a lot harder to give good examples of supply curves that slope up (as a textbook author, believe me, I’ve looked); and it’s a very long way from there to the vision of Pareto efficiency and all that which Barro wants us to take as the true economics. Realistically, imperfect competition, market failure, and more are everywhere.

Meanwhile, there’s actually a lot of evidence for a broadly Keynesian view of the world. Not, to be fair, for fiscal policy, mainly because clean fiscal experiments are rare. But there’s huge evidence for sticky prices, lots of evidence that monetary shocks have real effects — and it’s hard to produce a coherent model in which that’s true that doesn’t also leave room for fiscal policy.

In short, there’s no reason at all to consider microeconomics the “real” economics and macroeconomics some kind of flaky impostor. Yes, micro is a lot more rigorous — but if it’s rigorously wrong, who cares?

I stället för att göra matematik och overkliga modellantaganden till självändamål är vi nog mer betjänta av ekonomer som försöker bidra till lösandet av verkliga problem. Och då gäller – som alltid – John Maynard Keynes devis:

It is better to be vaguely right than precisely wrong

Läs Hyman Minsky!

25 Aug, 2011 at 22:45 | Posted in Economics | Comments Off on Läs Hyman Minsky!


Som ung forskarstipendiat i USA i början på 1980-talet hade jag förmånen att ha vår tids främsta finanskristeoretiker – Hyman Minsky – som lärare.

Ett centralt inslag både i hans forskning och föreläsningar var betydelsen av skulddeflationsprocessen för att förstå finanskriser. I ett centralt avsnitt i boken John Maynard Keynes (Columbia University Press, 1975) – som inte alls är en biografi över den store ekonomen utan först och främst ett synerligen ambitiöst försök att utarbeta en övergripande finanskristeori – skriver Minsky (s 137):

We are dealing with an economy where external finance and thus debt exist … As the contractual commitments on inherited debt do not decline as wage income and quasi-rents fall, the proportion of wage incomes and quasi-rents committed by contracts increases: the burden of debt increases in a deflation. Under these circumstances, we can expect the willingness to go into debt to finance investment to decrease; the purchase of investment goods that are financed by monetary changes will decline.

Furthermore, as prices and wages fall, the realization spreads that speculative capital gains can be earned by holding money … A wage deflation can be expected to lead to a fall in investment below the level at which the initial excess supply of labor existed. Downward wage flexibility, in a situation with unemployment, will make things worse.

Hyman Minsky var en stor inspirationskälla för mig när jag som ung forskare började intressera mig för finansiell ekonomi. Det är han fortfarande. Och hans finanskristeori är i dag aktuellare än någonsin.

Standardmodellerna gäller inte längre

25 Aug, 2011 at 15:33 | Posted in Economics | 2 Comments

Vad många politiker – och ekonomer – inte riktigt förstår är att standardmodellerna inte är applicerbara i den skulddeflations- och likviditetsfällekris som vi har idag. Detta leder tyvärr till att den ekonomiska klokskap som idag vägleder olika policyförslag på vägen ut ur krisen i stort bara gör läget värre!

I normalfallet brukar vi i våra makromodeller laborera med aggregerade efterfrågekurvor som lutar nedåt. Det innebär att om priser sjunker så minskar efterfrågan på pengar, räntan sjunker, efterfrågan ökar och ekonomins hjul börjar snurra.

Men i en skulddeflations- och likviditetsfällekris – som den vi har i dag – gäller detta inte längre!

Där är det – som Keynes, Fisher och Minsky visat – tvärtom stor risk för att den aggregerade efterfrågeskurvan lutar uppåt. Anledningen till detta är att räntan redan ligger i närheten av noll och att prissänkningar bara ytterligare gör den överhängande skuldbördan ännu tyngre. Att sänka priser (inflationen) och löner riskerar då att resultera i ännu lägre efterfrågan på varor och tjänster, öka arbetslöshet, och bromsa ekonomins hjul ytterligare.

Detta borde dagens beslutsfattare och ekonomer känna till. Keynes och Fisher skrev om det på 1930-talet. Minsky på 1980-talet.

Kanske borde det vara dags för lite doktrinhistoriskt kunnande också bland dagens nationalekonomer? Eller tror de fortfarande att ekonomiska teorier ska värderas som ägg – genom att titta på datumstämpeln?

Den ekonomiska politiken – ett solklart underkänt

25 Aug, 2011 at 09:45 | Posted in Economics | 2 Comments

Just nu verkar det som om de flesta regeringar och finansminstrar runt om i världen fått fullständigt hjärnsläpp. Land efter land – senast Frankrike häromdagen – låter nu skriva ner tillväxtprognoserna och annonsera om kraftfulla åtstramningspaket. Alltså – precis tvärtemot det vi lär ut till våra förstaterminsstudenter i nationalekonomi!

När tillväxten och sysselsättningen hänger på repen och likviditetsfällan håller på att smälla igen är det sista vi behöver åtstramning. Tvärtom måste vi se till att stimulera ekonomin genom att föra en expansiv ekonomisk politik.

Det här lärde Keynes oss redan på 1930-talet. Hur många ekonomiska kriser till ska det behöva ta innan dagens pellejönsar till beslutsfattare också lär sig?

Next Page »

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.