LARS P. SYLL

Karl-Bertil — räddaren i nöden

La grande bellezza

Field

Rom i regnet

Svante är kung!

Preskriberade romanser

Day of glory

Oíche Chiúin

Den sista grisen — Horace Engdahl

Ibland säger en boktitel mer än tusen ord …

Horace Engdahl — mannen som gett postmodern ryggradslöshet ett ansikte

Om det, mot förmodan, fortfarande skulle råka föreligga minsta tvivel om vad fransk-inspirerad postmodernism leder till inom humaniora och samhällsvetenskap, föreslår jag ödmjukast att ni tar en titt på den här mannen. Horace Engdahl har så länge han figurerat i media — på 1980- och 1990-talen mest i DN och Kris, numera oftast i en TV nära dig — signalerat att nu är det dags för obegripliga och tyckmyckentrutade ordkaskader med vilka det ska spinnas verbal och substanslös mumbo jumbo. I SVT:s granskning av turerna kring ‘kulturpersonligheten’ och Svenska Akademien har detta überpretto äntligen trätt fram i all sin nakna ynklighet. Förhoppningsvis ska det väl nu äntligen bli slut på all vurm för låtsas-radikal fransk postmodernism i vårt avlånga land …

Magic at Malmö Live

Yours truly visited Malmö Live yesterday. Jan Lundgren Trio with friends gave us all a memorable evening.
 

Existentiell mystik (personal)

När jag ser de sista skälvande solstrålarna kasta sitt förföriska ljus och lysa upp mitt hem tycker jag mig ana det rofyllda gulaktiga nordiska skymningsljusets förmåga att försänka oss i en vag och obestämt transcendental känsla av existentiell mystik …

My favourite girls (personal)

Hedda (5), Linnea (19), and Tora (25)

The power of self-belief …

Istället för terapi (personal)

I alla moderna människors liv behövs det tid för andhämtning och reflektion. Och ibland — när alla möjliga och omöjliga måsten och krav från omgivningen bara blir för många och högljudda — kan det vara skönt att dra sig undan lite grand och slå av på takten för en stund.

Alla har vi väl olika sätt att göra det på. Själv brukar jag gå in på Öppet Arkiv och titta på Gubben i stugan — Nina Hedenius underbart fina dokumentärfilm om den pensionerade skogsarbetaren Ragnars liv i Dalarnas finnskogar.

Enkelt. Vackert. En lisa för själen.

Seraphim Bit-Kharibi

Text och musik med Eric Schüldt

I dessa tider, när ljudrummet dränks i den kommersiella radions tyckmyckentrutade ordbajseri och fullständigt intetsägande pubertalflamsande tjafs, har man nästan gett upp.

Men det finns ljus i mörkret.

I programmet Text och musik med Eric Schüldt — som sänds på söndagsförmiddagarna i P2 mellan klockan 11 och 12 — kan man lyssna på seriös musik och en programledare som har något att säga och inte bara låter foderluckan glappa. Att få höra någon med intelligens och känsla tala om saker som vi alla går och bär på djupt inne i våra själar — men nästan aldrig vågar prata om — är en lisa för själen.

I dagens program kunde man bland annat höra detta oändligt vackra stycke musik av Eleni Karaindrou:

Tack Eric för ett fantastiskt program som bara det är värt varenda krona som läggs på radio- och tv-licensen!

This is Sweden

The biggest clown in American politics ever caught in action

Film som verkligen betyder något (personal)

 

Filmer kan beröra oss på många olika sätt. Många är mest inget annat än rent tidsfördriv och eskapism. Men det finns också några — få — filmer som verkligen betyder något. De riktigt stora filmerna. De som på allvar tränger in under huden och skakar om oss i vårt innersta.

Kjell-Åke Anderssons filmatisering av Göran Tunströms mästerverk Juloratoriet — med gudabenådad musik av Stefan Nilsson — är en sådan film. Med starka beröringspunkter till mitt eget liv, är den en av de sorgligaste filmer jag vet. Men kanske också den allra vackraste. Den om kärlekens oändliga styrka och kraft.