LARS P. SYLL

Till minnet av en vän (personal)

År 2018 var — precis som de flesta år — ett år med både glädje och sorg.

För mig kommer året ändå alltid att främst förknipppas med att det var året då Bengt Nilsson, min bäste vän sedan mer än trettio år, gick ur tiden.

Under många år åkte vi på sommaren i väg ut i Europa. Första gången var 1988. Då gick färden med vår gamla rostiga Merca till Berlin och Prag. Sista gången var sommaren 2018. Då gick färden till Flensburg, Rømø, och Ribe.

Inga ord kan riktigt beskriva vad man känner när en människa man älskat inte längre finns där. Man minns skratten, glädjen, omtanken, den mäktiga intelligensen, den drastiska humorn, och det starka sociala patoset.

I dag är det tre år sedan du gick bort, min vän. Livet går vidare — men det kommer alltid att vara lite gråare, lite tristare, utan dig.

Det gör fortfarande ont.

Men även om det ofta känns — som du brukade säga — ‘förtvivlat’, hjälper mig minnet av vår vänskap finna modet att leva vidare.

Med värme och kärlek tillägnad Ingrid, Anton och Iskra.

Hovern’engan

.

To my brothers and sisters in Afghanistan.

La Grande Bellezza

.

One of the best movies I’ve ever seen. Un capolavoro!

T’as vu

.

Berlin: Die Sinfonie der Großstadt

.

Spectacular!

Sixty years later, yours truly at Café Einstein, Berlin. Photo by Bengt Nilsson.

Italian hours (personal)

With four of our kids — the youngest, Linnea, wasn’t yet born — in Florence, twenty years ago. One of the most beautiful cities I’ve ever lived in (yours truly studied Italian there back in 1987).

Venice

.

Wonderful Venice scenes from Brideshead Revisited — television’s greatest literary adaptation, bar none.

Miles Davis Quintet, Teatro dell’Arte, 1964

.

What a treasure!

Civilisationskritiska reflektioner

Yours truly var för några år sedan inbjuden till en debatt på Handelshögskolan i Göteborg. Temat var tillväxt och miljö. Jag vet inte om jag lyckades övertyga alla som lyssnade om att det faktiskt är möjligt att leva bra och fullvärdiga liv utan att överkonsumera.

De som till äventyrs inte övertygades av mina åberopade teoretiska inspirationskällor — Soddy, Georgeescu-Roegen och Boulding — kanske istället kan få sig åtminstone en tankeväckare av Nina Hedenius underbara — och via SvT:s Öppet arkiv numera nedladdningsbara — dokumentärfilm Gubben i stugan, som handlar om den pensionerade skogsarbetaren Ragnars enkla liv i Dalarnas finnskogar.

I alla moderna människors liv behövs det tid för andhämtning och reflektion. Och ibland — när alla möjliga och omöjliga måsten och krav från omgivningen bara blir för många och högljudda — kan det vara skönt att dra sig undan lite grand och slå av på takten för en stund.

Alla har vi väl olika sätt att göra det på. Själv brukar jag titta på just Gubben i stugan. 

Enkel och vacker civilisationkritik. Och en lisa för själen.

La complainte du partisan

.

Take this waltz

.

Famous Blue Raincoat

.

Leonard Cohen — not Bob Dylan — should have been the first songwriter to win the Nobel Prize for Literature. 

On philosophical style

Clearness and vividness in writing often turn on mere specificity. To say that Major André was hanged is clear and definite; to say that he as killed is less definite, because you do not know in what way he was killed; to say that he died is still more indefinite because you do not even know whether his death was due to violence or to natural causes. If we were to use this statement as a varying symbol by which to rank writers for clearness, we might, I think, get something like the following: Swift, Macauley, and Shaw would say that André was hanged. Bradley would say that he was killed. Bosanquet would say that he died. Kant would say that his mortal existence achieved its termination. Hegel would say that a finite determination of infinity had been further determined by its own negation.

Nineteen years ago

Nineteen years ago today, a newly wedded couple celebrates in the garden of their summer residence.

As always, for you, Jeanette.

Though I speak with the tongues of angels,
If I have not love…
My words would resound with but a tinkling cymbal.
And though I have the gift of prophecy​…
And understand all mysteries…
and all knowledge…
And though I have all faith
So that I could remove mountains,
If I have not love…
I am nothing.

Guld

Just så här ska ett riktigt idrottsreferat låta!