Per T Ohlsson pratar i nattmössan om välfärdssektorns vinster

11 September, 2016 at 12:05 | Posted in Politics & Society | 2 Comments

DumstrutEn av landets mest välbetalda journalister — Per T Ohlsson — har i sin återkommande söndagskrönika i Sydvenskan i dag en mer än vanligt dåligt underbyggd artikel.

Denna gången handlar det om Ilmar Reepalus utredning om vinster i den skattefinansierade välfärdssektorn.

Följande lilla stycke är belysande:

Den enda rationella lösningen på detta frågekomplex – att värna och utveckla gemensam och likvärdig välfärd med bevarad valfrihet – är en kraftig skärpning av systemen för tillsyn, kontroll och sanktioner. Det kan handla om personaltäthet, fullständig transparens i redovisningen och hårdare etableringskontroll. Ett program av det slaget, detaljerat och långtgående, skulle väcka högljudda protester hos Gekko-fraktionen, men förmodligen också vinna anslutning långt in i borgerligheten till skillnad från ett förslag om vinsttak som idag saknar riksdagsmajoritet. De allra flesta, från höger till vänster, torde vara överens om att vård av sjuka, utbildning av unga och omhändertagande av gamla ställer andra krav än försäljning av hamburgare eller dataspel.

Och detta grodors plums och ankors plask ska man behöva läsa år 2016. Herre du milde!

Självklart är skola och sjukvård något annat än hamburgare. Men just därför ska vi inte tillåta vinster i skattefinansierade verksamheter som skola, vård och omsorg!

Sverige är förvisso ett litet land, men ändå lyckas våra marknadsfundamentalistiska stödtrupper vaska fram dumstrutsförsedda riks-pellejönsar av Per T Ohlssons kaliber. Imponerande.

När det gäller sakfrågan här visar det sig när det kommer till kritan att Per T — som vanligt — är fullständigt ute och reser.

Vinstdrivande företag inom vård- och skolsektor har diskuterats mycket de senaste åren. Många är med rätta upprörda.

Verksamma inom skolvärlden eller vårdsektorn har haft svårt att förstå alliansens och socialdemokratins inställning till privatiseringar och vinstuttag i den mjuka välfärdssektorn. Av någon outgrundlig anledning har de under många år pläderat för att vinster ska vara tillåtna i skolor och vårdföretag. Ofta har argumentet varit att driftsformen inte har någon betydelse. Så är inte fallet. Driftsform och att tillåta vinst i välfärden har visst betydelse. Och den är negativ.

Från Svenskt Näringsliv och landets alla ledarskribenter hörs en jämn ström av krav på ökad kontroll, tuffare granskning och inspektioner — förslag som Per T nu saluför som om de var nya.

Men vänta lite nu! Var det inte så att när man på 1990-talet påbörjade systemskiftet inom välfärdssektorn ofta anförde som argument för privatiseringarna att man just skulle slippa den byråkratiska logikens kostnader i form av regelverk, kontroller och uppföljningar? Konkurrensen – denna marknadsfundamentalismens panacé – skulle ju göra driften effektivare och höja verksamheternas kvalitet. Marknadslogiken skulle tvinga bort de “byråkratiska” och tungrodda offentliga verksamheterna och kvar skulle bara finnas de bra företagen som “valfriheten” möjliggjort.

Och nu när den panglossianska privatiseringsvåtdrömmen visar sig vara en mardröm så ska just det som man ville bli av med – regelverk och “byråkratisk” tillsyn och kontroll – vara lösningen?

Man tar sig för pannan – och det av många skäl!

För ska man genomföra de åtgärdspaket som förs fram undrar man ju hur det går med den där effektivitetsvinsten. Kontroller, uppdragsspecifikationer, inspektioner m m kostar ju pengar och hur mycket överskott blir det då av privatiseringarna när dessa kostnader också ska räknas hem i kostnads- intäktsanalysen? Och hur mycket värd är den där “valfriheten” när vi ser hur den gång på gång bara resulterar i verksamhet där vinst genereras genom kostnadsnedskärningar och sänkt kvalitet?

All form av ekonomisk verksamhet bygger på eller inbegriper någon form av delegering. En part (uppdragsgivaren, principalen, beställaren) vill att en annan part (uppdragstagaren, agenten, utföraren) ska utföra en viss uppgift. Grundproblemet är hur beställaren ska få utföraren att utföra uppdraget på det sätt som beställaren önskar …

Det finns en uppenbar fara i att basera ersättningssystem på enkla objektiva mått när det vi vill ersätta i själva verket har flera och komplexa dimensioner, exempelvis ersättning efter antal utskrivna patienter, lärarlöner kopplade till betyg eller dylikt. Ofta har kommunala verksamheter denna karaktär av “fleruppgiftsverkamhet” och då fungerar ofta inte incitamentkontrakt eller provisioner. I sådana fall kan “byråkratier” vara mer ändamålsenliga än marknader …

Effektiv resursanvändning kan aldrig vara ett mål i sig. Däremot kan det vara ett nödvändigt medel för att nå uppsatta mål. Välfärdsstatens vara eller icke vara är därför i grunden inte bara en fråga om ekonomisk effektivitet, utan också om våra föreställningar om ett värdigt liv, rättvisa och lika behandling.

Lars Pålsson Syll et al, Vad bör kommunerna göra? (Jönköping University Press, 2002)

Så grundfrågan är inte om skattefinansierade privata företag ska få göra vinstuttag eller om det krävs hårdare tag i form av kontroll och inspektion. Grundfrågan är om det är marknadens och privatiseringarnas logik som ska styra våra välfärdsinrättningar eller om det ska ske via demokratins och politikens logik. Grundfrågan handlar om den gemensamma välfärdssektorn ska styras av demokrati och politik eller av marknaden.

Låt oss stilla be för att herr Ohlsson, nästa gång han  sätter sig ner för att skriva en artikel, först kollar vad forskarvärlden säger. Det ger mycket mer än tyckmyckentrutat nonsens-pladder!

Reepalus utredning om vinster i välfärden

10 September, 2016 at 09:00 | Posted in Economics, Politics & Society | Leave a comment

I november presenteras utredningen om vinster i välfärden som Ilmar Reepalu (S) är ordförande för. Men redan nu har nyhetsmedier tagit del av förslag från utredningen om hur en vinstbegräsning skulle kunna se ut.

SVT rapporterade i förra veckan att Joachim Landström, doktor i företagsekonomi vid Uppsala universitet, har tagit fram ett förslag till utredningen. Lite förenklat innebär den en begränsning på vinster på runt åtta procent.

Jonas Vlachos påpekar att det finns sätt att runda en sådan begränsning.

– Det finns så otroligt många andra sätt att plocka ut vinster ur ett företag. Man kan låna och hyra av sig själv. Man kan köpa tjänster av andra delar av koncernen. Jag tror inte det spelar någon roll på lite sikt.

– Om man verkligen vill komma åt det här, vilket man verkar vilja, så måste man förbjuda utdelande bolag …

Lars Pålsson Syll, nationalekonom och professor vid Malmö högskola, är också kritisk till talet om procentsatser i vinstutredningen.

– Om det nu är så att man tvunget ska göra vinst, borde man låta vinsten stanna kvar i företagen. Då borde man göra som i USA där man har en begränsning med en stiftelselagstiftning där vinsten ska stanna kvar i stiftelsen.

– Rent pragmatiskt tror jag inte det går att få svenska politiker att släppa vinster. Men låt oss då kräva att vinsten blir kvar i verksamheten, fortsätter han …

Lars Pålsson Syll tycker att det fanns mycket som var bra med hur systemet såg ut fram till 1980-talet, innan välfärdsföretagens intåg.

– Vi hade en bra offentlig skola och sjukvård. Vid sidan om det fanns lite annan verksamhet, som Montessori, som man kunde ansöka om att driva i privat regi. Då var det ofta entusiaster som tog över, som pedagoger som brann för en bra verksamhet, inte för att tjäna pengar.

Anne-Li Lehnberg/Flamman

Vinstdrivande företag inom vård- och skolsektor har diskuterats mycket det senaste året. Många är med rätta upprörda.

Många som är verksamma inom skolvärlden eller vårdsektorn har haft svårt att förstå alliansens och socialdemokratins inställning till privatiseringar och vinstuttag i den mjuka välfärdssektorn. Av någon outgrundlig anledning har de under många år pläderat för att vinster ska vara tillåtna i skolor och vårdföretag. Ofta har argumentet varit att driftsformen inte har någon betydelse. Så är inte fallet. Driftsform och att tillåta vinst i välfärden har visst betydelse. Och den är negativ.

Allinasen och socialdemokratin är förvisso långt ifrån ensamt om sitt velande. Från Svenskt Näringsliv och landets alla ledarskribenter hörs en jämn ström av krav på ökad kontroll, tuffare granskning och inspektioner.

Men vänta lite nu! Var det inte så att när man på 1990-talet påbörjade systemskiftet inom välfärdssektorn ofta anförde som argument för privatiseringarna att man just skulle slippa den byråkratiska logikens kostnader i form av regelverk, kontroller och uppföljningar? Konkurrensen – denna marknadsfundamentalismens panacé – skulle ju göra driften effektivare och höja verksamheternas kvalitet. Marknadslogiken skulle tvinga bort de “byråkratiska” och tungrodda offentliga verksamheterna och kvar skulle bara finnas de bra företagen som “valfriheten” möjliggjort.

Och nu när den panglossianska privatiseringsvåtdrömmen visar sig vara en mardröm så ska just det som man ville bli av med – regelverk och “byråkratisk” tillsyn och kontroll – vara lösningen?

Man tar sig för pannan – och det av många skäl!

För ska man genomföra de åtgärdspaket som förs fram undrar man ju hur det går med den där effektivitetsvinsten. Kontroller, uppdragsspecifikationer, inspektioner m m kostar ju pengar och hur mycket överskott blir det då av privatiseringarna när dessa kostnader också ska räknas hem i kostnads- intäktsanalysen? Och hur mycket värd är den där “valfriheten” när vi ser hur den gång på gång bara resulterar i verksamhet där vinst genereras genom kostnadsnedskärningar och sänkt kvalitet?

All form av ekonomisk verksamhet bygger på eller inbegriper någon form av delegering. En part (uppdragsgivaren, principalen, beställaren) vill att en annan part (uppdragstagaren, agenten, utföraren) ska utföra en viss uppgift. Grundproblemet är hur beställaren ska få utföraren att utföra uppdraget på det sätt som beställaren önskar …

Det finns en uppenbar fara i att basera ersättningssystem på enkla objektiva mått när det vi vill ersätta i själva verket har flera och komplexa dimensioner, exempelvis ersättning efter antal utskrivna patienter, lärarlöner kopplade till betyg eller dylikt. Ofta har kommunala verksamheter denna karaktär av “fleruppgiftsverkamhet” och då fungerar ofta inte incitamentkontrakt eller provisioner. I sådana fall kan “byråkratier” vara mer ändamålsenliga än marknader …

Effektiv resursanvändning kan aldrig vara ett mål i sig. Däremot kan det vara ett nödvändigt medel för att nå uppsatta mål. Välfärdsstatens vara eller icke vara är därför i grunden inte bara en fråga om ekonomisk effektivitet, utan också om våra föreställningar om ett värdigt liv, rättvisa och lika behandling.

Lars Pålsson Syll et al, Vad bör kommunerna göra? (Jönköping University Press, 2002)

Så grundfrågan är inte om skattefinansierade privata företag ska få göra vinstuttag eller om det krävs hårdare tag i form av kontroll och inspektion. Grundfrågan är om det är marknadens och privatiseringarnas logik som ska styra våra välfärdsinrättningar eller om det ska ske via demokratins och politikens logik. Grundfrågan handlar om den gemensamma välfärdssektorn ska styras av demokrati och politik eller av marknaden.

Ingen borde svaja i denna fråga. Nobelpristagaren i ekonomi, Kenneth Arrow, skrev i ett klassiskt arbete från 1963 om vårdsektorns ekonomi:

Under ideal insurance the patient would actually have no concern with the informational inequality between himself and the physician, since he would only be paying by results anyway, and his utility position would in fact be thoroughly guaranteed. In its absence he wants to have some guarantee that at least the physician is using his knowledge to the best advantage. This leads to the setting up of a relationship of trust and confidence, one which the physician has a social obligation to live up to … The social obligation for best practice is part of the commodity the physician sells, even though it is a part that is not subject to thorough inspection by the buyer.

One consequence of such trust relations is that the physician cannot act, or at least appear to act, as if he is maximizing his income at every moment of time. As a signal to the buyer of his intentions to act as thoroughly in the buyer’s behalf as possible, the physician avoids the obvious stigmata of profit-maximizing … The very word, ‘profit’ is a signal that denies the trust relation.

Kenneth Arrow, “Uncertainty and the Welfare Economics of Medical Care”, American Economic Review, 53 (5).

Välfärdssektorn är en specifik, speciell, mångdimensionell sektor där det genomgående är svårt att etablera marknadsmekanismer, mäta och kontrollera kvalitet m m. Av dessa skäl finns det stark anledning attifrågasätta hela privatiseringsstrategin som sådan. Vinster hör inte hemma i en skattefinansierad välfärdssektor.

Moralens självutnämnda väktare

6 August, 2016 at 08:33 | Posted in Politics & Society | 1 Comment

Sverige är en liberal demokrati. Utöver lagarna måste alla här respektera demokrati och mänskliga rättigheter som yttrandefrihet och åsiktsfrihet, jämlikhet och jämställdhet och allas rätt att välja sitt liv – partner, karriär, livsstil. Inget märkligt och ändå så stort att det svindlar.

Utanför denna kärna får var och en fritt välja sjal eller kippa, tillbe sin gud eller låta bli, äta fläsk och brännvin eller slippa, fira jul eller newroz …

KRTnVqgDCUGrPBSs73iZwMpR9DcMoralens självutnämnda väktare i förorten menar att deras normer är bättre än synen på kvinnor i det nya landet och därför går före. Andra menar att sharia står över värdsliga lagar. Här krävs tydlighet. Och mod. Alla som kommer till Sverige ska få veta vad som gäller.

Ingen får tumma på kvinnors rättigheter, oavsett religion, kultur och familjeförhållanden. Ingen får frånta unga rätten till sexualundervisning. Ingen får vända bort blicken när en tjej kommer tillbaka bortlovad efter semestern i det gamla hemlandet – eller inte återvänder alls. Ingen får böja sig för patriarkala kulturers krav på att få kuva kvinnor, kräva lydnad och kyskhet och beskriva släktens heder utifrån kvinnornas dygd.

Om en vecka ringer det in.

Det är i klassrummen den börjar, framtiden. Det är där vaccinet mot väktarrådens irrläror kan ges – men skolan behöver stöd från samhället omkring.

Heidi Avellan

Miscarriages of justice

3 August, 2016 at 08:54 | Posted in Politics & Society | 1 Comment

 

 

 

C H Hermansson (1917-2016)

28 July, 2016 at 21:59 | Posted in Politics & Society | Leave a comment

 

Ytterligare en av det svenska 1900-talets politiska giganter har gått ur tiden.

Good reasons to worry about inequalities

25 July, 2016 at 13:22 | Posted in Economics, Politics & Society | 1 Comment

Focussing upon inequality statistics … misses an important point. What matters is not just the level of income inequality, but how that inequality arose. A free market society in which high incomes arise from the free choices of consenting adults – as in Robert Nozick’s Wilt Chamberlain parable – might have the same Gini coefficient as a crony capitalist society. But they are two different things. A good reason to be worried about current inequality – even if it hasn’t changed – is that it is a symptom of market failures such as corporate welfare, regulatory capture or the implicit subsidy to banks.

trickle-downIn this context, what matters is not just inequalities of income but inequalities of power. Top footballers and top bankers might be earning similar sums, but one’s salary is the product of market forces and the other of a tax-payer subsidy. The freelancer on £30,000 who’s worrying where his next contract is coming from has similar income to the bullying middle managers who created intolerable working conditions at (for example) Sports Direct. But they have very different degrees of economic power. And the low income that results from having to take a lousy job where your wages are topped up by tax credits gives you much less power than the same income that would come from a basic income and the freer choice to take or leave a low wage job.

My point here is a simple one. There are very good reasons why we should worry about inequality – not just leftists but also rightists who want freer markets and “bourgeois” virtues. Focusing only upon the stability of the Gini coefficient is a form of statistical fetishism which overlooks important questions.

Chris Dillow

Thorbjörn Fälldin — en gigant har gått ur tiden

25 July, 2016 at 10:48 | Posted in Politics & Society | Leave a comment

torbjörn

Thorbjörn Fälldin, Sveriges tidigare statsminister och ledare för Centerpartiet, dog i sitt hem i Ramvik, på lördagskvällen, 90 år gammal.

Under Thorbjörn Fälldins och föregångaren Gunnar Hedlunds tid representerade Centerpartiet fortfarande en genuin politisk kraft i vårt samhälle.

Efter Fälldin vände Centerpartiet blad och så småningom fick vi Maud Olofsson.

Med Olofsson såldes partiets själ ut och partiets kräftgång in i nyliberalism påbörjades.

Sen kom Annie Lööf. Och ett en gång respekterat parti kördes fullständigt i botten.

Att en nyliberal, tyckmyckentrutad, floskulös, Ayn Rand och Margaret Thatcher dyrkande broilerpolitiker idag kan sitta och styra över ett parti som letts av giganter som Hedlund och Fälldin är fullständigt monstruöst. Obegripligt. Och sorgligt.

Racial bias in police shooting

23 July, 2016 at 18:23 | Posted in Politics & Society, Statistics & Econometrics | 3 Comments

roland-fryerRoland Fryer, an economics professor at Harvard University, recently published a working paper at NBER on the topic of racial bias in police use of force and police shootings. The paper gained substantial media attention – a write-up of it became the top viewed article on the New York Times website. The most notable part of the study was its finding that there was no evidence of racial bias in police shootings, which Fryer called “the most surprising result of [his] career”. In his analysis of shootings in Houston, Texas, black and Hispanic people were no more likely (and perhaps even less likely) to be shot relative to whites.

Fryer’s analysis is highly flawed, however … Fryer was not comparing rates of police shootings by race. Instead, his research asked whether these racial differences were the result of “racial bias” rather than merely “statistical discrimination”. Both terms have specific meanings in economics. Statistical discrimination occurs when an individual or institution treats people differently based on racial stereotypes that ‘truly’ reflect the average behavior of a racial group. For instance, if a city’s black drivers are 50% more likely to possess drugs than white drivers, and police officers are 50% more likely to pull over black drivers, economic theory would hold that this discriminatory policing is rational …

Once explained, it is possible to find the idea of “statistical discrimination” just as abhorrent as “racial bias”. One could point out that the drug laws police enforce were passed with racially discriminatory intent, that collectively punishing black people based on “average behavior” is wrong, or that – as a self-fulfilling prophecy – bias can turn into statistical discrimination (if black people’s cars are searched more thoroughly, for instance, it will appear that their rates of drug possession are higher) …

Even if one accepts the logic of statistical discrimination versus racial bias, it is an inappropriate choice for a study of police shootings. The method that Fryer employs has, for the most part, been used to study traffic stops and stop-and-frisk practices. In those cases, economic theory holds that police want to maximize the number of arrests for the possession of contraband (such as drugs or weapons) while expending the fewest resources. If they are acting in the most cost-efficient, rational manner, the officers may use racial stereotypes to increase the arrest rate per stop. This theory completely falls apart for police shootings, however, because officers are not trying to rationally maximize the number of shootings …

Economic theory aside, there is an even more fundamental problem with the Houston police shooting analysis. In a typical study, a researcher will start with a previously defined population where each individual is at risk of a particular outcome. For instance, a population of drivers stopped by police can have one of two outcomes: they can be arrested, or they can be sent on their way. Instead of following this standard approach, Fryer constructs a fictitious population of people who are shot by police and people who are arrested. The problem here is that these two groups (those shot and those arrested) are, in all likelihood, systematically different from one another in ways that cannot be controlled for statistically … Properly interpreted, the actual result from Fryer’s analysis is that the racial disparity in arrest rates is larger than the racial disparity in police shootings. This is an unsurprising finding, and proves neither a lack of bias nor a lack of systematic discrimination.

Justin Feldman

Rasismens fula tryne

21 July, 2016 at 11:14 | Posted in Politics & Society | Leave a comment

 

Ja hur ska man reagera på dessa uttryck för oförblommerat svinaktig rasism?

Kanske med att lyssna på Olof Palme

Per Svensson — ännu en av dessa antidemokratiska demokrater

17 July, 2016 at 10:42 | Posted in Politics & Society | Leave a comment

Inför brexit-omröstningen var det få kommentatorer som ondgjorde sig över att man i Storbritannien valt att låta medborgarna i en folkomröstning tala om huruvida man ville stanna kvar i EU eller ej. För de flesta framstod detta lika självklart som att Sverige för lite mer än tio år sedan folkomröstade om vi ville vara med i EMU eller ej.

slide_3Men när väl det — för de flesta — överraskande resultatet av brexit-omröstningen stod klart blev det andra tongångar. När ‘folket’ inte valde som ‘etablissemanget’ var det helt plötsligt sååå fel med folkomröstningar.

En av alla dessa debattörer och kommentatorer som nu förfasar sig över att britterna ‘valde fel’ är Sydsvenskans Per Svensson. I en artikel med rubriken Med folkets stöd mot avgrunden talar Svensson — hedersdoktor vid Malmö högskola — om att folkomröstningar mest är något som ‘karikerar’ demokrati och utnyttjas av ‘populister’ och ‘charlataner’. Tanken att en majoritet av britterna ville lämna EU skulle kunna bero på att för de minst bemedlade och svagaste grupperna har EU och dess åtstramningspolitik inte levererat ett dyft, föresvävar uppenbarligen inte Svensson.

När resultatet inte gick etablissemangets väg är helt plötsligt folkomröstningsinstitutet inte ett uttryck för ‘verklig’ demokrati.

Får man föreslå herr Svensson en resa till Schweiz? Eller det är kanske också bara ett land där ‘eliten’ utnyttjar ‘folket’ för att driva igenom sina egna intressen?

Demokrati är ingen gottepåse.

Demokrati är inget vi står upp för bara när den resulterar i beslut som vi gillar.

Demokrati och ‘rule of law’ är något vi ska slå vakt om. Överallt. Alltid.

Next Page »

Create a free website or blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.