Women’s fight for freedom

24 Sep, 2022 at 10:12 | Posted in Politics & Society | Leave a comment


Courage is a capability to confront fear, as when in front of the powerful and mighty, not to step back, but to stand up for one’s rights not to be humiliated or abused in any way by the rich and powerful.

Courage is to do the right thing in spite of danger and fear. To keep on even if opportunities to turn back are given. Like in the great stories. The ones where people have lots of chances of turning back — but don’t.

Dignity, a better life, or justice and rule of law, are things worth fighting for. Not to step back — in spite of confronting the mighty and powerful — creates courageous acts that stay in our memories and mean something — as when women today in Iran and around the world burn their headscarves and cut their hair in protest of the Iranian government’s restrictions on social freedoms.

Gedenken an Michail Gorbatschow

7 Sep, 2022 at 21:06 | Posted in Politics & Society | Comments Off on Gedenken an Michail Gorbatschow


Leninpriset? Nej tack!

6 Sep, 2022 at 13:14 | Posted in Politics & Society | Comments Off on Leninpriset? Nej tack!

Vem blir glad av Leninpriset? – Jönköpings-PostenFjorton gånger har priset delats ut, blott tre gånger har nâgon tackat nej: Göran Palm (2012, då det i stället gick till Sven Lindqvist), Susanna Alakoski (2013, hon ville inte förknippas med diktatorn Lenin) och Åsa Linderborg (2016, Myrdal gick emot styrelsens val av Linderborg som då tackade nej).

Alla andra pristagare, däribland Mattias Gardell, Sven Wollter, Sven Lindqvist, Mikael Wiehe, Roy Anderson och de senaste åren författaren Nina Björk och journalisten Kajsa Ekis Ekman har inte spottat i prisbucklan.

Nina Solomin/SvD

Ayn Rand — a perverted psychopath

30 Aug, 2022 at 23:40 | Posted in Politics & Society | 5 Comments


Now, I don’t care to discuss the alleged complaints American Indians have against this country. I believe, with good reason, the most unsympathetic Hollywood portrayal of Indians and what they did to the white man. They had no right to a country merely because they were born here and then acted like savages. The white man did not conquer this country …

Since the Indians did not have the concept of property or property rights—they didn’t have a settled society, they had predominantly nomadic tribal “cultures”—they didn’t have rights to the land, and there was no reason for anyone to grant them rights that they had not conceived of and were not using …

What were they fighting for, in opposing the white man on this continent? For their wish to continue a primitive existence; for their “right” to keep part of the earth untouched—to keep everybody out so they could live like animals or cavemen. Any European who brought with him an element of civilization had the right to take over this continent, and it’s great that some of them did. The racist Indians today—those who condemn America—do not respect individual rights.

Ayn Rand,  Address To The Graduating Class Of The United States Military Academy at West Point, 1974

It’s sickening to read this gobsmacking trash. But it’s perhaps even more sickening that people like Alan Greenspan consider Rand some kind of intellectual hero.

Alan Greenspan isn’t just a bad economist. He’s a bad person. What else can one think of a person that considers Ayn Rand — with the ugliest psychopathic philosophy the postwar world has produced — one of the great thinkers of the 20th century? A person that even co-edited a book with her — maintaining that unregulated capitalism is a “superlatively moral system”. A person that in his memoirs tries to reduce his admiration for Rand to a youthful indiscretion — but who actually still today can’t be described as anything else than a loyal Randian disciple.

As shown in Reich’s video, Ayn Rand and her objectivist philosophy have more disciples than Greenspan. But as Hilary Putnam rightfully noticed in The Collapse of the Fact/Value Dichotomy (Harvard University Press, 2002) it’s doubtful if it even qualifies as a real philosophy:

It cannot be the case that the only universally valid norm refers solely to discourse. It is, after all, possible for someone to recognize truth-telling as a binding norm while otherwise being guided solely by ‘enlightened egoism.’ (This is, indeed, the way of life that was recommended by the influential if amateurish philosophizer – I cannot call her a philosopher – Ayn Rand.) But such a person can violate the spirit if not the letter of the principle of communicative action at every turn. After all, communicative action is contrasted with manipulation, and as such a person can manipulate people without violating the maxims of ‘sincerity, truth-telling, and saying only what one believes to be rationally warranted.’ Ayn Rand’s capitalist heroes manipulated people all the time (even if she didn’t consider it manipulation) via their control of capital, for example. Indeed, the person who says, ‘do what I want or I’ll shoot you,’ need not be violating any maxim concerned solely with discourse. But it would be a mistake to use such examples as objections to Habermasian ‘discourse ethics.’

In her diary from 1928, Ayn Rand approvingly quotes a statement made by William Edward Hickman – “What is good for me is right.” Rand is enthusiastic and writes: “The best and strongest expression of a real man’s psychology I have heard.”

Later she models one of her heroes  – Danny Renahan – after Hickman. Renahan is portrayed as

born with a wonderful, free, light consciousness — [resulting from] the absolute lack of social instinct or herd feeling. He does not understand, because he has no organ for understanding, the necessity, meaning, or importance of other people … Other people do not exist for him and he does not understand why they should.

Who was this  Hickman that so inspired Rand?

Hickman was a notorious bank robber, child kidnapper and mass murderer. One of the most hated and heinous criminals in U. S. history.

How people like Alan Greenspan and Paul Ryan — not to mention all modern-day ‘objectivist’ disciples — can consider Ayn Rand “one of the greatest thinkers of the 20th century” is beyond comprehension. It’s sickening.

Hegel — wenn der Geist aufs Ganze geht

28 Aug, 2022 at 08:26 | Posted in Politics & Society | Comments Off on Hegel — wenn der Geist aufs Ganze geht

Verso Books on Twitter: ""no one finishes reading #Hegel"  http://t.co/TYjsmsYa7U" / TwitterGeorg Wilhelm Friedrich Hegel ist unbestritten einer der wichtigsten philosophischen Denker der Neuzeit. Aber — 250 Jahre nach der Geburt des deutschen Philosophen kann man sich fragen: Was bleibt von Hegel? Wer war er? Was wollte er? Und wie würde er unsere Gegenwart und Zukunft fassen?

To Ukraine with love

5 Aug, 2022 at 16:51 | Posted in Politics & Society | Comments Off on To Ukraine with love


Image result for whatever you do you do to me

To my brothers and sisters in Ukraine.

Werden wir immer dümmer?

26 Jul, 2022 at 16:27 | Posted in Politics & Society | Comments Off on Werden wir immer dümmer?


Postmodernism explained

16 Jul, 2022 at 10:30 | Posted in Politics & Society | Comments Off on Postmodernism explained


Uber — the ugly truth

12 Jul, 2022 at 18:45 | Posted in Politics & Society | Comments Off on Uber — the ugly truth



Added July 13: And Macron now tells us he’s “extremely proud” of his Uber maneuvering …

To Ukraine with love

30 May, 2022 at 10:33 | Posted in Politics & Society | Comments Off on To Ukraine with love


This one is for all my brothers and sisters in Ukraine, fighting oppression and risking your lives on your long walk to freedom.

May God be with you.

Never give in. Never give up.

America’s greatest shame

27 May, 2022 at 22:44 | Posted in Politics & Society | Comments Off on America’s greatest shame


Bertrand Russell on the folly of religious faith

17 May, 2022 at 14:49 | Posted in Politics & Society | 3 Comments


Faith should not be a question of believing in eternity, but rather of how to live our finite lives together and be true to our belief in the pursuit of authentic freedom.


9 May, 2022 at 14:07 | Posted in Politics & Society | 1 Comment

Tid är en bristvara i tv. Om man likväl ––som så ofta nu för tiden — använder dyrbar sändningstid till struntsaker och menlös ”underhållning” måste det finnas ett skäl. Televisionen är — fortfarande — för en stor del av befolkningen en viktig källa till information och världsbild. Att fylla ut programtablåer med trivialiteter blir därför ett effektivt medel att — istället för att fungera som ett effektivt instrument för åsiktsbildning och reflektion — tränga undan viktig information som medborgarna skulle kunna använda för att utöva och utveckla sina demokratiska förmågor.

Bäst i test | SVT PlayTelevisionen skapar via sin personfixering och banaliserande fokusering på allehanda ‘affärer’ en dålig grogrund för verklig kunskapsspridning. Istället för seriös opinionsbildning får vi demagogiska program där snabbtänkta tyckmyckentrutar med lätt kunskapsbagage får breda ut sig om allt och inget, men speciellt om sådant som de ingenting vet. Brådska är legio och utrymme för tanke litet, så det gäller att snabbt servera den färdigtuggade kultursnabbmaten i förhoppningen att åskadrna inte ska känna behov av egen tankeverksamhet. Och alltyckarna är alltid lika redo att haspla ur sig något klatschigt och käckt svar på programledarnas alltid lika omöjliga frågor.

Eller så har vi nyhets- och ‘debatt’program där kompetenta forskare och sakkunniga under tjugo sekunder försöka göra sin röst hörd när en narcissistiskt självbespeglande programledare ständigt avbryter och tar ordet ur munnen på dem. Att bara föra ett lugnt och bildat samtal duger minsann inte i vår tids tv-sända gladiatorspel. Finns inga meningsmotsättningar snickras de snabbt ihop så att ett fiktivt meningsutbyte kan äga rum inför tv-kamerorna. Och trots att de ofta inte får säga något ställer ‘experterna’ upp vecka efter vecka. Tydligen är man beredd till vilka förödmjukelser som helst bara för att få synas och mingla på tv-parnassens estrad.

Tv-tittande har blivit ett av vår tids populäraste legala sedativ. Från arbetslivets stress och otrygghet kommer vi hem till den konstlade tryggheten i tv:s ställföreträdande av våra liv. När vi inte själva orkar leva våra liv kopplar vi upp oss på tv:n. Där får vi i karikerad form ett återsken av det liv vi kunnat leva. För att inte gå under i enstöringens andliga vanmakt anpassar vi oss. Antingen hänger du förbehållslöst med eller så blir du oeftergivligt avhängd. Ve den som inte kan delta i dagen–efter–snacket om kvällen–före–avsnittet av det senaste “spring-och-lek-programmet”! Därför sitter vi där, dag efter dag, av rädsla för att kanske gå miste om något. Vi vet inte vad, men något måste det vara och den som inte tittar riskerar alltid att gå miste om det.

I tv-rutan odlas framgångsmyten och förverkligas våra önskedrömmar. Tv sanktionerar kravet på smörja genom knäsättandet av den totala harmonin. ”Ge folk vad folk vill ha”. Det vill säga låt folk få den tv som tv själv frambesvurit. Konformismens credo — ständig upprepning och imitation — reproducerar ständigt samma krimskrams.

Tv-underhållning har blivit en förlängning av arbetet där verklighetens efterbildningar ska ge oss ny ork. Dess falskhet är till för att vi som åskådare ska kunna värja oss från vår egen. Vår förtvivlan blir i tv-seriernas värld ett löfte om en — trots allt — fortsatt framtid. Verklig tragik upplöses i ett intet. Mänsklig kontakt blir ytlig beröring. Djup blir glättig yta. Television har blivit vår tids känsloindustri, där djupa mänskliga emotioner omvandlas till varor som via etern kan köpas och säljas. Allt ska hämningslöst levas ut. Att följden av att ständigt matas med falska känslor blir en utarmning av våra själsliv och svårigheter att känna igen äkta känslor oroar inte medieindustrin och dess apologeter.

Människor och mänsklighet reduceras till ett maskeradspel av stereotyp förljugenhet där endast överdriften är sann. Världen och verkligheten måste till varje pris filtreras genom såpornas sammanhangslösa ordning. På så vis skapas illusionen att verkligheten är en förlängning av det artificiella liv som utspelas på tv-skärmen. I tv-serierna förverkligas postmodernisternas avskaffande av individen i form av de pseudoindivider som flimrar förbi på rutan.

De numera massproducera tv-serierna — löpande bandsprincipens senaste inkarnation — är ett sätt att fly undan vardagen med syntetiska dagdrömmar där förespeglad tillfredsställelse ska kompensera verklig försakelse. Med televisionens och strömningstjänsternas aldrig sinande utbud av smörja har kulturen avsvurit sig sin autonomi för att – som Adorno och Horkheimer uttrycker det – ”stolt inordna sig bland konsumtionsartiklarna.” De är ett av de synliga tecknen på bildningens barbariska förfall i den globala kulturmarknadens kolonisering av vår livsvärld.

Tv behöver inte längre utges för att vara kultur. Att den inte är något annat än geschäft används i själva verket som legitimitet för den hänsynslöst nivellerande smörja som tillhandahålls dess tittare.

Televisionens programutbud har i stort blivit ett system av icke-kultur — ”ett stiliserat barbari” — som bara i liten utsträckning skiljer sig från reklamfilm. I själva verket är det väl så att många upplever den kommersiella televisionens reklamavbrott som en befriande andhämtning från alla de fördummande lek- och frågeprogram och andra sopor som vi förorenar mediet med.

Att som yours truly våga kritisera televisionen bannlyses som förhävelse från den som tror sig bättre än andra. Televisionens apologeter ser på sin produkt som folkets kultur befriad från onödig och skrymmande estetik och etik. Kritisk distans är bara kultursnobberi. Vad som ovillkorligen måste motarbetas är den tänkande människan. Att utveckla egen tankeverksamhet är farligt. Mångfald får bli enfald. Och skapande och kritiskt tänkande ersättas av passivt och avhumaniserande konsumerande.

Underhållning är verkligen flykt, men inte som den själv påstår flykt från en tröstlös verklighet utan från den sista tanke på motstånd som denna verklighet ännu rymmer.

Max Horkheimer & Theodor W Adorno

Julian Assange et la liberté de la presse

7 May, 2022 at 10:57 | Posted in Politics & Society | Comments Off on Julian Assange et la liberté de la presse


Marine Le Pen — Sherlock Holmes of the century

23 Apr, 2022 at 16:51 | Posted in Politics & Society | Comments Off on Marine Le Pen — Sherlock Holmes of the century


Guess there are a couple of things that lady ought to be informed about when it comes to Russian elections …

Next Page »

Blog at WordPress.com.
Entries and Comments feeds.

%d bloggers like this: