How to do econometrics properly

2 Jun, 2023 at 13:26 | Posted in Statistics & Econometrics | 2 Comments


  1. Always, but always, plot your data.
  2. Remember that data quality is at least as important as data quantity.
  3. Always ask yourself, “Do these results make economic/common sense”?
  4. Check whether your “statistically significant” results are also “numerically/economically significant”.
  5. Be sure that you know exactly what assumptions are used/needed to obtain the results relating to the properties of any estimator or test that you use.
  6. Just because someone else has used a particular approach to analyse a problem that looks like yours, that doesn’t mean they were right!
  7. “Test, test, test”! (David Hendry). But don’t forget that “pre-testing” raises some important issues of its own.
  8. Don’t assume that the computer code that someone gives to you is relevant for your application, or that it even produces correct results.
  9. Keep in mind that published results will represent only a fraction of the results that the author obtained, but is not publishing.
  10. Don’t forget that “peer-reviewed” does NOT mean “correct results”, or even “best practices were followed”.

Dave Giles

Nowadays it has almost become a self-evident truism among economists that you cannot expect people to take your arguments seriously unless they are based on or backed up by advanced econometric modelling. So legions of mathematical-statistical theorems are proved — and heaps of fiction are being produced, masquerading as science. The rigour​ of the econometric modelling and the far-reaching assumptions they are built on is frequently not supported by data.

Modelling assumptions made in statistics and econometrics are more often than not made for mathematical tractability reasons, rather than verisimilitude. That is unfortunately also a reason why the methodological ‘rigour’ encountered when taking part of statistical and econometric research to a large degree is nothing but deceptive appearance. The models constructed may seem technically advanced and very ‘sophisticated,’ but that’s usually only because the problems here discussed have been swept under the carpet. Assuming that our data are generated by ‘coin flips’ in an imaginary ‘superpopulation’ only means that we get answers to questions that we are not asking.

Den svenska skolkapitalismen

1 Jun, 2023 at 20:51 | Posted in Education & School | Leave a comment

Thorengruppen om granskningen: Trodde alla skolor fungerade – var inte så |  SVT Nyheter

På tio år har  — som SVT: granskning visar — Thorengruppen tjänat sammanlagt 944 miljoner kronor. Ägaren, Raja Thorén, har tagit 81 miljoner kronor i aktieutdelning.

I Sverige år 2023 låter vi friskolekoncerner med undermålig verksamhet få plocka ut skyhöga vinster — vinster som den svenska staten gladeligen låter dessa koncerner ta av vår skattefinansierade skolpeng. Dessa smarta välfärdsplundrare har överlag en högre lönsamhet än näringslivet i sin helhet, men när man väl plundrat färdigt lämnar man över problemen och eleverna till den förkättrade offentliga sektorn.

Vi vet idag att friskolor driver på olika former av etnisk och social segregation, påfallande ofta har låg lärartäthet och dåliga skolresultat, och i grund och botten sviker resurssvaga elever. Att dessa verksamheter ska premieras med att få plocka ut vinster på våra skattepengar är djupt stötande.

I ett samhälle präglat av jämlikhet, solidaritet och demokrati borde det vara självklart att skattefinansierade skolor inte ska få drivas med vinst, segregation eller religiös indoktrinering som främsta affärsidé!

Inte nog med att friskolekoncerner lägger beslag på våra skattepengar och tillåts använda dem för att köpa in sig i våffelstugor och idrottshallar. För att stärka sina positioner på marknaden väljer friskolor systematiskt också att sätta glädjebetyg för att falskeligen ge sken av att det i dessa skolor går ut elever med högre kunskaper än i andra. I friskolekoncernernas värld urholkas betygen för att istället bli ett sätt att fuska till sig fördelar på.

Dessa skojare och fifflare i friskolebranschen har alldeles för länge tillåtits underminera svensk skola. Nu är det dags för politikerna — som aktivt och/eller genom ren flathet har gjort denna skandal möjlig i trettio år — att visa lite samhällsansvar och se till att Sverige blir av med den skamfläck som stavas friskolor.


1 Jun, 2023 at 20:09 | Posted in Economics | Leave a comment

Bildningsbyrån - finans : Spekulationsbubblor/UR

Här kan du lyssna på programmet.


1 Jun, 2023 at 19:48 | Posted in Economics | Leave a comment

Quiz on the Global Economy: How Much Do You Know?För de som gillar att testa sina ekonomikunskaper — varför inte testa det här ekonomiquizet på Malmö universitet?

Behind the model

1 Jun, 2023 at 10:48 | Posted in Economics | 1 Comment

Behind the Model: A Constructive Critique of Economic Modeling (Strategies  for Social Inquiry): Spiegler, Peter: 9781107069664: Books But if we have independent reasons to believe that there is more going on in the phenomena under investigation than a mathematical model can suggest – that is, that the phenomena in question are not in fact mechanical in the required sense – then mathematical modeling will prove misleading … Moreover, as will be discussed, the empirical assessment of such models using econometric methods will not be sufficient to reveal that mismatch.

These problems cannot themselves be addressed through reforms to mathematical methods. That would simply be to produce a more refined version of the wrong tool for the job, like sharpening one’s knife when what is needed is a spoon … We as scientists must remain sensitive to information about the phenomena in which we are interested that lies outside our models’ conceptual maps. In the case of economics, what this requires is a new field dedicated to qualitative empirical methods that would play a similar role to that played by econometrics in the matter of quantitative empirical methods.

Highly recommended reading!

Using formal mathematical modelling, mainstream economists sure can guarantee that the conclusions hold given the assumptions. However, the validity we get in abstract model worlds does not warrantly transfer to real-world economies.

In their search for validity, rigour and precision, mainstream macro modellers of various ilks construct microfounded DSGE models that standardly assume rational expectations, Walrasian market clearing, unique equilibria, time invariance, linear separability and homogeneity of both inputs/outputs and technology, infinitely lived intertemporally optimizing representative household/ consumer/producer agents with homothetic and identical preferences, etc., etc. At the same time, the models standardly ignore complexity, diversity, uncertainty, coordination problems, non-market clearing prices, real aggregation problems, emergence, expectations formation, etc., etc.

Behavioural and experimental economics — not to speak of psychology — show beyond any doubt that ‘deep parameters’ — peoples’ preferences, choices and forecasts — are regularly influenced by those of other participants in the economy. And how about the homogeneity assumption? And if all actors are the same — why and with whom do they transact? And why does economics have to be exclusively teleological (concerned with intentional states of individuals)? Where are the arguments for that ontological reductionism? And what about collective intentionality and constitutive background rules?

The rigour and precision in formal logic focus have a devastatingly important trade-off: the higher the level of rigour and precision, the smaller the range of real-world applications. So the more mainstream economists insist on formal logic validity, the less they have to say about the real world.

And as Spiegler has it — to think we solve the problem by reforms to mathematical modelling is nothing but “a more refined version of the wrong tool for the job, like sharpening one’s knife when what is needed is a spoon.”

Critical race theory

1 Jun, 2023 at 09:48 | Posted in Politics & Society | 1 Comment

John McWhorter Newsletter - The New York TimesAlmost anyone can see what a reductive view this is of modern society, even without having read their Rousseau or Rawls. We must not be taken in by the fact that this is called “critical,” that it’s about race, and that it’s titled a “theory.” It is a fragile, performative ideology, one that goes beyond the passages above to explicitly reject linear reasoning, traditional legal theorizing, and even Enlightenment rationalism. We are to favor an idea that an oppressed race’s “story” constitutes truth, in an overarching sense, apart from mere matters of empirical or individual detail …

‘Critical Race Theory’ is the root of the idea today, seemingly so senselessly manipulative, that any claim of racism a black person makes must qualify automatically as valid because … they are black and speaking from “their experience.”

John McWorther

Why Krugman and Stiglitz are no real alternatives to mainstream economics

30 May, 2023 at 07:57 | Posted in Economics | 17 Comments

verso_978-1-781683026_never_let_a_serious_crisis__pb_edition__large_300_cmyk-dc185356d27351d710223aefe6ffad0cLittle in the discipline has changed in the wake of the crisis. Mirowski thinks that this is at least in part a result of the impotence of the loyal opposition — those economists such as Joseph Stiglitz or Paul Krugman who attempt to oppose the more viciously neoliberal articulations of economic theory from within the camp of neoclassical economics. Though Krugman and Stiglitz have attacked concepts like the efficient markets hypothesis … Mirowski argues that their attempt to do so while retaining the basic theoretical architecture of neoclassicism has rendered them doubly ineffective.

First, their adoption of the battery of assumptions that accompany most neoclassical theorizing — about representative agents, treating information like any other commodity, and so on — make it nearly impossible to conclusively rebut arguments like the efficient markets hypothesis. Instead, they end up tinkering with it, introducing a nuance here or a qualification there … Stiglitz’s and Krugman’s arguments, while receiving circulation through the popular press, utterly fail to transform the discipline.

Paul Heideman

Despite all their radical rhetoric, Krugman and Stiglitz are — where it really counts — nothing but die-hard mainstream economists, just like Milton Friedman, Robert Lucas or Greg Mankiw.

The only economic analysis that Krugman and Stiglitz  — like other mainstream economists — accept is the one that takes place within the analytic-formalistic modelling strategy that makes up the core of mainstream economics. All models and theories that do not live up to the precepts of the mainstream methodological canon are pruned. You’re free to take your models — not using (mathematical) models at all is considered totally unthinkable —  and apply them to whatever you want — as long as you do it within the mainstream approach and its modelling strategy. If you do not follow this particular mathematical-deductive analytical formalism you’re not even considered doing economics. ‘If it isn’t modelled, it isn’t economics.’

straight-jacketThat isn’t pluralism.

That’s a methodological reductionist straightjacket.

So, even though we have seen a proliferation of models, it has almost exclusively taken place as a kind of axiomatic variation within the standard ‘Urmodell’, which is always used as a self-evident benchmark.

Krugman and Stiglitz want to purvey the view that the proliferation of economic models during the last twenty-thirty years is a sign of great diversity and an abundance of new ideas.

But it’s not that simple.

Although mainstream economists like to portray mainstream economics as an open and pluralistic ‘let a hundred flowers bloom,’ in reality, it is rather ‘plus ça change, plus c’est la même chose.’

Applying closed analytical-formalist-mathematical-deductivist-axiomatic models, built on atomistic-reductionist assumptions to a world assumed to consist of atomistic-isolated entities, is a sure recipe for failure when the real world is known to be an open system where complex and relational structures and agents interact. Validly deducing things in models of that kind doesn’t help us understand or explain what is taking place in the real world we live in. Validly deducing things from patently unreal assumptions — that we all know are purely fictional — makes most of the modelling exercises pursued by mainstream economists rather pointless. It’s not the stuff that real understanding and explanation in science is made of. Just telling us that the plethora of mathematical models that make up modern economics  “expand the range of the discipline’s insights” is nothing short of hand waving.

No matter how many thousands of technical working papers or models mainstream economists come up with, as long as they are just ‘wildly inconsistent’ axiomatic variations of the same old mathematical-deductive ilk, they will not take us one single inch closer to giving us relevant and usable means to further our understanding and possible explanations of real economies.

Det dunkelt sagda

28 May, 2023 at 12:08 | Posted in Varia | Leave a comment

“Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta” — fanns det ‘postmodern’ mumbojumbo redan på Esaias Tegnérs tid?


The problem with Foucault

27 May, 2023 at 18:29 | Posted in Politics & Society | 1 Comment

My problem with Michel Foucault, then, is not that he seeks to “move beyond” the welfare state, but that he actively contributed to its destruction, and that he did so in a way that was entirely in step with the neoliberal critiques of the moment. His objective was not to move towards “socialism,” but to be rid of it …

Foucault and Neoliberalism – a few thoughts in response to the Zamora piece  in Jacobin | Progressive GeographiesIn addition to the “dependency” it supposedly creates, Foucault believes that social security ultimately serves mainly the affluent. Thus, in a 1976 interview, he invokes, again without much distancing, the classic neoliberal argument according to which the welfare state actually amounts to a subsidy for the rich paid for by the poor, since it is often the rich who make the most use of the services provided …

This argument, largely developed by Milton Friedman in his little opus Free to Choose — which Foucault was surely aware of — basically opposed any form of universal service financed by the public. According to Friedman, such a system always leads to “a transfer from the less well-off to the better-off” …

How could we seriously think that discrediting state action in the social domain and abandoning the very idea of social “rights” constitutes progress toward thinking “beyond the welfare state”? All it has done is allow the welfare state’s destruction, not a glimpse of something “beyond.”

Daniel Zamora

Foucault’s anti-socialism

27 May, 2023 at 16:34 | Posted in Politics & Society | Leave a comment Foucault and Neoliberalism: 9781509501779: Zamora, Daniel,  Behrent, Michael C.: BooksIt is not difficult to discern Foucault’s animosity toward the post-war left project. Obviously he was very hostile to Marxism … For Foucault in 1977, “the return of the revolution, that’s our problem (…) You know it very well: it’s the desire itself of the revolution that is a problem”

Foucault’s non-vote for Mitterrand in 1981 was about more than just a vote; it revealed his deep suspicion of the whole project of the left after 1945, with its strong state, universal rights, and public services. The new philosopher Andre Glucksman summarized this sensibility in “The Master Thinkers” – a book that Foucault endorsed in a long review and characterized as “brilliant”: “what have we won in replacing a capitalist with a functionary?” In his view, “in the long run, nationalization is domination” …

Let’s not forget that at that moment, he thought that the French left had no proper “governmentality” … Neoliberalism was thus attractive for a rethinking of the left … it was a rethinking that would put aside all his ideas of revolution and of socializing the means of production. Rather than creating a serious social alternative to the post-war left, Foucault did legitimize in many ways, the idea that there was no alternative to the market.

Daniel Zamora

Stefan Nilsson (1955-2023)

26 May, 2023 at 23:29 | Posted in Varia | Leave a comment

Vår främste filmmusikskapare har gått ur tiden.

Stefan skrev den sorts musik som glömskan inte rår på.

Tack för allt.

Vila i frid min vän.

Bille Augusts och Ingmar Bergmans mästerverk — med Stefan Nilssons musik, det vackraste och mest suggestiva i filmmusikväg som någonsin gjorts.

Pelle Erobreren — baserad på Martin Andersen Nexös episka mästerverk och med musik av Stefan Nilsson.

Kjell-Åke Anderssons filmatisering av Göran Tunströms mästerverk Juloratoriet — med gudabenådad musik av Stefan Nilsson.

Foucault’s neoliberalism

26 May, 2023 at 10:46 | Posted in Economics, Politics & Society | 4 Comments

foucault / desfoucault | Engraçado, PalavrasAlthough somewhat critical of its reductive elements, Foucault found certain attractive features in the ideal or programmatic form imagined by American neoliberalism, namely, that it envisages a kind of regulation outside sovereign, disciplinary, and biopolitical forms, that it regulates without the fabrication of subjectivities and in a manner that optimizes difference and tolerates minority groups and practices. Second, from a policy perspective, Foucault showed a certain acceptance of a neoliberal diagnosis of current problems of the welfare state as creating dependency, as unresponsive and costly, without offering an explicit endorsement of its reconstructions of health and social services as a series of markets. Finally, from the perspective of concrete political alignments, he displays an affinity with the “Second Left,” those elements within French social democracy that opposed the statism of the “First Left” and displayed a willingness to adopt neoliberal ideas and solutions …

Intellectually, Foucault expresses most affinity with American neoliberalism of the Chicago School. From a public policy perspective, he offers critiques of the welfare state found in the work of the principals of that School and explores technologies, such as the negative tax, that are sourced from such critiques. And from a concrete political perspective, he most clearly aligns himself with specific factions of the French Left open to ideas and solutions borrowed from American neoliberalism. To note this threefold, affirmative relationship is not to denounce Foucault as a neoliberal. It is simply to indicate his much more serious and fundamental engagement with a contemporary form of economic liberalism than is usually allowed in Foucauldian commentary.

Mitchell Dean

Ricardiansk ekvivalens och budgetunderskott

25 May, 2023 at 16:54 | Posted in Economics | Leave a comment

nedladdningFå frågor inom politik och ekonomi diskuteras nu för tiden så mycket — och förstås så lite — som offentlig skuld. Många höjer sina röster och uppmanar till att minska skulden, men få förklarar varför och på vilket sätt en minskning av skulden skulle främja en bättre ekonomi eller ett rättvisare samhälle. Dessutom finns det inga gränser för alla de katastrofer som en stor offentlig skuld förväntas leda till — arbetslöshet, inflation, högre räntor, lägre produktivitetstillväxt, ökade bördor för kommande generationer osv., osv.

Människor bryr sig vanligtvis mycket om budgetunderskott och skulder inom offentlig sektor och är generellt sett oroade och negativa till det. Genom att dra paralleller till den egna hushållsekonomin betraktas skulder som en indikation på en nära förestående risk för obestånd och därmed en källa till fördömelse. Men även om ingen kan tvivla på den politiska och ekonomiska betydelsen av offentlig skuld, råder det emellertid ingen enighet bland ekonomer om huruvida skuld spelar roll, och i så fall varför och på vilket sätt. Och ännu mindre vet man vad som är den ‘optimala’ storleken på offentlig skuld.

Genom historien har offentliga skulder gått upp och ner, ofta ökat under perioder av krig eller stora förändringar inom grundläggande infrastruktur och teknologi, för att sedan minska under perioder när saker och ting har stabiliserats.

Fördelarna och nackdelarna med offentlig skuld har diskuterats så länge som fenomenet självt har funnits, men trots det har det inte varit möjligt att nå någon form av samförstånd i frågan. Man har vanligtvis inte ens kunnat enas om huruvida offentlig skuld är ett problem, och om det är det — när det är det eller hur man bäst hanterar det. Några av de mer framträdande skälen till detta bristande samförstånd är frågans komplexitet, sammanblandningen av egenintressen, ideologi, psykologiska rädslor, osäkerheten vid beräkning och uppskattning av intergenerationella effekter osv., osv.

Under merkantilismens era ansågs offentlig skuld vanligtvis vara positiv (se exempelvis Berkeley, Melon, de Pinto), en syn som senare upprepades under 1800-talet av ekonomer som Adolf Wagner, Lorenz von Stein och Carl Dietzel. Statens huvudsakliga mål var att kontrollera och fördela nationens resurser, ofta genom regleringar och kraftfulla statliga ingripanden. Som en följd av ökad offentlig skuld skulle omsättningen av pengar och kredit öka mängden kapital och bidra till nationernas välstånd. Offentlig skuld betraktades i grunden som något som flyttades från “den högra handen till den vänstra handen”. Ekonomi behövde helt enkelt en stat som var beredd att låna betydande summor pengar och finansiella värdepapper och bli skuldsatt i processen.

Det fanns också en tydlig politisk dimension i frågan, och vissa författare var medvetna om att regeringens lån och skuldsättning kunde ha en politiskt stabiliserande effekt. Investerare hade ett egenintresse av stabila regeringar (låg ränta och låg riskpremie) och var därför instinktivt lojala mot regeringen.

Inom den klassiska ekonomin — i fotspåren av David Hume — framförde särskilt Adam Smith, David Ricardo och Jean-Baptiste Say mer negativa åsikter om offentlig skuld. En god budget var en balanserad budget. Om regeringen lånade pengar för att finansiera sina verksamheter skulle det bara leda till att privata företag och investeringar trängdes ut. Staten ansågs generellt sett vara oförmögen att betala sina skulder, och den verkliga bördan skulle därför i huvudsak falla på skattebetalarna som i slutändan fick betala för regeringens oansvarighet. Argumentationens moraliska karaktär var en framträdande egenskap — “antingen måste nationen förstöra den offentliga kreditvärdigheten, eller så kommer den offentliga kreditvärdigheten att förstöra nationen” (Hume 1752).

Senare under 1900-talet skulle ekonomer som John Maynard Keynes, Abba Lerner och Alvin Hansen återigen inta en mer positiv syn på offentlig skuld. Offentlig skuld var normalt sett inget att frukta, särskilt om den finansierades inom landet självt (men även utländska lån kunde vara gynnsamma för ekonomin om de investerades på rätt sätt). Vissa medlemmar i samhället skulle äga obligationer och tjäna ränta på dem, medan andra skulle betala skatten som i slutändan finansierade räntan på skulden. Men skulden ansågs inte vara en nettobörda för samhället som helhet, eftersom skulden i princip upphävde sig själv mellan de två grupperna. Om staten kunde emittera obligationer till en låg räntesats kunde arbetslösheten minskas utan att det nödvändigtvis ledde till starkt inflationstryck. Och den intergenerationella bördan var ingen verklig börda enligt denna grupp av ekonomer, eftersom skulden genom sina effekter på investeringar och sysselsättning faktiskt skulle vara nettovinnare om den användes på lämpligt sätt. Det kunde naturligtvis finnas oönskade negativa fördelningsmässiga sidoeffekter för kommande generationer, men det ansågs mestadels vara ett mindre problem eftersom (Lerner 1948) “om våra barn eller barnbarn betalar av en del av den nationella skulden kommer dessa betalningar att göras till våra barn och barnbarn och till ingen annan.”

Central för den Keynesianskt influerade synen är den grundläggande skillnaden mellan privat och offentlig skuld. Att blanda samman dem är ett exempel på ett ”atomistiskt felslut”, vilket i grund och botten är en variation av Keynes sparparadox. Om en individ försöker spara och minska sina skulder kan det vara bra och rationellt, men om alla försöker göra det skulle resultatet bli lägre sammanlagd efterfrågan och ökad arbetslöshet.

En individ måste alltid betala sina skulder. Men en regering kan alltid betala tillbaka gamla skulder med nya genom att emittera nya obligationer. Staten är inte som en individ. Offentlig skuld är inte som privat skuld. Statsskuld är i grunden en skuld till sig själv, till sina medborgare. Räntan som betalas på skulden betalas av skattebetalarna å ena sidan, men å andra sidan går räntan på obligationerna som finansierar skulderna till dem som lånar ut pengarna.

Abba Lerners essä “Functional Finance and the Federal Debt” fastställer vägledande principer för regeringar att anta i sina ansträngningar att använda ekonomiska, särskilt finansiella, åtgärder för att upprätthålla full sysselsättning och välstånd i ekonomier som kämpar med kroniska problem med att bibehålla tillräckligt hög aggregerad efterfrågan.

På grund av denna inneboende brist tenderade moderna stater att ha strukturella och långvariga problem med att upprätthålla full sysselsättning. Enligt Lerners principer för funktionell finansiering har den privata sektorn en tendens att inte generera tillräckligt med efterfrågan på egen hand, och därför måste regeringen ta på sig ansvaret för att se till att full sysselsättning uppnås. Det främsta verktyget för att göra detta är öppna marknadsoperationer – särskilt försäljning och köp av räntebärande statsskuldväxlar.

Även om Lerner verkar ha haft uppfattningen att idéerna som ingår i funktionell finansiering i princip kan tillämpas i alla typer av ekonomier, erkände han också betydelsen av institutionella arrangemang för att forma genomförbarheten och praktisk implementering av det.

Funktionell finansiering är kritiskt beroende av att nationella stater kan beskatta sina medborgare, ha en egen valuta och obligationer. Som blev tydligt under ”den stora recessionen” har EMU inte kunnat införa dessa strukturer, eftersom, som Hayek redan konstaterade 1939, “en regering genom överenskommelse är bara möjlig om vi inte kräver att regeringen agerar inom områden där vi kan få verklig överenskommelse.” Den monetära institutionella strukturen i EMU gör det mycket osannolikt, för att inte säga omöjligt, att detta någonsin kommer att bli ett “system” där funktionell finansiering anpassas.

För funktionell finansiering var de val som regeringar gör för att finansiera de offentliga underskotten och följdskulderna viktiga, eftersom finansiering med obligationer ansågs vara mer expansivt än att använda skatter också. Enligt Lerner syftar offentlig skuld till att uppnå en räntenivå som gör att investeringar gör full sysselsättning möjlig. På kort sikt kan detta leda till underskott, men han hävdade bestämt att det inte fanns någon anledning att anta att tillämpningen av funktionell finansiering för att upprätthålla full sysselsättning innebar att regeringen alltid måste låna pengar och öka den offentliga skulden. Tillämpningen av funktionell finansiering skulle ha en tendens att balansera budgeten på lång sikt, eftersom garantin för permanent full sysselsättning kommer att göra privata investeringar mycket mer attraktiva och följaktligen kommer större privata investeringar att minska behovet av underskott.

För både Keynes och Lerner var det uppenbart att staten hade förmågan att främja full sysselsättning och en stabil prisnivå – och att den borde använda sina befogenheter för att göra det. Om det innebar att den var tvungen att ta på sig skulder och (mer eller mindre tillfälligt) underbalansera sin budget — så låt det vara så! Offentlig skuld är varken bra eller dåligt. Det är ett medel för att uppnå två övergripande makroekonomiska mål – full sysselsättning och prisstabilitet. Det som är heligt är inte att ha en balanserad budget eller minska den offentliga skulden per se, oavsett effekterna på de makroekonomiska målen. Om “sund finansiering”, åtstramning och balanserade budgetar innebär ökad arbetslöshet och destabiliserande priser måste de överges.

Mot denna resonemang har förespråkare för teorin om Ricardiansk ekvivalens hävdat att det är ovidkommande om den offentliga sektorn finansierar sina utgifter genom skatter eller genom att utfärda obligationer, eftersom obligationer förr eller senare måste betalas tillbaka genom att höja skatterna i framtiden.

Robert Barro (1974) försökte ge påståendet en fast teoretisk grund, genom att argumentera för att ersättningen av ett budgetunderskott med nuvarande skatter inte har någon inverkan på den totala efterfrågan, och att budgetunderskott och beskattning har ekvivalenta effekter på ekonomin.

Om den offentliga sektorn tar på sig extra utgifter genom underskott, förväntar sig skattebetalarna enligt hypotesen att de kommer att behöva betala högre skatter i framtiden — och ökar därför sina besparingar och minskar sin nuvarande konsumtion för att kunna göra det, vilket resulterar i att den totala efterfrågan inte skiljer sig från vad som skulle hända om skatterna höjdes idag.

Ricardiansk ekvivalens innebär i grund och botten att finansiering av offentliga utgifter genom skatter eller skulder är ekvivalent, eftersom skuldfinansiering måste återbetalas med ränta, och aktörer – utrustade med rationella förväntningar – skulle endast öka sparandet för att kunna betala de högre skatterna i framtiden, vilket leder till att totala utgifter förblir oförändrade.


Continue Reading Ricardiansk ekvivalens och budgetunderskott…

In my dreams

25 May, 2023 at 15:32 | Posted in Varia | Leave a comment


Gammal kärlek rostar aldrig …

Jag var åtta år gammal och detta var favoritlåten.

Properties of arguments — validity and soundness

25 May, 2023 at 10:14 | Posted in Theory of Science & Methodology | Leave a comment


Using formal mathematical modelling, mainstream economists sure can guarantee that the conclusions hold given the assumptions. However, the validity we get in abstract model worlds does not warrant transfer to real-world economies. Validity may be good, but it is not enough.

Mainstream economists are proud of having an ever-growing smorgasbord of models to cherry-pick from (as long as, of course, the models do not question the standard modelling strategy) when performing their analyses. The ‘rigorous’ and ‘precise’ deductions made in these closed models, however, are not in any way matched by a similar stringency or precision when it comes to what ought to be the most important stage of any economic research — making statements and explaining things in real economies. Although almost every mainstream economist holds the view that thought-experimental modelling has to be followed by confronting the models with reality — which is what they indirectly want to predict/explain/understand using their models — they then all of a sudden become exceedingly vague and imprecise. It is as if all the intellectual force has been invested in the modelling stage and nothing is left for what really matters — what exactly do these models teach us about real economies.

No matter how precise and rigorous the analysis, and no matter how hard one tries to cast the argument in modern mathematical form, they do not push economic science forward one single iota if they do not stand the acid test of relevance to the target.  Proving things ‘rigorously’ in mathematical models is not a good recipe for doing an interesting and relevant economic analysis. Forgetting to supply export warrants to the real world makes the analysis an empty exercise in formalism without real scientific value. In the realm of true science, it is of little or no value to simply make claims about a model and lose sight of reality.

To have valid evidence is not enough. What economics needs is sound evidence. The premises of a valid argument do not have to be true, but a sound argument, on the other hand, is not only valid but builds on premises that are true. Aiming only for validity, without soundness, is setting the economics aspiration level too low for developing a realist and relevant science.

Next Page »

Blog at
Entries and Comments feeds.