Skolornas reklamutgifter skenar iväg – fullständigt makaber misshushållning med skattefinansierad skolpeng

31 January, 2012 at 23:10 | Posted in Education & School | 2 Comments

Enligt uppgifter från SvT är gymnasieskolornas annonsutgifter idag åtta gånger högre än de var år 2000.
Och pengarna till denna form av marknadsföring tas från elevernas skolpeng – som är – ja just det – skattefinansierad.
Och så hävdar en del att det inte finns utrymme att höja lärarlönerna …

Advertisements

Sporadiskt bloggande

31 January, 2012 at 20:44 | Posted in Varia | 7 Comments

 

Konferens och seminarier i huvudstaden gör antagligen bloggandet sporadiskt de närmsta dagarna …

Euroåtstramarna verkar inte ens själva tro på sina åtgärdspaket

31 January, 2012 at 08:18 | Posted in Economics | Comments Off on Euroåtstramarna verkar inte ens själva tro på sina åtgärdspaket

När man ser på de prognoser ECB och IMF gör för hur den statsfinansiella situationen kommer att se ut för europeriferiländerna den närmsta framtiden, verkar det inte – se diagrammet nedan – som om de själva ens tror på att deras “austerity measures” ger acceptabla resultat:

Why anti-stimulus arguments do not apply

30 January, 2012 at 10:36 | Posted in Economics | Comments Off on Why anti-stimulus arguments do not apply
 
Simon Wren-Lewis tells us the main reason why – they ignore the zero lower bound for interest rates: 
 
There are good arguments for saying that if monetary policy is free to do its job, then countercyclical fiscal policy is both unnecessary and welfare reducing. I have written on the subject. But having written those papers, I could see immediately the importance of that proviso about monetary policy. At the zero lower bound for interest rates (in a liquidity trap), monetary policy is clearly not free to do its job, and so different conclusions apply. See Eggertson and Woodford (2004). If the argument assumes that, despite the zero bound, monetary policy can do all that is required, then this should be said so explicitly, because it is somewhat counterfactual.
 
For exactly the same reasons, these arguments against countercyclical fiscal policy do not apply to individual countries in a monetary union. If monetary policy is set by the ECB, it cannot ensure output is at its natural level (‘full employment’) in each individual Eurozone country. There is a large literature on this, which I have contributed to, but a standard reference would be Gali and Monacelli (2008). There, as in most of this literature, countercyclical fiscal policy in the face of country specific shocks is welfare improving.

Filmen om Thatcher spär på en redan vämjelig idoldyrkan

29 January, 2012 at 17:56 | Posted in Varia | 1 Comment

Inför den stundande premiären på filmen om “järnladyn” passar en del gamla högerideologer och tidningskrönikörer på att vädra en mer än lovligt unken idoldyrkan av den gamla diktaturkramaren Margaret Thatcher.

Den gamle högerideologen Janerik Larsson skriver på newsmill om “hur oerhört skicklig hon var att åstadkomma resultat” och att hon “kunde tänka efter före och agera på ett sätt som gjorde att hon aldrig tappade målet ur sikte även om hon inte alltid tog alla strider direkt”.

Och i Sydsvenskan skriver Per T Ohlsson om hur hon “modigt” slog “tillbaka mot Argentina och återtog Falklandsöarna 1982” (sanningen var väl snarare att kriget mest igångsattes för att bättra på högerns katastrofalt dåliga opinionssiffror), att “hon på många vis var rätt kvinna på rätt plats vid rätt tidpunkt” (sanningen var väl snarare att hon var den nyliberala marknadsfundamentalismens mest hämningslösa instrument i kampen för att krossa fackföreningsrörelsen) och att hennes målsättning var att “vitalisera och modernisera den brittiska ekonomin” (sanningen var väl snarare att hon under sina första regeringsår fullständigt körde den brittiska ekonomin i botten).

Per T Ohlsson tycker också att det är hög tid att “diskutera hennes gärning mer avslappnat och med större intellektuell hederlighet.” Hennes gärning? Undrar vad han då tänker på? Är det månne Thatchers ohöljda förmåga att titta åt andra hållet när det gällde apartheid i Sydafrika och diktaturens Chile? Eller att hon förespråkade återinförandet av dödsstraff? Eller införandet av lagstiftning som förbjöd myndigheter att framställa homosexualitet på ett positivt sätt? Eller att superladyn under sina elva år vid makten utsåg ett enda kvinnligt statsråd? Eller hennes hatiska kamp mot facken?

Austerity measures aggravate the euro crisis

29 January, 2012 at 12:22 | Posted in Economics | 2 Comments

Simon Wren-Lewis – economics professor at Oxford University – gets it basically right on the counterfinality of solving the euro crisis with austerity measures:

We can put it this way. If the problem is simply one of government debt, and we have good reason to believe there is too much debt in most Eurozone countries (including Germany), then general austerity is the order of the day. Whereas the markets believe Germany will undertake austerity of their own free will, in other countries neither the markets nor the ECB believe this, so we need a continuing but controlled crisis to force these countries to act. However, if the problem is external imbalances and competitiveness, we have a danger of ‘competitive austerity’. We need more austerity outside Germany than within Germany to correct imbalances between the two. The more Germany adopts a contractionary fiscal policy the further countries outside Germany are forced to go. The end result is not only general stagnation within the Eurozone, but recession so acute in some countries that political turmoil may follow, possibly leading to the breakup of the Eurozone.
 
In other circumstances, competitive austerity might not be a problem, because the ECB could counteract any general stagnation by reducing interest rates. There are two reasons why this is not a way out today. First, by raising interest rates last year, the ECB appears to be too preoccupied by short term inflation, so they may not act when they should. Second, and more fundamentally, they are close to a zero lower bound, and so have lost the ability to prevent a second recession through monetary policy. So unlike the case where the problem is risk premia on government debt, the ECB cannot be sure to act effectively in a Eurozone recession.
 
This suggests that the key problem for the Eurozone is similar to that faced by the US, the UK and others. Too much austerity in the short term is holding back or even killing the recovery from the last recession, because monetary policy has lost its power in a liquidity trap. In these other countries this excessive austerity will ‘only’ result in significantly higher unemployment for many years to come. In the Eurozone the consequences could be more dramatic.   

Macroeconomic policies – a question of class war?

28 January, 2012 at 15:22 | Posted in Economics | Comments Off on Macroeconomic policies – a question of class war?

Stumbling and mumbling – Chris Dillow – has a thought-provoking piece on the austerity policies so often pursued nowadays by governments in Europe:

Macroeconomic policy, then, is not only made by rank amateurs – not one of the five Treasury ministers in the Commons has a postgraduate qualification in economics and only one has significant experience in financial work. It is made by amateurs who seem immune to feedback. Errors are only to be expected.

Which raises a paradox. The job of running the economy is entrusted to anyone.  But the job of running companies requires people of such rare and delicate talent that only multi-million salaries will attract and motivate them.

Why the inconsistency? I suppose you could argue – Robert Lucas style (pdf) – that the benefits of good macroeconomic stabilization policy are small, as are the costs of bad policy, so it doesn‘t matter much who runs macro policy …

An alternative argument is that fiscal policy is not meant to be competent, but is instead meant to reflect the preferences of voters, and democracy is an intrinsic good, not an instrumental one.

There is, though, a third possibility. The purpose of macroeconomic policy is not to stabilize the economy or to raise growth, but is instead merely an ideological cover for shrinking the state. And that justification for multi-million salaries is merely ideological cover for kleptocracy. It’s just class war.

Ekonomi – vetenskap eller gissningslek?

28 January, 2012 at 10:02 | Posted in Economics, Theory of Science & Methodology | Comments Off on Ekonomi – vetenskap eller gissningslek?

Är ekonomi vetenskapligt baserad kunskap?
Kan man förutspå hur enskilda individer eller hela samhällen kommer att agera ekonomiskt? Till exempel om miljonbonusar gör toppchefer mer lojala mot de företag som anställt dom? Kan ekonomiska analytiker verkligen se in i framtiden och förutspå kommande kriser? Eller handlar ekonomernas prognoser mer om en kvalificerad gissningslek? Tre ekonomer ger sina svar i dagens Vetandets värld.

Regeringen och socialdemokraterna försöker smyga in oss i euron bakvägen

27 January, 2012 at 17:40 | Posted in Politics & Society | 1 Comment

Efter att socialdemokraterna svängt i europaktsfrågan och gjort upp med regeringen kunde EU-nämnden idag säga ja till fortsatta förhandlingar om ett svenskt medlemskap i europakten. Regeringen har därigenom nu fått mandat att förhandla om ett svenskt medlemskap i europakten .

Detta är på ett sätt föga förvånande. På senare tid har flera politiker – inklusive Fredrik Reinfeldt, Göran Persson och Carl B Hamilton- uttalat sig för att Sverige bör delta i den nya europakten. Ofta med argumentet att Sverige inte skulle vara bundet av paktens budgetkrav så länge vi inte är med i eurosamarbetet.

Som jag kunde visa häromdagen är detta dock inte sant, eftersom det i ett hemligstämplat avtalsutkast klart framgår att de länder som vill delta i euroländernas toppmöten också måste acceptera regelverket.

Det är endast euroländerna som kommer att ha inflytande och bestämmanderätt över ett regelverk som försvårar för Sverige att föra en ekonomisk politik där man mer slår vakt om jobben än inflationen.

Det är svårt att inte uppfatta det senaste utspelet som ett fult försök att bakvägen få med oss i ett fullständigt hopplöst eurosamarbete.

Tänk att det ska vara så förbannat svårt att acceptera folkviljan och demokratiska beslut fattade i en folkomröstning!

Konjunkturrådets rapport 2012

27 January, 2012 at 14:17 | Posted in Economics | Comments Off on Konjunkturrådets rapport 2012

Konjunkturrådets rapport 2012, som presenterades i förra veckan, har gett upphov till en del intressanta ekonomisk-politiska diskussioner.

Bland annat föreslog man införandet av ett golv för statens investeringsutgifter (i analogi med det nuvarande systemet med utgiftstak för de offentliga utgifterna). Skälen till detta är dels att de svenska infrastruktur- och fastighetsinvesteringarna är ovanligt låga sett ur ett internationellt perspektiv, och dels att det snäva finanspolitiska ramverk vi infört i Sverige under de senaste tjugo åren ger litet utrymme för ett långt blickfält vad avser de offentliga utgifternas sammansättning, vilket tenderar leda till att nödiga investeringar skjuts på framtiden.

Ett annat förslag som Konjunkturrådet för fram är att Riksbanken bör få ansvar för den finansiella makrostabiliteten – något som inte direkt mötts med jubel från Anders Borg och andra i regeringskretsen.

Det i mitt tycke intressantaste i rapporten är dock inte dessa förslag – som jag per se inte kan uppbåda några tungt vägande invändningar mot givet den normpolitik som nu gäller – utan den analys som görs i rapportens kapitel 2, där man diskuterar rationalen bakom regelverk för ekonomisk politik. Här kommer man nämligen mer explicit in på hur den ekonomiska politiken bäst förs i en “extrem situation” – en situation som den vi har idag. Inte ens den mest utrerade normpolitiken klarar sig utan en viss grad av flexibilitet.

Här visar det sig också att man landar väldigt nära de resonemang som en del (post)keynesianska forskare (inklusive yours truly) fört kring hur penning- och finanspolitik ska bedrivas när vi befinner oss i en situation nära ”zero lower bound” och likviditetsfällor gör det svårt att föra en nödig expansiv finanspolitik. Här visar det sig nämligen ofta vara optimalt att göra avvikelser från uppställda inflationsmål och tillämpa undantagsklausuler som ger centralbanker flexibilitet nog att avvika från den normpolitiskt styrda låginflationspolitiken.

Som flera forskare kunnat visa kan multiplikatoreffekterna mycket väl vara större än ett i dylika likviditetsfällor och att en skattesänkning därför (s 63) ”är kontraproduktiv eftersom den höjer realräntan och stimulerar sparandet i den privata sektorn” – ett resultat som ifrågasätter politiken ”i de länder som har genomfört skattesänkningar, däribland Sverige.” I likviditetsfällor ger helt enkelt offentliga utgifter regelmässigt större ”bang for the buck” än skattesänkningar.

Konjunkturrådet vidhåller dock att det i mer normala lägen inte finns någon anledning att överge det normala finanspolitiska regelverket. Men om nu likviditetsfällor och skulddeflation är återkommande inslag i vår samhällsekonomi borde detta vara en klen tröst för inflationshökar i riksbanker och finansdepartement. Då tror jag inte heller att det räcker att som Konjunkturrådet säga att (s 65) ”en viss försiktighet kan emellertid vara att föredra.”

Vi lever i en ekonomiskt brydsam och omtumlande tid. Då räcker det inte med halvmessyrer och harhjärtade förslag som endast på marginalen ändrar på de institutionella ramverken. Så även om förslagen som förs fram är i rätt riktning givet det rådande ramverket, så hjälper det antagligen föga eftersom det med stor sannolikhet är så att ramverket per se själv bidrar till att omöjliggöra en adekvat krisbekämpning i en “extrem situation” som den vi lever i idag.

.

Tillägg: Det kan ju också vara värt notera att Konjunkturrådet efter att ha gått igenom en del av forskningen kring nivån på inflationsmålet rätt så godtyckligt konkluderar (s 163) att Riksbankens inflationsmål på 2% “inte bör höjas”.  Paul Krugman och IMF delar – med rätta – inte detta smått religiösa vidhållande av målet på just 2%:

But why is the inflation target only 2 percent?

Actually, I understand why; the inflation hawks are still a powerful force that must be appeased. But the truth is that recent experience has made an overwhelming case for the proposition that the 2 percent or so implicit target prior to the Great Recession was too low, that 4 or 5 percent would be much better. Even the chief economist at the IMF says so …

The thing is, if we’re going to lock in a formal inflation target, now would be a good time to get it right, instead of waiting until the memory of the crisis fades and everyone gets complacent again.

Anwar Shaikh on poverty

26 January, 2012 at 22:23 | Posted in Economics, Politics & Society | Comments Off on Anwar Shaikh on poverty

Why economists should focus more on mechanisms and less on deductive-axiomatic models

25 January, 2012 at 23:57 | Posted in Theory of Science & Methodology | Comments Off on Why economists should focus more on mechanisms and less on deductive-axiomatic models

Stumbling and mumbling – Chris Dillow – has a nice piece on why people interested in real economies ought to focus on mechanisms rather than models of the deductive-axiomatic ilk:

Simon Wren-Lewis asks a good question about Robert Lucas‘s and John Cochrane‘s apparent misunderstanding of the balanced budget multiplier: how can very clever people make silly errors?

He suggests two good answers. I’d like to suggest a third. There are two different ways of thinking about economics – the model paradigm and the mechanism paradigm, and the former has crowded out the latter.

Simon says:

If you spend X at time t to build a bridge, aggregate demand increases by X at time t. If you raise taxes by X at time t, consumers will smooth this effect over time, so their spending at time t will fall by much less than X. Put the two together and aggregate demand rises.

This is clear and true. And it would be obvious to anyone using the mechanism paradigm. If you ask “What is the mechanism whereby higher taxes reduce consumer spending?” you pretty much walk into the notion of consumption smoothing. Equally, though, the paradigm also leads one to other reasons to be sceptical of the practical efficacy of the balanced budget multiplier.

But lots of brilliant economists don’t think merely in terms of mechanisms but rather build impressive models. And like photographers, they tend to fall in love with their models which distracts them both from others’ models and from mechanisms.

A good example of this lies in the idea of expansionary fiscal contraction. The virtue of this idea is that it draws our attention to mechanisms (a falling exchange rate, better corporate animal spirits, whatever) whereby fiscal contraction might boost the economy. The drawback is that these mechanisms are just unlikely to operate here and now. Yes, there’s a model that tells us that expansionary fiscal contraction can work. And there are models that say it can’t. But arguing about competing models misses the practical point.

Now, there is an obvious reply to all this. Models have the virtue of ensuring internal consistency, and thus avoiding potentially misleading partial analysis. However, I’m not sure whether this is an argument against mechanisms so much as against poor thinking about them.

PISA och lärarlöner – igen

25 January, 2012 at 23:12 | Posted in Education & School | 1 Comment

Även det här diagrammet, Helena (se kommentarfältet på föregående inlägg), talar för att Sveriges lärarlöner inte är i paritet med Finlands (även om det riktigt nog är svårt att rätt upp och ner göra den typ av jämförelser som OECD här försöker göra).    

Vad PISA-resultaten verkligen visar

25 January, 2012 at 21:07 | Posted in Education & School | 14 Comments

So you want to run yet another regression?

25 January, 2012 at 14:11 | Posted in Statistics & Econometrics | Comments Off on So you want to run yet another regression?

 

The cost of computing has dropped exponentially, but the cost of thinking is what it always was. That is why we see so many articles with so many regressions and so little thought.

Zvi Griliches

Chicago professor John Cochrane – a closet Keynesian?

25 January, 2012 at 00:59 | Posted in Economics | Comments Off on Chicago professor John Cochrane – a closet Keynesian?

Three years ago Chicago professor John Cochrane said that the idea that spending can spur the economy was discredited decades ago:

‘It’s not part of what anybody has taught graduate students since the 1960s,’ Cochrane said. ‘They are fairy tales that have been proved false. It is very comforting in times of stress to go back to the fairy tales we heard as children but it doesn’t make them less false.’

To borrow money to pay for the spending, the government will issue bonds, which means investors will be buying U.S. Treasuries instead of investing in equities or products, negating the stimulative effect, Cochrane said. It also will do nothing to unlock frozen credit, he said.

But now it seems the Chicago professor has had second thoughts. On his blog, the other day, he writes:

Let’s be clear what the “fiscal stimulus” argument is and is not about.

It is not about the proposition that governments should run deficits in recessions. They should, for simple tax-smoothing, consumption-smoothing, and social-insurance reasons, just as governments should finance wars with debt. That doesn’t justify all deficits — one can still argue that our government used the recession to radically increase permanent spending. But disliking “stimulus” is not the same thing as calling for an annually balanced budget.

Nor is it about debt financing of “infrastructure” or other genuine investments. If the project is valuable, do it. And recessions, with low interest rates and available workers, are good times to do it. That doesn’t justify all “infrastructure” roads and rails to nowhere, of course. A good test: If China offers to deliver an infrastructure project at half price, but no “jobs” will be “created,” do you still want it? If you say “yes, even more” than it’s infrastructure. If you say “no, we need to create jobs” then it’s stimulus. 

The “stimulus” proposition is that additional spending — whether needed or not — raises output and general welfare.  Pay people $1 to dig ditches and fill them up again, and the whole economy gains $1.5.

And then some people say there is no progress in economics …

Förbjud niqab och burka i skolan!

24 January, 2012 at 08:48 | Posted in Education & School | Comments Off on Förbjud niqab och burka i skolan!

Filosofiprofessor Per Bauhn har idag en artikel i Sydsvenskan med anledning av Skolverkets beslut att skolor inte får ha några generella beslut mot att elever bär niqab eller burka: 

Man utesluter inte att det kan uppstå kommunikationsproblem om elever bär burka eller niqab, eller att det ibland kan finnas skäl att förbjuda heltäckande slöjor. Men kravet på anpassning flyttas från den beslöjade eleven till skolan:

”Det är lärarens ansvar att, med stöd av rektorn, försöka anpassa undervisningen och att ha kompetens att lösa eventuella hinder så att eleven ifråga kan nå målen för utbildningen i varje specifikt fall.”

Elevens rätt till manifestation av sin religiösa identitet ska alltså bestämma pedagogikens utformning. Men varför skulle detta vara givet?

Borde man inte istället ifrågasätta en religiös övertygelse som förbjuder eleven att visa sitt ansikte för andra? Att främja elevers utveckling är ju inte detsamma som att bejaka de värderingar som de har med sig när de kommer till skolan.

Att bära niqab är inte bara ett personligt val.

En niqab ger, liksom andra typer av uniformering, uttryck för en världsbild med normer och värderingar. Och skolan kan rätt gärna inte ställa sig neutral inför dessa normer och värderingar.

Istället för att gömma sig bakom en konflikträdd beskrivning, som ger sken av att det enda problemet med niqaben är att läraren inte kan se elevens ansikte, så borde Skolverket reflektera över om bärandet av niqab är förenligt med skolans värdegrund.

Skolan ska främja värden som demokrati och jämställdhet, medan niqaben signalerar att religiös lag ska råda och att män och kvinnor ska hållas skilda åt.

Så visst skulle man kunna förbjuda niqaben i skolan, även om man inte förbjuder den på gator och torg. Här kan man notera, att svenska skolor redan gör ingrepp i elevers klädval, när det gäller symboler som uppfattas som främlingsfientliga, oavsett vad bäraren själv anser om dem.

Skolverket påpekar beskäftigt att skolan ska stärka förmågan att ”leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald”. Men vägen till sådan vidsynthet är inte att lägga sig platt för de elever som har den mest kompromisslösa religiösa tron.

Niqaben är knappast symbolen för tolerans och en öppen attityd till andras värderingar.

The Great Gatsby Curve

23 January, 2012 at 11:28 | Posted in Economics, Politics & Society | Comments Off on The Great Gatsby Curve

If you thought that inequality was no problem, I think you should take a look at this graph:


The vertical axis shows how much a one percent rise in the income of your father affects your expected income (the higher the number, the lower is the expected social mobility). On the horizontal axis is the Gini coefficient, which is a measure of inequality (the higher the number, the higher is the inequality).

Sometimes a graph says more than a thousand words …

Tror Reinfeldt verkligen på gratisluncher?

22 January, 2012 at 23:53 | Posted in Economics, Politics & Society | 6 Comments

Statsminister Fredrik Reinfeldt har i intervjuer de senaste dagarna påstått att Sverige skulle kunna vara med och påverka den nya stabilitetspakten utan att vi skulle vara bundna av paktens regelverk.

Men den som läser det senaste utkastet kan i §12, pkt 6, själv läsa följande:

In order to discuss specific issues concerning the implementation of this Treaty, the President of the Euro Summit will invite, when appropriate and at least once a year, the Heads of State or Government of Contracting Parties whose currency is not the euro who have ratified this Treaty and have declared their intention to be bound by some of its provisions in accordance with Article 14(5) to a meeting of the Euro Summit.

Här står – svart på vitt – att Sverige inte får något fritt tillträde till diskussioner om stabilitetspaktens implementering utan att ha uttalat sin intention att låta sig bindas av delar av stabilitetspaktavtalet. Detta är självklart ytterligare ett skäl för Sverige att fortsätta säga nej tack till euron i alla dess former.

Vår statsminister borde kanske betänka det vi ekonomiprofessorer brukar lära ut redan till våra förstaterminsstudenter: There’s no such thing as a free lunch!

How do you know Paul Krugman is so bad?

22 January, 2012 at 18:12 | Posted in Economics | Comments Off on How do you know Paul Krugman is so bad?


http://www.xtranormal.com/xtraplayr/12781715/home-for-the-holidays

Om de döda skall inte tigas men talas

19 January, 2012 at 23:04 | Posted in Varia | Comments Off on Om de döda skall inte tigas men talas
Till Fadime Sahindal, född 2 april 1975 i Turkiet, mördad 21 januari 2002 i Sverige


DE DÖDA

De döda skall icke tiga men tala.
Förskingrad plåga skall finna sin röst,
och när cellernas råttor och mördarnas kolvar
förvandlats till aska och urgammalt stoft
skall kometens parabel och stjärnornas vågspel
ännu vittna om dessa som föll mot sin mur:
tvagna i eld men inte förbrunna till glöd,
förtrampade slagna men utan ett sår på sin kropp,
och ögon som stirrat i fasa skall öppnas i frid,
och de döda skall icke tiga men tala.

 

Om de döda skall inte tigas men talas.
Fast stympade strypta i maktens cell,
glasartade beledda i cyniska väntrum
där döden har klistrat sin freds propaganda,
skall de vila länge i samvetets montrar.
balsamerade av sanning och tvagna i eld,
och de som redan har stupat skall icke brytas,
och den som tiggde nåd i ett ögonblicks glömska
skall resa sig och vittna om det som inte brytes,
för de döda skall inte tiga men tala.

 

Nej, de döda skall icke tiga men tala.
De som kände triumf på sin nacke skall höja sitt huvud,
och de som kvävdes av rök skall se klart,
de som pinades galna skall flöda som källor,
de som föll för sin motsats skall själva fälla,
de som dräptes med bly skall dräpa med eld,
de som vräktes av vågor skall själva bli storm.
Och de döda skall icke tiga men tala.

                                           Erik Lindegren

 

Does Austerity Promote Growth?

19 January, 2012 at 18:40 | Posted in Economics, Politics & Society | Comments Off on Does Austerity Promote Growth?

No! And Robert Shiller, Professor of Economics at Yale University, gives some reasons why not, here:

Jaime Guajardo, Daniel Leigh, and Andrea Pescatori of the International Monetary Fund recently studied austerity plans implemented by governments in 17 countries in the last 30 years … Their analysis found a clear tendency for austerity programs to reduce consumption expenditure and weaken the economy. That conclusion, if valid, stands as a stern warning to policymakers today.

Ultimately, the problem of judging austerity programs is that economists cannot run fully controlled experiments. When researchers tested Prozac on depressed patients, they divided their subjects randomly into control and experimental groups, and conducted many trials. We cannot do that with national debt.

So do we have to conclude that historical analysis teaches us no useful lessons? Do we have to return to the abstract reasoning of Mandeville and some of his successors, including John Maynard Keynes, who thought that there were reasons to expect that austerity would produce depressions?

There is no abstract theory that can predict how people will react to an austerity program. We have no alternative but to look at the historical evidence. And the evidence of Guajardo and his co-authors does show that deliberate government decisions to adopt austerity programs have tended to be followed by hard times.

Policymakers cannot afford to wait decades for economists to figure out a definitive answer, which may never be found at all. But, judging by the evidence that we have, austerity programs in Europe and elsewhere appear likely to yield disappointing results.

Stiglitz evaluates Ricardian equivalence with due care

19 January, 2012 at 18:26 | Posted in Economics | Comments Off on Stiglitz evaluates Ricardian equivalence with due care

Ricardian equivalence is taught in every graduate school in the country. It is also sheer nonsense.

Joseph E. Stiglitz, twitter 

[On Ricardian equivalence and the alleged impossibility of fiscal stimulus, see here, here, here, here, and here.]

Regeringen Reinfeldts största misslyckande – jobb, jobb, jobb

19 January, 2012 at 09:24 | Posted in Economics | 1 Comment


                               Källa: SCB

Studentexamen? Javisst!

18 January, 2012 at 14:01 | Posted in Education & School | 1 Comment

Helena von Schantz skriver idag i Sydsvenskan om varför ett införande av en studentexamen vore bra:

Behovet av att få kunskapsmålen i fokus är den viktigaste orsaken till att vi behöver en studentexamen. I dagens skola går omsorg, dokumentation, arbetssätt och betyg före kunskap. Ska skolan ha kunskap i centrum måste det vara kunskapsresultaten som kontrolleras, inte som idag allt det övriga.

Vi har också skolkonkurrens, men inte heller det har lett till att kunskapen kommit i centrum. Skolorna konkurrerar med betyg, marknadsföring och skollunch när de borde konkurrera med skickliga lärare och goda kunskapsresultat.

Ytterligare en invändning är att reformen söker bakåt i tiden efter lösningar. Men den studentexamen som avskaffades 1968 rättades av undervisande lärare. Att införa en centralrättad examen är alltså inte … att titta tillbaka på ett föråldrat system. Det är tvärtom att titta framåt och att söka inspiration från resten av världen.

En studentexamen räddar inte skolan. Men den ger eleverna rättssäkerhet och likvärdighet, den ger Skolinspektionen underlag för att identifiera skolor som inte håller måttet, den ger oss forskningsunderlag och resultatkontroll av lärarna. Något som förhoppningsvis kan återge lärarna den professionella frihet som är en förutsättning för god undervisning och för yrkets attraktionskraft.

Ginikoefficienten och inkomstojämlikhet

17 January, 2012 at 09:06 | Posted in Economics, Politics & Society | 3 Comments

Ginikoefficienten är ett mått på ojämlikhet för till exempel inkomstfördelningen. Ju högre värde, ju större ojämlikhet. För Sverige ser den ut så här för perioden 1980-2009:

                    Källa: SCB

Det senaste året har diskussionerna gått heta världen över om de ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor som uppstått i kölvattnet på de senaste trettio årens avregleringar, privatiseringar och nymodernt tygellös girighet. Inte minst Occupy Wall Street-rörelsen har satt fingret på denna marknadsfundamentalismens ömma punkt.

Även vi i forskarvärlden har kommit att ägna mer uppmärksamhet åt fenomenet. I SNS Välfärdsrapport 2011Inkomstfördelningen i Sverige – slås det fast att inkomstskillnaderna i Sverige ökat från år 1980 till idag. Ett i mina ögon lite irriterande – och apologetiskt –  drag i rapporten är dock att den gång på gång gör stort väsen av att utvecklingen i Sverige inte är lika illa som i den anglosaxiska världen, enkannerligen i USA. Detta är dock föga trösterikt när vi som i diagrammet ovan entydigt kan se hur inkomstutvecklingen i Sverige under tre decennier fört oss bort från vad som en gång var en hyllad “svensk modell”.

[Tillägg: För mer om ojämlikhet och Ginin, se diskussionen på ekonomistas idag.]

Sju principer att använda när du argumenterar med nationalekonomer

16 January, 2012 at 16:59 | Posted in Economics, Theory of Science & Methodology | 1 Comment
Principle 1: Credentials are not an argument.
 
Example: “You say Theory X is wrong…but don’t you know that Theory X is supported by Nobel Prize winners A, B, and C, not to mention famous and distinguished professors D, E, F, G, and H?”
 
Suggested Retort: Loud, barking laughter.
 
Alternative Suggested Retort: “Richard Feynman said that ‘Science is the belief in the ignorance of experts.’ And you’re not going to argue with HIM, are you?”
 
Reason You’re Right: Credentials? Gimme a break. Nobody accepts received wisdom from sages these days. Show me the argument!
 
 
Principle #2: “All theories are wrong” is false.
 
Example: “Sure, Theory X fails to forecast any variable of interest or match important features of the data. But don’t you know that all models are wrong? I mean, look at Newton’s Laws…THOSE ended up turning out to be wrong, ha ha ha.”
 
Suggested Retort: Empty an entire can of Silly String onto anyone who says this. (I carry Silly String expressly for this purpose.)
 
Alternative Suggested Retort: “Yeah, well, when your theory is anywhere near as useful as Newton’s Laws, come back and see me, K?”
 
Reason You’re Right: To say models are “wrong” is fatuous semantics; philosophically, models can only have degrees of predictive power within domains of validity. Newton’s Laws are only “wrong” if you are studying something very small or moving very fast. For most everyday applications, Newton’s Laws are very, very right.
 
 
Principle 3: “We have theories for that” is not good enough.
 
Example: “How can you say that macroeconomists have ignored Phenomenon X? We have theories in which X plays a role! Several, in fact!”
 
Suggested Retort: “Then how come no one was paying attention to those theories before Phenomenon X emerged and slapped us upside the head?”
 
Reason You’re Right: Actually, there are two reasons. Reason 1 is that it is possible to make many models to describe any phenomenon, and thus there is no guarantee that Phenomenon X is correctly describe by Theory Y rather than some other theory, unless there is good solid evidence that Theory Y is right, in which case economists should be paying more a lot attention to Theory Y. Reason 2 is that if the profession doesn’t have a good way to choose which theories to apply and when, then simply having a bunch of theories sitting around gathering dust is a little pointless.
 
 
Principle 4: Argument by accounting identity almost never works.
 
Example: “But your theory is wrong, because Y = C + I + G!”
 
Suggested Retort: “If my theory violates an accounting identity, wouldn’t people have noticed that before? Wouldn’t this fact be common knowledge?”
 
Reason You’re Right: Accounting identities are mostly just definitions. Very rarely do definitions tell us anything useful about the behavior of variables in the real world. The only exception is when you have a very good understanding of the behavior of all but one of the variables in an accounting identity, in which case of course it is useful. But that is a very rare situation indeed.
 
 
Principle 5: The Efficient Markets Hypothesis does not automatically render all models useless.
 
Example: “But if your model could predict financial crises, then people could use it to conduct a riskless arbitrage; therefore, by the EMH, your model cannot predict financial crises.”
 
Suggested Retort: “By your logic, astrophysics can never predict when an asteroid is going to hit the Earth.”
 
Reason You’re Right: Conditional predictions are different than unconditional predictions. A macro model that is useful for making policy will not say “Tomorrow X will happen.” It will say “Tomorrow X will happen unless you do something to stop it.” If policy is taken to be exogenous to a model (a “shock”), then the EMH does not say anything about whether you can see an event coming and do something about it.
 
 
Principle 6: Models that only fit one piece of the data are not very good models.
 
Example: “Sure, this model doesn’t fit facts A, B, and C, but it does fit fact D, and therefore it is a ‘laboratory’ that we can use to study the impact of changes in the factors that affect D.”
 
Suggested Retort: “Nope!”
 
Reason You’re Right: Suppose you make a different model to fit each phenomenon. Only if all your models don’t interact will you be able to use each different model to study its own phenomenon. And this is highly unlikely to happen. Also, it’s generally pretty easy to make a large number of different models that fit any one given fact, but very hard to make models that fit a whole bunch of facts at once. For these reasons, many philosophers of science claim that science theories should explain a whole bunch of phenomena in terms of some smaller, simpler subset of underlying phenomena. Or, in other words, wrong theories are wrong.
 
 
Principle 7: The message is not the messenger.
 
Example: “Well, that argument is being made by Person X, who is obviously just angry/a political hack/ignorant/not a real economist/a commie/stupid/corrupt.”
 
Suggested Retort: “Well, now it’s me making the argument! So what are you going to say about me?”
 
Reason You’re Right: This should be fairly obvious, but people seem to forget it. Even angry hackish ignorant stupid communist corrupt non-economists can make good cogent correct arguments (or, at least, repeat them from some more reputable source!). Arguments should be argued on the merits. This is the converse of Principle 1.
 
 
There are, of course, a lot more principles than these, and I’ll include some in a later post. The set of silly things that people can and will say to try to beat an interlocutor down is, well, very large. But I think these seven principles will guard you against much of the worst of the silliness. Keep them always with you at your side…Happy arguing!
.

Noah Smith: Seven principles for arguing with economists

S = I ?

16 January, 2012 at 11:09 | Posted in Economics | 1 Comment

For those still having problems with understanding the nuts and bolts of what’s wrong with textbook versions of the savings and investment nexus, perhaps this little lecture might help:

 

Q: If consumers spend less and save more, does this mean investment must increase? 

A: Absolutely not. Someone increasing their saving does not automatically imply that some firm will decide to buy more capital goods.

Q: But surely savings equals investment by identity in the national accounts.

A: Indeed. Total output = total income = total expenditure = Y. In the most simple model of a closed economy without government, income (Y) = consumption (C) + saving (S), but also expenditure (Y) = consumption (C) + investment (I). So S=I by definition. But here investment includes what is called ‘stockbuilding’ or ‘inventory accumulation’, which includes goods that firms wanted to sell but could not. To make this clear, lets split measured investment (I) into these two components: I=DK (buying new capital goods) +DS (stockbuilding). So if people consume less (C falls), but investment in new capital (DK) stays the same, measured investment rises because firms accumulate inventories of the goods that consumers did not buy (DS rises).

Q: But this situation cannot continue, as firms may be losing money.

A: Exactly. They will cut back on their output, incomes will fall, consumption may fall further, and savings will also fall, cutting back on the initial increase that we started with.

Q: When will this process stop?

A: When firms stop accumulating inventories i.e. when DS=0. Then, and only then, will S=DK.

Q: But how can this be? We have assumed that DK stayed the same, and we started with an increase in S?

A: You have not been paying attention. Each time firms reduce their output to match lower demand, incomes and savings fall. Eventually the initial rise in savings is reversed, because overall income has fallen.

Q: Got it. But textbooks make a big thing about aggregate savings equalling investment. If it is just an accounting identity, why is it important?

A: What the textbooks really mean is that we eventually end up with a position in which S=DK. And that is important, for the reasons we have just discussed. It is called the paradox of thrift. A desire by consumers to increase savings ends up just reducing output, and savings do not increase at all. (Of course they are still saving more of their income: S/Y has gone up, but because Y has fallen, not because S has increased.)

Q: But I thought with all this ‘just in time’ production stuff, firms did not hold many inventories any more.

A: Well we could short circuit the story by forgetting about inventories and having firms accurately forecast what demand will be, and therefore what their output should be. In practice what we call involuntary inventory accumulation can still be important when looking at quarterly movements in national output.

Q: But is it realistic to assume investment – I mean DK – stays the same if savings are initially higher? If there are more savings around, it becomes cheaper to borrow, which will encourage investment, right?

A:  It might, but it might not. In particular, if output is falling, firms may be reluctant to add to their capital stock.

Q: But won’t interest rates keep falling until they do? After all, the asset market has to clear.

A: Savers have an alternative, which is to just keep their savings as money.

Q: But they will put the money in a bank, and the bank will lend it.

A: Maybe, but the bank may just decide to hold on to the cash.

Q: It seems to be really important what people do with their additional savings.

A: Perhaps. But I think the key point is that, most of the time, the person doing the saving is different from, and has different motives to, the person doing any investing. A highly complex financial system links the two. And in that system, there will be lots of opportunities for the additional savings to be parked as money.

Q: Money seems very important here. It is why the extra saving does not have to find its way into more investment.

A: I think that’s right.

Q: If people hold the extra savings as money, will that not increase money demand. What happens if the central bank keeps the money supply fixed?

A: People hold money not just as a way of saving, but also to buy and sell things. And if less is being consumed, there is less need for money on this account. It is difficult to predict what will happen to the total demand for money, which is why central banks nowadays focus on determining short term interest rates rather than the money supply.

Q: That’s not what it says in my textbook. It says the central bank fixes the money supply.

A: Yes I know. I’m afraid it’s a bit out of date. Don’t ask me why.

Q: So if the central bank determines the interest rate, why don’t they ensure the interest rate is low enough to encourage firms to buy more capital goods?

A: That is what they would like to do. There are two problems. First, it may take some time for the monetary authorities to work out what is happening, and what the right interest rate is. (I could talk about real and nominal rates here, but let’s leave that for another day.) Second, nominal interest rates cannot go below zero, and maybe we would need negative interest rates to persuade firms to raise investment enough.

Q: My textbook also says that the classical model assumes interest rates adjust so S=I, by which I assume they mean S=DK. Does that mean the classical model is wrong?

A: Only if you think it applies at all times, and that there is no other reason why output cannot fall. However if we assume that the monetary authorities eventually are able to chose the right interest rate, then the classical model is fine when thinking about economies over a long enough time horizon.

Q: This all seems like common sense. I feel a bit stupid not to have understood this before.

A: Don’t worry, you are not alone.

Simon Wren-Lewis: Savings Equals Investment?

Perssons argument för euron håller inte

16 January, 2012 at 08:28 | Posted in Economics, Politics & Society | Comments Off on Perssons argument för euron håller inte

Newsmill publicerade igår en artikel av yours truly om de minst sagt svaga argument som nu förs fram av Göran Persson, EU-minister Birgitta Ohlsson och andra eurokramare för att Sverige bör gå med i både euron och stabilitetspakten:

Den föreslagna stabilitetsunionen är ju i själva verket precis motsatsen. Förslaget innebär att unionens ekonomiska politik ytterligare kommer att förstärka ekonomins nedgång.

Här är euromörkrets hjärta.

Istället för att hjälpa till och lösa krisande länders problem kommer den att entydigt förvärra dem, eftersom det inte ges något som helst utrymme för att öka efterfrågan i delar av unionen när den sjunker i andra delar av unionen. Utan sådana balanserande motkrafter går en valutaunion mot en säker undergång.

Vi kommer tyvärr att få se fler sådana här räddningsplaner så länge man inte på allvar vågar ta tjuren vid hornen och medge att problemet i grunden handlar om att en gemensam valuta innebär att väldigt olika länder är sammanbundna av en enda valuta och att detta bara fungerar om länderna tvärtom är väldigt lika.

Unionen grundar sig på antagandet att de krisande euroländerna ska få ordning på sina ekonomier. Men hur ska det gå till när länder som Grekland, Spanien, Portugal och Italien uppenbart inte är konkurrenskraftiga nog att hävda sig på en global marknad? Hur ska man utan att kraftigt höja produktiviteten (ekonomiskt mycket svårt) och/eller sänka produktionskostnaderna (socialt mycket svårt) kunna få fart på ekonomin?

Den medicin som unionen föreslår löser inga av dessa problem. Dels kommer antagligen patienterna – europeriferländernas medborgare – med rätta vägra att svälja medicinen. Och även om man sväljer medicinen kommer den att leda till en situation med bara förlorare där länder i ett ”race to the bottom” försöker övertrumfa varandra i åtstramningar och nedskärningar.

Att tvinga europeriferiländernas regeringar att mitt under en ekonomisk recession minska på sina underskott genom att skära i kostnader och höja skatter är dömt att misslyckas. Minskade löner, högre skatter och lägre efterfrågan gör ju bara arbetslösheten och budgetunderskotten ännu större!

Som nationalekonom kan man inte annat än stegra sig inför dessa oförnuftets profeter och deras utbasunerande av tankeludd och katastrofrecept som ”steg på rätt väg”. Jag skulle kunna förstå det om vi skrev år 1911. Men år 2011? Mer än ett halvsekel efter den stora depressionen? Nej!

Fakta sparkar. Den enda rimliga slutsatsen vi kan dra av eurosamarbetets återkommande kriser är att det nu är kört för euron.

Det katastrofala misslyckande som euron varit och är, borde innebära att den läggs på historiens skräphög. Att någon mitt uppe i de tragedier som utspelas inför våra ögon i Grekland och andra europeriferiländer skulle kunna dra någon annan slutsats övergår väl varje tänkande människas förstånd.

Chill out

15 January, 2012 at 15:38 | Posted in Varia | Comments Off on Chill out
Next Page »

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.