Lärarutbildningens kris

28 February, 2013 at 20:09 | Posted in Education & School | 1 Comment

Yours truly har idag en artikel – Kunskap och lärarutbildningens kris – i nättidningen Skola och samhälle. Läs den!

tomma-klassrum

Inference to the Best Explanation

28 February, 2013 at 09:18 | Posted in Theory of Science & Methodology | Comments Off on Inference to the Best Explanation

 

If you only have time to read one book on IBE, this is the one:
Peter Lipton, Inference to the Best Explanation, 2nd edition, Routledge, 2004.

Too big to fail?

28 February, 2013 at 08:52 | Posted in Economics | Comments Off on Too big to fail?

 

On Bayesianism, uncertainty and consistency in “large worlds”

25 February, 2013 at 14:36 | Posted in Theory of Science & Methodology | Comments Off on On Bayesianism, uncertainty and consistency in “large worlds”

The view that Bayesian decision theory is only genuinely valid in a small world was asserted very firmly by Leonard Savage when laying down the principles of the theory in his path-breaking Foundations of Statistics. He makes the distinction between small and large worlds in a folksy way by quoting the proverbs ”Look before you leap” and ”Cross that bridge when you come to it”. You are in a small world if it is feasible always to look before you leap. You are in a large world if there are some bridges that you cannot cross before you come to them.

consistencyAs Savage comments, when proverbs conflict, it is pro-verbially true that there is some truth in both—that they apply in different contexts. He then argues that some decision situations are best modeled in terms of a small world, but others are not. He explicitly rejects the idea that all worlds can be treated as small as both ”ridiculous” and ”preposterous” … Frank Knight draws a similar distinction between making decision under risk or uncertainty …

Bayesianism is understood [here] to be the philosophical principle that Bayesian methods are always appropriate in all decision problems, regardless of whether the relevant set of states in the relevant world is large or small. For example, the world in which financial economics is set is obviously large in Savage’s sense, but the suggestion that there might be something questionable about the standard use of Bayesian updating in financial models is commonly greeted with incredulity or laughter.

Someone who acts as if Bayesianism were correct will be said to be a Bayesianite. It is important to distinguish a Bayesian like myself—someone convinced by Savage’s arguments that Bayesian decision theory makes sense in small worlds—from a Bayesianite. In particular, a Bayesian need not join the more extreme Bayesianites in proceeding as though:

• All worlds are small.
• Rationality endows agents with prior probabilities.
• Rational learning consists simply in using Bayes’ rule to convert a set of prior
probabilities into posterior probabilities after registering some new data.

Bayesianites are often understandably reluctant to make an explicit commitment to these principles when they are stated so baldly, because it then becomes evident that they are implicitly claiming that David Hume was wrong to argue that the principle of scientific induction cannot be justified by rational argument …

Bayesianites believe that the subjective probabilities of Bayesian decision theory can be reinterpreted as logical probabilities without any hassle. Its adherents therefore hold that Bayes’ rule is the solution to the problem of scientific induction. No support for such a view is to be found in Savage’s theory—nor in the earlier theories of Ramsey, de Finetti, or von Neumann and Morgenstern. Savage’s theory is entirely and exclusively a consistency theory. It says nothing about how decision-makers come to have the beliefs ascribed to them; it asserts only that, if the decisions taken are consistent (in a sense made precise by a list of axioms), then they act as though maximizing expected utility relative to a subjective
probability distribution …

A reasonable decision-maker will presumably wish to avoid inconsistencies. A Bayesianite therefore assumes that it is enough to assign prior beliefs to as decisionmaker, and then forget the problem of where beliefs come from. Consistency then forces any new data that may appear to be incorporated into the system via Bayesian updating. That is, a posterior distribution is obtained from the prior distribution using Bayes’ rule.

The naiveté of this approach doesn’t consist in using Bayes’ rule, whose validity as a piece of algebra isn’t in question. It lies in supposing that the problem of where the priors came from can be quietly shelved.

Savage did argue that his descriptive theory of rational decision-making could be of practical assistance in helping decision-makers form their beliefs, but he didn’t argue that the decision-maker’s problem was simply that of selecting a prior from a limited stock of standard distributions with little or nothing in the way of soulsearching. His position was rather that one comes to a decision problem with a whole set of subjective beliefs derived from one’s previous experience that may or may not be consistent …

But why should we wish to adjust our gut-feelings using Savage’s methodology? In particular, why should a rational decision-maker wish to be consistent? After all, scientists aren’t consistent, on the grounds that it isn’t clever to be consistently wrong. When surprised by data that shows current theories to be in error, they seek new theories that are inconsistent with the old theories. Consistency, from this point of view, is only a virtue if the possibility of being surprised can somehow be eliminated. This is the reason for distinguishing between large and small worlds. Only in the latter is consistency an unqualified virtue.

Ken Binmore

Lecturing Wall Street Bankers

20 February, 2013 at 18:20 | Posted in Varia | 1 Comment

 

Sporadic blogging from Berlin

16 February, 2013 at 16:39 | Posted in Varia | 2 Comments

Berlin has lately become a second hometown to me. Time for a new sojourn there. Regular blogging will be resumed late next week.

Winter is not my season. I’m already longing for when the view from my library once again looks like this:

clemens

Grodors plums och ankors plask i Svenska Dagbladet

16 February, 2013 at 10:57 | Posted in Economics, Politics & Society | 3 Comments

Svenska Dagbladet är en bra tidning – om man bara slapp dessa pellejönsar som skriver på dess ledarsida.

Efter den uppmärksammade SVT dokumentären Lönesänkarna (som jag hade en post om igår) skriver en av tidningens ledarskribenter, Ivar Arpi, idag att på “1970-talet var kapitalandelen, jämfört med löneandelen, nästan noll” och att sedan 1970-talet har “det stora flertalet fått det bättre –  även de med lägst inkomster.”

Och detta grodors plums och ankors plask ska man behöva läsa år 2013. Herre du milde!

Snacka går ju alltid, men det är ändå bättre om man vet vad man pratar om. Så här ser det nämligen ut:

Källa: SWIID 3.0

(Ju lägre Ginikoefficient, desto jämlikare inkomstfördelning. Sedan 1981 har ojämlikheten i inkomstfördelningen i Sverige trendmässigt ökat brant.)

Källa: IFN, Roine och Waldenström 2008
Grafik: Idégrafik

I den ekonomisk-politiska debatten hör man ofta marknadsfundamentalismens förespråkare likt svenska Dagbladets ledarskribenter säga att ojämlikhet inte är något problem. Anledningen sägs i huvudsak vara två.

Pro primo – hästskitsteoremet – enligt vilket sänkta skatter och ökad välfärd för de rika ändå så småningom sipprar ner till de fattiga. Göd hästen och fåglarna kan äta sig mätta på spillningen.

Pro secondo – att så länge alla har samma chans att bli rika är ojämlikheten oproblematisk.

Hästskitsteoremet (“trickle-down effect”) visade omfattande forskning redan under Thatcher-Reagan-eran hörde mytvärlden till.

Och för några år sedan visade  Alan Krueger – ekonomiprofessor vid Princeton-universitetet – med sin Gatsbykurva att även det andra försöket till försvar av ojämlikhet hör hemma i sagornas värld:

[På den vertikala axeln visas hur mycket en enprocentig ökning i din fars inkomster påverkar dina förväntade inkomster (ju högre tal, desto lägre förväntad social rörlighet), och på den horisontella axeln visas Ginikoefficienten, som mäter ojämlikhet (ju högre tal, desto högre ojämlikhet)]

Tydligare än så här går det knappt att se att jämlika länder också är de med störst social rörlighet – och att det därför börjar bli dags att ta itu med de ökade inkomst- och förmögenhetsklyftorna. Så även i Sverige, där nyreviderade data från SCB visar hur utvecklingen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet (exklusive kapitalvinst efter deciler, samtliga personer 1995-2010, medelvärden i tusen kr per k.e. i 2010 års priser) de senaste åren har sett ut:

Källa: SCB och egna beräkningar

Och än värre är det om man tittar på förmögenhetsutvecklingen.

Ojämlikheten ökar i Sverige. Att det är så beror i hög grad på politiska beslut – som att exempelvis skära i a-kassa och sjukfärsäkring. Men det är också ett uttryck för ett ideologiskifte som under trettio års tid förvandlat Sverige från ett föregångsland vad gäller jämlikhet till att bli ett av de länder där inkomst- och förmögenhetsklyftorna ökar mest i världen.

För dem som i likhet med  Ivar Arpi inte tror att det är så illa i Sverige när det gäller inkomst- och förmögenhetsfördelning, föreslår jag att kika lite närmre på diagrammet nedan över hur genomsnittsinkomsterna (uttryckt i 2009 års prisnivå) för de övre 0.1% och de lägsta 90% utvecklats sedan 1980 i Sverige:

.

Källa: The World Top Incomes Database

Det är hög tid att sätta stopp för det nya klassamhället. Det är hög tid att se till att klyftorna slutar växa i det svenska samhället. Det är hög tid att det nyliberala systemskiftet i Sverige upphör!

Så pinsamt, så pinsamt

15 February, 2013 at 17:26 | Posted in Economics | 1 Comment

Nils Gottfries är professor i nationalekonomi i Uppsala och en av vår regering anlitad expert på arbetsmarknadsfrågor.

I Erik Sandbergs synnerligen sevärda dokumentär Lönesänkarna som igår sändes på SVT (missade du den, så finns den på SVT Play) intervjuas Gottfries, som i den senaste långtidsutredningen gett regeringen Reinfeldt rådet att sänka lönekostnaderna för att öka sysselsättningen (ett råd som alla regeringar i vårt land redan följt under de senaste tre decennierna …)

Vad Gottfries visade sig inte ha en susning om var dock att denna politik inte alls haft någon effekt, utan att tvärtom arbetslösheten fortsatt ligga på en mycket hög nivå och att löntagarnas andel av BNP trendmässigt sjunkit under trettio års tid. Professor Gottfries, experten, hävdade bestämt att andelen varit konstant.

Först när journalisten konfronterat Gottfries med data som klart visar att så inte är fallet är han beredd att medge att han nog hade fel men sagt som han sagt av “pedagogiska” skäl.

Snacka om att bli ertappad med brallorna nere.

För Gottfries – och alla andra – rekommenderar jag att kika på följande diagram:

löneandelenminskar
Källa

arbetslöshet2
Källa

“Irrational exuberance” på svensk bostadsmarknad

15 February, 2013 at 11:58 | Posted in Economics | Comments Off on “Irrational exuberance” på svensk bostadsmarknad

bobubbelDe kvalitetsjusterade bostadspriserna steg enligt Valueguard/KTH mycket kraftigt i januari. De genomsnittliga bostadspriserna har aldrig legat högre i Sverige.

I hela landet steg bostadspriserna i genomsnitt 4.14 % (3.08 % för bostadsrätter och 4.66 % för villor).

Bör vi vara oroliga? Ja, tyvärr tror jag det. Eller som cornucopia? uttrycker det:

Det här kommer sluta mycket illa. Frågan är om vi nu ser det sista rycket i den maniska fasen innan bubblan kraschar brutalt?

Kanske kan det också vara intressant att fundera över vad Paul Krugman skrev igår apropå den amerikanska bobubblan …

at the time when evil liberals were supposedly forcing helpless bankers to lend into a housing bubble, leading to crisis, pretty much the very same people now claiming that it was all the government’s fault were vehemently denying that there was a bubble — and asserting that the only reason anyone even imagined that there might be a housing crisis looming was the malign impact of the biased liberal media.

It’s really pretty awesome.

Visst har vi en bobubbla!

14 February, 2013 at 12:36 | Posted in Economics | 4 Comments

De svenska hushållen verkar se allt ljusare på bostadsmarknaden. I SEB:s senaste Boprisindikator – för  februari 2013 – svarade 44 % av de tillfrågade hushållen att de tror på stigande bostadspriser under det kommande året (jämfört med 36 % i januari-mätningen).

SEB:s boprisindikator – som visar på differensen mellan andelen hushåll som tror på stigande priser och andelen som tror på fallande priser – ligger nu på den högsta nivån (+24) sedan juni 2011.

Trots finanskris och oro över euron så kommer detta troligen att innebära att svenskarna fortsätter att låna mer och mer för att köpa bostäder – och ytterligare spär på den skuldvolym som bara under de senaste tre åren ökat med över 30 %.

Varje sansad bedömare inser att detta är problem som måste lösas innan bostadsbubblan spricker. I annat fall är det hög risk för att låt-gå-politiken kommer att gå igen som svinhugg – och då är det de arbetslösa, bostadslösa och skuldsatta som får ta smällarna.

Hushållens skuldsättning bottnar främst i den ökning av tillgångsvärden som letts av ökad långivning till hushållen och den därav uppkomna bostadsbubblan. På lång sikt är det självklart inte möjligt att bibehålla denna trend. Tillgångspriserna avspeglar i grunden förväntningar om framtida avkastning på investeringar. Om tillgångspriserna fortsätter öka snabbare än inkomsterna blir effekten ökad inflation med vidhängande nedjustering av tillgångarnas realvärde.

Med den skuldkvot vi ser hushållen tagit på sig riskerar vi få en skulddeflationskris som kommer att slå oerhört hårt mot svenska hushåll.

Det är djupt bekymmersamt att svenska hushåll är beredda att ta på sig så stora lån som man gör idag. Det är hög tid att den nästan exponentiella skuldsättningsutvecklingen bromsas. I annat fall kan drömmen om ett eget boende mycket väl visa sig bli en mardröm.

År 1638 kunde priset på en tulpanlök i Nederländerna vara så högt att det motsvarade två årslöner. Och hushållen var övertygade om att priserna bara skulle fortsätta att öka och öka. Som alla andra bubblor sprack dock även denna bubbla – ”tulpanmanin” – och lämnade mängder av utblottade och ruinerade människor efter sig. Liknande ting utspelade sig i exempelvis Mississippibubblan år 1720 och i IT-bubblan för tio år sedan. Hur svårt ska det vara att lära av historien?

Det är minst sagt skrämmande att bostadsbubblan bara fortsätter att växa. När den väl spricker – vilket den gör – blir krisen desto värre.

Next Page »

Create a free website or blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.