Maria Stockhaus och SKL ute och cyklar – som vanligt

14 februari, 2013 kl. 10:58 | Publicerat i Education & School | 1 kommentar

Två ledande moderata företrädare för SKL (Sveriges kommuner och landsting) – Anders Knape och Maria Stockhaus – hävdade häromdagen i GP Debatt att skolresultaten skulle bli bättre om skolans timplaner avskaffades.

Man tar sig för pannan!

Det är inte första gången vi hör detta grodors plums och ankors plask från SKL, men man kan ju ändå stillsamt undra varifrån alla dessa stolligheter kommer och om det möjligen finns någon tanke bakom dem.

Historieprofessor Hans Albin Larsson ger några viktiga ledtrådar:

Stopp och belägg, säger den som följt SKL:s roll i skolfrågor. I sin strävan efter lägsta kostnad har SKL i drygt två decennier bekämpat statliga kvalitetsstödjande regler. Således har SKL varit emot behörighetsregler för rektorer och lärare, skolans timplan, lektorer i skolan, ämnesfortbildning för lärare, statlig lärarutbildning etcetera.

Effekten av det system som sedan 1990-talets början letts av SKL och skolhuvudmännen har fört den svenska skolan in i en djup kris som kännetecknats av dels lärarkårens proletarisering, från expert till trivselvaktmästare, dels av fallande kunskapsresultat. En viktig del i systemet har varit skolhuvudmännens strävan att minimera personalkostnaderna, bland annat genom självstudier för eleverna och ofta utan tillgång till riktiga läroböcker. Grundskolans timplan lyckades skolmarodörerna dock inte avskaffa, men skam den som ger sig.

Timplanen skyddar eleverna

Den enda anledningen till att länder med framgångsrik skola har timplan är förstås att timplanen skyddar eleverna. Den ger alla elever en garanti för att få minst det antal lektioner som föreskrivs i respektive ämne och mot att klåfingriga kommunalpolitiker ska kunna spara bort lektioner eller hela ämnen. Det är detta som irriterar Knape och Stockhaus så mycket men de vågar inte säga det. I stället kommer de dragande med att skolan ska ha ”möjlighet att arbeta ämnesövergripande för att kunna förbereda eleverna för framtiden” och påstår att ”en striktare styrning av tiden i skolan försvårar ett sådant arbete”. Detta är förstås bara trams, eftersom timplanen varken hindrar eller försvårar ämnesövergripande arbete …

Vi vet också att länder med goda skolresultat, till exempel Finland, kännetecknas av en påtaglig ordning och reda när det gäller timplaner och kursplaner. Skolhuvudmän ska ha ansvar för en miljö som möjliggör ett bra resultat men inte kunna inskränka antalet lektioner, förbjuda köp av läroböcker eller framtvinga att lektioner blir till självstudier.

Skolan bör ses som en nationellt långsiktig investering och inte som en kortsiktig kommunal konsumtion. Genom att inget höra och inget lära motiverar Knape och Stockhaus indirekt varför staten behöver hålla dem och deras kameralt tänkande kolleger under uppsikt. Timplanen är inte ett tillräckligt men nödvändigt instrument för detta.

1 kommentar

  1. Problemet är väl att ingen politiker ser skolan som en nationellt långsiktig investering. Den ses mer som som ett konsumtionsnöje för eleverna och deras föräldrar, på samma nivå som t.ex. en film eller ett dataspel. Nationellt långsiktiga investeringar finns inte, det står i strid med det påbjudna marknadstänket.


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.