Warren Mosler und die Modern Monetary Theory

22 May, 2019 at 15:09 | Posted in Economics | 1 Comment

ZEIT ONLINE: Eine Regierung kann also Geld ausgeben, so lange es keine Inflation gibt?

warenMosler: So ungefähr. Etwas technischer formuliert: So lange in der Volkswirtschaft freie Kapazitäten vorhanden sind, es also zum Beispiel Menschen gibt, die eine Arbeit suchen und in der Privatwirtschaft nicht fündig werden.

ZEIT ONLINE: Gibt es die in Europa?

Mosler: Mit Sicherheit. Schauen Sie sich doch die Arbeitslosenquoten, die Erwerbsbeteiligungsquoten und den niedrigen Auslastungsgrad der Wirtschaft an. Die EU könnte in Italien die verfallenden Denkmäler reparieren, sie könnte in Deutschland die Schulen und Straßen sanieren, sie könnte dafür sorgen, dass Kohlekraftwerke schneller abgeschaltet und der Umstieg auf erneuerbare Energien finanziert wird. Sie könnte einen Green New Deal auf die Beine stellen. Das wäre überhaupt kein Problem.

ZEIT ONLINE: Wie erklären Sie es sich, dass Politiker sagen: Wir können uns das nicht leisten, wir haben kein Geld.

Mosler: Wenn jemand das sagt, dann hat er entweder keine Ahnung, wie Geld funktioniert, oder er lügt. Ich weiß nicht, was schlimmer ist.

ZEIT ONLINE: Es gibt noch eine dritte Möglichkeit: Vielleicht halten es die Politiker für wichtig, dass es bestimmte institutionelle Vorkehrungen gibt, die den Zugriff der Politik auf die Zentralbank begrenzen. Macht lädt immer auch zu Machtmissbrauch ein.

Mosler: Meine Antwort lautet: Entweder wir glauben an die Demokratie oder nicht. Wenn wir an die Demokratie glauben, dann sehe ich nicht ein, warum wir die Wähler nicht darüber aufklären, wie das Geldsystem tatsächlich funktioniert, statt sie zu täuschen. Im Moment tun wir nämlich genau das.

Die Zeit

Sonnenschein-Mantel-Debreu at fifty

21 May, 2019 at 15:45 | Posted in Economics | Leave a comment

SMD theory means that assumptions guaranteeing good behavior at the microeconomic level do not carry over to the aggregate level or to qualitative features of the equilibrium. It has been difficult to make progress on the elaborations of general equilibrium theory that were put forth in Arrow and Hahn 1971 …

24958274Fifteen years after General Competitive Analysis, Arrow (1986) stated that the hypothesis of rationality had few implications at the aggregate level. Kirman (1989) held that general equilibrium theory could not generate falsifiable propositions, given that almost any set of data seemed consistent with the theory. These views are widely shared. Bliss (1993, 227) wrote that the “near emptiness of general equilibrium theory is a theorem of the theory.” Mas-Colell, Michael Whinston, and Jerry Green (1995) titled a section of their graduate microeconomics textbook “Anything Goes: The Sonnenschein-Mantel-Debreu Theorem.”

S. Abu Turab Rizvi

And so what? Why should we care about Sonnenschein-Mantel-Debreu?

Because  Sonnenschein-Mantel-Debreu ultimately explains why New Classical, Real Business Cycles, Dynamic Stochastic General Equilibrium (DSGE) and New Keynesian microfounded macromodels are such bad substitutes for real macroeconomic analysis!

These models try to describe and analyze complex and heterogeneous real economies with a single rational-expectations-robot-imitation-representative-agent. That is, with something that has absolutely nothing to do with reality. And — worse still — something that is not even amenable to the kind of general equilibrium analysis that they are thought to give a foundation for, since Hugo Sonnenschein (1972),​ Rolf Mantel (1976) and Gerard Debreu (1974) unequivocally showed that there did not exist any condition by which assumptions on individuals would guarantee neither stability nor uniqueness of the equilibrium​ solution. A century and a half after Léon Walras founded neoclassical general equilibrium theory, modern mainstream economics hasn’t been able to show that markets move economies to equilibria. This if anything shows that the whole Bourbaki-Debreu project of axiomatizing​ economics was nothing but a delusion.

You enquire whether or not Walras was supposing that exchanges actually take place at the prices originally proposed when the prices are not equilibrium prices. The footnote which you quote convinces me that he assuredly supposed that they did not take place except at the equilibrium prices … All the same, I shall hope to convince you some day that Walras’ theory and all the others along those lines are little better than nonsense!

Letter from J. M. Keynes to N. Georgescu-Roegen, December 9, 1934

Opting for cloned representative agents that are all identical is of course not a real solution to the fallacy of composition that the Sonnenschein-Mantel-Debreu theorem points to. Representative agent models are — as I have argued at length in my On the use and misuse of theories and models in mainstream economics — rather an evasion whereby issues of distribution, coordination, heterogeneity — everything that really defines macroeconomics — are swept under the rug.

Of course, most macroeconomists know that to use a representative agent is a flagrantly illegitimate method of ignoring real aggregation issues. They keep on with their business, nevertheless, just because it significantly simplifies what they are doing. It reminds — not so little — of the drunkard who has lost his keys in some dark place and deliberately chooses to look for them under a neighbouring street light just because it is easier to see there …

Language is an amazing thing …

21 May, 2019 at 15:13 | Posted in Varia | Leave a comment


Comment éviter la prochaine crise financière mondiale ?

20 May, 2019 at 16:43 | Posted in Economics | 1 Comment


Inequality​ and the future of capitalism

20 May, 2019 at 14:40 | Posted in Economics | 2 Comments


Wie sozial kann Wirtschaft sein?

20 May, 2019 at 14:24 | Posted in Economics | Leave a comment


Cose della vita (personal)

19 May, 2019 at 19:04 | Posted in Varia | Leave a comment


Yours truly lived in Florence back in 1987, trying to improve my Italian. Although I, unfortunately,​ haven’t had much time to keep up my use of that ‘bella lingua’ — reading Sraffa, Pasinetti and Garegnani in original don’t​ quite count — songs like this brings back sweet memories from a spectacularly​ beautiful town full of history and adventures. Sto pensando ancora a te …

Teaching heterodox microeconomics

19 May, 2019 at 17:15 | Posted in Economics | 18 Comments

freddyClearly, neoclassical economists believe that neoclassical microeconomic theory is theoretically coherent and provides the best explanation of economic activity; therefore there is no good reason to not teach it, if not exclusively. Many heterodox economists also broadly agree with this position, although not with all the particulars. However, sufficient evidence exists showing that as a whole neoclassical microeconomic theory is theoretically incoherent and without empirical support (see Lee and Keen, 2004; and Keen, 2001). Moreover, the methodological underpinning of neoclassical microeconomics is open to criticisms. The methodological approach of neoclassical economics is based on a pre-vision of supply and demand and/or a Walrasian general equilibrium all combined with scarcity and constrained maximization. Accepting this vision as a matter of faith, neoclassical economists construct axiomatic-based arguments via a deductivist methodology (with or without the use of mathematics) to articulate this pre-vision. There is no attempt to establish that the pre-vision has any connection to or is grounded in the actual capitalist economy it purports to explain. Hence the method of constructing theory is not tied to or informed by the real world, which means that the axioms qua assumptions used are not chosen because of their realism or some other way grounded in reality but solely because they contribute to articulating the pre-vision. Therefore with a methodology unconcerned with the real world, the theories derived therefrom​ are theoretically vacuous and hence not really explanations. They are in fact non-knowledge. Consequently,​ the methodology of neoclassical economics is not just wrong, it is also misleading in that it cannot inherently provide any understanding of how the real works or even predict outcomes in the real world.

Fred Lee

Fred was together with Nai Pew Ong, Bob Pollin and Axel Leijonhufvud one of those who made a visit to University of California such a great experience back at​ the beginning of the 1980s for yours truly. I especially remember our long and intense discussions on Sraffa and Neo-Ricardianism. It is now almost five years since Fred passed away. I truly miss this open-minded and good-hearted heterodox economist.


19 May, 2019 at 11:00 | Posted in Politics & Society | 1 Comment

Nach dem Auftauchen des Ibiza-Videos von Vizekanzler und FPÖ-Chef Heinz-Christian Strache hat Bundeskanzler Sebastian Kurz (ÖVP) mit den Worten “genug ist genug” gekündigt vorgezogene Neuwahlen an.

Schweden — das Ende der skandinavischen Wohlfühlökonomie

18 May, 2019 at 16:31 | Posted in Politics & Society | Leave a comment

Berühmt ist das Land aber nicht nur für Volvo-Autos und Ikea-Möbel, sondern vor allem für sein Modell eines extrem fürsorglichen Sozialstaats. In den USA gilt das Land mit seinen hohen Steuern und üppigen Sozialleistungen daher als Musterbeispiel für einen Sozialismus skandinavischer Prägung. Dabei hat in den vergangenen Jahren die raue Wirklichkeit auch in Schweden Einzug gehalten. Krankenhäuser, ja sogar Schulen wurden privatisiert, kommunale Einrichtungen wie Freibäder gestrichen.

1*0pqqlO0admvBbv_4QpP4LAGleichzeitig entwickeln sich in dem Land, das stolz ist auf seine liberale und ausgewogene Gesellschaft, die Löhne zusehends auseinander. Die Ungleichheit ist ausgerechnet in Schweden in den vergangenen Jahren deutlich angestiegen. Und während der Staat dank hoher Steuereinnahmen und geringer Altlasten nach wie vor eine traumhaft niedrige Verschuldungsquote von unter 40 Prozent aufweist, hat die Verschuldung der Privathaushalte in den vergangenen Jahren spürbar zugelegt.

Im Durchschnitt müssen die Schweden fast zwölf Prozent ihres Einkommens für den Schuldendienst ausgeben. Das ist doppelt so viel wie in Deutschland. Die Schuldenstammen vor allem aus dem Immobiliensektor, denn die Preise auf dem schwedischen Häusermarkt sind über mehrere Jahre hinweg regelrecht explodiert. Zwar ist der Preisanstieg mittlerweile zum Stillstand gekommen, aber wer heute den Traum vom eigenen Holzhäuschen oder auch nur von einer bescheidenen Eigentumswohnung verwirklichen will, muss trotzdem tief in die Taschen greifen – oder ganz auf das Eigenheim verzichten. Der Mietmarkt sieht allerdings nicht besser aus.

Anja Ettel / Die Welt

Data without theory is always treacherous

18 May, 2019 at 15:50 | Posted in Statistics & Econometrics | Leave a comment

gary smithData without theory can lead to bogus inferences …

Before being comforted or alarmed, consider whether it makes sense to extrapolate. Is there a persuasive reason why the future can be predicted simply by looking at the past? Or is that wishful thinking? Or nothing at all? …

Remember that even random flips can yield striking, even stunning, patterns that mean nothing at all …

A statistical comparison of two things is similarly unpersuasive unless there is a logical reason why they should be related … Ask yourself whether the people who did the study thought before calculating.

The central problem with the present ‘machine learning’ and ‘big data’ hype is that so many — falsely — think that they can get away with analysing real-world phenomena without any (commitment to) theory. But — data never speaks for itself. Without a prior statistical set-up, there actually are no data at all to process. And — using a machine learning algorithm will only produce what you are looking for.

Machine learning algorithms always express a view of what constitutes a pattern or regularity. They are never theory-neutral.

Clever data-mining tricks are not enough to answer important scientific questions. Theory matters.

Chicago economics — garbage in, gospel out

18 May, 2019 at 15:10 | Posted in Economics | 4 Comments

Savings-and-InvestmentsEvery dollar of increased government spending must correspond to one less dollar of private spending. Jobs created by stimulus spending are offset by jobs lost from the decline in private spending. We can build roads instead of factories, but fiscal stimulus can’t help us to build more of both. This form of “crowding out” is just accounting, and doesn’t rest on any perceptions or behavioral assumptions.

John Cochrane

The problem with this view is, of course, that it is utter and complete nonsense!

What Cochrane is reiterating here is nothing but Say’s law, basically saying that savings are equal to investments and that if the state increases investments, then private investments have to come down (‘crowding out’). As an accounting identity, there is, of course, nothing to say about the law, but as such, it is also totally uninteresting from an economic point of view. As some of my Swedish forerunners — Gunnar Myrdal and Erik Lindahl — stressed more than 80 years ago, it’s really a question of ex-ante and ex-post adjustments. And as further stressed by a famous English economist about the same time, what happens when ex-ante savings and investments differ, is that we basically get output adjustments. GDP changes and so makes saving and investments equal ex-post. And this, nota bene, says nothing at all about the success or failure of fiscal policies!

william-vickrey-1914-1996As long as there are plenty of idle resources lying around, and monetary authorities behave sensibly … those with a prospect for profitable investment can be enabled to obtain financing. Under these circumstances, each additional dollar of deficit will in the medium long run induce two or more additional dollars of private investment. The capital created is an increment to someone’s wealth and ipso facto someone’s saving. “Supply creates its own demand” fails as soon as some of the income generated by the supply is saved, but investment does create its own saving, and more. Any crowding out that may occur is the result, not of underlying economic reality, but of inappropriate restrictive reactions on the part of a monetary authority in response to the deficit.

William Vickrey Fifteen Fatal Fallacies of Financial Fundamentalism

As could be expected there is no room in Chicago economics for any Keynesian type considerations on eventual shortages of aggregate demand discouraging the recovery of the economy. No, as usual in the new classical macroeconomic school’s explanations and prescriptions, the blame game points to the government and its lack of supply-side policies.

Robert Lucas and other Chicago economists have again and again dismissed even the possibility of a shortfall of demand. For someone who already 30 years ago proclaimed Keynesianism dead — “people don’t take Keynesian theorizing seriously anymore; the audience starts to whisper and giggle to one another” — this is of course only what could be expected. Demand considerations are simply ruled out on whimsical theoretical-ideological grounds, much like we have seen other neo-liberal economists do in their attempts to explain away the fact that the latest economic crises show how the markets have failed to deliver. If there is a problem with the economy, the true cause has to be the government.

Chicago economics is a dangerous pseudo-scientific zombie ideology that ultimately relies on the poor having to pay for the mistakes of the rich. Trying to explain business cycles in terms of ‘rational expectations’ has failed blatantly. Maybe it would be asking too much of freshwater economists like Lucas and Cochrane to concede that, but it is still a fact that ought to be embarrassing. My rational expectation is that 30 years from now, no one will know who Robert Lucas or John Cochrane was. John Maynard Keynes and William Vickrey, on the other hand, will still be known as two of the masters of economics.

Det fria skolvalet — lär av Chile!

18 May, 2019 at 08:32 | Posted in Education & School | 1 Comment

Att åka till Chile och prata om skolreformer är verkligen som att åka till ett spegelland till Sverige. Systemet och de politiska diskussionerna är så oerhört lika.

Men så var Chile också det enda land som tillsammans med oss på allvar testade Rose och Milton Friedmans idéer om skola som en marknad med vinstintressen.

Det-fria-elevvaletI Chiles fall var det eftersom amerikanska ekonomer efter den USA-stödda alliansen fick tillgång till en experiment-verkstad för sina idéer … I Sverige skedde det tio år senare av en av samma ideologi och USA inspirerad ung Carl Bildt och hans regering.

Skillnaden är nu att Chile har ändrat riktning … Man införde en lag som i korthet (och förenklat) innebär:

Förbud mot vinster i skolsystemet. Den skola som ville ha tillgång till den statliga skolpengen måste visa att pengarna går till verksamheten på skolan och inget annat. Det vill säga det är inget förbjud mot att gå med vinst, men ett förbud att ta ut pengarna ur verksamheten …

Ändringar i skolvalssystemet. Istället för att alla föräldrar gick till den skola där man ville ha sitt barn och dessa i sin tur kunde välja de elever man ville infördes en central antagning där alla hade samma rätt och tillgång till alla skolor. Platser fördelades sedan efter de preferenser man angivit med olika förtursregler för syskon med mera …

Förändringar i villkor för lärare på de offentliga skolorna. En 30-procentig löneförhöjning, garanterad fortbildning och begränsad undervisningsplikt …

Just nu har vi mycket att lära av Chile. Ett land som med så mycket tuffare förutsättningar agerar mer rationellt än vad vi gör.

Per Kornhall

När man på 1990-talet påbörjade systemskiftet inom den svenska välfärdssektorn anfördes ofta som argument för privatiseringarna att man skulle slippa den byråkratiska logikens kostnader i form av regelverk, kontroller och uppföljningar. Konkurrensen — denna marknadsfundamentalismens panacé — skulle göra driften effektivare och höja verksamheternas kvalitet. Marknadslogiken skulle tvinga bort de ‘byråkratiska’ och tungrodda offentliga verksamheterna och kvar skulle bara finnas de bra företagen som ‘valfriheten’ möjliggjort.

När den panglossianska privatiseringsvåtdrömmen visar sig vara en mardröm, tror tyvärr våra politiker att just det som man ville bli av med – regelverk och ‘byråkratisk’ tillsyn och kontroll – skulle vara lösningen?

Man tar sig för pannan – och det av många skäl!

För ska man genomföra de åtgärdspaket som förs fram undrar man ju hur det går med den där effektivitetsvinsten. Kontroller, uppdragsspecifikationer, inspektioner m m kostar ju pengar — och hur mycket överskott blir det då av privatiseringarna när dessa kostnader också ska räknas hem i kostnads- intäktsanalysen? Och hur mycket värd är den där ‘valfriheten’ när vi ser hur den gång på gång bara resulterar i verksamhet där vinst genereras genom kostnadsnedskärningar och sänkt kvalitet?

Beslutet att släppa in vinstdrivande företag i välfärdssektorn har varit ett dyrköpt misstag. Som Kornhall tar upp i sin artikel satte man i Chile på skolområdet stopp för detta för ett par år sedan. Sverige är nu det enda land i världen som accepterar vinstintresse i skattefinansierade skolor. Men — kan Chile rätta till misstag så borde vi också kunna!

Grundfrågan är inte om skattefinansierade privata företag ska få göra vinstuttag eller om det krävs hårdare tag i form av kontroll och inspektion. Grundfrågan är om det är marknadens och privatiseringarnas logik som ska styra våra välfärdsinrättningar eller om det ska ske via demokratins och politikens logik. Grundfrågan handlar om den gemensamma välfärdssektorn ska styras av demokrati och politik eller av marknaden.

Horace Engdahl — en gnällig streber och überpretto

17 May, 2019 at 15:06 | Posted in Varia | 1 Comment

9789100179922När Engdahl galopperar iväg till sin strid med tidens väderkvarnar strör han generöst omkring sig klokheter om hur världen och könen är beskaffade. En världsbild målas upp där den sexuella konkurrensen män emellan är författarens … livsluft. Ja, all intellektuell verksamhet och kulturell strävan tycks i grund och botten handla om pittmätning …

Att läsa boken känns som att träda in i en herrklubb där dammet legat orört sedan Strindberg stormade ut därifrån. Med pennan djupt nedstucken i den litterära antifeminismens bläckhorn putsas spydigheter om det svagare könet till blanka halvkvickheter …

Jag sökte en intellektuell och fann en gnällig streber.

Ann Lingebrandt / SDS

Om det, mot förmodan, fortfarande skulle råka föreligga minsta tvivel om vad fransk-inspirerad postmodernism leder till inom humaniora och samhällsvetenskap, är det bara att läsa Horace Engdahl. Så länge han har figurerat i media — på 1980- och 1990-talen mest i DN och Kris, numera oftast i en TV nära dig — har det signalerats att nu är det dags för obegripliga och tyckmyckentrutade ordkaskader med vilka det ska spinnas verbal och substanslös mumbo jumbo. I SVT:s granskning av turerna kring ‘kulturpersonligheten’ och Svenska Akademien trädde detta überpretto äntligen fram i all sin nakna ynklighet. Förhoppningsvis ska det väl nu äntligen bli slut på all vurm för låtsas-radikal fransk postmodernism i vårt avlånga land …

horJag avskyr människor med dålig ekonomi och gör mitt bästa för att undvika dem … Höjdpunkten är när de faller i gråt vid anblicken av den samlade mängden obetalda räkningar och skyhöga räntor på lättvindiga lån. När jag ser dessa dagdrömmande våp, längtar jag efter de riktiga människorna, de fattiga och de rika, som vet vilka de är och lever utan illusioner.

Horace Engdahl


16 May, 2019 at 22:00 | Posted in Varia | Leave a comment


« Previous PageNext Page »

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.