Walter Duranty — Holodomor denier and lier

8 Nov, 2019 at 13:27 | Posted in Politics & Society | Leave a comment

One of the first Western Holodomor deniers was Walter Duranty, the winner of the 1932 Pulitzer prize in journalism … While the famine was raging, he wrote in the pages of The New York Times that “any report of a famine in Russia is today an exaggeration or malignant propaganda”, and that “there is no actual starvation or deaths from starvation, but there is widespread mortality from diseases due to malnutrition.”

durantyBDuranty was well aware of the famine. He said in private to Eugene Lyons and reported to the British Embassy that the population of Ukraine and Lower Volga had “decreased” by six to seven million. However, in his reports, Duranty downplayed the impact of food shortages in Ukraine …

British journalist Malcolm Muggeridge … said of Duranty that “there was something vigorous, vivacious, preposterous, about his unscrupulousness which made his persistent lying somehow absorbing.” Muggeridge characterised Duranty as “the greatest liar of any journalist I have met in 50 years of journalism.”

Campaigns were launched in 1986 for the retraction of the Pulitzer Prize given to The New York Times. The newspaper, however, declined to relinquish it … In 1990, the Times admitted that his was “some of the worst reporting to appear in this newspaper.”

Wikipedia

St. Crispin’s Day Speech

8 Nov, 2019 at 12:11 | Posted in Varia | Leave a comment

 

Isak Skogstad och skolornas mobilelände

7 Nov, 2019 at 19:50 | Posted in Education & School | Leave a comment

mobbeEfter att ha varit ute och besökt en rad skolor under några veckors tid kan yours truly inte låta bli att fundera över saker man skulle vilja ändra och förbättra. Och en och annan undran kan man ju också kosta på sig. Som t ex varför vi i vårt land inte följt det franska beslutet att totalförbjuda mobiltelefoner i skolan. Och nej, jag VET att mobilförbud inte löser skolans alla problem. Ingen vettig människa har någonsin sagt eller trott det.

Liberalernas nya skolpolitiska talesperson — Isak Skogstad — hänvisar till att forskning på området visar att de som framför allt förlorar på den störning mobiltelefoner ger upphov till i klassrummet är de — ofta lågpresterande — elever som har det svårast i skolan. Det är de eleverna — från utbildningsmässigt och socio-ekonomiskt svaga grupper — vi sviker genom att låtsas som om mobilproblemet inte är stort nog att tas på allvar. Vill vi motarbeta den ökade segregationen och ojämlikheten i svensk skola behövs många och starka åtgärder. Mobilförbud är inte något av de största. Men det vore definitivt ett steg i rätt riktning.

Collider attributes in graph theory (wonkish)

7 Nov, 2019 at 11:49 | Posted in Statistics & Econometrics | 3 Comments

causal-inference-in-statisticsWhy would two independent variables suddenly become dependent when we condition on their common effect? To answer this question, we return again to the definition of conditioning as filtering by the value of the conditioning variable. When we condition on Z, we limit our comparisons to cases in which Z takes the same value. But remember that Z depends, for its value, on X and Y. So, when comparing cases where Z takes some value, any change in value of X must be compensated for by a change in the value of Y — otherwise, the value of Z would change as well.

The reasoning behind this attribute of colliders — that conditioning on a collision node produces a dependence between the node’s parents — can be difficult to grasp at first. In the most basic situation where Z = X + Y, and X and Y are independent variables, we have the follow- ing logic: If I tell you that X = 3, you learn nothing about the potential value of Y, because the two numbers are independent. On the other hand, if I start by telling you that Z = 10, then telling you that X = 3 immediately tells you that Y must be 7. Thus, X and Y are dependent, given that Z = 10.

People usually find this collider attribute rather perplexing. Why? My guess is the reason is most people wrongly think there can be no correlation without causation.

The essence of neoliberalism

7 Nov, 2019 at 11:32 | Posted in Economics | 11 Comments

800x450The neoliberal utopia evokes powerful belief – the free trade faith – not only among those who live off it, such as financiers, the owners and managers of large corporations, etc., but also among those, such as high-level government officials and politicians, who derive their justification for existing from it. For they sanctify the power of markets in the name of economic efficiency, which requires the elimination of administrative or political barriers capable of inconveniencing the owners of capital in their individual quest for the maximisation of individual profit, which has been turned into a model of rationality. They want independent central banks. And they preach the subordination of nation-states to the requirements of economic freedom for the masters of the economy, with the suppression of any regulation of any market, beginning with the labour market, the prohibition of deficits and inflation, the general privatisation of public services, and the reduction of public and social expenses.

Economists may not necessarily share the economic and social interests of the true believers and may have a variety of individual psychic states regarding the economic and social effects of the utopia which they cloak with mathematical reason. Nevertheless, they have enough specific interests in the field of economic science to contribute decisively to the production and reproduction of belief in the neoliberal utopia. Separated from the realities of the economic and social world by their existence and above all by their intellectual formation, which is most frequently purely abstract, bookish, and theoretical, they are particularly inclined to confuse the things of logic with the logic of things.

Pierre Bourdieu

What will it take for the euro to survive?

7 Nov, 2019 at 11:00 | Posted in Economics | Leave a comment

 

Wirtschaftsweise — ganz neue Töne

7 Nov, 2019 at 09:16 | Posted in Economics | Leave a comment

Am Mittwoch hat der Sachverständigenrat zur Begutachtung der gesamtwirtschaftlichen Entwicklung sein Jahresgutachten vorgestellt …

In diesem Gutachten nun wird das vielleicht wichtigste angebotspolitische Symbol einer kritischen Betrachtung unterzogen: die Schuldenbremse. Eine Mehrheit der Ratsmitglieder verteidigt sie zwar noch, aber diese Mehrheit ist stark geschrumpft. Von den fünf Räten sprechen sich nur drei für die derzeitige Regelung aus, zwei sprechen sich für eine “Reform” aus, damit der Staat mehr investieren kann …

schuld

Interessant ist auch, dass die sogenannte schwarze Null sogar von allen Ratsmitgliedern kritisiert wird. Zur Erinnerung: Die Schuldenbremse erlaubt in Krisenzeiten noch Kredite, die schwarze Null hingegen fordert einen allseits ausgeglichenen Staatshaushalt. Das aber könne nach Meinung der Räte eine “problematische Prozyklizität” zur Folge haben, also dazu führen, dass der Staat einer Krise hinterherspart und sie damit noch verschlimmert. Das hat man so von den Wirtschaftsweisen noch nicht gehört …

Der neue Ton der Wirtschaftsweisen ist Teil einer Öffnung des wirtschaftspolitischen Diskurses in Deutschland. An den Universitäten, in den Forschungsinstituten und in den Ministerien sind heute mehr und mehr junge Ökonomen mit internationaler Erfahrung zu finden, die sich von ordnungspolitischen Glaubenssätzen nicht beeindrucken lassen. Sie wollen es genauer wissen …

Weil die Ökonomie eine Sozialwissenschaft ist, können sie die Forschungsergebnisse beeinflussen. Aber wer heute eine wirtschaftspolitische Empfehlung abgibt, ist stärker als früher in der Pflicht, diese wissenschaftlich zu begründen und damit ihre Prämissen nachvollziehbar zu machen. Es kann nicht mehr jeder einfach irgendetwas behaupten. Das sorgt für eine gewisse Rationalität im öffentlichen Diskurs – und genau dafür ist die Wissenschaft da.

Mark Schieritz / Die Zeit

Nu är det verkligen dags skrota åtstramningsdoktrinen!

6 Nov, 2019 at 14:55 | Posted in Economics | 2 Comments


Yours truly och en del andra nationalekonomer — de som fortfarande har lite kontakt med verkligheten — har under ett par års tid nu frågat sig varför vi i det här landet har en regering som inte vågar satsa på en offensiv finanspolitik och låna mer. Inte minst mot bakgrund av de historiskt låga räntorna är det ett gyllene tillfälle att satsa på investeringar inom infrastruktur, vård, skola och välfärd.

Den ­svenska utlandsskulden är historiskt låg. Den konsoliderade statsskulden ligger idag på lite över 20 procent av BNP och enligt regeringens prognoser kommer den att vara kring 16 procent om två år. Med tanke på de stora utmaningar som Sverige står inför är därför regeringens fortsatta tal om “ansvar” för statsbudgeten minst sagt oansvarigt. I stället för att ”värna om statsfinanserna” borde rege­ringen se till att värna om samhällets framtid. När numera t.o.m. IMF insett att det är kontraproduktivt att föra en åtstramningspolitik med syfte att minska statsskulden, är det minst sagt bedrövligt att ett land lett av en socialdemokratisk regering ännu inte insett att problemet med en statsskuld i en situation med nästintill negativa räntor inte är att den är för stor, utan för liten.

9. November 1989 — einer der wunderbarsten Tage meines Lebens

6 Nov, 2019 at 14:00 | Posted in Politics & Society | Leave a comment

 

Berlin — 30 Jahre Mauerfall

5 Nov, 2019 at 23:34 | Posted in Politics & Society | 1 Comment

 

Mainstream economics — a case of Bourbaki perversion

5 Nov, 2019 at 19:12 | Posted in Economics | Leave a comment

Il y a une certaine tendance française à attribuer à l’utilisation des mathématiques les difficultés des modèles à expliquer les phénomènes économiques … Pour moi, le problème ne réside pas dans l’utilisation des méthodes formelles mais plutôt dans une obsession poussant à améliorer et même à perfectionner des modèles qui semblent être totalement détachés de la réalité. Comme Robert Solow l’a observé:

«Maybe there is in human nature a deep-seated perverse pleasure in adopting and defending a wholly counterintuitive doctrine that leaves the uninitiated peasant wondering what planet he or she is on.
(Solow [2007])»

kirCependant, je vais suggérer que cette tendance n’est que le reflet d’une longue histoire qui nous a amenés dans une impasse. Avec la raréfaction de nos modèles, nous avons adopté l’attitude des mathématiciens bien décrite par Bourbaki:

«Why do applications [of mathematics] ever succeed? Why is a certain amount of logi cal reasoning occasionally helpful in practical life? Why have some of the most intricate theories in mathematics become an indispensable tool to the modem physicist, to the engineer, and to the manufacturer of atom-bombs? Fortunately for us, the mathematician does not feel called upon to answer such questions. (Bourbaki Journal of Symbolic Logic [1949])»

On peut raisonnablement se demander comment nous nous sommes trouvés dans cette situation …

On peut voir, là, la racine de nos problèmes. On cherche à tout prix à imposer un modèle d’équilibre à un processus qui est fondamentalement dynamique et évolutif ; on veut fermer le modèle d’un processus qui est, presque par définition, non fermé. Comme l’expliquent des économétriciens comme Hendry et Mizon [2010], les individus qui conditionnent leurs anticipations sur l’information concernant un processus passé, quand ce processus évolue dans le temps, ne se comportent pas d’une façon rationnelle. Le poids de notre héritage d’un modèle qui correspond à une situation d’équilibre statique ou stationnaire perturbé de temps en temps par des chocs exogènes est lourd.

Alan Kirman

Why validating assumptions is so important in science

5 Nov, 2019 at 14:05 | Posted in Statistics & Econometrics | 3 Comments

valAn ongoing concern is that excessive focus on formal modeling and statistics can lead to neglect of practical issues and to overconfidence in formal results … Analysis interpretation depends on contextual judgments about how reality is to be mapped onto the model, and how the formal analysis results are to be mapped back into reality. But overconfidence in formal outputs is only to be expected when much labor has gone into deductive reasoning. First, there is a need to feel the labor was justified, and one way to do so is to believe the formal deduction produced important conclusions. Second, there seems to be a pervasive human aversion to uncertainty, and one way to reduce feelings of uncertainty is to invest faith in deduction as a sufficient guide to truth. Unfortunately, such faith is as logically unjustified as any religious creed, since a deduction produces certainty about the real world only when its assumptions about the real world are certain …

Unfortunately, assumption uncertainty reduces the status of deductions and statistical computations to exercises in hypothetical reasoning – they provide best-case scenarios of what we could infer from specific data (which are assumed to have only specific, known problems). Even more unfortunate, however, is that this exercise is deceptive to the extent it ignores or misrepresents available information, and makes hidden assumptions that are unsupported by data …

Despite assumption uncertainties, modelers often express only the uncertainties derived within their modeling assumptions, sometimes to disastrous consequences. Econometrics supplies dramatic cautionary examples in which complex modeling has failed miserably in important applications …

Sander Greenland

Yes, indeed, econometrics fails miserably over and over again. One reason why it does, is that the error term in the regression models used are thought of as representing the effect of the variables that were omitted from the models. The error term is somehow thought to be a ‘cover-all’ term representing omitted content in the model and necessary to include to ‘save’ the assumed deterministic relation between the other random variables included in the model. Error terms are usually assumed to be orthogonal (uncorrelated) to the explanatory variables. But since they are unobservable, they are also impossible to empirically test. And without justification of the orthogonality assumption, there is as a rule nothing to ensure identifiability:

Paul-Romer-727x727With enough math, an author can be confident that most readers will never figure out where a FWUTV (facts with unknown truth value) is buried. A discussant or referee cannot say that an identification assumption is not credible if they cannot figure out what it is and are too embarrassed to ask.

Distributional assumptions about error terms are a good place to bury things because hardly anyone pays attention to them. Moreover, if a critic does see that this is the identifying assumption, how can she win an argument about the true expected value the level of aether? If the author can make up an imaginary variable, “because I say so” seems like a pretty convincing answer to any question about its properties.

Paul Romer

A thing of beauty is a joy for ever

4 Nov, 2019 at 18:24 | Posted in Varia | Leave a comment

 

Postkeynesiansk doktorsavhandling

4 Nov, 2019 at 12:28 | Posted in Economics | Leave a comment

I förra veckan var yours truly inbjuden att i Roskilde opponera på  Mogens Ove Madsens Ph.D avhandling Tidsaspekter i Keynesiansk teori. Låt mig här därför ta tillfället i akt och ge några synpunkter på den med framgång försvarade avhandlingen.

298132_mogens-ove-madsen_650x350Ett ofta diskuterat problem (för många uppfattat som en paradox) inom Keynesforskningen handlar om dennes till synes statiska framställningssätt i General Theory. Enligt Madsen är det av avgörande betydelse förstå att det för Keynes när det talas om jämvikt mer handlar om en metod än om ett tillstånd. I sammanhanget kunde det kanske också varit intressant att mer utförligt jämföra Keynes ‘komparativa statik’ med Stockholmsskolans mer dynamiska periodanalytiska ansats, där främst begreppen ex ante och ex post används för att ge en bild av hur icke-jämvikt mellan planerat sparande och investeringar ger upphov till icke-jämviktsskapande dynamiska förlopp i ekonomin.

Madsen tar också upp Keynes tankar kring osäkerhet och ‘organiska system’ med utgångspunkt i Keynes’ Treatise on Probability (1921). Hans metod beskrivs som holistisk. Världen vi lever i är ett (mer eller mindre) öppet och komplext system, och att då försöka analysera den som om den var ett slutet system bestående av additiva, oberoende och (inte minst över tiden) homogena ‘atomer,’ kan bara leda fel (det ‘atomistiska felslutet’). Psykologi, institutioner, normer och förväntningar förändras över tiden, vilket gör det svårt – och ibland omöjligt – att beskriva ekonomiska processer som i grunden ergodiska.

I ett av avhandlingskapitlen – “Keynes’s early cognition of the concept of time” — presenteras några av de bärande idéerna i Keynes tänkande. Framför allt lyfts hans tidiga tankar kring tid och förändring fram. Här slås också ett bärande tema för hela avhandlingen fast – J M E Taggarts förändringsdikotomi “A- och B-serier”, där den förra (dynamiska ‘insidesapproachen’) diskuteras i termer av dåtid, nutid och framtid, och den senare (statiska ‘utsidesapproachen’) i termer av före, simultant och efter. Enligt Madsen är Taggarts inflytande på Keynes större än vad som vanligtvis hävdas inom forskningen, där man ju — på det filosofiska planet — valt att snarare apostrofera Moore’s inflytande (ofta med åberopande av Keynes’ My early beliefs från 1938). Här kan man möjligen fortfarande känna sig osäker över vilken betydelse Taggart de facto hade för utvecklingen av Keynes’ tidsekonomiska tänkande. Att den Hegel-inspirerade filosofen spelat något slags roll och utmanat Keynes’ intellekt är ställt över allt tvivel, men även om man kan finna mer eller mindre tydliga paralleller i resonemang är de textuella hänvisningarna inte helt övertygande. Keynes’ Taggart-paper “Time” är ju också ett ungdomsverk från 1903, och det är diskutabelt hur stora växlar man kan dra på det för förståelsen av hans tänkande utvecklat under mogen ålder. I Keynes senare arbeten föreligger ytterst få explicita referenser till hans gamle filosofilärare. Ur ett längre perspektiv sett är det svårt att bedöma i vilken utsträckning hans tidiga funderingar — som matematikstudent — kring Kant, Hegel och det filosofiska tidsbegreppet genuint influerat hans senare ekonomiska tidskonception. Även om det kan vara intressant att stifta bekantskap med tankar kring hur Keynes som ung funderade kring filosofiska frågor är det inte alldeles uppenbart hur detta i någon större utsträckning utgör en ‘brytpunkt’ eller är relevant för förståelsen av hans senare i huvudsak ekonomiska tänkande.

Madsen diskuterar också i vilken utsträckning den så kallade keynesianska revolutionen också kan betraktas som en revolution i Kuhnsk mening. Poppers falsifikationism hade visat sig leda till (mer eller mindre) olösliga problem och mot den bakgrunden försökte Kuhn ta sig an främst anomaliproblematiken på ett annat sätt. Kuhns utgångspunkt var att det alltid och i alla teorier finns inslag som inte sammanfaller med vad som är för handen i ‘vekligheten’. I sträng mening är därför alla teorier falsifierade. I den ekonomiska vetenskapen har det alltid förelegat flera olika teorier. Men det innebär också att förändringar inom ekonomivetenskapen oftast är mindre revolutionsartade än inom de av Kuhn främst undersökta naturvetenskaperna. Kuhn antyder själv att det inom ekonomi och samhällsvetenskap kanske inte ens föreligger ett normalvetenskapligt paradigm och att teorierna därför inte ‘går under’ i revolutioner. Inom den ekonomiska vetenskapen kan man argumentera för att utvecklingen snarare sker i form av att förhärskande paradigm omformuleras och inkorporerar ny kunskap istället för att helt bytas ut (jämför den aktuella diskussionen inom disciplinen vad gäller den ‘empirisk-experimentella vändan’). Detta hade varit intressant att diskutera inom ramen för föreliggande artikel.

I kapitlet “Hicks’s progress from statics to historical time” — står en av Keynes mest kända uttolkare, John R Hicks, i fokus. Madsen visar här på hur Hicks syn på tiden utvecklas till att på senare år mer, som det förefaller, sammanfalla med Keynes’ egen. Den unge Hicks tidiga LSE-försöken att – främst med IS-LM analysen – presentera Keynes med hjälp av ‘naturvetenskapliga’ metoder tar den äldre Hicks avstånd från utifrån övertväganden om relevans, realism och en medvetenhet om den konkreta historiska tidens betydelse. Under inflytande av Georgescu-Roegens arbeten kring entropilagen (termodynamikens andra huvudlag) och tidens irreversibilitet betonar Hicks alltmer att tiden har en annan dimension än rummet och därför inte — som i traditionella analyser — låter sig reduceras till en spatialhomolog variabel.

Motsättningen mellan stabilitet och förändring är också ett återkommande motiv i Hicks tankar kring tid och ekonomi under fem decennier. Han försöker använda sig av begrepp som temporär och intertemporär jämvikt (inspirerad av bl a Lindahl och Myrdal) men inser successivt att de inte är framkomliga vägar för att förstå verkliga (historiska) dynamiska processer över tiden. Ju äldre han blir, ju mer missnöjd blir han med bristen på realism och genuin historia i den gängse teorin och avlägsnar sig mer och mer från sina tidigare försök att närma Keynes till ‘klassikerna’ och närmar sig istället Keynes (och olika postkeynesianers) ursprungliga tankegångar kring problemkomplexet. Här ger Madsen en gedigen och väl sammanhållen doktrinhistorisk exposé över Hicks utvecklingsgång när det gäller frågor om jämvikt, kausalitet, tid och osäkerhet inom den ekonomiska vetenskapen.

Det är svårt att fullt ut göra rättvisa åt alla de tankedigra synpunkter på temat osäkerhet och tid som Madsen för fram i sin avhandling om tidsaspekter i keynesiansk teori. Avhandlingen vittnar om stor beläsenhet och gedigen doktrinhistorisk orientering kring forskningsfältet.

Några kritiska synpunkter går dock att framföra. Ett av problemen med den här typen av sammanläggningsavhandlingar är att det för läsaren ibland kan uppfattas som något störande att resonemang återkommer gång på gång. Flera av artiklarna behandlar samma eller liknande frågeställningar vilket bidrar till det kanske mer än vanligt repetitiva intrycket. Ibland är det också lite svårt att se en tydlig koppling till ekonomiska spörsmål och man skulle kanske också kunna önska att författaren valt att gå lite mer analytiskt på djupet och dragit ner något på bredden i de (ofta välkända) doktrinhistoriska sammanhangen.

Confusing statistics and research

3 Nov, 2019 at 10:58 | Posted in Statistics & Econometrics | Leave a comment

140113.bigdataCoupled with downright incompetence in statistics, we often find the syndrome that I have come to call statisticism: the notion that computing is synonymous with doing research, the naïve faith that statistics is a complete or sufficient basis for scientific methodology, the superstition that statistical formulas exist for evaluating such things as the relative merits of different substantive theories or the “importance” of  the causes of a “dependent variable”; and the delusion that decomposing the covariations of some arbitrary and haphazardly assembled collection of variables can somehow justify not only a “causal model” but also, praise a mark, a “measurement model.” There would be no point in deploring such caricatures of the scientific enterprise if there were a clearly identifiable sector of social science research wherein such fallacies were clearly recognized and emphatically out of bounds.

Dudley Duncan

Wise words well worth pondering on.

As long as economists and statisticians cannot really identify their statistical theories with real-world phenomena there is no real warrant for taking their statistical inferences seriously.

Just as there is no such thing as a ‘free lunch,’ there is no such thing as a ‘free probability.’ To be able at all to talk about probabilities, you have to specify a model. If there is no chance set-up or model that generates the probabilistic outcomes or events – in statistics one refers to any process where you observe or measure as an experiment (rolling a die) and the results obtained as the outcomes of events (number of points rolled with the die, being e. g. 3 or 5) of the experiment – there strictly seen is no event at all.

Probability is a relational thing. It always must come with a specification of the model from which it is calculated. And then to be of any empirical scientific value it has to be shown to coincide with (or at least converge to or approximate) real data generating processes or structures — something seldom or never done!

And this is the basic problem with economic data. If you have a fair roulette-wheel, you can arguably specify probabilities and probability density distributions. But how do you conceive of the analogous ‘nomological machines’ for prices, gross domestic product, income distribution etc? Only by a leap of faith. And that does not suffice. You have to come up with some really good arguments if you want to persuade people into believing in the existence of socio-economic structures that generate data with characteristics conceivable as stochastic events portrayed by probabilistic density distributions!

« Previous PageNext Page »

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.