Sweden’s multiculturalist experiment

16 Nov, 2019 at 20:41 | Posted in Politics & Society | 5 Comments

 

Kultur, identitet, etnicitet, genus, religiositet får aldrig accepteras som grund för intolerans i politiska och medborgerliga hänseenden. I ett modernt demokratiskt samhälle måste människor kunna räkna med att samhället också skyddar dem mot intoleransens övergrepp. Alla medborgare måste ha friheten och rätten att också ifrågasätta och lämna den egna gruppen. Mot dem som inte accepterar den toleransen måste vi vara intoleranta.

I Sverige har vi länge okritiskt omhuldat en ospecificerad och odefinierad mångkulturalism. Om vi med mångkulturalism menar att det i vårt samhälle finns flera olika kulturer ställer detta inte till med problem. Då är vi alla mångkulturalister.

Men om vi med mångkulturalism menar att det med kulturell tillhörighet och identitet också kommer specifika moraliska, etiska och politiska rättigheter och skyldigheter, talar vi om något helt annat. Då talar vi om normativ mångkulturalism. Och att acceptera normativ mångkulturalism, innebär också att tolerera oacceptabel intolerans, eftersom den normativa mångkulturalismen innebär att specifika kulturella gruppers rättigheter kan komma att ges högre dignitet än samhällsmedborgarens allmänmänskliga rättigheter – och därigenom indirekt bli till försvar för dessa gruppers (eventuella) intolerans. I ett normativt mångkulturalistiskt samhälle kan institutioner och regelverk användas för att inskränka människors frihet utifrån oacceptabla och intoleranta kulturella värderingar.

Den normativa mångkulturalismen innebär precis som främlingsfientlighet och rasism att individer på ett oacceptabelt sätt reduceras till att vara passiva medlemmar av kultur- eller identitetsbärande grupper. Men tolerans innebär inte att vi måste ha en värderelativistisk inställning till identitet och kultur. De som i vårt samhälle i handling visar att de inte respekterar andra människors rättigheter, kan inte räkna med att vi ska vara toleranta mot dem. De som med våld vill tvinga andra människor att underordna sig en speciell grupps religion, ideologi eller ”kultur” är själva ansvariga för den intolerans de måste bemötas med.

Om vi ska värna om det moderna demokratiska samhällets landvinningar måste samhället vara intolerant mot den intoleranta normativa mångkulturalismen. Och då kan inte samhället själv omhulda en normativ mångkulturalism. I ett modernt demokratiskt samhälle måste rule of law gälla – och gälla alla!

Mot dem som i vårt samhälle vill tvinga andra att leva efter deras egna religiösa, kulturella eller ideologiska trosföreställningar och tabun, ska samhället vara intolerant. Mot dem som vill tvinga samhället att anpassa lagar och regler till den egna religionens, kulturens eller gruppens tolkningar, ska samhället vara intolerant. Mot dem som i handling är intoleranta ska vi inte vara toleranta.

5 Comments

  1. Men ska då kulturer i samhället som medför oförmåga att förörja sig själv tolereras dvs ska tolerans medföra förpliktelser?

    • Hur ska man kunna kräva att ytterligare innevånare ens får möjlighet att försörja sig på arbetsmarknaden i en stat som tillämpar jämviktsarbetslöshet? Det torde i så fall kräva att de nytillkomna skapar en avsevärd minskning av de totala lönekraven? Antingen genom att de tvingas bidra till ökad arbetslöshet eller genom att de hindras från att kräva avtalsenliga löner och övriga villkor. Till exempel genom workfare.

      • Jag menar att Las Sylls kriterium inte på något sätt räcker dvs även om tolerans begreppet håller sett som förhållningssätt så har ju Sverige och andra välfärdsstater försörjningsstöd och fria offentliga tjänster och det innebär ju att man inte endast kan välja att låta folk leva som de vill eller ta död på sig och sina barn som de vill. Ett land som Sverige måste ju ha en fungerande produktion här och nu och över tid och det är beroende av kulturen i samhället eftersom kulturen avse ungefär “hur vi gör”. Det är alltså en väsentlig faktor för tillväxt och upprätthållande av samhället och produktionsapparaten.

        Sylls princip som kommer ur Poppers motsvarande princip räcker inte för att bedöma om mångkultur är ett problem eller inte. I stort sett fordras i alla utvecklade stater en form av gemensam kultur för att det ska fundera. Universitetsutbildade får ofta en slags gemensam kultur över landgränserna som tillsammans med specifik arbetskultur, ofta bunden till företagskultur, och bunden till ämnesområde och specialitet och internationella trender, men dessa slår knappast igenom bland invandrare som knappt har grundskola, annan religiositet (religion som är samhällsideologi om vi ser på Islam).

        Min poäng var enbart att påvisa att Sylls principer inte räcker.

  2. Normativ mångkulturalism fungerar utmärkt som en metod att söndra och härska. Det mest påtagliga exemplet är USA, där också den normativa religionsfriheten och de religiösa samfundens skattebefrielse har använts tillsammans med kvarlevorna av Jim Crow. Detta har bidragit till att det aldrig kunnat bildas något inflytelserikt arbetarklassens politiska parti i landet.

  3. It’s not just in Sweden that this is happening: it’s happening in other Western countries as well. And what’s VERY VERY bizarre is the almost complete failure of the the elite to explain EXACTLY WHY it’s such a good idea to turn the typical Western country into something resembling the Islamic part of Nigeria.

    I’ve never seen any journalist refer to the latter bizarre silence. But then journalists don’t have much of a clue what’s going on in the World, so no big surprises there.


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blog at WordPress.com.
Entries and Comments feeds.