JB Educations och friskolesveket

2 Jun, 2013 at 00:17 | Posted in Education & School | 5 Comments

I Sverige år 2013 låter vi friskolekoncerner med undermålig verksamhet få plocka ut skyhöga vinster – vinster som den svenska staten gladeligen låter dessa koncerner ta av vår skattefinansierade skolpeng. JB Educations är bara en i raden av smarta välfärdsplundrare. Dessa friskolekoncerner har överlag en högre lönsamhet än närings­livet i sin helhet, men när man väl plundrat färdigt lämnar man över problemen och eleverna till den förkättrade offentliga sektorn.

Tyvärr är denna skandalösa misshushållning med våra skattemedel ingalunda något nytt och det har under senare år föga förvånande också kommit en jämn ström av krav på ökad kontroll, tuffare granskning och inspektioner.

lipsillMen vänta lite nu! Var det inte så att när man på 1990-talet påbörjade systemskiftet inom skola och välfärd ofta anförde som argument för privatisering-arna att man just skulle slippa den byråkratiska logikens kostnader i form av regelverk, kontroller och uppföljningar? Konkurrensen – denna marknadsfundamentalismens panacé – skulle ju göra driften effektivare och höja verksamheternas kvalitet. Marknadslogiken skulle tvinga bort de “byråkratiska” och tungrodda offentliga verksamheterna och kvar skulle bara finnas de bra företagen som “valfriheten” möjliggjort.

Och nu när den panglossianska privatiseringsvåtdrömmen visar sig vara en mardröm så ska just det som man ville bli av med – regelverk och “byråkratisk” tillsyn och kontroll – vara lösningen?

Man tar sig för pannan!

För ska man genomföra de åtgärdspaket som förs fram undrar man ju hur det går med den där effektivitetsvinsten. Kontroller, uppdragsspecifikationer, inspektioner m m kostar ju pengar och hur mycket överskott blir det då av privatiseringarna när dessa kostnader också ska räknas hem i kostnads-intäktsanalysen? Och hur mycket värd är den där “valfriheten” när vi ser hur den gång på gång bara resulterar i verksamhet där vinst genereras genom kostnadsnedskärningar och sänkt kvalitet?

Det finns en uppenbar fara i att basera ersättningssystem på enkla objektiva mått när det vi vill ersätta i själva verket har flera och komplexa dimensioner, exempelvis ersättning efter antal utskrivna patienter, lärarlöner kopplade till betyg eller dylikt. Ofta har utbildnings- och vårdverksamheter denna karaktär av “fleruppgiftsverkamhet” och då fungerar ofta inte incitamentkontrakt eller provisioner. I sådana fall kan “byråkratier” vara mer ändamålsenliga än marknader.

Effektiv resursanvändning kan aldrig vara ett mål i sig. Däremot kan det vara ett nödvändigt medel för att nå uppsatta mål. Vår gemensamma välfärd är därför i grunden inte bara en fråga om ekonomisk effektivitet, utan också om våra föreställningar om ett värdigt liv, rättvisa och lika behandling.

Så grundfrågan är inte om skattefinansierade friskolor och vårdföretag  ska få göra vinstuttag eller om det krävs hårdare tag i form av kontroll och inspektion. Grundfrågan är om det är marknadens och privatiseringarnas logik som ska få styra våra välfärdsinrättningar – ska skattefinansierad skola och välfärd styras av demokrati och politik eller av marknaden.

Vi tror oss idag veta att kommersiellt drivna friskolor driver på olika former av etnisk och social segregation, påfallande ofta har låg lärartäthet och dåliga skolresultat, och i grund och botten sviker resurssvaga elever. Att dessa verksamheter ska premieras med att få plocka ut vinster på våra skattepengar är djupt stötande.

I ett samhälle präglat av jämlikhet, solidaritet och demokrati borde det vara självklart att skattefinansierade skolor inte ska få drivas med vinstintressen.

De nyligen presenterade förslagen från Friskolekommittén räcker därför inte. Som Jonas Vlachos så riktigt skriver :

I stort sett innebär alltså Friskolekommitténs förslag att saker och ting får fortgå som tidigare. Tyvärr, kan jag tycka, valde kommittén att bortse från möjligheten att reglera bort de incitament till tveksamt beteende som obegränsat vinstuttag för med sig. Istället lär den detaljreglering av skolans verksamhet som jag diskuterat här fortsätta.

5 Comments

  1. Precis som Vlachos vägrar du skriva något om föräldraansvar. Det är inte svårt eller tidskrävande, även för invandrare, att välja bort de sämsta skolorna – och undviker man dessa är mycket vunnet – för sina barn. Det handlar om att lägga några timmar var tredje år på sina barns framtid. Klarar man inte det är man inte bara en olämplig förälder, man är direkt skadlig för sina barn.

    • Man kan ta hur mycket föräldraansvar som helst utan att det hjälper. Skolor bereder nämligen inte plats åt alla. Spelar alltså ingen roll att man “väljer” bort en skola till förmån för en annan, om man inte får plats på den man valt. Det går heller inte att leva i parallella världar och utvärdera om en skola är dålig för ens barn förrän efter faktum inträtt.

      Klarar man inte av att förstå det som förälder är man inte bara en olämplig förälder, man är direkt skadlig för sina barn.

      • Vad är din poäng? Påstår du att det inte finns ett större utbud av platser än det finns elever? Säg det till JB Education då, de verkar inte ha fattat.

        Vi andra ser ett relativt stort överskott av platser och alltså goda möjligheter att välja bort.

        • Typexempel på vad “valfrihet” går ut på. Det frigör tjänstemän och politiker från ansvaret för verksamheten och förskjuter ansvaret helt på individen. Man förstår varför tjänstemän och politiker älskar valfrihet, varför individen vill ha det är svårare att begripa.

          När det gäller viktiga produkter så som chips och folköl så får inte producenten och handlaren träffa långtgående avtal, när det gäller skolan så är det tydligen helt i sin ordning att bete sig på det viset.

  2. Tack frö ett bra inlägg


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blog at WordPress.com.
Entries and Comments feeds.