Lönesänkarna

13 Mar, 2013 at 16:11 | Posted in Economics, Politics & Society | Comments Off on Lönesänkarna

Efter den uppmärksammade SVT dokumentären Lönesänkarna (se här) skrev en av Svenska Dagbladets ledarskribenter, Ivar Arpi, att på “1970-talet var kapitalandelen, jämfört med löneandelen, nästan noll” och att sedan 1970-talet har “det stora flertalet fått det bättre – även de med lägst inkomster.”

Och detta grodors plums och ankors plask ska man behöva läsa år 2013.

Och som om det inte var nog med detta skriver Per Krusell – ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och sedan 2004 ordinarie ledamot av Kommittén för Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne – att han sett programmet och att fasan han kände handlade om “känslan av att som ekonom ‘ha missat något, i vår analys av samhällsekonomin.”  Efter att ha funderat en stund mådde dock professorn betydligt bättre eftersom han då  insett att “det ligger väldigt lite i den huvudsakliga tesen i programmet, dvs att en ‘överenskommelse’ om att sänka löneandelen skett, kanske med syfte att öka sysselsättningen, men att en sysselsättningsökning sedan uteblev.”

Snacka går ju alltid, men det är ändå bättre om man vet vad man pratar om och kan belägga sina uttalanden. Så här ser det nämligen ut:

Källa: SWIID 3.0

(Ju lägre Ginikoefficient, desto jämlikare inkomstfördelning. Sedan 1981 har ojämlikheten i inkomstfördelningen i Sverige trendmässigt ökat brant.)

Källa: IFN, Roine och Waldenström 2008
Grafik: Idégrafik

I den ekonomisk-politiska debatten hör man ofta marknadsfundamentalismens förespråkare likt Svenska Dagbladets ledarskribenter säga att ojämlikhet inte är något problem. Anledningen sägs i huvudsak vara två.

Pro primo – hästskitsteoremet – enligt vilket sänkta skatter och ökad välfärd för de rika ändå så småningom sipprar ner till de fattiga. Göd hästen och fåglarna kan äta sig mätta på spillningen.

Pro secondo – att så länge alla har samma chans att bli rika är ojämlikheten oproblematisk.

Hästskitsteoremet (“trickle-down effect”) visade omfattande forskning redan under Thatcher-Reagan-eran hörde mytvärlden till.

Och för några år sedan visade Alan Krueger – ekonomiprofessor vid Princeton-universitetet – med sin Gatsbykurva att även det andra försöket till försvar av ojämlikhet hör hemma i sagornas värld:

[På den vertikala axeln visas hur mycket en enprocentig ökning i din fars inkomster påverkar dina förväntade inkomster (ju högre tal, desto lägre förväntad social rörlighet), och på den horisontella axeln visas Ginikoefficienten, som mäter ojämlikhet (ju högre tal, desto högre ojämlikhet)]

Tydligare än så här går det knappt att se att jämlika länder också är de med störst social rörlighet – och att det därför börjar bli dags att ta itu med de ökade inkomst- och förmögenhetsklyftorna. Så även i Sverige, där nyreviderade data från SCB visar hur utvecklingen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet (exklusive kapitalvinst efter deciler, samtliga personer 1995-2010, medelvärden i tusen kr per k.e. i 2010 års priser) de senaste åren har sett ut:

Källa: SCB och egna beräkningar

Och än värre är det om man tittar på förmögenhetsutvecklingen.

Ojämlikheten ökar i Sverige. Att det är så beror i hög grad på politiska beslut – som att exempelvis skära i a-kassa och sjukfärsäkring. Men det är också ett uttryck för ett ideologiskifte som under trettio års tid förvandlat Sverige från ett föregångsland vad gäller jämlikhet till att bli ett av de länder där inkomst- och förmögenhetsklyftorna ökar mest i världen.

För dem som i likhet med Ivar Arpi och en del mer eller mindre prominenta nationalekonomer inte tror att det är så illa i Sverige när det gäller inkomst- och förmögenhetsfördelning, föreslår jag att kika lite närmre på diagrammet nedan över hur genomsnittsinkomsterna (uttryckt i 2009 års prisnivå) för de övre 0.1% och de lägsta 90% utvecklats sedan 1980 i Sverige:

.

Källa: The World Top Incomes Database

Det är hög tid att sätta stopp för det nya klassamhället. Det är hög tid att se till att klyftorna slutar växa i det svenska samhället. Det är hög tid att det nyliberala systemskiftet i Sverige upphör!