Under skjortan dunkar klasshatet

8 Jun, 2012 at 13:35 | Posted in Politics & Society | 4 Comments

I mitten av 80-talet var jag kompis med en boxare. Vi kan kalla honom Göran. När Göran som sjuttonåring vann SM-guld i flugvikt blev han uppsökt av Lilla Sportspegeln för en bandad intervju. Reportern frågade:

– Kraften i dina slag, Göran, var kommer den ifrån?

– Det är mitt klasshat.

– Vi tar om det där. Göran, du är pigg i ringen! Varifrån får du energin?

– Från klassamhället.

– Okej Göran, du vet, det här är ju ett teveprogram som väldigt många kommer att titta på, särskilt barn. Bara så du tänker på det. Vi börjar om: Hur förbereder du dig inför en match?

– Jag tittar i morsans lönekuvert och sen vill jag slåss.

Reportern ger upp och stänger av mikrofonen. Det blev ingen intervju. Vissa saker får man bara inte säga.

De längst ner i pyramiden ges aldrig möjlighet att uttrycka sina livserfarenheter och känslor. Och vi som en gång varit där får inte verbalisera vårt alltjämt pulserande hat mot klasskrankorna, för då påminner vi om att klassamhället är en struktur och inte en fråga om den enskilda individens fria val. För hur skulle samhället se ut om alla samfällt och samtidigt, inte bara en och en och då och då, gjorde en klassresa? Om pyramiden plattades ut? Alltså, verkligen blev platt?

I dag är Göran en respekterad gymnasielärare, men under hans skjorta dunkar alltjämt klasshatet.

Åsa Linderborg, Aftonbladet, 27/5 2012

4 Comments

  1. Fruktansvärt förlegat att den som vinner skall erhålla guldmedalj. Givetvis borde första pris vara en papperslapp med vattenstämpel och ett porträtt av Lars P Syll. För gull är ju mull. Däremot borde man kunna tilldela den som presterar sämst lite barbariska reliker.

    Comment by Flavian— 5 Feb, 2013 #

  2. Tja, vi har ett skattesystem som till stor del har som huvudsyfte att utjämna klasskillnader. När man tillhör den översta 1% men ändå gör sitt yttersta för att undvika de skattesatser som är till för att utjämna alltför stora inkomstskillnader, då är det kanske på sin plats att tona ned sitt “hat” mot “de rika”. Eller är hatet endast riktat mot dem som föddes av välbärgade föräldrar? Åsas skatteflykt är därmed kanske ursäktad?

    Sen så kan jag tillägga att jag själv “hatar” väldigt få människor som jag inte känner. Ingen alls, faktiskt. Och jag ställer mig väldigt frågande till alla former av urskiljningslöst förakt. Inget gott kan komma ur det.

    Comment by pontus— 9 Jun, 2012 #

  3. Från Axess:

    “Åsa Linderborg har ett aktiebolag. Ur sitt bolag har hon från början av 2008 till mitten av 2010 tagit ut årslöner på 280-350 000 kronor. Under denna period har intäkterna i aktiebolaget varit drygt 5 miljoner kronor. Under perioden ifråga har hon istället lagt undan ungefär en miljon i periodiseringsfonder (vilket man gör för att undvika skatt under något eller några år så att man, under något år då man har lägre inkomster, kan ta tillbaka pengarna), investerat två miljoner i räntebärande papper samt tagit ut utdelning på aktier för 260 000 kronor. (Aktieutdelningarna istället för lön innebär att Åsa bara har behövt betala ca 30% skatt istället för 55% i marginalskatt + ca 33 % i egenavgifter. Hade hon tagit ut dessa 260 000 i lön, hade hon endast fått ut 90 000, medan hon nu istället antagligen har kunnat kassera in drygt 180 000. Har hon låtit tillämpa de s k 3:12 regler, kan hennes skattevinst ha blivit ännu större. Hur som helst är det uppenbart att det inte är någon ”skatteamatör” som vi här ser i aktion.*)

    Ingenting av detta är olagligt, utan det gängse sättet att handskas med pengar i aktiebolag. Men så mycket kan man konstatera som att Åsa Linderborg på detta sätt har skapat ett arrangemang som har gjort det möjligt att nästan helt slippa betala marginalskatt på de stora inkomster som hon har haft från sina bästsäljare under den aktuella perioden.”

    Detta alltså utöver hennes lön från aftonbladet som utan tvekan överstiger en miljon om året. Vem hatar Linderborg? Sig själv?

    Comment by pontus— 8 Jun, 2012 #

    • Ojdå, den lille borgaren från Cambridge har blivit lite stött i kanten av begreppet klasshat. Genast springer han till sina kompisar i Axess för att få lite “vetenskaplig” moteld genom att rikta sig mot Åsa Linderborgs person.
      I Cambridge gäller tydligen regeln att man inte kan ha en annan klasståndpunkt än den egna klassens. Tydligen glömmer man också i Cambridge omedelbart barndomens oförrätter när man fått höga inkomster? Klassmärket tvättas bort med pengar?
      Nåväl, jag tror jag förstår. Eftersom Pålsson Syll är professor på Malmö Högskola torde han ha goda inkomster och eftersom du är verksam i Cambridge har du gissningsvis det också. Därav följer omedelbart att ni inte har rätt att känna klasshat. Såvida det inte är riktat neråt. I Pålsson Sylls fall torde det vara uteslutet…

      Comment by Bengt Nilsson— 9 Jun, 2012 #


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blog at WordPress.com.
Entries and Comments feeds.