Uppsala Nya Tidning ute och reser om krishanteringen

29 Aug, 2011 at 12:04 | Posted in Economics | 3 Comments

I dag har Uppsala Nya Tidning (UNT) en ledare där man kritiserar yours truly, Paul Krugman och Nouriel Roubini för att vara alldeles för pessimistiska om utsikterna att skuldkrisen kan övervinnas med sparpaket och budgetsanering.

Paul Krugmans och min kritik (se mina tidigare inlägg här på bloggen och på newsmill) om att det är hopplöst att försöka banta sig ur krisen och samtidigt försöka få fart på ekonomin har man inte mycket till övers för. Varför? Jo, vi kan ju alltid öka exporten till Asien och Latinamerika!  Och när alla Europas krisande länder ska slå sig in på de marknaderna, hur går det då?  Tänkte inte på det …

Antagligen får man väl se det uppmålade framtidsscenariot som en del av UNT:s  “framtidssagor” som utlovas driva på återhämtningen “de närmaste åren”.

UNT skriver vidare:

Pålsson Syll har rätt så till vida att Spaniens ekonomi inte kommer att växa drastiskt tack vare ökad handel med Uzbekistan. Men återhämtningen kommer, det är bara det att den tar längre tid.

Ja, den här typen av panglossiansk framtidsprognoser har ju inte precis varit någon bristvara på senare tid. Kruxet med dem är bara att de inte bygger på någon som helst evidens. De är inget annat än uttryck för hopp för vilket det inte finns någon annan grund än tro.

UNT lovar precis som regeringen guld och gröna skogar – bara vi sitter stilla i båten och stormen bedarrat någon gång i framtiden. Eftersom yours truly – till skillnad från UNT – kan sin Keynes, ges denne sista ordet:

But this long run is a misleading guide to current affairs. In the long run we are all dead. Economists set themselves too easy, too useless a task if in tempestuous seasons they can only tell us that when the storm is long past the ocean is flat again.

3 Comments

  1. Kul att du tar upp Ricardiansk ekvivalens eftersom jag skrivit om det i min senaste bok, “Ekonomisk doktrinhistoria”. Det är ett populärt modellantagande i neoklassisk nationalekonomi. Ur realismsynpunkt är det rent trams. Extra komiskt är det också att den som fått ge namn åt ekvivalensen själv inte trodde på den! Jag citerar ur min bok:
    “En traditionell ”keynesiansk” uppfattning har varit att staten genom att underbalansera budgeten kan få fart på ekonomin genom att på så vis öka exempelvis konsumtionen. Nyklassiska ekonomer ifrågasätter idag detta och åberopar som stöd något man kallar ricardiansk ekvivalens. Enligt denna teori har konsumenter rationella förväntningar och inser att budgetunderskott idag leder till högre skatter i framtiden och därför väljer att inte öka sin konsumtion.
    Det något ironiska med denna teori är att mannen som fått ge namn åt den själv tog avstånd från den! I ”Essay on the Funding System” (1820) skriver han apropå på olika alternativ att finansiera krig att ”vi är benägna att tycka att kriget är en belastning bara i proportion till vad vi för ögonblicket måste betala i form av skatt för det, utan att reflektera över hur länge vi troligen måste betala sådana skatter.” Ricardo trodde uppenbarligen inte att människor var så rationella och framåtblickande som ricardiansk ekvivalens förutsätter.”
    (Modern Monetary Theory får jag återkomma till när tiden tillåter)

    Comment by Lars P Syll— 29 Aug, 2011 #

    • Det är väl som med Says lag då, som mannen själv inte hade något att göra med. Jag tycker en del nationalekonomer handskas ganska vårdslöst med historia och de personer de åberopar. Tack, då väntar jag med spänning på ett MMT-utlåtande! Och så får jag sätta upp din doktrinhistoria på läselistan. Läste din ‘De ekonomiska teoriernas historia’ för några år sedan och tyckte den var bra.

      Comment by Björn Nilsson— 29 Aug, 2011 #

  2. Är det inte en konstig teori som kallas “Ricardiansk ekvivalens” som åberopas när det påstås att åtstramningar (i stället för expansion) är det bästa sättet att angripa en lågkonjunktur? Om jag fattar det rätt skulle teorin innebära att folk (vad det nu är) skulle vara så rädda för framtida skattehöjningar att krisbekämpning idag med lånade pengar inte skulle fungera eftersom alla ändå är skiträdda och sitter och sparar för brinnande livet för att kunna betala de framtida skattehöjningarna många år efter krisen.

    Har du några synpunkter på Modern Monetary Theory som hjälp i krisbekämpning? Jag undrar om den inte skulle fungera bra i vissa lägen åtminstone, där det finns stillastående resurser som snabbt kunde fås i rörelse genom att staten trollar fram pengar “ur intet”.

    Comment by Björn Nilsson— 29 Aug, 2011 #


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blog at WordPress.com.
Entries and Comments feeds.