Avskaffa överskottsmålet!

22 Aug, 2020 at 11:28 | Posted in Economics | 2 Comments

dec3bb27f72875e4fb4d4b62daebb2fd161b36392c1a0626f00cfd2ece207d84Socialdemokraterna bör utfärda ett absolut välfärdslöfte. Inte någonstans i en enda kommun eller region, i en enda skola, på ett enda äldreboende eller sjukhus får coronakrisen leda till nedskärningar.

Välfärdslöftet ska vara glasklart: Ingen enda anställd i välfärden ska förlora arbetet av resursbrist, istället ska välfärden stärkas. Socialdemokratin blir välfärdsgaranten på riktigt.

Men då måste man ge dödshjälp åt överskottsmålet.

Daniel Suhonen / Aftonbladet

Vad många politiker och mediala ‘experter’ inte verkar (vilja) förstå är att det finns en avgörande skillnad mellan privata och offentliga skulder. Om en individ försöker spara och dra ner på sina skulder, så kan det mycket väl vara rationellt. Men om alla försöker göra det, blir följden att den aggregerade efterfrågan sjunker och arbetslösheten riskerar ökar.

En enskild individ måste alltid betala sina skulder. Men en stat kan alltid betala tillbaka sina gamla skulder med nya skulder. Staten är inte en individ. Statliga skulder är inte som privata skulder. En stats skulder är väsentligen en skuld till den själv, till dess medborgare.

En statsskuld är varken bra eller dålig. Den ska vara ett medel att uppnå två övergripande makroekonomiska mål — full sysselsättning och prisstabilitet. Vad som är ‘heligt’ är inte att ha en balanserad budget eller att hålla nere statsskulden. Om idén om ‘sunda’ statsfinanser leder till ökad arbetslöshet och instabila priser borde det vara självklart att den överges. ‘Sunda’ statsfinanser är osunt.

Ett lands statsskuld är sällan en orsak till ekonomisk kris, utan snarare ett symtom på en kris som sannolikt blir värre om inte underskotten i de offentliga finan­serna får öka.

Den ­svenska utlandsskulden är historiskt låg. Med tanke på de stora utmaningar som Sverige står inför i coronavirusets kölvatten är fortsatt tal om “ansvar” för statsbudgeten minst sagt oansvarigt. I stället för att ”värna om statsfinanserna” bör en ansvarsfull rege­ringen se till att värna om samhällets framtid. När numera t.o.m. IMF insett att det är kontraproduktivt att föra en ekonomisk politik med syfte att minska statsskulden, är det minst sagt bedrövligt när en regering inte insett att problemet med en statsskuld i en situation med nästintill negativa räntor inte är att den är för stor, utan för liten.

One of the most effective ways of clearing up this most serious of all semantic confusions is to point out that private debt differs from national debt in being external … A variant of the false analogy is the declaration that national debt puts an unfair burden on our children, who are thereby made to pay for our extravagances. Very few economists need to be reminded that if our children or grandchildren repay some of the national debt these payments will be made to our children or grandchildren and to nobody else. Taking them all together​ they will no more be impoverished by making the repayments than they will be enriched by receiving them.

Abba Lerner The Burden of the National Debt (1948)

2 Comments

  1. Såvitt jag minns var villkoret för att ökning av statsskulden skulle ha någon positiv inverkan på ekonomin, att denna skuldsättning användes till att avlöna arbetslösa?
    Men samtidigt har det visat sig att sådan politik medför att a) staten med tiden blir innehavare till en större del av kapitalet (https://ekonomistas.files.wordpress.com/2015/10/image1.png b) produktiviteten för alla verksamheter ökas genom att det enda sättet för privatkapitalister att då bibehålla värdet av sitt kapital är att bedriva tillväxt (http://www.fredtorssander.se/fredpress/wp-content/uploads/2018/09/SvDi1.jpg) c) genom detta påskyndas också profitkvotens fallande tendens. Resultatet torde alltså bli som i Gävletalet, bourgeoisiens “avveckling medelst administration, i stället för konkurs, anhängiggjord vid revolutionens domstol.”. Vilket inte har varit socialdemokratisk målsättning sedan möjligen någon gång före andra världskriget. Efterkrigsprogrammet antogs ju aldrig…

  2. Såvitt jag minns roade sig redan Thomas Macaulay åt dom som oroade sig vid varje tillfälle den brittiska statsskulden ökade, från 1600-talet och framåt. Han kunde inte heller förstå varför det skulle vara nån katastrof att landet var skyldigt sig själv en massa pengar. Och det var snart 200 år sen.

    Så jag tror inte att det politiska etablissemanget gör som dom gör pga okunnighet. Sannolikt vill dom ha en viss depression, för att hålla arbetslösheten uppe och därmed göra befolkningen räddare och fogligare. Dom har ett kollektivt minne av hur uppkäftiga vi var på 60-70-talen då arbetslösheten var låg och ingen riskerade sitt liv med att vara oppositionell. Det vill dom inte ha igen.


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.