Causal inference (student stuff)

21 Apr, 2020 at 18:52 | Posted in Statistics & Econometrics | Comments Off on Causal inference (student stuff)


Sweden’s coronavirus strategy is starting to yield results

21 Apr, 2020 at 16:24 | Posted in Politics & Society | 12 Comments

Sweden’s unusual approach to fighting the coronavirus pandemic is starting to yield results, according to the country’s top epidemiologist.

Dr Anders Tegnell, the architect behind Sweden’s relatively relaxed response to Covid-19, told local media the latest figures on infection rates and fatalities indicate the situation is starting to stabilise.

cov“We’re on a sort of plateau,” Dr Tegnell told Swedish news agency TT.

Sweden has left its schools, gyms, cafes, bars and restaurants open throughout the spread of the pandemic. Instead, the government has urged citizens to act responsibly and follow social distancing guidelines.

The spread of Covid-19 across the globe is triggering different responses across national and even state borders, as authorities struggle to contain an outbreak about which much remains unknown.

It’s unclear which strategy will ultimately prove most effective, and even experts in Sweden warn it’s too early to draw conclusions. But given the huge economic damage caused by strict lockdowns, the Swedish approach has drawn considerable interest around the world.


MMT and corona policy measures

20 Apr, 2020 at 23:09 | Posted in Economics | 1 Comment

heliMany commentators seem to view MMT as merely a blueprint for turning on the printing press …

These commentators have it all wrong. MMT does not support quantitative easing (QE), nor does it prescribe “helicopter drops,” for the simple reason that there is no such thing as a “helicopter-money” alternative to financing a fiscal-stimulus package. Instead, what MMT does is describe how a government that issues its own currency actually spends, taxes, and sells bonds as a matter of course. In doing so, the theory demonstrates that a government like that of the US does not, in fact, face financial constraints.

If there is any MMT feature to the US rescue package, it is the fact that it is not “paid for.” Proponents of MMT have always insisted that we must stop attaching such strings – increased taxes or spending cuts elsewhere (the “PAYGO offset”) – to spending bills. Abolishing such conditions may or may not increase the budget deficit. But, regardless of the budgetary outcome, the spending will always take the form of payments made by the Fed on behalf of the Treasury. No printing press or tax receipts are required …

MMT’s proponents have always maintained that government spending is limited only by available economic capacity. The US rarely reaches such real spending constraints in normal times, and in the case of the current crisis, the constraint we face comes in the form of a massive supply shock. But that is due largely to inadequate disaster preparedness. If there are no hospital beds to treat sick patients, more spending will not help. Insofar as the US is constrained in responding to this crisis, an inability to finance government spending will never be the reason. Once we overcome the immediate threat to our health posed by the pandemic, we need to keep government spending up in order to prepare for the next crisis, resisting all calls to tighten budgets on the ill-founded notion that fiscal austerity is needed to pay down the debt.

Yeva Nersisyan & L. Randall Wray

Bab’ Azîz

20 Apr, 2020 at 18:03 | Posted in Varia | Comments Off on Bab’ Azîz


Read my lips — using an RCT guarantees nothing!

20 Apr, 2020 at 17:33 | Posted in Statistics & Econometrics | 1 Comment

_20190129204544_rofessor martin ravallionThe claimed hierarchy of methods, with randomized assignment being deemed inherently superior to observational studies, does not survive close scrutiny. Despite frequent claims to the contrary, an RCT does not equate counterfactual outcomes between treated and control units. The fact that systematic bias in estimating the mean impact vanishes in expectation (under ideal conditions) does not imply that the (unknown) experimental error in a one-off RCT is less than the (unknown) error in some alternative observational study. We obviously cannot know that. A biased observational study with a reasonably large sample size may well be closer to the truth in specific trials than an underpowered RCT …

The questionable claims made about the superiority of RCTs as the “gold standard” have had a distorting influence on the use of impact evaluations to inform development policymaking, given that randomization is only feasible for a non-random subset of policies. When a program is community- or economy-wide or there are pervasive spillover effects from those treated to those not, an RCT will be of little help, and may well be deceptive. The tool is only well suited to a rather narrow range of development policies, and even then it will not address many of the questions that policymakers ask. Advocating RCTs as the best, or even only, scientific method for impact evaluation risks distorting our knowledge base for fighting poverty.

Martin Ravallion

Even if you manage to do the assignment to treatment and control groups ideally random, the sample selection certainly is — except in extremely rare cases — not random. Even if we make a proper randomized assignment, if we apply the results to a biased sample, there is always the risk that the experimental findings will not apply. What works ‘there,’ does not work ‘here.’ Randomization hence does not ‘guarantee ‘ or ‘ensure’ making the right causal claim. Although randomization may help us rule out certain possible causal claims, randomization per se does not guarantee anything!

There is almost always a trade-off between bias and precision. In real-world settings, a little bias often does not overtrump greater precision. And — most importantly — in case we have a population with sizeable heterogeneity, the average treatment effect of the sample may differ substantially from the average treatment effect in the population. If so, the value of any extrapolating inferences made from trial samples to other populations is highly questionable.

And — as underscored by Ravallion — since most real-world experiments and trials build on performing a single randomization, what would happen if you kept on randomizing forever, does not help you to ‘ensure’ or ‘guarantee’ that you do not make false causal conclusions in the one particular randomized experiment you actually do perform. It is indeed difficult to see why thinking about what you know you will never do, would make you happy about what you actually do.

Pandemic depression antidote (VI)

19 Apr, 2020 at 18:43 | Posted in Varia | Comments Off on Pandemic depression antidote (VI)

Spending most of my time nowadays — in the shadow of the pandemic — at my summer residence on my island in the Karlskrona archipelago, yours truly has plenty of time watching his favourite movies. And Mia Wasikowska is absolutely ripping in this rendering of Charlotte Brontë’s classic Jane Eyre.

Selvmord på dansegulvet

19 Apr, 2020 at 18:21 | Posted in Varia | Comments Off on Selvmord på dansegulvet


‘Sunda’ statsfinanser — en synnerligen osund fixering

19 Apr, 2020 at 09:34 | Posted in Economics, Politics & Society | 2 Comments

Om ekonomin riskerar att överhettas finns det skäl att hålla igen. Men den risken är i nuläget milt sagt inte så stor. Världsekonomin är i fritt fall. Det finns all anledning att oroa sig för prishöjningar och varubrist när globala leverantörskedjor bryts upp och mängder med företag går omkull. Men denna form av inflation kan inte bekämpas genom att staten spenderar mindre, utan kräver tvärtom att den går in med full kraft för att hålla näringslivet vid liv.

görAtt spara pengar ”i ladorna” gör oss inte bättre rustade för en kris utan snarare sämre. Statens överskott är den privata sektorns (eller utlandets) underskott. En stram finanspolitik gör det därmed svårare för hushåll och företag att spara ihop en finansiell buffert. Framförallt hade större statliga utgifter och investeringar kunnat förse oss med de fysiska tillgångarna vi behöver för att möta krisen. Vi hade kunnat ha fler vårdplatser, fler respiratorer, större lager med mediciner och skyddsutrustning. Bättre villkor för vårdpersonal hade kunnat få fler att stanna i yrket …

Om det stämmer att våra låga statsskuld var anledningen till att vi kunde klara krisen måste det i så fall betyda att det efteråt är dags att strama åt igen, för att vara redo för nästa kris. Den idén måste överges om vi ska kunna bygga upp en hållbar ekonomi efter pandemin.

Max Jerneck/SvD

Vad många politiker och mediala så kallade experter inte verkar (vilja) förstå är att det finns en avgörande skillnad mellan privata och offentliga skulder. Om en individ försöker spara och dra ner på sina skulder, så kan det mycket väl vara rationellt. Men om alla försöker göra det, blir följden att den aggregerade efterfrågan sjunker och arbetslösheten riskerar ökar.

En enskild individ måste alltid betala sina skulder. Men en stat kan alltid betala tillbaka sina gamla skulder med nya skulder. Staten är inte en individ. Statliga skulder är inte som privata skulder. En stats skulder är väsentligen en skuld till den själv, till dess medborgare.

En statsskuld är varken bra eller dålig. Den ska vara ett medel att uppnå två övergripande makroekonomiska mål — full sysselsättning och prisstabilitet. Vad som är ‘heligt’ är inte att ha en balanserad budget eller att hålla nere statsskulden. Om idén om ‘sunda’ statsfinanser leder till ökad arbetslöshet och instabila priser borde det vara självklart att den överges. ‘Sunda’ statsfinanser är osunt.

One of the most effective ways of clearing up this most serious of all semantic confusions is to point out that private debt differs from national debt in being external … A variant of the false analogy is the declaration that national debt puts an unfair burden on our children, who are thereby made to pay for our extravagances. Very few economists need to be reminded that if our children or grandchildren repay some of the national debt these payments will be made to our children or grandchildren and to nobody else. Taking them all together​ they will no more be impoverished by making the repayments than they will be enriched by receiving them.

Abba Lerner The Burden of the National Debt (1948)

Loving you is sweeter than ever (personal)

18 Apr, 2020 at 18:21 | Posted in Varia | Comments Off on Loving you is sweeter than ever (personal)

Come sempre, questo è per te, Jeanette.

jeanett in berlinThough I speak with the tongues of angels,
If I have not love …
My words would resound with but a tinkling cymbal.
And though I have the gift of prophecy ​…
And understand all mysteries …
and all knowledge …
And though I have all faith
So that I could remove mountains,
If I have not love …
I am nothing.

Don’t let me be misunderstood

18 Apr, 2020 at 17:56 | Posted in Varia | Comments Off on Don’t let me be misunderstood


TV4:s Marcus Oscarsson pratar i nattmössan

18 Apr, 2020 at 15:37 | Posted in Economics | 2 Comments

oscarSatt vid frukosten ute på min skärgårdsö i morse och strötittade på ett morgonprogram i TV4. Efter en stund dök det upp något slags politisk kommentator vid namn Marcus Oscarsson. Denne så kallade “expert” var upphetsat überjoyed över att Sverige nu hade en så låg statsskuld. Attityden var ungefär som om det handlade om en slags landskamp där det självklart var “jätteviktigt” och “jättebra” att ha lägst statsskuld av alla i världen.

Och detta grodors plums och ankors plask ska man behöva höra år 2020. Herre du milde. Man tager sig för pannan!

Den största risken vi antagligen står inför idag är att politiker och mediala “experter” precis som vid finanskrisen år 2007-08 underskattar nedgången i ekonomin.

Till följd av ett helt förfelat sparsamhetstänk har vi i vårt land under snart 40 år satt offentlig sektor, infrastruktur och sjukvård på svältkost. Är det något det här landet inte behöver, så är det mer av den dumdryga sparretorik som i hög grad bidragit till dagens problem.

Yours truly har under ett par års tid nu frågat sig varför vi har en regering som inte vågar satsa på en offensiv finanspolitik och låna mer. Inte minst mot bakgrund av de historiskt låga räntorna är det ett gyllene tillfälle att satsa på investeringar inom infrastruktur, vård, skola och välfärd.

Ett lands statsskuld är sällan en orsak till ekonomisk kris, utan snarare ett symptom på en kris som sannolikt blir värre om inte underskotten i de offentliga finan­serna får öka.

Den ­svenska utlandsskulden är historiskt låg. Och den konsoliderade statsskulden ligger — som den så kallade TV4-experten påpekade — idag på lite över 20 procent. Med tanke på de stora utmaningar som Sverige står inför i coronavirusets kölvatten är fortsatt tal om “ansvar” för statsbudgeten just därför minst sagt oansvarigt. I stället för att ”värna om statsfinanserna” bör en ansvarsfull rege­ringen se till att värna om samhällets framtid. När numera t.o.m. IMF insett att det är kontraproduktivt att föra en ekonomisk politik med syfte att minska statsskulden, är det minst sagt bedrövligt när en regering inte insett att problemet med en statsskuld i en situation med nästintill negativa räntor inte är att den är för stor, utan för liten.

För att minimera risken för att ekonomin fullständigt kör fast behövs nu upplyst handling grundad på relevant och realistisk ekonomisk teori.

Ett av de grundläggande feltänken i dagens diskussion om statsskuld och budgetunderskott är att man inte skiljer på skuld och skuld. Även om det på makroplanet av nödvändighet är så att skulder och tillgångar balanserar varandra, så är det inte oväsentligt vem som har tillgångarna och vem som har skulderna.

Idag är man fortfarande motvillig att öka de offentliga skulderna eftersom ekonomiska kriser i mångt och mycket fortfarande uppfattas som förorsakad av för mycket skulder. Men det är här fördelningen av skulder kommer in. Om staten i ett läge med risk för skulddeflation och likviditetsfällor ”lånar” pengar för att bygga ut järnvägar, skola och hälsovård, så är ju de samhälleliga kostnaderna för detta minimala eftersom resurserna annars legat oanvända. När hjulen väl börjar snurra kan förhoppningsvis både de offentliga och de privata skulderna betalas av. Och även om detta inte skulle uppnås fullt ut så förbättras det ekonomiska läget därför att låntagare med dåliga balansräkningar ersätts med de som har bättre.

Om nu TV4 ska ha en “expert” som uttalar sig om ekonomiska frågor, är det då för mycket begärt att de anlitar någon som vet vad han talar om? Förslagsvis en ekonom kanske …

Jalāl ad-Dīn Muhammad Rūmī

16 Apr, 2020 at 23:37 | Posted in Varia | 1 Comment

O day, arise! The atoms are dancing.
Thanks to Him the universe is dancing.
The souls are dancing, overcome with ecstasy.
I’ll whisper in your ear where their dance is taking them.
All the atoms in the air and in the desert know well, they seem insane.
Every single atom, happy or miserable,
Becomes enamoured of the sun, of which nothing can be said.

Jalāl ad-Dīn Muhammad Rūmī (1207-1273)

Om konsten att läsa och skriva

16 Apr, 2020 at 22:19 | Posted in Varia | Comments Off on Om konsten att läsa och skriva

Hur ska man läsa? Det är nog en rätt vanlig fundering alla någon gång har haft kring vårt förhållningssätt till litteratur och läsande.

Själv får jag anledning fundera kring detta när min älskade — som oförtrutet slukar nya böcker i ett rasande tempo — åter igen försöker övertala mig att ställa tillbaka Röda rummet, Hemsöborna, Martin Bircks ungdom, Den allvarsamma leken, Jerusalem eller Gösta Berlings saga i biblioteket och “pröva någon ny bok” för en gångs skull. För henne är det obegripligt att någon ens kommer på tanken att läsa om en roman när det finns så mycket oupptäckt och nytt att kasta sig över i litteraturens underbara värld. För henne — och säkert många andra bokslukare — är det bara dårar som hängivet ägnar sig åt ständiga omläsningar.

Men låt mig trots det försöka försvara oss dårar! Till min hjälp tar jag en bok som jag — just det — läst om gång på gång. Olof Lagercrantz skriver i sin fantastiskt underbara lilla bok:

konVad sker när vi läser? Ögat följer svarta bokstavstecken på det vita papperet från vänster till höger, åter och åter. Och varelser, natur eller tankar, som en annan tänkt, nyss eller för tusen år sen, stiger fram i vår inbillning. Det är ett underverk större än att ett sädeskorn ur faraonernas gravar förmåtts att gro. Och det sker var stund …

När vi läser andra gången är det som att läsa en döds biografi eller se vårt liv strax innan vi ska lämna det. Nu står det klart varför den där upplevelsen i första kapitlet gjorde så starkt intryck på hjältinnan. Den avgjorde i själva verket hennes liv. Ett mönster träder fram. Det som var oöverskådligt blir enkelt och begripligt.

Nu kan vi också, liksom vi gör när vi minns vårt eget liv, stanna upp vid särskilt vackra och meningsfulla avsnitt. Vi behöver inte skynda oss ty vi vet fortsättningen. Ingen oro för framtiden hindrar oss att njuta av nuet.

Jag har läst den här boken åtminstone en gång om året sedan den kom ut för nu trettiofem år sedan. Och för var gång blir jag lika uppfylld av glädje och förundran. Dessa nittio sidor fulla av visdom och eftertanke är så oändligt mycket mer värda än all den tyckmyckentrutade blaj som pumpas ut på den alltmer kommersialiserade bokmarknaden nu för tiden. Tag och läs!

Pandemic depression antidote (V)

16 Apr, 2020 at 21:03 | Posted in Varia | Comments Off on Pandemic depression antidote (V)

Spending most of my time nowadays — in the shadow of the pandemic — at my summer residence on my island in the Karlskrona archipelago, yours truly have plenty of time listening to one of his favourite modern composers, Max Richter, whose music helps to heal my soul.

The ‘laws of economics’

16 Apr, 2020 at 17:04 | Posted in Economics | 1 Comment

truth_and_lies_t-662x272What we discover is that the cash value of these laws lies beneath the surface — in the extent to which they approximate the behaviour of real gases or substances, since such substances do not exist in the world …

Notice that we are here regarding it as grounds for complaint that such claims are ‘reduced to the status of definitions’ … Their truth is obtained at a price, namely that they cease to tell us about this particular world and start telling us about the meaning of words instead …

The ultimate reduction to triviality makes the claim definitionally true, and obviously so, in which case it’s worth nothing to those who already know the language …

Michael Scriven

One of the main cruxes of economics laws — and regularities — is that they only hold ceteris paribus. That fundamentally means that these laws/regularites only hold when the right conditions are at hand for giving rise to them. Unfortunately, from an empirical point of view, those conditions are only at hand in artificially closed nomological models purposely designed to give rise to the kind of regular associations that economists want to explain. But, really, since these laws/regularities do not exist outside these ‘socio-economic machines,’ what’s the point in constructing these non-existent laws/regularities? When the almost endless list of narrow and specific assumptions necessary to allow the ‘rigorous’ deductions are known to be at odds with reality, what good do these models do?

Take ‘The Law of Demand.’

Although it may (perhaps) be said that neoclassical economics had succeeded in establishing The Law – when the price of a commodity falls, the demand for it will increase — for single individuals, it soon turned out, in the Sonnenschein-Mantel-Debreu theorem, that it wasn’t possible to extend The Law to apply on the market level, unless one made ridiculously unrealistic assumptions such as individuals all having homothetic preferences – which actually implies that all individuals have identical preferences.

This could only be conceivable if there was in essence only one actor – the (in)famous representative actor. So, yes, it was possible to generalize The Law of Demand – as long as we assumed that on the aggregate level there was only one commodity and one actor. What generalization! Does this sound reasonable? Of course not. This is pure nonsense!

How has neoclassical economics reacted to this devastating findig? Basically by looking the other way, ignoring it and hoping that no one sees that the emperor is naked.

Modern mainstream neoclassical textbooks try to describe and analyze complex and heterogeneous real economies with a single rational-expectations-robot-imitation-representative-agent. That is, with something that has absolutely nothing to do with reality. And – worse still – something that is not even amenable to the kind of general equilibrium analysis that they are thought to give a foundation for, since Hugo Sonnenschein (1972) , Rolf Mantel (1976) and Gerard Debreu (1974) unequivocally showed that there did not exist any condition by which assumptions on individuals would guarantee neither stability nor uniqueness of the equlibrium solution.

Of course one could say that it is too difficult on undergraduate levels to show why the procedure is right and to defer it to masters and doctoral courses. It could justifiably be reasoned that way – if what you teach your students is true, if The Law of Demand is generalizable to the market level and the representative actor is a valid modeling abstraction! But in this case it’s demonstrably known to be false, and therefore this is nothing but a case of scandalous intellectual dishonesty. It’s like telling your students that 2 + 2 = 5 and hope that they will never run into Peano’s axioms of arithmetics.

As Hans Albert has it:

albert1The neoclassical style of thought – with its emphasis on thought experiments, reflection on the basis of illustrative examples and logically possible extreme cases, its use of model construction as the basis of plausible assumptions, as well as its tendency to decrease the level of abstraction, and similar procedures – appears to have had such a strong influence on economic methodology that even theoreticians who strongly value experience can only free themselves from this methodology with difficulty …

Clearly, it is possible to interpret the ‘presuppositions’ of a theoretical system … not as hypotheses, but simply as limitations to the area of application of the system in question. Since a relationship to reality is usually ensured by the language used in economic statements, in this case the impression is generated that a content-laden statement about reality is being made, although the system is fully immunized and thus without content. In my view that is often a source of self-deception in pure economic thought …

« Previous PageNext Page »

Blog at
Entries and comments feeds.