Veckans dumstrut

6 februari, 2019 kl. 11:29 | Publicerat i Economics, Politics & Society | 3 kommentarer

dumstrutI programmet Ekdal och Ekdal häromkvällen fick Sveriges finansminister — Magdalena Andersson — på bästa sändningstid möjlighet förklara hur vi ska kunna minska klyftorna i Sverige. Till min — och säkert flera andras — stora förvåning verkade fru Andersson vara mest intresserad av att försöka frammåla en bild av att problemen egentligen inte är så stora eftersom socialdemokratin har hållit den ‘svenska modellen’ — för att i grunden skapa ett jämlikt samhälle — levande:

1 Alla ska ha ett arbete med löner som man kan leva på.

2 De rikas och fattigas barn ska gå i lika bra skolor, och de rika och fattiga ha samma tillgång till bra vård och omsorg.

3 Ett progressivt skattesystem ska bidra till att omfördela resurser från rika till mindre välbeställda.

Herre du milde! Och detta grodors plums och ankors plask ska man behöva lyssna till år 2019. Man tager sig för pannan!

Snacka går ju alltid, men det är ändå bättre om man vet vad man pratar om. Så här ser det nämligen ut:

1 Sverige har idag en arbetslöshet på 6%  (för ungdomar 14%) — långt över de nivåer vi när vi verkligen hade en ‘svensk modell’ brukade betrakta som acceptabla.

2 Sverige har idag — som skolverket, skolinspektionen och mängder av internationella rapporter och jämförelser gång på gång visat — en skola som är mer segregerad än någonsin. Senast i förra veckan kunde SvT berätta om vilka förödande konsekvenser friskolor och ett kommunalt huvudmannaskap för skolan får för samhället.

3 I Sverige utgör idag av de samlade skatteintäkterna den progressiva skatten (inkomstskatten) för dem som tjänar mer än 40 000 kronor i månaden bara några enstaka procent av de totala skatteintäkterna. Om något har vi idag snarare ett regressivt skattesystem — ju högre inkomst och förmögenhet folk har, desto mindre betalar de i skatt.

Faktakoll är inte så dåligt och man kan ju tycka att det borde vara en självklarhet för en finansminister. Ska vi klara av att göra något åt den ökade ojämlikheten har vi nog tyvärr inte så mycket att hämta hos politiker som verkar ha noll koll på hur verkligheten ser ut.

3 kommentarer

  1. Bra rutet Lars!Såg det bedrövliga programmet.Ska Svt sända sån skit som hör
    hemma hos Axess tv??

  2. Daniel Suhonen: ”Vi stod vid sittgruppen vid Eko-redaktionen på Sveriges radio den 12 september i fjol, EU-minister Ann Linde och jag. Hon skulle snacka om Ungern, själv skulle jag och PM Nilsson tala om läget efter valet. Ann Linde, en av mina favoriter, påläst och med glimten i ögat, hade fått Göran Therborns bok av mig och stämningen var lättsam. Då berättade Ann Linde något för mig som jag inte kunnat släppa.
    Dialogen utföll någonting i stil med:
    ”Daniel, ni på Katalys snackar om att vi ska låna till investeringar, men det går inte”, sa ministern.
    ”Klart det går”, sa jag.
    ”Alltså Magdalena hade en dragning där hon visade att det inte blir mer pengar om man lånar. Det var flera som inte riktigt höll med, som sa ifrån faktiskt (sic!), men Magda visade bara fler och fler slides och till slut förstod jag att det inte går.”
    Var det dolda kameran? Jag tittade på PM Nilsson, han lyssnade uppmärksamt.

    ”Det går inte”-linjen
    På väg till studion frågade PM Nilsson mig, om hon verkligen menat allvar.
    Jag försökte sedan ta reda på om det här mötet ägt rum. Från tre oberoende källor beskrivs ett möte innan S-kongressen 2017 där Powerpoint-blåsningen äger rum, andra menade att Magdalena Andersson haft den där linjen vid åtskilliga tillfällen som svar på alla krav internt på snabbtåg, bostadsbyggande och andra nödvändiga investeringar: det går inte.
    Så här ett halvår senare kan vi konstatera att finansministerns spariver fick ett konkret resultat: det sjätte jobbskatteavdraget i höstbudgeten. Hade Socialdemokraterna i stället för att spara i fyra år, använt pengarna till fler anställda i välfärden, fler och bättre utbildningsplatser, fler bostäder eller infrastruktursatsningar så hade Moderaternas och Kristdemokraternas skattesänkarparty kunnat stoppas. Dels genom ett öka stödet i valet, dels genom att förbruka de pengar som nu öses över de rika. Tack så mycket!

    Långivarna vill inte ens ha pengarna
    Förra mandatperioden sparade S-regeringen 166 miljarder som betalades av på statsskulden. Under de kommande åren har Magdalena Andersson ”ännu större ambitioner”, eller vad det ska kallas.

    PM Nilsson på Dagens industri, kritiserade i veckan regeringens plan att amortera ”393 miljarder den kommande fyraårsperioden”, fast långivarna inte ens vill ha pengarna.
    Vi står i inledningen av en lågkonjunktur, som kan bli en finanskrasch på grund av bostadsbubblan. I detta läge måste staten sätta människor i arbete, investera i tåg som går i tid och bostäder där människor kan bo.

    John Maynard Keynes sammanfattade kritiken mot att låta staten tar lån för att säkra människors välfärd och jobb: ”I det långa loppet är vi alla döda.”

    Livet är här och nu. Demokratin säkras inte genom högtidstal utan när människor känner att det demokratiska samhället har något att erbjuda dem. Det är socialdemokratins idé.

    Ofta sägs att Socialdemokraterna behöver en ny berättelse. Jag tror det räcker med att Magdalena Andersson byter några bilder i sitt bildspel.”

    https://www.aftonbladet.se/ledare/a/8w4olA/magdalena-andersson-och-powerpoint-bluffen

  3. Steve Keen reder ut begreppen för Magdalena Andersson och andra som missat den här biten när de studerade nationalekonomi på hög nivå. https://www.youtube.com/watch?v=287Cu5me0Og&feature=youtu.be&fbclid=IwAR2_5_hI2xF6spUSleT1tRkfDiuEL5cpRws43J4HxlY36W-5UgT3jeJzcPY


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.