Så återskapar vi förtroendet för nationalekonomi som vetenskap

29 Jan, 2019 at 16:26 | Posted in Economics | 4 Comments

varapport2009_3-724x1024Nationalekonomin som vetenskap har världen över förlorat otroligt mycket i prestige och status under senare år. Inte minst på grund av dess oförmåga att se den senaste finansiella krisen i antågande och på grund av dess avsaknad av konstruktiva och hållbara förslag på att ta oss ur krisen.

Hur återskapar vi förtroendet för nationalekonomin?

Fem förändringar är helt avgörande.

(1) Sluta låtsas som om vi har exakta och riktiga svar på allting. För det har vi inte. Vi bygger modeller och teorier där vi på hundradelars procent kan tala om vad värdet på räntan kommer att vara om trettio år. Vi kan kalkylera investeringsrisker och göra exakta framtidsprognoser. Men detta bygger vi på matematiska och statistiska antaganden som ofta har väldigt lite eller inget alls med verkligheten att göra. Genom att inte låtsas om den avgörande skillnaden mellan modell och verklighet invaggar vi människor i en falsk trygghet av att vi har koll på läget. Det har vi inte! Det var denna falska trygghet som aktivt medverkade till finanskrisen år 2008. Vi måste våga erkänna att vi ibland inte vet allt, utan att det finns saker som vi inte ens vet att vi inte vet. All osäkerhet går inte att reducera till kalkylerbar risk.

(2) Sluta upp med den barnsliga övertron på matematikens förmåga att ge svar på viktiga ekonomiska frågor. Matematik ger bara exakta svar på exakta frågor. Men de intressanta och relevanta frågor vi ställs inför på det ekonomiska området är sällan av det slaget. Frågor av typen “är 2 + 2 = 4?” lyser helt med sin frånvaro i verklighetens ekonomi. Istället för en i grunden förfelad tilltro till att abstrakta matematisk-axiomatiska modeller har något av substans att tillföra vår kunskap om samhällsekonomin, hade det varit bättre om vi ägnade oss åt relevanta empiriska studier och observationer.

(3) Sluta upp med tron att vi inom nationalekonomin rör oss med lagar. Med övertron på matematiken följer också en i grunden förfelad tro på att vi inom ekonomin ska och kan ställa upp universella och allmängiltiga lagar av den typen som finns inom exempelvis fysiken eller astronomin. Det kan vi inte. Ekonomi är inget slutet planetsystem eller fysiklab. I verkligheten är det mesta vi kan hoppas på inom ekonomins område att fastslå eventuella tendenser med varierande grad av generaliserbarhet.

(4) Sluta upp att betrakta alla andra samhällsvetenskaper som fattiga kusiner från landet. Nationalekonomin har länge lidit av kraftig hybris. Men “samhällsvetenskapernas drottning” klarar sig inte utan samverkan med andra vetenskaper. Inte minst andra mer evidensbaserade vetenskaper som ekonomisk historia och psykologi har mycket att tillföra nationalekonomin. Mångfald och vidsyn skulle berika en idag alltför autistisk nationalekonomi.

(5) Sluta på det ekonomisk-politiska området upp med att bygga modeller och prognoser på fullständigt verklighetsfrånvända “mikrofundament” med robotliknande “representativa aktörs”-imitationer av över tiden optimerande människor utrustade med “rationella förväntningar”. Detta är ren och skär nonsens. Vi måste bygga våra mikrofundament och makromodeller på antaganden som inte står i uppenbar kontrast till verkligheten. Och i det arbetet måste vi vara ödmjuka nog att inse att psykologi och andra beteendevetenskaper kan bidra med viktiga pusselbitar.

4 Comments

  1. Det du skriver påminner mig om det budskap som Johan Åkerman torgförde när jag läste nationalekonomi i Lund för ca 60 år sedan. Jag skrev en tvåbetygsuppsats om Keynes och Denis Holmes Robertssons konjunkturförklaringar och fann därvid att Keynes inte (sic) hade någon sådan förklaring. Eftersom detta var vad Johan ville höra (eller snarare läsa – eftersom han var stendöv) så fick jag tre betyg. Når jag några år senare frågade Guy Arvidsson om jag kunde använda uppsatsen för vidare studier så fick jag svaret att “denna uppsats inte förtjänar några som helst betyg”. Den breda nationalekonomi som Åkerman representerade försvann och siffertrillarna steg in. Alltså för sextio år sedan.

    • Intressant höra (inte minst eftersom jag skrivit två böcker om Åkerman och den strukturanalytiska skolan i Lund). Själv inspirerad av både Åkerman och Keynes tycker jag att Åkerman när det just gällde Keynes hade svårt ta till sig det nya i hans teori. Det var han å andra sidan inte precis ensam om …

  2. Under punkt 5 finns fler vetenskaper att ta hänsyn till. Eftersom ekonomi handlar om produktion exempelvis produktionsteknik. Det finns t.ex. tekniska och biologiska skäl till att naturbruk fungerar helt annorlunda än industri och ger ett helt annat ekonomiskt resultat. Och det finns tekniska skäl till att konsekvenserna av en och samma ekonomiska händelse blir helt olika i ett rikt och ett fattigt land – det fattiga har inte det rikas teknosystem.
    Det är dags att förstå att ekonomi inte handlar om att byta prylar med varandra utan om att se till att det finns prylar att byta med varandra. Produktion istället för business.

  3. Och kanske framför allt en punkt

    6. Överge den vidskepliga tron på att det finns en jämvikt nånstans. Det enda ställe det finns en sådan är på kyrkogården.


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.