Brott och etnicitet

22 oktober, 2018 kl. 16:18 | Publicerat i Politics & Society | 3 kommentarer

morganMän födda i utlandet är kraftigt överrepresenterade bland de som dömts för att ha begått våldtäkt i Sverige. Detta är fakta — och just därför kan man ju undra varför ledande svenska politiker och brottsforskare inte tyckt att det har varit viktigt eller speciellt intressant att statistiskt belägga våldtäktsmännens etnicitet. Skälet som åberopats av politiker (som t ex Morgan Johansson) och forskare (som t ex Jerzy Sarnecki) är att de TROR att de huvudsakliga orsaksfaktorerna är socio-ekonomiska och att fokus på etnicitet bara skulle spela rasism och utlänningsfientlighet i händerna.

Detta försök till bortförklaring är inget konstigt eller ovanligt — åtminstone om vi talar om politik och medier. Där sysslar man dagligen med den typen av resonemang som bygger på haltande logik och halvsanningar. Mer anmärkningsvärt och mer kritisabelt är det när även forskare hänger sig åt dylikt.

För de flesta sociala fenomen föreligger mekanismer och orsakskedjor som till stor del ytterst går att hänföra till socio-ekonomiska faktorer. Så även med stor sannolikhet när det gäller våldsbrott och mer specifikt våldtäktsbrott. Detta betyder dock ingalunda att man vid exempelvis en statistisk regressionsanalys med ‘konstanthållande’ av socio-ekonomiska variabler helt restlöst skulle i någon kausal mening kunna trolla bort andra viktiga faktorer som etnicitet, kultur, etc.

C23bLlaXAAA8JPeOch detta är pudelns kärna! Socio-ekonomiska faktorer ÄR viktiga. Men så även andra faktorer. Att dessa i någon mening skulle kunna uppfattas som ‘känsliga’ att kartlägga är inget försvar för att i vetenskapliga sammanhang blunda för dem — något som borde vara självklart även för Brottsförebyggande rådet och Jerzy Sarnecki.

Inte minst Sarnecki har under lång tid och vid upprepade tillfällen tvärsäkert hävdat att våldtäkter bara kan förstås och förklaras som resultat av socio-ekonomiska faktorer. Några entydiga evidensbaserade forskningsresultat som skulle kunna utgöra grund för denna tvärsäkerhet föreligger dock inte.

Att hävda att det kan finnas andra ‘förklaringsfaktorer’ — som t ex etnicitet och kultur — stämplas som ‘farligt.’ Detta är långt ifrån första gången i historien som ny kunskap, data och vetenskapliga teorier ifrågasätts utifrån en rädsla för att de kan ha negativa samhälleliga konsekvenser (Galileos och Darwins nya fakta och kunskaper om astronomi och evolution möttes först med invändningar och krav på hemlighållande från dåtidens etablissemang).

‘Fakta sparkar’ som Gunnar Myrdal brukade säga. Att av rädsla för att fakta kan missbrukas välja att mörklägga information om stora och viktiga samhällsproblem som brott och våld är fullständigt oacceptabelt. Det är ett svek både mot samhället i stort och de personer som utsätts brotten och våldet.

Mer — inte mindre — fakta och kunskap, är en förutsättning för att på ett effektivt sätt kunna minska förekomsten av våld och brott i vårt samhälle. Ett samhälle måste ha förtroende för sina medborgares förmåga att hantera information. Avsaknad av det förtroendet är något som vi förknippar med auktoritära samhällen. I en demokrati mörklägger man inte information!

Das leere Versprechen vom Aufstieg durch Bildung

22 oktober, 2018 kl. 14:37 | Publicerat i Education & School | Kommentarer inaktiverade för Das leere Versprechen vom Aufstieg durch Bildung

oecdstudie_viertel_schafft_aufstieg_bildung20120911183624Die Bilanz fällt ernüchternd aus. Kinder, die aus schwierigen sozialen Verhältnissen oder aus Familien mit Migrationshintergrund stammen, haben immer noch deutlich schlechtere Chancen im deutschen Bildungssystem als andere. Das ist das Ergebnis einer Analyse des Bildungsforschers Klaus Klemm im Auftrag des Deutschen Gewerkschaftsbundes (DGB).

Sein Fazit: ”Deutschlands Kindertagesstätten und Schulen bauen die Spaltung der Gesellschaft in Gewinner und Verlierer nicht ab, sondern verfestigen sie.” Schon in der Kita würden Ungleichheiten von Kindern aus unterschiedlichen sozialen Lebenslagen angebahnt.

”Personalnot in Schulen und an Kitas, mangelnde Ausstattung für inklusives Lernen oder die Integration von Flüchtlingen – wenn Knappheit herrscht oder ein System nicht funktioniert, trifft es die Gruppe der sozial Schwächsten am stärksten”, sagt Klemm. Er hat Daten zu einzelnen Stationen im Bildungssystem neu ausgewertet – und auf Chancengleichheit von der Krippe bis zur Hochschule überprüft.

Der Spiegel

Why so-called​ deficits​ are economic necessities

22 oktober, 2018 kl. 09:45 | Publicerat i Economics | 10 kommentarer

wvickreyWe are not going to get out of the economic doldrums as long as we continue to be obsessed with the unreasoned ideological goal of reducing the so-called deficit. The ”deficit” is not an economic sin but an economic necessity. […]

The administration is trying to bring the Titanic into harbor with a canoe paddle, while Congress is arguing over whether to use an oar or a paddle, and the Perot’s and budget balancers seem eager to lash the helm hard-a-starboard towards the iceberg. Some of the argument seems to be over which foot is the better one to shoot ourselves in. We have the resources in terms of idle manpower and idle plants to do so much, while the preachers of austerity, most of whom are in little danger of themselves suffering any serious consequences, keep telling us to tighten our belts and refrain from using the resources that lay idle all around us.

Alexander Hamilton once wrote ”A national debt, if it be not excessive, would be for us a national treasure.” William Jennings Bryan used to declaim, ”You shall not crucify mankind upon a cross of gold.” Today’s cross is not made of gold, but is concocted of a web of obfuscatory financial rectitude from which human values have been expunged.

William Vickrey

Minns du rösterna från förr?

21 oktober, 2018 kl. 23:24 | Publicerat i Varia | Kommentarer inaktiverade för Minns du rösterna från förr?

 

Häger och Villius. Bättre än så här blir en historiedokumentär aldrig.

Liturgy of St. John Chrysostom

21 oktober, 2018 kl. 17:15 | Publicerat i Varia | Kommentarer inaktiverade för Liturgy of St. John Chrysostom

 

Tchaikovsky’s masterpiece. Purity and grandeur. Poetry and spiritual beauty.

The Bayesian Trap

21 oktober, 2018 kl. 09:58 | Publicerat i Statistics & Econometrics | Kommentarer inaktiverade för The Bayesian Trap

 

Såna är vi Malmöbor!

21 oktober, 2018 kl. 09:52 | Publicerat i Varia | Kommentarer inaktiverade för Såna är vi Malmöbor!

ammoIbland känns det som om jag är med om saker som bara kan hända i Malmö. Exempelvis när en kille mitt på ljusa dagen, på ett falafelställe, vrålar ”Jau ska hau en kebab! Baura kött! Inga grönsaker! Kött! Påmmes! Fetaost!” med en röst som skulle kunna tillhöra en livsfarlig politisk agitator — och ingen bryr sig nämnvärt. Alla i kön nickar snarare förstående ”det där är en kille som vet vad han vill.”

Maria Maunsbach/SDS

Barfuß Am Klavier

20 oktober, 2018 kl. 11:51 | Publicerat i Varia | Kommentarer inaktiverade för Barfuß Am Klavier

 

jag på einstein-berlin1988
Yours truly. Café Einstein Berlin 1988. Photo by barnilsson

Bengt Nilsson In Memoriam (personal)

19 oktober, 2018 kl. 20:40 | Publicerat i Varia | Kommentarer inaktiverade för Bengt Nilsson In Memoriam (personal)

Idag har varit en av de tyngsta dagarna i mitt liv.

Min vän Bengt Nilsson begravdes idag på Norra Kyrkogården i Lund.

Inga ord kan riktigt beskriva vad man känner när ens bästa vän sedan mer än trettio år helt plötsligt inte längre finns där. Man minns skratten, glädjen, omtanken, den mäktiga intelligensen, den drastiska humorn, och det starka sociala patoset.

Livet går vidare — men kommer alltid att vara lite gråare, lite tristare, utan dig min vän.

OM MIG

20181019_2034091052437787.jpgJag heter Bengt Nilsson och är född 1956. Bloggens rubrik är helt enkelt initialerna till mina förnamn följda av nilsson, anledningen är att mitt ganska vanliga 5o-talsnamn redan var upptaget. Jag är medveten om att rubriken går att ändra, men insåg raskt dubbeltydigheten, vilken passar ganska väl med mitt liv i ungdomen.

Jag kommer från Kävlinge, en mindre ort i Skåne strax norr om Lund. Sedan 20-års-åldern är jag bosatt i Lund och har således inte gjort en särskilt stor geografisk omflyttning. Den mentala flytten är desto mer omfattande, eftersom det är svårt att tänka sig större motpoler i detta avseende.

Skoltiden i Kävlinge började i Harrie kommun och skolan i St. Harrie. När jag började sjuan och det socialdemokratiska välfärdsbyggets nya högstadium gjorde entré även i Kävlinge, blev det den nybyggda Korsbackaskolan. (Harrie inkorporerades i Kävlinge med sextiotalets kommunreform)

Gymnasiet tillbringades i Lund, Katedralskolans naturvetenskapliga linje.

Därefter använde jag universitetet som kunskapskälla, jag läste mängder av enstaka kurser utan någon ambition att göra karriär i den för mig motbjudande kapitalistiska “verkligheten”. När jag närmade mig de fyrtio skaffade jag mig en gymnasielärarutbildning, men sökte efter examen aldrig något arbete som lärare. Jag hade helt enkelt redan under det s.k. praktiskt-pedagogiska året fått nog av den degenererade gymnasieskolan och fick genom tur ett vanligt jobb.

Nedanstående är tester.

Testar ordnad lista
Testar rad två av ordnad lista
Testar om man kan skriva att Allianzregeringen är kass
Konstaterar att det gick alldeles utmärkt

Tro aldrig på en borgare
Tro aldrig på religioner
Tro aldrig på att numrerade listor följs av läsaren

Ekonomistas — allt från etablissemangsekonomers färdigtuggade skräpmat till läsvärda ariklar

18 oktober, 2018 kl. 21:34 | Publicerat i Education & School | 1 kommentar

VlachosFör att utröna vilka effekter skolval har är det naturligtvis centralt att känna till vilken typ av skolor familjer föredrar. Det finns i princip två sätt att få kunskap kring detta: man kan fråga familjer vilken typ av skolor de uppskattar och man kan observera vilka skolor familjer faktiskt väljer. Vilken metod man väljer kan ge väldigt olika svar, vilket manifesteras i en debattartikel av Almega och Friskolornas Riksförbund som hävdar att obligatoriskt skolval är ett sätt att minska den sociala skolsegregationen.

Artikeln är baserad på en enkätundersökning som bland annat kommer fram till att föräldrar med svaga socioekonomiska förutsättningar värdesätter skolor med bra akademiska resultat särskilt högt. Socioekonomiskt starka familjer värderar däremot trivsel högre. Detta resultat påstås i rapportsammanfattningen vara i linje med vad den internationella forskningen visar, men att socioekonomiskt starka familjer skulle värdesätta skolors akademiska nivå lägre än socioekonomiskt svaga är minst sagt kontraintuitivt. Det kan därför vara bra att klargöra vad den internationella forskningen kring skolval egentligen kommit fram till.

En färsk studie från New York, som är under revidering för American Economic Review, finner att familjer söker sig till skolor (i detta fall high-schools) med högpresterande elever. Detta gäller för samtliga undersökta elevgrupper men resultaten visar att elever som själva är högpresterande är särskilt benägna att välja skolor med högpresterande elever. Däremot finns det inget som tyder på familjer skulle vara särskilt benägna att välja skolor som förvaltar sitt elevmaterial väl. Att en skola har ett högt ”förädlingsvärde” lockar alltså inte fler att välja den. Inte heller är familjer mer benägna att välja skolor som enligt studiens statistiska analys skulle passa just deras barn särskilt väl …

Liknande resultat går igen i andra studier. En välkänd sådan från North Carolina finner att familjer med stark socioekonomisk bakgrund är särskilt benägna att välja skolor med goda resultat, vilket alltså i hög grad fångar skolans elevsammansättning. Studien finner också att familjer från olika minoritetsgrupper har en tydlig preferens för skolor där respektive minoritetsgrupp är välrepresenterad. Lika söker alltså i hög grad lika.

Det finns även en svensk rapport som undersöker familjers faktiska skolval (lågstadiet). Hur en skola presterar på de nationella proven är inte särskilt viktigt medan avstånd till hemmet har betydelse. Vidare gör hög andel elever med utländsk bakgrund gör en skola mindre attraktiv, särskilt då för lågutbildade familjer med svensk bakgrund och högutbildade familjer med utländsk bakgrund. Skolor med många nyanlända ratas dock främst av svenska högutbildade familjer. Familjer med svensk bakgrund, speciellt de högutbildade, verkar även angelägna att välja skolor med socioekonomiskt starka elever, något som familjer med utländsk bakgrund verkar undvika. Generellt verkar familjer söka sig till skolor där eleverna tillhör samma socioekonomisk grupp som en själv. Lika söker återigen lika …

Snarare än att förlita sig på vad familjer uppger i enkäter är det önskvärt att studier av skolval baseras på hur familjer faktiskt väljer skolor. Det är trots allt vad familjer gör och inte vad de säger som i slutändan spelar roll för vilka konsekvenser skolvalet får. Dessutom spelar skolvalets utformning roll och ordningen med urval baserat på kötid till populära friskolor är med största sannolikhet något som förstärker skolvalets segregerande effekter. Oavsett skolvalets utformning måste dock slutsatsen från forskningen kring familjers preferenser vara att skolval knappast kan vara ett särskilt verksamt verktyg för att bryta den sociala skolsegregationen.

Jonas Vlachos

Som alltid initierat, relevant och intressant från en av våra få duktiga ekonomer som ägnar sig åt skolforskning.

Ekonomistas blandar allt från etablissemangsekonomers färdigtuggade skräpmat till synnerligen läsvärda artiklar av forskare som Jonas Vlachos.

Sovra och läs!

The connection between cause and probability

18 oktober, 2018 kl. 15:07 | Publicerat i Statistics & Econometrics | 2 kommentarer

hunt Causes can increase the probability​ of their effects; but they need not. And for the other way around: an increase in probability can be due to a causal connection; but lots of other things can be responsible as well …

The connection between causes and probabilities is like the connection between a disease and one of its symptoms: The disease can cause the symptom, but it need not; and the same symptom can result from a great many different diseases …

If you see a probabilistic dependence and are inclined to infer a causal connection from it, think hard about all the other possible reasons that that dependence might occur and eliminate them one by one. And when you are all done, remember — your conclusion is no more certain than your confidence that you really have eliminated all​ the possible alternatives.

Causality in social sciences — and economics — can never solely be a question of statistical inference. Causality entails more than predictability, and to really in-depth explain social phenomena require theory. Analysis of variation — the foundation of all econometrics — can never in itself reveal how these variations are brought about. First, when we are able to tie actions, processes or structures to the statistical relations detected, can we say that we are getting at relevant explanations of causation.

mediator“Mediation analysis” is this thing where you have a treatment and an outcome and you’re trying to model how the treatment works: how much does it directly affect the outcome, and how much is the effect “mediated” through intermediate variables …

In the real world, it’s my impression that almost all the mediation analyses that people actually fit in the social and medical sciences are misguided: lots of examples where the assumptions aren’t clear and where, in any case, coefficient estimates are hopelessly noisy and where confused people will over-interpret statistical significance …

More and more I’ve been coming to the conclusion that the standard causal inference paradigm is broken … So how to do it? I don’t think traditional path analysis or other multivariate methods of the throw-all-the-data-in-the-blender-and-let-God-sort-em-out variety will do the job. Instead we need some structure and some prior information.

Andrew Gelman

Most facts have many different, possible, alternative explanations, but we want to find the best of all contrastive (since all real explanation takes place relative to a set of alternatives) explanations. So which is the best explanation? Many scientists, influenced by statistical reasoning, think that the likeliest explanation is the best explanation. But the likelihood of x is not in itself a strong argument for thinking it explains y. I would rather argue that what makes one explanation better than another are things like aiming for and finding powerful, deep, causal, features and mechanisms that we have warranted and justified reasons to believe in. Statistical — especially the variety based on a Bayesian epistemology — reasoning generally has no room for these kinds of explanatory considerations. The only thing that matters is the probabilistic relation between evidence and hypothesis. That is also one of the main reasons I find abduction — inference to the best explanation — a better description and account of what constitute actual scientific reasoning and inferences.

In the social sciences … regression is used to discover relationships or to disentangle cause and effect. However, investigators have only vague ideas as to the relevant variables and their causal order; functional forms are chosen on the basis of convenience or familiarity; serious problems of measurement are often encountered.

Regression may offer useful ways of summarizing the data and making predictions. Investigators may be able to use summaries and predictions to draw substantive conclusions. However, I see no cases in which regression equations, let alone the more complex methods, have succeeded as engines for discovering causal relationships.

David Freedman

Some statisticians and data scientists think that algorithmic formalisms somehow give them access to causality. That is, however, simply not true. Assuming ‘convenient’ things like faithfulness or stability is not to give proofs. It’s to assume what has to be proven. Deductive-axiomatic methods used in statistics do no produce evidence for causal inferences. The real causality we are searching for is the one existing in the real world around us. If there is no warranted connection between axiomatically derived theorems and the real world, well, then we haven’t really obtained the causation we are looking for.

If contributions made by statisticians to the understanding of causation are to be taken over with advantage in any specific field of inquiry, then what is crucial is that the right relationship should exist between statistical and subject-matter concerns …
introduction-to-statistical-inferenceThe idea of causation as consequential manipulation is apt to research that can be undertaken primarily through experimental methods and, especially to ‘practical science’ where the central concern is indeed with ‘the consequences of performing particular acts’. The development of this idea in the context of medical and agricultural research is as understandable as the development of that of causation as robust dependence within applied econometrics. However, the extension of the manipulative approach into sociology would not appear promising, other than in rather special circumstances … The more fundamental difficulty is that​ under the — highly anthropocentric — principle of ‘no causation without manipulation’, the recognition that can be given to the action of individuals as having causal force is in fact peculiarly limited.

John H. Goldthorpe

Je größer der Dachschaden desto besser der Blick auf die Sterne …

18 oktober, 2018 kl. 11:22 | Publicerat i Politics & Society | Kommentarer inaktiverade för Je größer der Dachschaden desto besser der Blick auf die Sterne …

 

When odds ratios mislead (wonkish)

17 oktober, 2018 kl. 19:10 | Publicerat i Statistics & Econometrics | Kommentarer inaktiverade för When odds ratios mislead (wonkish)

A few years ago, some researchers from Georgetown University published in the New England Journal of Medicine a study that demonstrated systematic race and sex bias in the behavior of America’s doctors. Needless to say, this finding was widely reported in the media:

Relative_Risk_and_Odds_RatioWashington Post: ”Physicians said they would refer blacks and women to heart specialists for cardiac catheterization tests only 60 percent as often as they would prescribe the procedure for white male patients.”

N.Y. Times: ”Doctors are only 60% as likely to order cardiac catheterization for women and blacks as for men and whites.”

Now let’t try a little test of reading comprehension. The study found that the referral rate for white men was 90.6%. What was the referral rate for blacks and women?

If you’re like most literate and numerate people, you’ll calculate 60% of 90.6%, and come up with .6*.906 = .5436. So, you’ll reason, the referral rate for blacks and women was about 54.4 %.

But in fact, what the study found was a referral rate for blacks and women of 84.7%.

What’s going on?

It’s simple — the study reported an ”odds ratio”. The journalists, being as ignorant as most people are about odds and odds ratios, reported these numbers as if they were ratios of rates rather than ratios of odds.

Let’s go through the numbers. If 90.6% of white males were referred, then 9.4% were not referred, and so a white male’s odds of being referred were 90.6/9.4, or about 9.6 to 1. Since 84.7% of blacks and women were referred, 13.3% were not referred, and so for these folks, the odds of referral were 84.7/15.3 ≅ 5.5 to 1. The ratio of odds was thus about 5.5/9.6, or about 0.6 to 1. Convert to a percentage, and you’ve got ”60% as likely” or ”60 per cent as often”.

The ratio of odds (rounded to the nearest tenth) was truly 0.6 to 1. But when you report this finding by saying that ”doctors refer blacks and women to heart specialists 60% as often as they would white male patients”, normal readers will take ”60% as often” to describe a ratio of rates — even though in this case the ratio of rates (the ”relative risk”) was 84.7/90.6, or (in percentage terms) about 93.5%.

Mark Liberman

Ricardian vice

17 oktober, 2018 kl. 18:50 | Publicerat i Economics | 1 kommentar

history-of-economic-analysis-schumpeter-first-edition Ricardo’s … interest was in the clear-cut result of direct, practical significance. In order to get this he cut that general system to pieces, bundled up as large parts of it as possible, and put them in cold storage — so that as many things as possible should be frozen and ‘given.’ He then piled one simplifying assumption upon another until, having really settled everything by theses assumptions, he was left with only a few aggregative variables between which, he set up simple one-way relations so that, in the end, the desire results emerged almost as tautologies … It is an excellent theory that can never be refuted and lacks nothing save sense. The habit of applying results of this character to the solution of practical problems we shall call the Ricardian Vice.

Sounds familiar, doesn’t it?

Only difference is that today it is seen as a virtue rather than a vice …

Ketchup economics

16 oktober, 2018 kl. 20:09 | Publicerat i Economics | Kommentarer inaktiverade för Ketchup economics

ketchup-food-768x1366

The increasing ascendancy of real business cycle theories of various stripes, with their common view that the economy is best modeled as a floating Walrasian equilibrium, buffeted by productivity shocks, is indicative of the depths of the divisions separating academic macroeconomists …

If  these theories are correct, they imply that the macroeconomics developed in the wake of the Keynesian Revolution is well confined to the ashbin of history. And they suggest that most of the work of contemporary macroeconomists is worth little more than that of those pursuing astrological science …

The appearance of Ed Prescott’ s stimulating paper, ”Theory Ahead of Business Cycle Measurement,” affords an opportunity to assess the current state of real business cycle theory and to consider its prospects as a foundation for macroeconomic analysis …

My view is that business cycle models of the type urged on us by Prescott have nothing to do with the business cycle phenomena observed in The United States or other capitalist economies …

Prescott’s growth model is not an inconceivable representation of reality. But to claim that its parameters are securely tied down by growth and  micro observations seems to me a gross overstatement. The image of a big loose tent flapping in the wind comes to mind …

In Prescott’s model, the central driving force behind cyclical fluctuations is technological shocks. The propagation mechansim is intertemporal substitution in employment. As I have argued so far, there is no independent evidence from any source for either of these phenomena …

Imagine an analyst confronting the market for ketchup. Suppose she or he decided to ignore data on the price of ketchup. This would considerably increase the analyst’s freedom in accounting for fluctuations in the quantity of ketchup purchased … It is difficult to believe that any explanation of fluctuations in ketchup sales that did not confront price data would be taken seriously, at least by hard-headed economists.

Yet Prescott offers an exercise in price-free economics … Others have confronted models like Prescott’s to data on prices with what I think can fairly be labeled dismal results. There is simply no evidence to support any of the price effects predicted by the model …

Improvement in the track record of macroeconomics will require the development of theories that can explain why exchange sometimes work and other times breaks down. Nothing could be more counterproductive in this regard than a lengthy professional detour into the analysis of stochastic Robinson Crusoes.

Lawrence SummersSkeptical Observations on Real Business Cycle Theory 

I den stora sorgens famn (personal)

15 oktober, 2018 kl. 17:48 | Publicerat i Varia | Kommentarer inaktiverade för I den stora sorgens famn (personal)


Med värme och kärlek tillägnad Ingrid, Anton och Iskra.

Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
Tanken famlar försagd bland skugggestalter och irrbloss,
Hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
Och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då?- Vem är den vänliga ängel,
Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: ”Bliven!”
Och i vars levande kraft världarna röras ännu.
Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.

Halcyon days (personal)

15 oktober, 2018 kl. 09:56 | Publicerat i Varia | 1 kommentar

 

Spending some lovely Indian​ Summer days at our summer residence in the Karlskrona​ archipelago. Pure energy for the soul.

Oft Gefragt

14 oktober, 2018 kl. 23:13 | Publicerat i Varia | Kommentarer inaktiverade för Oft Gefragt

 

Zu Hause bist immer nur du
Zu Hause bist immer nur du
Du hast mich abgeholt und hingebracht
Bist mitten in der Nacht wegen mir aufgewacht
Ich hab in letzter Zeit so oft daran gedacht
Hab keine Heimat, ich hab nur dich
Du bist zu Hause für immer und mich

Too much of ‘we controlled for’

14 oktober, 2018 kl. 12:12 | Publicerat i Statistics & Econometrics | Kommentarer inaktiverade för Too much of ‘we controlled for’

The gender pay gap is a fact that, sad to say, to a non-negligible extent is the result of discrimination. And even though many women are not deliberately discriminated against, but rather self-select into lower-wage jobs, this in no way magically explains away the discrimination gap. As decades of socialization research has shown, women may be ‘structural’ victims of impersonal social mechanisms that in different ways aggrieve them. Wage discrimination is unacceptable. Wage discrimination is a shame.

You see it all the time in studies. ”We controlled for…” And then the list starts. The longer the better. Income. Age. Race. Religion. Height. Hair color. Sexual preference. Crossfit attendance. Love of parents. Coke or Pepsi. The more things you can control for, the stronger your study is — or, at least, the stronger your study seems. Controls give the feeling of specificity, of precision. But sometimes, you can control for too much. Sometimes you end up controlling for the thing you’re trying to measure …

paperAn example is research around the gender wage gap, which tries to control for so many things that it ends up controlling for the thing it’s trying to measure. As my colleague Matt Yglesias wrote:

”The commonly cited statistic that American women suffer from a 23 percent wage gap through which they make just 77 cents for every dollar a man earns is much too simplistic. On the other hand, the frequently heard conservative counterargument that we should subject this raw wage gap to a massive list of statistical controls until it nearly vanishes is an enormous oversimplification in the opposite direction. After all, for many purposes gender is itself a standard demographic control to add to studies — and when you control for gender the wage gap disappears entirely!” …

Take hours worked, which is a standard control in some of the more sophisticated wage gap studies. Women tend to work fewer hours than men. If you control for hours worked, then some of the gender wage gap vanishes. As Yglesias wrote, it’s ”silly to act like this is just some crazy coincidence. Women work shorter hours because as a society we hold women to a higher standard of housekeeping, and because they tend to be assigned the bulk of childcare responsibilities.”

Controlling for hours worked, in other words, is at least partly controlling for how gender works in our society. It’s controlling for the thing that you’re trying to isolate.

Ezra Klein

Trying to reduce the risk of having established only ‘spurious relations’ when dealing with observational data, statisticians and econometricians standardly add control variables. The hope is that one thereby will be able to make more reliable causal inferences. But — as Keynes showed already back in the 1930s when criticizing statistical-econometric applications of regression analysis — if you do not manage to get hold of all potential confounding factors, the model risks producing estimates of the variable of interest that are even worse than models without any control variables at all. Conclusion: think twice before you simply include ‘control variables’ in your models!

Bayesian networks and causal diagrams

14 oktober, 2018 kl. 09:09 | Publicerat i Theory of Science & Methodology | 11 kommentarer

36393702Whereas a Bayesian network​ can only tell us how likely one event is, given that we observed another, causal diagrams can answer interventional and counterfactual questions. For example, the causal fork A <– B –> C tells us in no uncertain terms that wiggling A would have no effect on C, no matter how intense the wiggle. On the other hand, a Bayesian network is not equipped to handle a ‘wiggle,’ or to tell the difference between seeing and doing, or indeed to distinguish a fork from a chain [A –> B –> C]. In other words, both a chain and a fork would predict that observed changes in A are associated with changes in C, making no prediction about the effect of ‘wiggling’ A.

« Föregående sidaNästa sida »

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.