Spelteori och politik

1 October, 2018 at 15:49 | Posted in Economics | Leave a comment

Ekonomistas har Jesper Roine några ‘spelteoretiska resonemang’ kring den pågående och utdragna regeringsbildningen i vårt land:

The Median Voter Theorem.010Det överlägset mest kända resultatet när det gäller att applicera spelteori på politik är det så kallade medianväljar-teoremet. Enkelt uttryckt säger det att om politik kan beskrivas som att inta en position på en vänster-högerskala och två partier (eller ”block”) konkurrerar om väljarnas stöd så tenderar politiken att konvergera mot det som föredras av medianväljaren. Anledningen är enkel att förstå; om någon placerar sig någon annanstans än i mitten så kan motståndaren alltid placera lite till höger (eller vänster) och få stöd av den majoritet av väljarstödet som per definition finns där. Bara placeringen i mitten har egenskapen att ingen kan ändra sin position och därigenom få ett ökat stöd.

Nu kan man förstås invända att politik är långt mer komplicerat än så här och det är ju sant.

Ja, nog kan man med fog invända att “politik är långt mer komplcerat än så här.” Problemet med det mesta av de ‘spelteoretiska resonemang’ som Roine för är — tack och lov — att de har väldigt lite med verklig spelteori att göra. Som yours truly skriver i Real-World Economics Review artikeln Why game theory never will be anything but a footnote in the history of social science :

Lars Pålsson Syll_06Heavy use of formalism and mathematics easily foster the view that a theory is scientific. But although game theory may produce ‘absolute truths’ in imaginary model worlds, in the real world the game theoretic models are nothing but fables. Fables much reminiscent of the models used in logic, but also like them, delivering very little of value for social sciences trying to explain and understand real-life phenomena. The games that game theory portrays are model constructs, models without significant predictive capacity simply because they do not describe an always much more complex and uncertain reality …

Although some economists consider it useful to apply game theory and use game theoretical definitions, axioms, and theorems and (try to) test if real-world phenomena ‘satisfy’ the axioms and the inferences made from them, we have argued that that view is without warrant. When confronted with the real world we can (hopefully) judge if game theory really tells us if things are as postulated. The final court of appeal for models is the real world, and as long as no convincing justification is put forward for how the inferential bridging de facto is made, model building is little more than hand-waving that give us rather little warrant for making inductive inferences from the model world to the real world.

The real challenge in social science is to accept uncertainty and still try to explain why different kinds of transactions and social interactions take place. Simply conjuring problems away by assuming patently unreal things and treating uncertainty as if it was possible to reduce to stochastic risk, is like playing tennis with the net down. That is not the kind of game that scientists working on constructing a relevant and realist science want to play.

Advertisements

Leave a Comment »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.