Uppdrag granskning och sveket mot våldtäktsoffren

22 Aug, 2018 at 19:12 | Posted in Politics & Society | 3 Comments

grafik3-jpgYours truly såg idag ett intressant avsnitt av SvT:s Uppdrag granskning.

Programmet handlade om att män födda i utlandet är kraftigt överrepresenterade bland de som dömts för att ha begått våldtäkt i Sverige — och, enkannerligen, om varför ledande svenska politiker och brottsforskare inte tyckt att det har varit viktigt eller speciellt intressant att statistiskt belägga våldtäktsmännens etnicitet. Skälet som åberopats av politiker (som t ex Morgan Johansson) och forskare (som t ex Jerzy Sarnecki) är att de TROR att de huvudsakliga orsaksfaktorerna är socio-ekonomiska och att fokus på etnicitet bara skulle spela rasism och utlänningsfientlighet i händerna.

Detta försök till bortförklaring är inget konstigt eller ovanligt — åtminstone om vi talar om politik och medier. Där sysslar man dagligen med den typen av resonemang som bygger på haltande logik och halvsanningar. Mer anmärkningsvärt och mer kritisabelt är det när även forskare hänger sig åt dylikt.

För de flesta sociala fenomen föreligger mekanismer och orsakskedjor som till stor del ytterst går att hänföra till socio-ekonomiska faktorer. Så även med stor sannolikhet när det gäller våldsbrott och mer specifikt våldtäktsbrott. Detta betyder dock ingalunda att man vid exempelvis en statistisk regressionsanalys med ‘konstanthållande’ av socio-ekonomiska variabler helt restlöst skulle i någon kausal mening kunna trolla bort andra viktiga faktorer som etnicitet, kultur, etc.

Och detta är pudelns kärna! Socio-ekonomiska faktorer ÄR viktiga. Men så även andra faktorer. Att dessa i någon mening skulle kunna uppfattas som ‘känsliga’ att kartlägga är inget försvar för att i vetenskapliga sammanhang blunda för dem — något som borde vara självklart även för Brottsförebyggande rådet och Jerzy Sarnecki.

Inte minst Sarnecki har under lång tid och vid upprepade tillfällen tvärsäkert hävdat att våldtäkter bara kan förstås och förklaras som resultat av socio-ekonomiska faktorer. Några entydga evidensbaserade forskningsresultat som skulle kunna utgöra grund för denna tvärsäkerhet föreligger dock inte.

Att hävda att det kan finnas andra faktorer — som t ex etnicitet och kultur — stämplas som ‘farligt’. Detta är långt ifrån första gången i historien som ny kunskap, data och vetenskapliga teorier ifrågasätts utifrån en rädsla för att de kan ha negativa samhälleliga konsekvenser (Galileos och Darwins nya fakta och kunskaper om astronomi och evolution möttes först med invändningar och krav på hemlighållande från dåtidens etablissemang).

‘Fakta sparkar’ som Gunnar Myrdal brukade säga. Att av rädsla för att fakta kan missbrukas välja att mörklägga information om stora och viktiga samhällsproblem som våldtäkter är fullständigt oacceptabelt. Det är ett svek både mot samhället i stort och personer som utsätts för brotten.

Mer — inte mindre — fakta och kunskap, är en förutsättning för att på ett effektivt sätt kunna minska förekomsten av våldtäkter och andra brott i vårt samhälle. Ett samhälle måste ha förtroende för sina medborgares förmåga att hantera information. Avsaknad av det förtroendet är något som vi förknippar med auktoritära samhällen. I en demokrati mörklägger man inte information!

3 Comments

  1. Köp en forskare -Doktor Gormander https://www.aftonbladet.se/kultur/a/bKG6qk/kop-en-forskare

  2. Vad gör vi åt problem vi inte längre kan blunda för?
    Åsa Linderborg: Man kan bara förändra världen om man vet hur den ser ut
    “Som journalist och tidigare forskare anser jag att man ska kunna undersöka och prata om allt, även det politiskt mest brännbara.
    Det var känsligt när Aftonbladet i våras sammanställde och granskade de senaste fem årens gängvåldtäktsdomar och det är än mer delikat nu, när Uppdrag granskning gör något liknande mitt i valrörelsen.
    Man kan fundera över tajmningen i tv-tablån, men ämnet är likväl legitimt.

    Resultatet är entydigt: I kategorin dömda våldtäktsmän är utländska män överrepresenterade. Den exakta bilden och vad det beror på vet vi inte. Fattigdom, kulturkrockar, extremt manliga livsomständigheter, droger, uppfostran eller allt på en gång? Vi kan bara gissa.
    Efter Aftonbladets granskning beslutade Brå att undersöka saken.

    Man kan bara förändra världen om man vet hur den ser ut. Det är därför det blir så farligt när de som kallar sig humanister är faktaresistenta; verklighetsbeskrivningen och lösningarna monopoliseras av andra. Frågan är därför inte om UG ska göra ”SD-tv” som vissa kallar Petter Ljunggrens reportage, utan vad vi gör åt de problem som vi inte längre kan blunda för.
    Gladast över den här sortens journalistik är så klart högerpopulisterna, till vilka vi kan räkna långt fler än SD. Det är paradoxalt nog samma krafter som hånar allt som har med feminism, fördomsfri sexualundervisning och genusproblematiseringar att göra. Vad kan vi andra göra? Vi måste släppa idén att antirasismen måste vara överordnad alla andra frågor. Omtanken måste ligga hos dem som blivit våldtagna. Det är kvinnor av alla etniciteter.

    Och vi måste släppa garden. Jerzy Sarnecki, kriminolog och knuten till Brå, försvarar sig i Aktuellt med en snårskog av självmotsägelser. Hur mycket han än har forskat om det här, hur stora kunskaper han än har – det fanns ingen logik i någonting av det han sade.

    Å ena sidan vill han att Brå ska utreda saken, å andra sidan säger han att UG inte tagit fram något som vi inte redan vet. Han säger att den här sortens forskning bara spelar högerextremisterna i händerna men att han själv inte bidragit till att politisera saken.

    Hans ordtrassel ringar in både forskningens och journalistikens dilemma: Allt vi tar reda på kan utnyttjas av andra. Så måste det vara, det är bara i auktoritära samhällen som vi av politiska hänsyn kan avstå från att gräva i saker.

    Det finns sakliga invändningar att göra mot programmet, det gör det alltid. Men känner jag Sverige rätt, kommer diskussionen handla om två saker: ”Kasta ut dem!” eller ”Haveri av Uppdrag granskning!” Vi kör alltid fast där och utsikten att någonsin komma vidare känns mindre än någonsin.”

    https://www.aftonbladet.se/kultur/a/5Vq7Xz/vad-gor-vi-at-problem-vi-inte-langre-kan-blunda-for

  3. Man skulle kunna påstå “sönderfallet” tog fart när kanslihuset på allvar kastade ut de s.k sakkunniga och ersatte dem med ideologiska ja-sägare. Det började med S´s kanslihushöger på 80-talet som beredde vägen för M´s rekrytering av enbart “ideologiskt anpassade sakkunniga”.

    Vår tradition av långsiktig politik grundad på fakta(LU t.ex) har utbytts mot snabbutredningar av 1-manna karaktär(med dunkla direktiv) och remiss-resistens.

    Fisken ruttnar som bekant från huvudet.


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.