Jämviktsarbetslöshet — ett farligt och missvisande mått med kända brister

18 January, 2018 at 10:26 | Posted in Economics | 2 Comments

Trots, eller kanske tack vare, de goda utsikterna varnar flera bankekonomer för att ekonomin nu är på väg in i en överhettning. Konjunkturinstitutet (KI) uttrycker oro över att finanspolitiken riskerar bli för expansiv. Myndigheten menar att budgetmålet riskerar att inte hålla samtidigt som det råder brist på strukturella reformer för att minska arbetslösheten på sikt. Trots sjunkande arbetslöshet i dag ser KI därmed framför sig att arbetslösheten kommer att stiga om några år.

slide_9En grund för denna farhåga är KIs beräkningar av jämviktsarbetslösheten. Jämviktsarbetslöshet är ett mått på den nivå på arbetslösheten som återspeglar långsiktig balans i ekonomin, dvs. den nivå på arbetslösheten som är förenlig med att lönerna ökar i lagom takt och inflationen därmed hålls stabilt nära inflationsmålet. Om arbetslösheten sjunker under den nivån uppstår obalanser som på sikt gör att den börjar stiga igen. Den tydligaste effekten av en arbetslöshet under jämviktsnivån är en stigande inflationstakt. Jämviktsarbetslöshet är ett teoretiskt begrepp och nivån räknas fram på ett komplicerat sätt och med många osäkra antaganden. KI skriver själva att deras beräkning ska tolkas som ungefärlig eftersom bedömningen är osäker. Att osäkerheten kring beräkningar av jämviktsarbetslösheten är stor och att dess användbarhet som vägledare i policybeslut därmed är begränsad har varit känt länge. Den faktiska jämviktsarbetslösheten är inte observerbar ens i efterhand …

Bedömningar av jämviktsarbetslösheten riskerar att få en alltför stor roll i politiken, sett till de stora osäkerheter som är förknippade med beräkningarna. En syn att en kommande överhettning på arbetsmarknaden riskerar att bli skadlig de närmaste åren och att finanspolitikens inriktning 2018 därmed måste innebära åtstramning framöver kan i stället anta formen av en självuppfyllande profetia. Så länge finanspolitiken kan vara expansiv utan att Riksbanken höjer räntan kan den sänka arbetslösheten. Att diskutera åtstramning redan i dag innebär att vi riskerar att parkera arbetslösheten på dagens 7 procent utan att ta reda på om det är möjligt att sänka den ytterligare. Fokus för finans- och penningpolitiken bör snarare vara hur de kan bidra till möjligheter för en ännu bättre utveckling på arbetsmarknaden än den som ligger i prognoserna.

Niklas Blomqvist & Åsa-Pia Järliden Bergström

Med tanke på det nästintill obefintliga empisk-statistiska stöd som jämviktsarbetslöshets-begreppet — med rötter i Milton Friedmans ‘naturliga arbetslöshet’ och NAIRU — har, är det minst sagt anmärkningsvärt att mainstream ekonomer fortsätter använda det. Det är svårt att undgå misstanken att det till stor del handlar om ideologiska motiv. Med inställningen att full sysselsättning är omöjlig att uppnå kan högerpolitiska förslag om fortsatt nedmontering av det svenska välfärdssamhället och åtstramningspolitik ges ett skimmer av vetenskaplighet.

Om man skalar bort den övliga tekniska mumbo jumbon som vi nationalekonomer så ofta tyvärr hänger oss åt, kvarstår det enkla faktum att det som verkligen styr den på vaga och ifrågasättbara grunder beräknade ‘jämviktsarbetslösheten’ är den faktiskt uppmätta arbetslösheten. Varför Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet då ska lägga en massa pengar och datortid på att kalkylera denna ‘jämviktsarbetslöshet’ är svårt att förstå. Varför inte lägg resurserna på att få ner den verkliga arbetslösheten istället?

Bland de som likväl försvarar jämviktsarbetsbegreppet — inklusive en del LO-ekonomer — brukar det ofta framföras att det trots sina brister är en “bra tankeram.”

Verkligen?

NAIRU och andra jämviktsarbetslöshetsbegrepp fungerar i själva verket inte alls bra som tankeram. I själva verket fungerar de — som inte minst senare tids forskning av exempelvis Engelbert Stockhammer (2011), Özlem Onaran (2012), Roger Farmer (2010), Storm & Naastepad (2012) och andra övertygande visat — monumentalt dåligt som just tankeram.

Så varför detta fasthållande vid ett begrepp som alla — inklusive dess försvarare — medger är dåligt teoretiskt underbyggt och empiriskt nästintill omöjligt att skatta?

I vanliga fall brukar vi inom vetenskapen kassera icke-falsifierbara teorier. Det är hög tid att också göra det med jämviktsarbetslöshetsbegreppet.

Advertisements

2 Comments

  1. Jo min själ, nu vevas positivet om Jämviktsarbetslöshet åter igen,trots att teorin har motbevisats minst ett par hundra gånger sedan 1980-talet. Och en för oss läsare av denna blogg,välbekant, ung och arg, svensk ekonom i England deltar i debatten såg jag.
    Han borde läsa Sven Grassman mfl. men tror inte intresset finns på det hållet.
    Men kanske åtminstone Knut Kainz Rogneruds bok “Tio trasiga teorier om ekonomi”
    faller i något bättre jord?

    Här är en recension av boken i Arbetet Kultur: 24 apr 2017
    https://arbetet.se/2017/04/24/lysande-kritisk-lardomshistoria/
    “Kort efter ekonomiska kriser öppnas alltid ett systemkritiskt fönster. 2008 till exempel tycktes det möjligt att tänka kritiskt om det ekonomiska systemet i spåren av börskraschen. I amerikansk tv stod före detta centralbankschefen Allan Greenspan och bad om ursäkt för den ekonomiska politik han fört, Marx Das Kapital toppade försäljningslistor och i Frankrike föreslog Nicholas Sarkozy ett alternativt BNP-mått.

    Men så slog fönstret igen. 2013 fick Eugene Fama Nobelpriset i ekonomi för sin forskning om den perfekta aktiemarknaden. Fama menade att bubblor inte kan existera eftersom aktier alltid avspeglar det korrekta marknadsvärdet. I en intervju kort innan krisen förklarade Fama att subprimelån absolut inte var något att oroa sig för. Ändå tyckte Nobelkommittén att professorn var ett geni.

    Om Famas teorier kan man läsa i ekonomijournalisten Knut Kainz Rogneruds nyutkomna bok Tio trasiga teorier om ekonomi. Där står också om Says lag, trickle downteorin och jämviktsarbetslöshet.

    I korthet är det en bok om nationalekonomisk forskning som borde vara död och begraven men som ännu lever och frodas vid institutionerna. Resultatet är ett stycke lysande lärdomshistoria. Det riktigt knarrar i texten när Rognerud bänder upp det systemkritiska fönstret igen.En av Rogneruds poänger är att teorier från 1800-talet om den rationella människan och den perfekta marknaden gjorde comeback på 70-talet. Namn som Friedman och Hayek blev kungligheter på institutionerna. Sedan dess, menar han, har ekonomer i princip ägnat sig åt att bygga modellvärldar där arbetslöshet betraktas som ett frivilligt val och arbetsmarknadsåtgärder som brutala övergrepp på en perfekt marknad.

    Som läsare känner man hur vreden stiger när Rognerud går igenom konsekvenserna av teorierna: åtstramning, mass-arbetslöshet, växande klyftor. Givetvis gäller inte kritiken all nationalekonomi, för Rognerud har också sina hjältar (som Joseph Stiglitz och Marilyn Waring). Men överlag är professionen befolkad av människor som med Oscar Wildes ord :´Vet priset på allt, men värdet på intet´.

    Nu är inte allt i boken superspännande. Kritiken mot åtstramningspolitiken och BNP-måttet har jag läst många gånger förut.Men överlag är boken fylld av originella essäer. Särskilt vill jag rekommendera texten om Piketty där författaren illustrerar hur ett litet räknefel kan få förödande konsekvenser för en hel teori. Det är ett litet mästerverk som visar att även vänsterekonomer kan låsa in sig i sina modellvärldar.
    Rasmus Landström”

    • P.S För ett antal år sedan nu var vi några stycken från Sverige och Norge som gjorde enkel bivariat analys,där vi jämförde korrelationen
      mellan priset på Lax-Olja och Löner -Arbetslöshet i Norge
      under ett tioårs spann.
      En stark positiv korrelation fanns mellan Lax-Olja med en koefficient pendlande mellan 0,5 och 0,2 medans det mellan Löner-Arbetslöshet pendlade mellan 0,1 och -0,7. Med lite glatt och frejdigt humör skulle vi
      nog kunna finna en modell tillhörande den Nyklassiska-Skolan, att pressa in resultaten i. Men av någon konstig anledning fann vi ingen större lust att göra så 🙂


Sorry, the comment form is closed at this time.

Create a free website or blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.