Normativ multikulturalism

29 Jul, 2014 at 23:03 | Posted in Politics & Society | 3 Comments

Häromdagen lyssnade jag till en manlig journalist som satt i en panel och var mycket upprörd över att invandrare utpekades som kvinnoförtryckare bara för att en del av dem misshandlade sina kvinnor och tvingade dem att bära slöja och hålla sig inomhus. Att skriva om sånt i tidningar var rasistiskt och vi skulle inte inbilla oss att vi var så bra på jämställdhet i Sverige heller! Det finns fortfarande löneskillnader här, så det så! Och förresten är det en kulturfråga!

jeff

I panelen satt ett antal invandrarkvinnor som blev så arga att de nästan fick blodstörtning. Det är skillnad på svenska löneorättvisor och faraonisk omskärelse, hot och “hedersmord”. “Ska vi hålla tyst om vad som händer bara för att inte fläcka våra Mäns rykte?” sa de. “Och om invandrare skulle börja slakta svenska män för ärans skull, vore det då fortfarande en “kulturfråga”?

Katarina Mazetti, Mazettis blandning (2001)

Jag har full förståelse för dessa kvinnors upprördhet.

Vad frågan i grund och botten handlar om är huruvida vi som medborgare i ett modernt demokratiskt samhälle ska tolerera de intoleranta.

Människor i vårt land som kommer från länder eller tillhör grupperingar av olika slag – vars fränder och trosbröder kanske sitter vid makten och styr med brutal intolerans – måste självklart omfattas av vår tolerans. Men lika självklart är att denna tolerans bara gäller så länge intoleransen inte tillämpas i vårt samhälle.

Kultur, identitet, etnicitet, genus, religiositet får aldrig accepteras som grund för intolerans i politiska och medborgerliga hänseenden. I ett modernt demokratiskt samhälle måste människor som tillhör dessa olika grupper kunna räkna med att samhället också skyddar dem mot intoleransens övergrepp. Alla medborgare måste ha friheten och rätten att också ifrågasätta och lämna den egna gruppen. Mot dem som inte accepterar den toleransen måste vi vara intoleranta.

I Sverige har vi länge okritiskt omhuldat en ospecificerad och odefinierad mångkulturalism. Om vi med mångkulturalism menar att det i vårt samhälle finns flera olika kulturer ställer detta inte till med problem. Då är vi alla mångkulturalister.

Men om vi med mångkulturalism menar att det med kulturell tillhörighet och identitet också kommer specifika moraliska, etiska och politiska rättigheter och skyldigheter, talar vi om något helt annat. Då talar vi om normativ mångkulturalism. Och att acceptera normativ mångkulturalism, innebär också att tolerera oacceptabel intolerans, eftersom den normativa mångkulturalismen innebär att specifika kulturella gruppers rättigheter kan komma att ges högre dignitet än samhällsmedborgarens allmänmänskliga rättigheter – och därigenom indirekt bli till försvar för dessa gruppers (eventuella) intolerans. I ett normativt mångkulturalistiskt samhälle kan institutioner och regelverk användas för att inskränka människors frihet utifrån oacceptabla och intoleranta kulturella värderingar.

Den normativa mångkulturalismen innebär precis som främlingsfientlighet och rasism att individer på ett oacceptabelt sätt reduceras till att vara passiva medlemmar av kultur- eller identitetsbärande grupper. Men tolerans innebär inte att vi måste ha en värderelativistisk inställning till identitet och kultur. De som i vårt samhälle i handling visar att de inte respekterar andra människors rättigheter, kan inte räkna med att vi ska vara toleranta mot dem. De som med våld vill tvinga andra människor att underordna sig en speciell grupps religion, ideologi eller ”kultur” är själva ansvariga för den intolerans de måste bemötas med.

Om vi ska värna om det moderna demokratiska samhällets landvinningar måste samhället vara intolerant mot den intoleranta normativa mångkulturalismen. Och då kan inte samhället själv omhulda en normativ mångkulturalism. I ett modernt demokratiskt samhälle måste rule of law gälla – och gälla alla!

Mot dem som i vårt samhälle vill tvinga andra att leva efter deras egna religiösa, kulturella eller ideologiska trosföreställningar och tabun, ska samhället vara intolerant. Mot dem som vill tvinga samhället att anpassa lagar och regler till den egna religionens, kulturens eller gruppens tolkningar, ska samhället vara intolerant. Mot dem som i handling är intoleranta ska vi inte vara toleranta.

3 Comments

  1. Absolut!

  2. Instämmer (finns det nån normal människa som skulle säga emot?).
    Men har vi i Sverige verkligen “länge okritiskt omhuldat en ospecificerad och odefinierad mångkulturalism”?
    Jag har hört påståendet många gånger men ser ytterst sällan exempel på denna missriktade tolerans i media eller annars.
    Däremot förstår nog många skillnaden mellan problem av typ “lönediskriminering i Sverige/förbud för kvinnor att arbeta i andra länder”
    Att mannen i citatet inte vill peka ut hela gruppen “invandrare” specifikt, mer än vad nån vill peka ut hela gruppen män, behöver åtminstone inte va problematiskt per definition , men jag vet inte vad det var för debatt.

    • Hej Erik!
      Jag vet faktiskt inte riktigt heller hur den debatten som Mazetti refererar till såg ut, men jag tycker likväl att de framförda åsikterna väl representerar uppfattningar som ofta förs fram när man talar om de här sakerna med (ofta självdefinierat “radikala”) vänner och kollegor och i medier och på debattsajter. För att bara ge ytterligare ett exempel som tangerar den här problematiken — min kollega vid Malmö högskola, Pernilla Ouis, skrev för ett tag sedan en intressant debattartikel i Sydsvenska Dagbladet om ”islamofobi” och ”strukturell diskriminering” :

      “Ett diskrimineringsfall ska i veckan prövas i rätten, ett fall som handlar om en slöjbärande ung kvinna som blev nekad en praktikplats på en frisörsalong i Malmö med hänvisning till argumentet ”här säljer vi hår”. Många skulle säkert peka ut salongens ägare som islamofob, men jag vill rikta uppmärksamheten mot dem som gärna pekar, de som kallar sig för antirasister. Det är de som tycker att det är rätt att en man får lov att diskriminera en kvinna, för att han väljer att praktisera sin religion på ett visst sätt (”handskakningsdomen”). Dessa personer tycker att det är okej att dagisfröken har burka på sig när papporna är närvarande. De anser att muslimer blir diskriminerade i alla sammanhang där slöjan ifrågasätts, vare sig det handlar om ordningsregler eller ett företags image.

      Att acceptera att en muslimsk man inte kan ta en kvinna i hand är att likställa denne muslimske mans val med en funktionsnedsättning. Diskussionen borde ha handlat om huruvida konventioner måste vara tvingande, och vem som ska ta konsekvenserna för individuella val. Principen om likabehandling har i sin tillämpning blivit principen om olikabehandling: Alla ska ha rätt att behandlas olika, som ett uttryck för jämlikhet.

      Respekt innebär att vi ser varandra som jämlikar och för ett gemensamt samtal; inte att en självutnämnd grupp omhuldar och skyddar De Andra, och tystar dem i sin välvilja.

      Ett slags ”omvänd” islamofobi är att känna sådan respekt för muslimer, att de inte ens betraktas som värdiga motståndare i en aktiv debatt. Religiösa islamister får därmed rätt i allt; eftersom ingen bemödar sig om att diskutera och argumentera med dem. För mig är detta en position präglad av både rädsla och förakt mot muslimer – ren och skär islamofobi med andra ord.”


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blog at WordPress.com.
Entries and Comments feeds.