Nakna professorer och ledarskribenter som har otur när de försöker tänka

1 Aug, 2013 at 11:43 | Posted in Economics, Politics & Society | 11 Comments

I kväll 20.00 på SvT2 går den uppmärksammade dokumentären Lönesänkarna i repris. Missade ni programmet när det gick i februari föreslår jag att ni bänkar er framför tv:n.

I Erik Sandbergs synnerligen sevärda dokumentär  intervjuas bl. a. Nils Gottfries – professor i nationalekonomi i Uppsala och en av vår regering anlitad expert på arbetsmarknadsfrågor – som i den senaste långtidsutredningen gett regeringen Reinfeldt rådet att sänka lönekostnaderna för att öka sysselsättningen (ett råd som alla regeringar i vårt land redan följt under de senaste tre decennierna …)

Vad Gottfries visade sig inte ha en susning om var dock att denna politik inte alls haft någon effekt, utan att tvärtom arbetslösheten fortsatt ligga på en mycket hög nivå och att löntagarnas andel av BNP trendmässigt sjunkit under trettio års tid. Professor Gottfries, experten, hävdade bestämt att andelen varit konstant.

Först när journalisten konfronterat Gottfries med data som klart visar att så inte är fallet är han beredd att medge att han nog hade fel men sagt som han sagt av “pedagogiska” skäl.

Snacka om att bli ertappad med brallorna nere.

För Gottfries – och alla andra – rekommenderar jag att kika på följande diagram:

löneandelenminskar
Källa

arbetslöshet2
Källa

Och som om det inte var nog med detta skrev en av Svenska Dagbladets ledarskribenter, Ivar Arpi, att på “1970-talet var kapitalandelen, jämfört med löneandelen, nästan noll” och att sedan 1970-talet har “det stora flertalet fått det bättre – även de med lägst inkomster.”

Och detta grodors plums och ankors plask ska man behöva läsa år 2013.

Och som lök på laxen skrev Per Krusell – ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och sedan 2004 ordinarie ledamot av Kommittén för Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne – att han sett programmet och att fasan han kände handlade om “känslan av att som ekonom ‘ha missat något, i vår analys av samhällsekonomin.”  Efter att ha funderat en stund mådde dock professorn betydligt bättre eftersom han då  insett att “det ligger väldigt lite i den huvudsakliga tesen i programmet, dvs att en ‘överenskommelse’ om att sänka löneandelen skett, kanske med syfte att öka sysselsättningen, men att en sysselsättningsökning sedan uteblev.”

Snacka går ju alltid, men det är ändå bättre om man vet vad man pratar om och kan belägga sina uttalanden. Så här ser det nämligen ut:

Källa: SWIID 3.0

(Ju lägre Ginikoefficient, desto jämlikare inkomstfördelning. Sedan 1981 har ojämlikheten i inkomstfördelningen i Sverige trendmässigt ökat brant.)

Källa: IFN, Roine och Waldenström 2008
Grafik: Idégrafik

I den ekonomisk-politiska debatten hör man ofta marknadsfundamentalismens förespråkare likt Svenska Dagbladets ledarskribenter säga att ojämlikhet inte är något problem. Anledningen sägs i huvudsak vara två.

Pro primo – hästskitsteoremet – enligt vilket sänkta skatter och ökad välfärd för de rika ändå så småningom sipprar ner till de fattiga. Göd hästen och fåglarna kan äta sig mätta på spillningen.

Pro secondo – att så länge alla har samma chans att bli rika är ojämlikheten oproblematisk.

Hästskitsteoremet (“trickle-down effect”) visade omfattande forskning redan under Thatcher-Reagan-eran hörde mytvärlden till.

Och för några år sedan visade Alan Krueger – ekonomiprofessor vid Princeton-universitetet – med sin Gatsbykurva att även det andra försöket till försvar av ojämlikhet hör hemma i sagornas värld:

[På den vertikala axeln visas hur mycket en enprocentig ökning i din fars inkomster påverkar dina förväntade inkomster (ju högre tal, desto lägre förväntad social rörlighet), och på den horisontella axeln visas Ginikoefficienten, som mäter ojämlikhet (ju högre tal, desto högre ojämlikhet)]

Tydligare än så här går det knappt att se att jämlika länder också är de med störst social rörlighet – och att det därför börjar bli dags att ta itu med de ökade inkomst- och förmögenhetsklyftorna. Så även i Sverige, där nyreviderade data från SCB visar hur utvecklingen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet (exklusive kapitalvinst efter deciler, samtliga personer 1995-2010, medelvärden i tusen kr per k.e. i 2010 års priser) de senaste åren har sett ut:

Källa: SCB och egna beräkningar

Och än värre är det om man tittar på förmögenhetsutvecklingen.

Ojämlikheten ökar i Sverige. Att det är så beror i hög grad på politiska beslut – som att exempelvis skära i a-kassa och sjukfärsäkring. Men det är också ett uttryck för ett ideologiskifte som under trettio års tid förvandlat Sverige från ett föregångsland vad gäller jämlikhet till att bli ett av de länder där inkomst- och förmögenhetsklyftorna ökar mest i världen.

För dem som i likhet med Ivar Arpi och en del mer eller mindre prominenta nationalekonomer inte tror att det är så illa i Sverige när det gäller inkomst- och förmögenhetsfördelning, föreslår jag att kika lite närmre på diagrammet nedan över hur genomsnittsinkomsterna (uttryckt i 2009 års prisnivå) för de övre 0.1% och de lägsta 90% utvecklats sedan 1980 i Sverige:

.

Källa: The World Top Incomes Database

Det är hög tid att se till att klyftorna slutar växa i det svenska samhället!

11 Comments

  1. Undrar vad Gottfries menade med “pedagogiska skäl”. Att han ljög för att inskärpa en falsk tes?

  2. T.o.m. de rikaste blir lyckligare av större jämlikhet: http://www.ted.com/talks/richard_wilkinson.html

  3. För de som inte såg programmet finns att se på SVT play här:
    http://www.svtplay.se/video/1031746/lonesankarna

  4. Meget bra program!
    Vi fulgte med her i Norge også!

  5. Jo det är trevligt att Per Krusell mår bra och visar sig äga ett känsloliv,inte minst för honom själv,men om nu detta känsloliv så till den grad tar över att han inte förmår ta till sig fakta,än mindre dra slutsatser av dessa uppenbara fakta,så blir ju lite problematiskt.Inte minst om man är en empiriskt inriktad och aktad forskare med inte ringa inflytande på samhällsutvecklingen.Det här är ju faktiskt något som berör miljontals människor i vårt land och i den nedre tiondelen till och med tjugondelen så rör det sig ju om människor som har det så knappt idag att det får avstå från sådant som tandvård och annat som hör ett värdigt liv till.

  6. Pedagogik? Kan jag finna spår av postmodernism i den där Gottfries? Kan pedagogiken vara den vanliga institutionella socialkonstruktivismen?

    Det blir skumt när man ignorerar tiden. Det blir skumt med medelvärden. Medelvärden kan dölja en fruktansvärd sanning. Ignorerar man tiden kan majoriteten av människorna ägna större delen av tiden åt ovärdigt klättrande på varandra och intrigerande emot varandra, en odräglig tillvaro ignorerar genom att ignorera tiden. Man vet i vilken situation människor som anser tiden vara oväsentlig är, man vet att det är ganska bekvämt när man anser tiden oväsentlig.

  7. Det är ju kul när experterna har “fel” men innan man höjer rösten för mycket bör man se till att man själv inte står där med byxorna nere. Inget säger att vi hade haft ett bättre samhälle bara för att alla var fattigare och de sjuka o arbetslösa bestämde själva hur länge o hur mycket de skulle ha i ersättning. Utan reformer hade inte hela vår Nuvarande BNP räckt till alla “behövande” inom socialförsäkringen.

    • När man anklagat folk för att fuska med ersättningar har det ju inte visat sig stämma, så det du nu skrev är bara gripet från luften av ideologiska skäl

    • Det visar sig ju iofs att om man bara skruvade till förmögenhetsbeskattningen och ökade progressiviteten i inkomstskatten något så skulle vi i ett slag kunna utrota fattigdomen. Det är alltså enorma mängder medel som flyttat sig upp i pyramiden, på i princip alla andras bekostnad. Givetvis med samma BNP, för det är inte i toppen av pyramiden som de stora BNP-transaktionerna sker (som du vet så ingår kapitalvinster och spekulation inte i BNP utan endast transaktioner i realekonomin, konsumtion och löner).

  8. Jag håller med om det som sägs här. Ett förhållande som kompletterar – och komplicerar bilden – är att kostnaderna för att använda naturresurser, t.ex. oljan har också ökat sedan slutet av sjuttiotalet, och att resursanvändningen PER CAPITA har gått ned sedan dess.
    Se: http://tradgardenjorden.blogspot.se/2013/07/valstandsklimax-och-resursforbrukning.html
    Även om jag inte kan förklara de ekonomiska sammanhangen, så är jag rätt övertygad om att det finns ett samband här. Att det sammanfaller med den nyliberala vågen beror kanske också på att det finns en ökad strid om resurser och en minskad avkastning på “normala” investeringar, så kapitalet fick skapa nya fantastiska sätt att få avkastning.

  9. […] anledningen av reprisen av programmet Lönesänkarna Professor Lars P Syll gick roande holmgång mot nästan alla på sin blogg igår. Professor Sylls inlägg har titeln Nakna professorer och ledarskribenter som har otur när de […]


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blog at WordPress.com.
Entries and Comments feeds.