Parallel universe and time in finance and economics (wonkish)

5 July, 2013 at 10:47 | Posted in Theory of Science & Methodology | 1 Comment

The topic is time — literally — and how to think about it …

Much of the recent research on this topic has been done by Ole Peters of the London Mathematical Laboratory and Santa Fe Institute. The gist of his overall argument is that the usual ensemble averages used to compute “expected” returns in finance and economics are, in many cases, simply wrong. This is not the correct way to make decisions in the real world. We’re all used to the idea of averaging over possible outcomes, weighted by the appropriate probabilities, and asking: is the result positive or negative? If positive, then the gamble or investment is worth it, if we can accept the risk. But this is not a legitimate way of thinking, for it averages over parallel worlds, not through time — where we actually live.

The trouble is that usual average over different outcomes mixes potential worlds in which we go broke with others in we get rich, and does this mixing all at once, immediately, so that good outcomes coming from one path cancel out bad outcomes coming from other paths. Importantly, this mixing takes the often irreversible consequences of bad outcomes (bankruptcy, for example) out of the picture. If you make hugely risky investments, this average gives you full credit for all the wonderful possible outcomes, weighted appropriately for their likelihood, which of course seems sensible. What it doesn’t do is account for the very real fact that the bad outcomes may effectively wipe you out entirely and take you out of the game, making it impossible to play again — in which case you will never get to experience those eventual big payoffs …
Parallel Universes
You can do the ensemble average and say, “Hey, I expect to get exponential growth! Let’s go for it.” Then you actually play and find you get wiped out. Try again and still get wiped out. See that everyone who plays the same game also gets wiped out. Strange. You may eventually accept that thinking in terms of parallel worlds isn’t quite the right thing to do.

Mark Buchanan

Advertisements

1 Comment

  1. Vad är ett medelvärde, när man tar ett medelvärde av människor, som alla tagit sig dit de är via var sina egna kaosfunktioner. Vad gör du egentligen när du slår ihop saker i ett medelvärde? När är ett medelvärde relevant? När är ett medelvärde bara en dold samling äpplen och päron? Vad är egentligen begränsningarna i den kvantitativa samhällsvetenskapen? Kan man alltid använda medelvärde, kan du ur medelvärden få mer information eller får du mindre information? Även när du inte använder medelvärden, finns det andra situationer där du sätter samman saker som inte hänger ihop? Vad händer när du behandlar massor med data och siffror tillsammans i en matematik?

    När samhällsvetaren buntar ihop folk i medelvärden gör de precis som den fördomsfulle rasisten när hen säger “De där”. Men tydligen är fördomar, att koppla ihop saker som inte hänger ihop osv, ok om man gör det med matematik. Men samhällsvetaren som kör sin kvantitativa metod på ditten och datten ser sig inte som fördomsfull, hen betraktar sig inte som fördomsfull, hen gör bara sitt jobb efter instruktioner, hen delar upp och slår ihop. Hen skapar falska gemenskaper som hen ställer emot andra falska gemenskaper, hen skapar fördomar varje dag, hen publicerar dem i fina tidsskrifter, hen skriver ned dem i SOU-rapporter. Men hen är naturligtvis inte nazist, hen är vetenskapare, det vet hen för hen har refererat till ett helt gäng übersturmbanführers i sitt metodavsnitt, så hen står för Sanningen(TM).

    Vet inte hur många gånger jag sagt åt Sverigedemokrater att inte koppla ihop saker som inte hänger ihop. Inser nu att jag knappast kan lasta Sverigedemokrater för att bete sig som en hel uppsjö “vetenskapsmän”.


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.