Grossman-Stiglitz-paradoxen

15 May, 2013 at 13:59 | Posted in Economics, Theory of Science & Methodology | Comments Off on Grossman-Stiglitz-paradoxen

paradox4Inom informationsekonomin är Hayeks ”The Use of Knowledge in Society” (American Economic Review 1945) och Grossman & Stiglitz ”On the Impossibility of Informationally Efficient Markets” (American Economic Review 1980) två klassiker. Men medan Hayeks artikel ofta åberopas av nyösterrikiskt influerade ekonomer har neoklassiska nationalekonomer sällan något att säga om Grossman & Stiglitz:s artikel. Jag tror inte det är en tillfällighet

Ett av de mest avgörande antaganden som görs i den ortodoxa ekonomiska teorin är att ekonomins aktörer utan kostnad besitter fullständig information. Detta är ett antagande som heterodoxa ekonomer under lång tid ifrågasatt.

Neoklassiska ekonomer är självklart medvetna om att antagandet om perfekt information är orealistiskt i de flesta sammanhang. Man försvarar ändå användandet av det i sina formella modeller med att verkliga ekonomier, där informationen inte är fullt så perfekt, ändå inte skiljer sig på något avgörande sätt från de egna modellerna. Vad informationsekonomin visat är dock att de resultat som erhålls i modeller som bygger på perfekt information inte är robusta. Även en liten grad av informationsimperfektion har avgörande inverkan på ekonomins jämvikt. Detta har i och för sig också påvisats tidigare, av t ex transaktionskostnadsteorin. Dess representanter har dock snarare dragit slutsatsen att om man bara tar hänsyn till dessa kostnader i analysen så är standardresultaten i stort ändå intakta. Informationsekonomin visar på ett övertygande sätt att så inte är fallet. På område efter område har man kunnat visa att den ekonomiska analysen blir kraftigt missvisande om man bortser från asymmetrier i information och kostnader för att erhålla den. Bilden av marknader (och behovet av eventuella offentliga ingripanden) blir väsentligt annorlunda än i modeller som bygger på standardantagandet om fullständig information.

Grossman-Stiglitz-paradoxen visar att om marknaden vore effektiv – om priser fullt ut reflekterar tillgänglig information – skulle ingen aktör ha incitament att skaffa den information som priserna förutsätts bygga på. Om å andra sidan ingen aktör är informerad skulle det löna sig för en aktör att införskaffa information. Följaktligen kan marknadspriserna inte inkorporera all relevant information om de nyttigheter som byts på marknaden. Självklart är detta för (i regel marknadsapologetiska) neoklassiska nationalekonomer synnerligen störande. Därav ”tystnaden” kring artikeln och dess paradox!

Grossman & Stiglitz – precis som senare Frydman & Goldberg gör i Imperfect Knowledge Economics (Princeton University Press 2007) – utgår från och förhåller sig till Lucas et consortes. Deras värdering av det informationsparadigm som rationella förväntningar bygger på sammanfaller också så vitt jag kan bedöma helt med min egen. Det är ur relevans- och realismsynpunkt nonsens på styltor. Grossman-Stiglitz-paradoxen är kraftfull som ett yxhugg mot den neoklassiska roten. Det är därför den så gärna ”glöms” bort av neoklassiska ekonomer.

Hayek menade – se t ex kapitel 1 och 3 i Kunskap, konkurrens och rättvisa (Ratio 2003) – att marknader och dess prismekanismer bara har en avgörande roll att spela när information inte är kostnadsfri. Detta var en av huvudingredienserna i hans kritik av planhushållningsidén, då ju kostnadsfri information i princip skulle göra planhushållning och marknad likvärdiga (som så ofta är den nyösterrikiska bilden av marknader betydligt relevantare och mer realistisk än allehanda neoklassiska Bourbakikonstruktioner à la Debreu et consortes).

Kruxet med ”effektiva marknader” är – som Grossman & Stiglitz på ett lysande sätt visar – att de strikt teoretiskt bara kan föreligga när information är kostnadsfri. När information inte är gratis kan priset inte perfekt återspegla mängden tillgänglig information (nota bene – detta gäller vare sig asymmetrier föreligger eller ej).

Den i mitt tycke intressantaste funderingen utifrån Grossman & Stiglitz blir vad vi har för glädje av teorier som bygger på ”brusfria” marknader, när de inte bara är hopplöst orealistiska utan också visar sig vara teoretiskt inkonsistenta.

Trams är trams om än i vackra dosor.

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.