Stödet för euron rekordlågt

6 May, 2013 at 11:18 | Posted in Politics & Society | 2 Comments

Enligt en färsk undersökning från SOM-institutet är stödet för ett svenskt EMU-medlemskap rekordlåga 9 procent. Euromisslyckandet har som väntat också smittat av sig på svenskarnas inställning till EU. Stödet för EU-medlemskapet har sjunkit till 42 procent.

Varje vecka kan vi via medierna se hur konflikterna och problemen med EMU tydliggörs. I land efter land utspelas nu tragedier inför våra ögon därför att EMU-tvångströjan bara kommer i en storlek och uppenbarligen inte passar alla. Nationer och deras ekonomier är i nästintill fritt fall. Precis som i flera andra euroländer klarar man inte – med de handlingsrestriktioner som den monetära gemenskapen sätter – att på ett adekvat sätt ta sig ur den sociala och ekonomiska kris man hamnat i.

Förvisso är deras problem inte bara – eller huvudsakligen – en effekt av EMU-medlemskapet. Självklart har dessa EMU-länder många självförvållade problem. Kritiken handlar om att dessa problem delvis emanerar ur – och förvärras av – EMU-medlemskapets autonomibegränsningar. Ett medlemskap som inte underlättar problemlösandet, eftersom deflationspolitik och frånvaro av möjlighet att bedriva egen valuta- och penningpolitik gör det näst intill omöjligt att få fart på efterfråga och export.

Istället för att fundera över om inte nödhjälp och massdemonstrationer borde vara en tankeställare, hänger sig en del politiker och ekonomer åt en makaber uppvisning i konsten att vara både blinda och döva för det stålbadsliknande test som EMU nu genomgår.

Hela argumentationen visar med eftertryck att EMU inte bara är ett ekonomiskt projekt, utan i minst lika stor utsträckning ett politiskt. Det som nyliberalismen inte klarade av på 1980-och 1990-talen ska nu EMU åstadkomma. Men vill vi verkligen avhända oss ekonomisk-politisk autonomi och tvingas sänka löner och sociala skyddsnät så fort det börjar knaka i ekonomins fogar? Är ökade löneklyftor och en federal överstat verkligen det stoff våra drömmar är gjorda av?

I stället för äreräddning av EMU med hänvisning till ekonomiska modeller – som till stor del bygger på diskutabla vetenskapsteoretiska och metodologiska antaganden – borde man se sig om i verklighetens euroland.

Fakta sparkar. De senaste årens ekonomiska utveckling visar att valutaunionen knappast leder till någon ekonomisk nettofördel. Om vi jämför Sverige och euroländerna kan Sverige uppvisa bättre siffror på nästan alla centrala ekonomiska områden. Om vi tittar på tillväxt, inflation och sysselsättning utgör euron helt enkelt inget argument för att ge upp vår ekonomisk-politiska självständighet. Vår rätt att själva bestämma över hur vi på bästa sätt skall kunna möta en oviss framtid och kunna föra en ekonomisk politik som motsvarar våra behov – finns det ingen anledning att sälja ut för en gemensam valuta som så tydligt visat sig vara ett i grunden feltänkt och gigantiskt misslyckande.

don-quijoteDen mycket prekära utveckling som vi idag ser i Grekland, Portugal, Spanien, Italien och Irland visar på den hämsko som EMU utgör när dessa kristyngda ekonomier ska försöka hitta en väg ut ur krisen. Förmågan att ta sig ur finanskrisens efterdyningar blir onödigt långdragen och låg. Att inte fullt ut ha möjlighet att bedriva en egen ekonomisk politik skapar ett hårt tryck på statsbudgeten och bäddar för de missnöjesyttringar som vi ser rada upp sig i land efter land.

Historien borde förskräcka. Den här sortens förkeynesiansk deflationspolitik provades under 1920- och 1930-talen och var antagligen den främsta enskilda orsaken till depressionen. Ekonomierna tog sig inte ur moraset förrän dåtidens dårskap – guldmyntfoten – kastades på historiens gravhög.

Så nu väntar vi bara på att vår egen Don Quijote – folkpartiets ekonomiske talesman Carl Bastiat Hamilton – med osviklig tajming åter igen ska föra fram krav på att Sverige omedelbart går med i EMU …

2 Comments

  1. Hm. Bara en storlek. Doesn´t one size fit them all? Tack för att du står på dig – år efter år. Gissa om jag lärt mycket ekonomi av dina texter under åren som gått. De har verkligen hjälpt mig att ta ställning i ekonomiska frågor. Dags för mig att tacka dig. Och så undrar jag hur dina barn mår. En sak har vi gemensamt: vi har varit ensamma pappor. Allt gott! Per-Ole

    • Tack Per-Ole!
      Måste erkänna att det nästan susar lite för öronen när jag ser vem kommentaren är från och känner mig nästan lite som Charles Rider vid återkomsten till Brideshead. Historien kommer ikapp oss ibland, och just nu ser jag Hästveda, Luhrsjön och tre unga grabbar framför mig – du, jag och Johan. Redan då, i tidiga tonåren, ofta diskuterande politik och ekonomi. Vi har ju sedan vandrat längs lite olika stigar, men de där åren och de där grabbarna minns jag fortfarande med värme och stundom kanske också med lite saknad.
      Livet tar oss och gör med oss vad det vill, eller hur det nu var poeten fick till det. Barnen är det bara bra med (sonen är på väg bli jurist, äldsta tjejen historiker, minstingen är tretton och hon trivs i skolan).
      Beste hilsen! Lars


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.