Barnexperimentet

10 Apr, 2013 at 15:20 | Posted in Education & School | 2 Comments

Jag har en känsla av att ”nu får det vara nog”. Anledningen är mina erfarenheter som lärare och de kunskaper jag sedermera fått som skolbyråkrat. En utgångspunkt för min oro är att skolan i Sverige idag har blivit allt mer olikvärdig. Det finns mycket bra i svensk skola men problemet är att skillnader ökar och likvärdigheten minskar samtidigt som kunskaperna sjunker …

Jag menar att orsakerna står att finna i det gigantiska o-utredda och o-utvärderade barnexperiment som 1990-talets reformer var. De hade som utgångsläge en, internationellt sett, mycket bra och framförallt mycket likvärdig skola. Av någon anledning bestämde man sig för att i grunden reformera denna ganska väl fungerande skola och man gav sig inte förrän man hade förändrat allt.

Vi gick från en regelstyrd, statlig skola till en kommunal skola och sedan raskt till en skolmarknad utan reglering av vem som får driva en skola, arbeta som skolledare eller lärare, hur mycket undervisning ett barn skulle få i olika ämnen eller ett barns skolgång skulle kosta. Ett system med en internationellt sett helt extrem skolmarknad.

Förutom avregleringar och marknadifiering infördes också målstyrning av skolan. Staten skulle inte längre bestämma några regler utan bara bry sig om resultatet. Alla läroplaner skrevs under stor möda om och formulerades så att man aldrig inte skulle kunna tolka dem som föreskrivande.

Egentligen var det meningen att detta skulle vara en mål- och resultatstyrning. Men så blev aldrig fallet på grund av att målen uttrycktes så luddigt att de inte gick att utvärdera och eftersom de nya huvudmännen inte brydde sig om resultaten. Trots att resultaten sjönk gjorde man inte de insatser som behövdes.

De poetiskt formulerade målen i läroplansreformen innehöll också en annan del av det stora barnexperimentet, nämligen den pedagogik som fick ett närmast totalt genomslag i både lärarutbildning och i skolans styrdokument. Det var en pedagogik som ibland kallas progressiv, ibland reformpedagogik och ibland konstruktivism …

Konstruktivismen med sin karaktär av ideologi snarare än empiri tillsammans med den hegemoniska ställning den fick i Sverige hade tillsammans med de andra reformerna en mycket olycklig inverkan på utvecklingen. Nermonteringen av den kunskapsförmedlande funktionen hos läraren innebar att lärare inte fick lära sig viktiga grunder i yrket.

På lärarhögskolorna fick man lära sig att de attityder och förhållningssätt som empirisk forskning visar är viktiga för barns lärande var fel. Man fick lära sig att barnen skulle lära sig själva och läraren ta ett steg tillbaka …

I retoriken inför kommunaliseringen sade politikerna att nu skulle makten hamna hos rektorerna och lärarna. Men reformerna innebar ju inte alls det, tvärtom. Där de tidigare hade ett professionellt friutrymme innanför av staten givna ramar blev de nu utsatta för (i början av gravt okunniga) kommunledningars beslut och godtycke. Lärarna själva insåg också snabbt vad som skulle hända och de protesterade vilt. Ett lärarfack köptes med löneökningar och det andra kördes över. Där skapades en spricka som ännu inte läkt. Tillsammans innebar reformerna en avprofessionalisering av lärarkåren och en ny mycket utsatt position för rektorerna …

Vi får i detta inte vara naiva utan förstå att den skolmarknad vi har skapat också har släppt loss stora ekonomiska incitament i den svenska skolan på många nivåer. Det är till exempel viktigt för internationella marknadsliberala lobbyister att visa upp Sverige som ett lyckat experiment. Bara en eventuell kommande friskolemarknad i England är värd hundratals miljarder kronor. Men skolan ska väl tjäna barnen och inte företagen?

Per Kornhall

Några andra läsvärda inlägg i skoldebatten hittar du här här och här.

2 Comments

  1. Kommunaliseringen av skolan är bara en del i ett Ayn Randskt gentrifikationsprojekt för att skapa rikemansfristäder som i hennes bok.

    Mitt grodperspektiv var att jag läste, arbetade och undervisade vid universitet, 90-talet och halva 00-talet. De studenter jag hela tiden mötte som var nybakade från gymnasiet har inte alls blivit sämre och sämre, de var lika lata, inkompetenta och obildade som jag var när jag sutade gymnasiet och började läsa högre studier. Vid universitetet märkte jag ingen större skillnad. Jag märker dock att man ibland glömmer bort hur himla nollad man var själv när man gick ut gymnasiet, dessutom har matematiklärare klagat på fallande förkunskaper sedan innan jag började vid universitet/högskola, hade det varit sant varje gång hade ingen kunnat någon matematik alls vid det här laget. Men på golvet såg jag aldrig några större skillnader, det blev knappt kompetenta ingenjörer och naturvetare, eller naiva doktorander av allihopa, som alltid.

    Men det var såklart bara observationer i universitetsmiljö. Men det visar i alla fall på att fronten inte påverkats. Men fronten är kanske inte största problemet, problemet är ett jämlikhetsproblem, vilket håll medelvärden går åt är irrelevant för detta, ett juste medelvärde kan dölja en fruktansvärd sanning. Det skapar gentrifikation, det skapar klasser och grupper i samhället. Det tar bort chanser för barn, även om man inte strävar efter jämlikhet, så brukar man säga att alla barn skall ha samma chans i livet. Kommunalisering, friskolor osv eliminerar detta, det blir då omöjligt att tala om alla barns lika chanser i livet. Barnet i den fattiga kommunen med de dåliga skolorna, har inte samma chans som barnet i de rika kommunerna eller i fin friskola. Barnet med föräldrar som är sektmedlemmar får inte samma chanser som barnen med sekulariserade förädrar. Barn är inte föräldrars egendom, de är egna individer, det är samhällets plikt att ge dem lika förutsättningar deras föräldrar till trots.

    Skall man titta på hur skolan blev till så handlade det förvisso mycket om att fostra arbetsstyrkan. Men det handlade också om “unit cohesion”, nationell identitet, en delad upplevelse hos ett folk, något som underlättade kommunikation och enighet i landet. Detta uppfyller inte dagens kommunaliserade skolor och friskolor.

  2. “Ett lärarfack köptes med löneökningar och det andra kördes över.”
    Exakt! Det lustiga är bara att det facket som köptes fortfarande inte har fattat att det var just detta som skedde. Det är väl något problem där med “omvärldsanalysen”, kanske.
    “Men skolan ska väl tjäna barnen och inte företagen?”
    Bra artikel, men det här är kanske en medvetet naiv retorisk fråga? Skolans uppgift har alltid varit att tjäna företagen, i den bemärkelsen att efter examen tillhandahålla arbetsboskap lämplig för utsugning. Det nya är att nu sker utsugningen under hela skolgången, dessutom. Man kan knappast förvånas av detta, den borgerliga nyliberala fällan har slagit igen, och detta helt enligt planen.


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.