Vämjelig idoldyrkan av Thatcher

9 Apr, 2013 at 10:33 | Posted in Politics & Society | Comments Off on Vämjelig idoldyrkan av Thatcher

Nu när Margaret Thatcher gått ur tiden  fylls högerpressen världen över av vämjeligt devota hyllningar av Järnladyn.

De nostalgiska hyllningarna började redan för drygt ett år sedan, då – inför premiären på filmen om Järnladyn – en del gamla högerideologer och tidningskrönikörer passade på att vädra en mer än lovligt unken idoldyrkan av den gamla diktaturkramaren.

Den gamle högerideologen Janerik Larsson, exempelvis, skrev på newsmill om “hur oerhört skicklig hon var att åstadkomma resultat” och att hon “kunde tänka efter före och agera på ett sätt som gjorde att hon aldrig tappade målet ur sikte även om hon inte alltid tog alla strider direkt”.

Och i Sydsvenskan skrev Per T Ohlsson om hur hon “modigt” slog “tillbaka mot Argentina och återtog Falklandsöarna 1982” (sanningen var väl snarare att kriget mest igångsattes för att bättra på högerns katastrofalt dåliga opinionssiffror), att “hon på många vis var rätt kvinna på rätt plats vid rätt tidpunkt” (sanningen var väl snarare att hon var den nyliberala marknadsfundamentalismens mest hämningslösa instrument i kampen för att krossa fackföreningsrörelsen) och att hennes målsättning var att “vitalisera och modernisera den brittiska ekonomin” (sanningen var väl snarare att hon under sina första regeringsår fullständigt körde den brittiska ekonomin i botten).

Per T Ohlsson tyckte också att det var hög tid att “diskutera hennes gärning mer avslappnat och med större intellektuell hederlighet.” Hennes gärning? Undrar vad han då tänkte på? Var det månne Thatchers ohöljda förmåga att titta åt andra hållet när det gällde apartheid i Sydafrika och diktaturens Chile? Eller att hon förespråkade återinförandet av dödsstraff? Eller införandet av lagstiftning som förbjöd myndigheter att framställa homosexualitet på ett positivt sätt? Eller att superladyn under sina elva år vid makten utsåg ett enda kvinnligt statsråd? Eller hennes hatiska kamp mot facken?

Vår egen Margaret Thatcher – näringsministern och centerledaren Annie Lööf – har inte haft det så lätt det senaste året. Att hennes stora idol nu gått ur tiden riskerar väl att göra henne ännu mer vilsen, men noga sett är centerpartiets kräftgång under Lööfs ledning knappast ägnat att överraska om man betänker centerledarens nyliberala ideologiska ideal.

I takt med att moderaterna under Fredrik Reinfeldt har rört sig mot den politiska mitten har centerpartiet under Annie Lööfs ledarskap fullföljt det som Maud Olofsson påbörjade och har rört sig lika tydligt åt höger. I dag är det centerpartiet som är högerpartiet. Och ett nyliberalt sådant.

Centerpartiets partiledare och näringsminister har en meritlista som säkert imponerade på Thatcher. Här ett axplock av vad Lööf argumenterat och motionerat för på senare år:

  • Inför plattskatt (lägre skatt för höginkomsttagare)
  • Avskaffa lagen om anställningsskydd
  • Inskränk strejkrätten
  • Inför marknadshyror
  • Sälj ut SvT och SR
  • Sverige bör gå med i NATO
  • Bygg ut kärnkraften

Med en idollista toppad av diktaturkramaren Margaret Thatcher och den iskalla egoismens översteprästinna Ayn Rand är det helt följdriktigt att Annie Lööf lyckats sänka centerpartiet så att det om det varit val idag hamnat utanför riksdagen.

Centerpartiet har numera en nyliberal Stureplansmegafon till partiledare. En partiledare som har idoler med bland de mest unkna egoistiska människo- och samhällsideal man kan tänka sig.

För politiker med ideal hämtade från Margaret Thatcher och Ayn Rand spelar det uppenbarligen ingen roll hur man beter sig mot alla de som inte lever upp till den unkna nyliberala människo- och samhällssynen. Sådana bagateller bryr sig vår tids självutnämnda övermänniskor inte om. Men låt oss hoppas att väljarna gör det om ett år!

[Tillägg 11/4: För andra försök att utvärdera det ekonomiska arvet efter Thatcher se här]

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.