Det verkliga friskoleeländet

4 Apr, 2013 at 09:53 | Posted in Education & School | 1 Comment

I veckan som gick hade Lärarnas tidning ett intressant reportage om hur vi i Sverige år 2013 låter friskolekoncerner med undermålig verksamhet få plocka ut skyhöga vinster – vinster som den svenska staten idag gladeligen låter dessa koncerner ta av vår skattefinansierade skolpeng:

Friskolekoncerner har en hög lönsamhet – högre än närings­livet som helhet. Genom att använda delar av elevpengen för att starta nya skolor eller köpa redan befintliga ökas värdet i koncernerna.

Pengarna ansamlas i bolagen för att skapa vinst vid en försäljning. Eller så överförs de till moderbolaget i ett skatte­paradis i form av räntor på internlån.

Landets största friskole­koncern Academedia har samman­lagt cirka 160 grund- och gymnasieskolor i ett 30-tal aktiebolag. Överskotten från 25 av bola­gen förs över till två andra Academediabolag som sköter resultatredovisningen och slussar pengar vidare uppåt i koncernen.

190 miljoner kronor fördes vidare från de 25 bolagen ­under räkenskapsåret 2011–12, visar Lärarnas tidnings granskning. Det skulle räcka till 400 nya lärare.

Sammanlagt gick 30.000 barn och elever i bolagens skolor (i några fall ingår förskolor i siffrorna). Delar man de 190 miljonerna med antalet elever blir den genomsnittliga summan som togs ut ur skolorna drygt 6.300 kronor per elev.

Det här är inte första gången vi läser om denna skandalösa misshushållning med våra skattemedel. När det nu allt oftare i media avslöjas vad det är friskolekoncerner som Academia och vårdbolag som Carema ägnar sig åt, kommer föga förvånande också en jämn ström av krav på ökad kontroll, tuffare granskning och inspektioner.

lipsillMen vänta lite nu! Var det inte så att när man på 1990-talet påbörjade systemskiftet inom skola och välfärd ofta anförde som argument för privatisering-arna att man just skulle slippa den byråkratiska logikens kostnader i form av regelverk, kontroller och uppföljningar? Konkurrensen – denna marknadsfundamentalismens panacé – skulle ju göra driften effektivare och höja verksamheternas kvalitet. Marknadslogiken skulle tvinga bort de “byråkratiska” och tungrodda offentliga verksamheterna och kvar skulle bara finnas de bra företagen som “valfriheten” möjliggjort.

Och nu när den panglossianska privatiseringsvåtdrömmen visar sig vara en mardröm så ska just det som man ville bli av med – regelverk och “byråkratisk” tillsyn och kontroll – vara lösningen?

Man tar sig för pannan!

För ska man genomföra de åtgärdspaket som förs fram undrar man ju hur det går med den där effektivitetsvinsten. Kontroller, uppdragsspecifikationer, inspektioner m m kostar ju pengar och hur mycket överskott blir det då av privatiseringarna när dessa kostnader också ska räknas hem i kostnads-intäktsanalysen? Och hur mycket värd är den där “valfriheten” när vi ser hur den gång på gång bara resulterar i verksamhet där vinst genereras genom kostnadsnedskärningar och sänkt kvalitet?

Det finns en uppenbar fara i att basera ersättningssystem på enkla objektiva mått när det vi vill ersätta i själva verket har flera och komplexa dimensioner, exempelvis ersättning efter antal utskrivna patienter, lärarlöner kopplade till betyg eller dylikt. Ofta har utbildnings- och vårdverksamheter denna karaktär av “fleruppgiftsverkamhet” och då fungerar ofta inte incitamentkontrakt eller provisioner. I sådana fall kan “byråkratier” vara mer ändamålsenliga än marknader.

Effektiv resursanvändning kan aldrig vara ett mål i sig. Däremot kan det vara ett nödvändigt medel för att nå uppsatta mål. Vår gemensamma välfärd är därför i grunden inte bara en fråga om ekonomisk effektivitet, utan också om våra föreställningar om ett värdigt liv, rättvisa och lika behandling.

Så grundfrågan är inte om skattefinansierade friskolor och vårdföretag  ska få göra vinstutttag eller om det krävs hårdare tag i form av kontroll och inspektion. Grundfrågan är om det är marknadens och privatiseringarnas logik som ska styra våra välfärdsinrättningar eller om det ske via “byråkratins” logik. Grundfrågan handlar om skattefinansierad skola och välfärd ska styras av demokrati och politik eller av marknaden.

Vi tror oss idag veta att kommersiellt drivna friskolor driver på olika former av etnisk och social segregation, påfallande ofta har låg lärartäthet och dåliga skolresultat, och i grund och botten sviker resurssvaga elever. Att dessa verksamheter ska premieras med att få plocka ut vinster på våra skattepengar är djupt stötande.

I ett samhälle präglat av jämlikhet, solidaritet och demokrati borde det vara självklart att skattefinansierade skolor inte ska få drivas med vinstintressen.

1 Comment

  1. Douglass North konstaterade ju i Understanding the Process of Economic Change att det fanns vissa verksamheter som var bäst att driva utanför marknaden för att marknaden var för dyr – bland annat just för att de nödvändiga kvalitetskontrollerna kostade för mycket. Hans exempel var sjukvård, men tydligen skulle han lika gärna ha kunnat välja skolor.


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.