Socialdemokratin bäddade för dagens massarbetslöshet

27 Jun, 2012 at 15:23 | Posted in Politics & Society | Comments Off on Socialdemokratin bäddade för dagens massarbetslöshet

Att förstå drivkrafterna för den politiska och ideologiska utvecklingen de senaste 25 åren tillhör samtidshistoriens mest utmanande uppgifter.
För några dagar sedan gästades ABF-huset i Stockholm av LO:s förre chefsekonom P-O Edin och tidigare ordföranden Bertil Jonsson som tillsammans med Leif Hägg skrivit boken Så tänkte vi på LO – och så tänker vi i dag.
Edin inledde med att ställa frågan vem som hade trott på någon som 1985 givit följande framtidsscenario:

Att man i dag skrivit in i den svenska grundlagen att låg inflation går före full sysselsättning
Att samhället bekostar friskolor för Livets Ord
Att samma fastighetsskatt gäller för villor i Djursholm och Hultsfred
Att de finansiella marknaderna avreglerats
Att Televerket är börsnoterat – och marknaderna för post, el och apotek är avreglerade
Att vård och omsorg kan bedrivas av vinstmaximerande företag, vars vinster hamnar i skatteparadis
Att stora delar av det kommunala bostadsbeståndet har sålts ut till privata ägare
Och – dessutom – att det socialdemokratiska partiet i slutändan inte haft några allvarliga invändningar på någon av punkterna

Svar: Ingen.

Ingen kunde nånsin förutspå den här utvecklingen.
Så hur kunde det då bli så här?

Att borgerligheten ville stoppa 30 års ­offensiv från välfärdsstatens anhängare som kulminerat i 1970-talets omfattande sociala reformer och ökande jämlikhet är knappast förvånande.
Men varför har socialdemokratin ­accepterat, till och med drivit på, utvecklingen? …
I sina memoarer Så tänkte jag (2003) hävdar Ingvar Carlsson att han inte hade en aaaaning om vad som höll på att hända …
Skoningslöst punkterar P-O Edin och Bertil Jonsson Ingvar Carlssons försök att ducka från sitt ansvar. Någon tystnad rådde sannerligen inte! Om statsministern nu inte ville höra protesterna från arbetsplatser hade han år efter år kunna läsa LO-ekonomernas varningar­ för konsekvenserna av den ”dogmatiska avregleringsfilosofin”. Vi förstod att det var våra­ medlemmar som skulle klämmas åt, skriver Bertil Jonsson. Och så blev det.
Men det skulle bli värre. I ett avseende var Sverige fortfarande unikt: arbetslösheten låg runt två procent. Så kunde det inte förbli; i den nyliberala normpolitiken var ökad arbetslöshet centralt. För detta krävdes ett stålbad. Kjell-Olof Feldt ­hade bestämt sig, skriver författarna: ­Regeringen skulle stillatigande se hur inflationen urholkade konkurrenskraften och drev upp arbetslösheten. Det var dock först efter regeringsskiftet 1991, det misslyckade kronförsvaret 1992 och regeringen Bildts krispaket som normpolitiken kunde få fullt genomslag. LO varnade för kraftiga åtstramningar under en låg­konjunktur men Ingvar Carlsson accepterade stålbadet. Och konsekvenserna blev de avsedda: arbetslösheten ökade tre–­fyra gånger, och där har den förblivit.

Kjell Östberg, professor i historia, Aftonbladet 25/6 2012

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.