Riksbankens penningpolitik under lupp

9 May, 2012 at 10:21 | Posted in Economics | 1 Comment

Som yours truly skrev om igår – med anledning av kritik framförd av professor Lars E.O. Svensson – har Riksbankens “strama” penningpolitik antagligen bidragit till att arbetslösheten de senaste femton åren varit nästan en procentenhet högre än vad som varit förenligt med inflationsmålet.

Även om man delar Martin Flodéns värdering att Svenssons “argument är väl genomtänkta och resultaten verkar robusta”, hävdar Göran Zettergren på utredarna.nu att den förfelade penningpolitikens negativa effekter i själva verket varit ännu större:

Personligen tror jag att problemet dessutom är betydligt allvarligare än vad Svensson visar. För det första utgår Svensson från att Phillips-kurvan är linjär. Vi har mycket goda anledningar att anta att så inte är fallet. Eftersom det finns en betydande lönetröghet nedåt kommer en uppgång i arbetslösheten med säg 2 procent inte dämpa inflationen lika mycket som en nedgång i arbetslösheten ökar inflationen. Om så är fallet kommer Svensson att underskatta effekten.

Det andra skälet till att jag tror att Svensson underskattar problemet hänger samman med det som nationalekonomer kallar persistens. Om arbetslösheten pressas upp under en längre tid, exempelvis av en djup lågkonjunktur, kommer jämviktsarbetslösheten varaktigt att stiga. Långtidsarbetslösa förlorar i yrkeskompetens eller ratas av potentiella arbetsgivare och riskerar därmed att förbli arbetslösa även sedan efterfrågan har återhämtat sig. Under 1990-talet förefaller omkring en tredjedel av de arbetslösa varaktigt slogs ut från arbetsmarknaden under den långa och djupa krisen.

Det är därför troligt att de många år av för stram penningpolitik som Svensson har påvisat har fått långsiktiga effekter. Arbetslösheten är idag varaktigt betydligt högre än den annars skulle ha varit.

Advertisements

1 Comment

  1. “Det andra skälet till att jag tror att Svensson underskattar problemet hänger samman med det som nationalekonomer kallar persistens. Om arbetslösheten pressas upp under en längre tid, exempelvis av en djup lågkonjunktur, kommer jämviktsarbetslösheten varaktigt att stiga. Långtidsarbetslösa förlorar i yrkeskompetens eller ratas av potentiella arbetsgivare och riskerar därmed att förbli arbetslösa även sedan efterfrågan har återhämtat sig. Under 1990-talet förefaller omkring en tredjedel av de arbetslösa varaktigt slogs ut från arbetsmarknaden under den långa och djupa krisen.”

    Verkar rimligt. Men sedan vet man inte om man ska skratta eller gråta? Å ena sidan sitter det extremt välbetalda ekonomi-guruer i den från politisk styrning frikopplade Riksbanken och tar dessa beslut, utan att inse att de skapar onödig arbetslöshet. Är dessa personer inkompetenta eller gör de detta medvetet för att tillhandahålla arbetsboskap till ett billigare pris? Är de rent av onda människor?

    Samtidigt har vi en borgerlig regering som av allt att döma leker neo-klassisk sandlåda. Alla problem kan lösas direkt från köksbordet av verklighetens folk, det enda som behövs är lägre ingångslöner och simpla resonemang om vad man har i plånboken. (Alla verkar vara utrustade med plånbok och köksbord). Med jämna mellanrum upprepar man sedan med blicken i fjärran: Lärlingsutbildning, lärlingsutbildning, lärlingsutbildning, lärlingsutbildning…..

    En gång i tiden fanns det en lätt främlingsfientlig politiker vid namn Sven-Olle Olsson (C), verksam i Sjöbo kommun. Han fick på sin tid mycket kritik, men en av de mera träffsäkra var att han inte kunde se längre än utsikten från en traktor. Den borgerliga regeringen verkar inte se längre än från sina köksfönster.


Sorry, the comment form is closed at this time.

Create a free website or blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.