Och årets nobelpris i ekonomi går till …

5 Oct, 2011 at 10:13 | Posted in Economics | Comments Off on Och årets nobelpris i ekonomi går till …

Om man avskaffar tillräckligt många regler och mer eller mindre avreglerar finansmarknader låter man de riktigt stora bondfångarna få fritt spelrum. Guld och gröna ängar. Vackert väder. Riskfria placeringar. Allt detta utlovades och togs mer eller mindre för givet för bara några år sedan. Verkligheten blev en annan. Finansmarknaden överskuggades av regntunga moln. Minskymomentet hann ikapp drömmen om snabba cash. Ponziekonomins korthus rasade samman. Pengarna försvann och som alltid var det förlorarna som fick betala. För de som skapade grunden för bondfångeriet med sina millenistiska våtdrömmar om den perfekta, effektiva och självreglerande marknaden såg som alltid till att gå skadelösa ur leken.

Nobelpristagaren i ekonomi år 2001 – Joseph Stiglitz – kritiserade tidigare i år i sin bok Fritt fall sin egen yrkeskår – nationalekonomerna. För som han skriver, har ”nationalekonomin övergått – mer än de flesta ekonomer vill tro – från att vara vetenskap till att bilda den fria marknads-kapitalismens största hejaklack.” I stället för att bygga sina teorier på realistiska och relevanta antaganden bygger mainstreamekonomerna luftslott grundade på ”perfekt information” och ”rationella förväntningar”. Trots att forskning – inte minst Stiglitz egen – visat på ohållbarheten i dessa axiomatiska utgångspunkter, har de akademiska ekonomerna överlag inte ”mottagit dessa resultat med entusiasm.” De har återgått till det gamla argumentet att

med perfekt information … är marknader effektiva, och de påstod helt enkelt att en värld med bara begränsade brister i informationen följaktligen var nästan perfekt effektiv. De ignorerade analyser som visade att redan små informationsasymmetrier kunde ha en mycket stor verkan … Ändå kunde de inte på något sätt bevisa att marknaden var nästan effektiv. Det var en teologisk ståndpunkt och det stod snart klart att inga bevis och ingen teoretisk forskning kunde rubba den.

Mest och hårdast kritik riktar Stiglitz mot det geschäft som i ett halvsekel seglat under vetenskaplig flagg inom finansteorin – hypotesen om effektiva marknader. Stiglitz dom över ”struntpratet om perfekta marknader” är stenhård och rättvis.

Förutom Stiglitz finns det en drös uppburna ekonomer som mer eller mindre sågat Famas hypotes om effektiva marknader i både dess starka och svaga varianter – Andrei Shleifer, Michael Goldberg, Roman Frydman, Robert Haugen, Richard Thaler m fl m fl. Teorins verklighetesförankring är ytterst diskutabel och varför man – som några ekonomiprofessorer på ekonomistas tycker – ska premiera någon bara för att personen satt ihop en modell/teori som andra forskare en gång i tiden trodde var riktig och senare använt som ett slags bench-mark övergår min horisont. Jag tycker man ska premiera teorier som visat sig vara riktiga. Att forskare en gång i tiden använde flogistonteorin som bench-mark gör den inte bättre för det.

Jag tror att vem som helst med en gnutta verklighetsförankring skulle bli förvånad om upphovsmannen till detta geschäft om effektiva marknader skulle premieras med ett nobelpris. Men fan vet. Priskommittén har ju tyvärr gång på gång visat prov på dåligt omdöme, så osvuret är väl bäst.

Gordon Tullock sägs – när han fick höra att James Buchanan ensam skulle få ekonomipriset år 1986 – ha vomerat. Jag är rädd för att flera av oss nog skulle reagera på liknande sätt om priset mitt uppe i en världsomspännande finanskris – i sig ett flagrant “motbevis” om något av hypotesen om effektiva marknader – skulle gå till Eugene Fama.

 

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.