Glöm inflationen – nu är det deflationsrisken som är problemet

25 Sep, 2011 at 11:04 | Posted in Economics | Comments Off on Glöm inflationen – nu är det deflationsrisken som är problemet

Ett argument – dåligt – som ibland hörs även i dessa kristider är att regeringen måste föra en försiktig och “ansvarsfull” politik för att inte inflationen ska öka. Men tittar man på t ex inflationstakten rensad från räntebetalningar – den s k underliggandde inflationen – inser man snabbt  att det argumentet är rent trams. För perioden 2005:01 – 2011:08 ser det för Sveriges del ut så här:

                 Källa: SCB och egna beräkningar

Anders Borgs huvudlösa sparmani gör det svårare för oss att klara krisen

24 Sep, 2011 at 13:26 | Posted in Economics | 1 Comment

 
                   Källa: Reuters och egna beräkningar

Räntan på obligationer med tio års löptid är nu nere på under 2 procent. Det är den lägsta nivån någonsin i Sverige. Och Riksgälden kan numera låna euros åt Riksbanken med en ränta som undertiger 1 procent.

Det innebär att det aldrig förr i Sveriges historia varit billigare för staten att låna upp pengar via Riksgälden. Trots det låter Anders Borg med en dåres envishet statsfinanserna gå med överskott och minska på statsskulden. Man tar sig för pannan. Med en realränta som är negativ är ju detta ett gyllene tillfälle att låna. Hur ofta får man betalt för att ta ett lån?

Det enda naturliga är så klart att låna mer nu, så att vi har i kassakistorna när eurokrisen slår in över Sverige – vilket den obevekligt kommer att göra på bara några månaders sikt. Nu om någonsin är det rätt tid att sätta fart på obligationspressarna.

Tillägg: För september ser räntebanan ut så här:

                     Källa: Riksbanken och egna beräkningar

Staten bör gå in som delägare istället för att tvinga medborgarna betala för bankernas misstag

24 Sep, 2011 at 11:17 | Posted in Economics, Politics & Society | Comments Off on Staten bör gå in som delägare istället för att tvinga medborgarna betala för bankernas misstag

Yours truly har idag en artikel på newsmill om hur euroländernas kris ska kunna lösas. Och om att ifall samhället måste gripa in, ska man också få betalt för sina räddningsinsatser i form av ägande, och inte som nu sker runtom i EU acceptera att skattebetalarna ska ta smällarna när det går dåligt för banker och finansinstitut och sen låta dem håva in vinsterna när det går bra.

Den svenska forskningens eget Watergate – SNS pressades av näringslivet att sätta munkavle på sin forskningschef

24 Sep, 2011 at 10:19 | Posted in Politics & Society | Comments Off on Den svenska forskningens eget Watergate – SNS pressades av näringslivet att sätta munkavle på sin forskningschef

Sju ledamöter i SNS högsta beslutande organ kritiserar idag i DN näringslivet för att ha pressat SNS ledning att sätta munkavle på sin forskningschef:

Men mest häpnadsväckande är att SNS som organisation inte stått upp till forskarnas försvar och framför allt att man inte låtit en enskild forskare fritt försvara sig. Denna rapport är ju, precis som all annan forskning, öppen för saklig kritik och diskussion. För detta finns det vedertagna former och det enda SNS behövt göra hade varit att säga till de missnöjda att dessa former skall följas.

I stället föll SNS ledning undan för påtryckningar från näringslivet. Att utgången skulle bli Hartmans avgång måste ha varit uppenbart redan från början. Man har alltså med öppna ögon vikt sig för intressegrupper i stället för att stå upp för den akademiska friheten. Också SNS forskningsledare sedan 1997, professor Olof Petersson, har avgått i protest. Reaktionerna har varit starka i forskarsamhället. Besvikelsen har varit stor från dem som sett SNS som en positiv samhällskraft.

Ansvar måste utkrävas för beslutet att sätta munkavle på Laura Hartman. Vd Anders Vredin har visserligen bett om ursäkt för sitt agerande, men frågan är om det räcker – en vetenskapligt arbetande organisation kan inte ha en chef som, när han tycker att det behövs, kan förbjuda medarbetarna att yttra sig. Har Vredin fattat beslutet i samförstånd med styrelsen eller, ännu värre, på dess uppmaning, så måste också styrelsen ta sitt ansvar. Enligt SNS stadgar utser dess förtroenderåd styrelse. Om inte styrelsen av egen kraft kan komma på ett klokt sätt att agera kan vi som medlemmar av förtroenderådet ta upp saken där. I sista hand måste vi givetvis överväga att lämna våra uppdrag, om inte SNS kan uppvisa en trovärdig strategi för hanteringen av förtroendekrisen. Vi kan inte med våra namn bekräfta ett förtroende för en organisation som anser det vara i sin ordning att belägga forskare med munkavle.

För mer om debatten kring SNS och näringslivets agerande i denna frågan, se t ex mina tidigare inlägg här på bloggen, mitt inlägg på newsmill (http://www.newsmill.se/node/39675#comment-301401) och inlägg av ledamöter i förtroenderådet på ekonomistas (http://ekonomistas.se/2011/09/24/fortroenderadets-fortroende/).

Annie Lööf vald till centerledare – nu är det en hänsynslös högeragenda som gäller

23 Sep, 2011 at 14:13 | Posted in Politics & Society | 2 Comments

Inte helt oväntat valdes Annie Lööf idag till partiledare för centern.

Centerpartiets nya partiledare har en meritlista som säkert skulle imponera på en Reagan eller Thatcher. Här ett axplock av vad Lööf argumenterat och motionerat för på senare år:

  • Inför plattskatt (lägre skatt för höginkomsttagare)
  • Avskaffa lagen om anställningsskydd
  • Inskränk strejkrätten
  • Inför marknadshyror
  • Sälj ut SvT och SR
  • Sverige bör gå med i NATO
  • Bygg ut kärnkraften

Fru Lööf är också känd för att vara “väldigt fascinerad av Margaret Thatcher”, som enligt Lööf  “verkligen hade råg i ryggen och visade var skåpet ska stå” och som hon därför ” försöker ta efter.”

Ta efter Margaret Thatcher? Undrar vad mer hon då tänker på? Är det månne Thatchers ohöljda förmåga att titta åt andra hållet när det gällde apartheid i Sydafrika och diktaturens Chile? Eller att hon förespråkade återinförandet av dödsstraff? Eller införandet av lagstiftning som förbjöd myndigheter att framställa homosexualitet på ett positivt sätt? Eller att superladyn under sina elva år vid makten utsåg ett enda kvinnligt  statsråd? Eller hennes hatiska kamp mot facken?

Inte bara diktaturkramaren Margaret Thatcher står på Annie Lööfs idollista. Den iskalla egoismen översteprästinna  – Ayn Rand – är en annan. I Lööfs ögon är Rand “en av 1900-talets största tänkare” . I andras en vämjelig person som inte drog sig för att uttrycka beundran för en av de mest hatade och avskyvärda brottslingarna i USA:s kriminalhistoria, en ökänd bankrånare, barnkidnappare och massmördare vid namn William Edward Hickman.

Centerpartiet har nu fått en nyliberal Stureplansmegafon till partiledare. En partiledare som har idoler med bland de mest unkna egoistiska människo- och samhällsideal man kan tänka sig.

Ska vi döma om framtidens centerpolitik utifrån vad den nya partiledaren  låter sig fascineras och inspireras av, är det en rå, hänsynslös, nyliberal högeragenda som väntar.

SNS ber nu om ursäkt

23 Sep, 2011 at 13:25 | Posted in Politics & Society | 1 Comment

Vd:n för SNS – Anders Vredin – ber nu om ursäkt för sitt agerande i SNS-skandalen. På SNS hemsida skriver han:

Den senaste tidens händelser som resulterade i Laura Hartmans och Olof Peterssons avhopp från SNS har varit påfrestande och olycklig för de inblandade, SNS och mig – vilket jag djupt beklagar.
 
I syfte att bidra till en bred debatt utan låsningar om de viktiga sakfrågor och analyser som rapporten ”Konkurrensens konsekvenser” innehåller, ville jag inte låta Laura Hartman aktivt delta i den efterföljande debatten om den. Så här i efterhand inser jag att mitt resonemang var fel, men beslutet grundade sig på min egen slutsats att det fanns brister i SNS presentation av rapporten. Brister som jag borde ha uppmärksammat långt tidigare. Ansvaret är således mitt.
 
Med facit i hand inser jag naturligtvis att jag har hanterat frågan bristfälligt, vilket jag ångrar djupt. Det vill jag be om ursäkt för. Både till de inblandade men också till SNS som organisation.
 
SNS-forskare ska ha full akademisk frihet och trovärdigheten för detta ska inte ifrågasättas. Det är en grundläggande förutsättning för alla forskares trovärdighet.
 
Jag har med andra ord stora anledningar att rannsaka mig själv och i den mån förtroendet för SNS skadats av mina handlingar kan jag försäkra att jag kommer att göra allt som krävs för att organisationens anseende och trovärdighet återupprättas.
 
Den mest omedelbara åtgärden är naturligtvis den att be Laura Hartman och Olof Petersson om en ärligt menad ursäkt för att mitt agerande haft så negativa konsekvenser för dem.

Bättre sent än aldrig. Och det ska bli intressant att få ta del av vilka brister i presentationen av forskningsrapporten Vredin har i tankarna. Ju snarare, desto bättre.

“Cheap talk” brukar inte räknas inom nationalekonomin.  Så icke här heller. Nu gäller det därför  för SNS att visa att man står fritt från de medlemsorganisationer som fört fram den exempellöst hätska och personförföljelseliknande kritiken mot framförallt Laura Hartman. I annat fall blir det svårt att återupprätta förtroendet för den idag skamfilade organisationen.

Ville Svenskt Näringsliv och Urban Bäckström medvetet sänka SNS?

22 Sep, 2011 at 21:54 | Posted in Economics, Politics & Society | 3 Comments

Ytterligare en av de forskare som medverkade i SNS-rapporten om välfärdssektorns privatisering har nu kommenterat SNS-skandalen. Ekonomiprofessorn Jonas Vlachos skriver på ekonomistas:

Det finns många som har anledning att begrunda vad som hänt. Det avgörande draget tror jag dock var när Urban Bäckström valde att låta Svenskt Näringsliv attackera SNS med full kraft. Det stod då klart att SNS skulle hamna i en förtroendekris antingen hos de betalande medlemmarna, eller i forskarsamhället. Detta är en omöjlig situation eftersom ett SNS utan förtroende i forskarsamhället är en meningslös organisation och samtidigt kan SNS naturligtvis inte existera utan stöd hos medlemmarna.

Genom sitt drag raserade därmed Bäckström i ett drag det förtroendekapital som SNS byggt upp under många långa år. Även om SNS överlever denna situation kommer det att ta lång tid att återskapa detta förtroende. Frågan är om det var en plan från Svenskt Näringsliv att sänka SNS, eller om det helt enkelt var resultatet av en ogenomtänkt strategi? Hur som helst är det synd.

SNS-skandalen – fler forskare överväger hoppa av

22 Sep, 2011 at 10:50 | Posted in Economics, Politics & Society | Comments Off on SNS-skandalen – fler forskare överväger hoppa av

Idag skriver professor Eva Mörk – en av de forskare som medverkade i SNS-rapporten om välfärdssektorns privatisering – på ekonomistas om de senaste turerna i SNS-skandalen. Hon skriver bland annat:

Det är därför med sorg som jag ser hur allt detta håller på att rasa ihop. Laura Hartman som blivit påhoppad på diverse ledarsidor och bloggar har inte, som jag har förstått det, tillåtits att gå ut och ta debatten, vilket är mycket upprörande. SNS, som tidigare inte tvekat att gå ut och försvara sina rapporter … backar när medlemmar som representerar särintressen protesterar mot slutsatserna.

Jag själv och många forskare i min närhet ifrågasätter nu vårt framtida SNS-engagemang. Själv har jag bestämt mig för att ge SNS VD Anders Vredin en chans att ge sin bild av vad som egentligen hänt innan jag fattar mitt beslut. Dock vill jag redan nu ge mitt fulla stöd och respekt till Laura och Olof som har följt sina inre forskarröster och visat stor integritet.

Ja det vill nog till att Vredin kan ge en hållbar och rimlig förklaring till vad som skett.

“Kunskap för välgrundade beslut”. Ja så lyder SNS  stolta devis. Men just nu stinker det mest om SNS.

SNS-skandalen växer – forskningschef slutar med omedelbar verkan

21 Sep, 2011 at 20:13 | Posted in Politics & Society | 2 Comments

Laura Hartman, forskningschef vid det näringslivsanknutna SNS, lämnar sitt jobb med omedelbar verkan.

Som yours truly skrivit om tidigare här på docendo discimus var Laura Hartman huvudredaktör för den uppmärksammade forskningsrapporten om privatiseringar av välfärdssektorn som släpptes av SNS för ett par veckor sedan. I ett av de mest vedervärdiga mediadrev som skådats på år och dar tog flera av landets ledande borgerliga ledarskribenter, näringslivsrepresentanter och debattörer som Kristina Axén Olin, Thomas Idergard och Hans Bergström heder och ära av Hartman.

Men det slutar inte här. Även statsvetarprofessorn Olof Petersson – som bl a haft ansvar för SNS Demokratiråd – meddelar att också han med omedelbar verkan säger upp sig från SNS eftersom “den nuvarande SNS-ledningen har agerat på ett sätt som strider mot den akademiska friheten”.

Det är uppenbart att SNS i häxjakten på Laura Hartman inte stöttat den enskilde forskarens rätt att publicera forskningsresultat – även när resultaten inte blir de som man kanske trott och hoppats. Det skulle inte förvåna om vi förutom de här två forskarna kommer att få se fler avhopp de närmaste dagarna.

SNS har nu fullständigt förbrukat sitt  förtroendekapital. I stället för att stå upp och försvara forskning har man fegt övergivit dem man borde backa upp när de utsätts för osakliga  och fula påhopp. Det lär dröja länge innan jag läser en SNS-rapport utan att få dålig smak i munnen.

Och till de andra i drevet kan jag bara säga: Vet hut! Vet sjudubbelt hut! 

Budget utan fog för framtidsoptimism

20 Sep, 2011 at 23:16 | Posted in Economics | Comments Off on Budget utan fog för framtidsoptimism

Sverige har sedan åtminstone mitten på 1990-talet haft en klart stigande trend när det gäller tillgångspriser. Det syns inte minst i den internationellt sett extremt höga skuldsättningen i hushållssektorn och höga bostadspriser.

                    Källa: SCB och egna beräkningar

Förra gången krisen bankade på dörren – åren 2008 och 2009 – klarade vi oss hyfsat eftersom arbetslösheten inte i någon större grad steg när bank- och finanssektorn krisade. Den här gången är det inte mycket som tyder på att vi med regeringens ekonomiska politik kommer att undvika väsentligt högre arbetslöshet.

I budgeten som Borg presenterade i dag pratas det visserligen i lösa ordalag om att ekonomin snart ska vända uppåt – men utan tillstymmelse till argument. Och det är inte så konstigt. För några sådana finns inte. Rent önskestänkande med andra ord! 

Hushållens skuldsättning bottnar främst i den ökning av tillgångsvärden som letts av ökad långivning till hushållen och den därav uppkomna bostadsbubblan. På lång sikt är det självklart inte möjligt att bibehålla denna trend. Tillgångspriserna  avspeglar i grunden förväntningar om framtida avkastning på investeringar. Om tillgångspriserna fortsätter öka snabbare än inkomsterna blir effekten ökad inflation med vidhängande nedjustering av tillgångarnas realvärde.

Med den skuldkvot vi ser hushållen tagit på sig – med finanssektorns goda minne och starkt kopplad till en bostadsbubbla som varken regering eller riksbank riktigt velat ta på allvar – riskerar den skulddeflationskris som regeringen med sin passivitet nu bäddar för att slå oerhört hårt mot svenska hushåll.

Men det är inte bara hushållsskulderna och bostadspriserna som långsiktigt stigit (även om vi nu ser fler och fler indikationer på att bubblan börjar pysa ut). Även utvecklingen på aktiemarknaden har långsiktigt varit exceptionell. Svenska P/E talet – förhållandet mellan aktiepris och utdelning – för perioden sedan 1919 ser ut så här:

           Källa: Riksbanken och egna beräkningar

Höga P/E  tal indikerar att de som investerar i aktier förväntar sig framtida hög avkastning i form av kursvinster när priset på aktierna fortsätter stiga (snarare än utdelningen i sig). Men – och det är mer oroande – det indikerar också att vi har en bubbla även här.

Så Borg har liten eller ingen grund alls för sitt överoptimistiska framtidsscenario. Vi står inför två bubblor som håller på att börja spricka. Det sannolikaste scenariot är snarare att vi är på väg rätt in i en skulddeflation med dithörande ökning i sparande, minskad konsumtion och lågt resursutnyttjande och hög arbetslöshet. Hushållen kommer att få betala ett högt pris för regeringens brist på visioner och förmåga att bedriva realistisk, expansiv, ekonomisk politik som kan hålla den ekonomiska kräftgången stången.

Detta oroar mig, eftersom finansministern mest verkar vara mån om att framstå som “ansvarsfull”, snarare än att föra en ekonomisk politik som kan lindra de oundvikliga skador som kommer att drabba oss när aktie- och bostadsbubblorna pyst färdigt. Det gör ont när bubblor brister.

Monetaristiska lösningar verkningslösa

20 Sep, 2011 at 12:04 | Posted in Economics | 2 Comments

Paul Krugman har ett läsvärt pedagogiskt stycke nationalekonomi på sin blogg om varför monetaristiska krislösningar inte fungerar när ekonomin som idag befinner sig i en likviditetsfälla. Anbefalles alla “ansvarstagande” finansministrar och ekonomer till läsning:

So: an overall shortfall of demand, in which people just don’t want to buy enough goods to maintain full employment, can only happen in a monetary economy; it’s correct to say that what’s happening in such a situation is that people are trying to hoard money instead …  And this problem can ordinarily be solved by simply providing more money.

But we’re not in an ordinary situation here, we’re in a liquidity trap in which short-term interest rates have been driven to zero, yet the economy still languishes.

What that means is that when people are hoarding money, they’re no longer doing so because of its moneyness — the liquidity it provides, which makes money different from other assets. They’ve already got all the liquidity they want, since liquidity is free — you don’t have to sacrifice interest earnings to get more, so people are saturated. So at the margin, they’re holding money simply as a store of value.

Now, what monetary policy ordinarily involves is open-market operations: the central bank increases the supply of money by purchasing and removing from the market non-money assets. And this has traction because money is different from these other assets. In a liquidity trap, however, money isn’t different: at the margin an open-market operation just exchanges one store of value for another, with no economic effect.

So this is a situation in which the economic problems cannot be solved just by increasing the supply of money.

Now, in principle you can get traction by making money a less attractive store of value. In particular, if you can credibly promise future inflation, that will make the real return on money negative. But getting that kind of credibility is tricky, especially given the normal prejudices of central bankers. And in any case it’s very different from the kind of thinking we normally associate with monetarism, which focuses on the current money supply.

Milton Friedmanhyllningen vi nog klarar oss utan

19 Sep, 2011 at 19:27 | Posted in Economics, Politics & Society | 3 Comments

Den svenska nyliberalismens wonderboy Johan Norberg meddelar stolt på sin hemsida att hans Milton Friedman-dokumentär nu sänds på en rad PBS-stationer i USA. Efter att ha läst den amerikanska pressreleasen tror jag nog att de flesta med mig är glada om vi slipper se den dokumentärhyllningen av en diktaturkramare som Friedman (läs gärna Naomi Kleins Chockdoktrinen om du behöver en påminnelse om Allende och Chile).
.

Själv ska jag tillbringa kvällen med att se en bra dokumentär – Charles Fergusons Inside Job.

<

Euron – ett hot mot freden?

19 Sep, 2011 at 18:32 | Posted in Economics | Comments Off on Euron – ett hot mot freden?

Svenska Dagbladet har frågat ett antal ekonomer och näringslivsfolk om vad de tror om eurons framtid. Ekonomiprofessorn Magnus Henreksons svar är intressant:

– Vad man borde göra är en sak, vad man faktiskt gör är en helt annan. Grekland, Portugal och Spanien hör inte hemma i eurosamarbetet. Men mycket prestige har investerats i projektet och man kommer säkert att försöka hålla dem under armarna så länge det går.
Magnus Henrekson menar att de aktuella länderna inte är tillräckligt flexibla och politiskt transparenta. Han påpekar att eurosamarbetet från början motiverats som ett fredsprojekt, något han nu ser som paradoxalt.
– Att tvinga fram sanktioneringar som gör att de som sköter sig ska stötta de som missköter sig leder till fiendskap om något.

Sura ekonomer (III)

19 Sep, 2011 at 13:23 | Posted in Economics | Comments Off on Sura ekonomer (III)

Yours truly har under dagen fått en massa trevliga mail där man gratulerat till “hyllningen” i Fokusartikeln om nationalekonomins fallna profeter. Tanken slår mig – är det månne också detta som gjort alla dessa neoklassiska etablissemangsekonomer så sura? Fokus skriver:

För att över huvud taget hitta någon som står för ett alternativ måste man bege sig långt ut i nationalekonomins utkanter. Till Malmö högskola närmare bestämt, och en professor i – samhällskunskap. Som publicerar sig lika ofta på debattsajten Newsmill som i vetenskapliga tidskrifter.

Lars Pålsson Syll är en »one man show« – som han själv beskriver det – inom svensk nationalekonomi.

– Det finns en anledning till att jag sitter på Malmö högskola och inte på Handelshögskolan i Stockholm eller någon av de andra prestigetunga ekonomiska institutionerna. Det är ingen tillfällighet, säger Pålsson Syll.

Om rådande nationalekonomin säger han:

– I den framställs ekonomin i grunden som en bytesekonomi, då missar man det helt avgörande inslaget av pengar, finanser och osäkerhet.

Lars Pålsson Sylls kamp mot allt vad rationella förväntningar och effektiva marknader heter var länge tröstlös. Liksom hans försök att få kåren att börja läsa Keynes klassiker och inte bara urvattnade nykeynesianer. Så kom den ekonomiska krisen, som i Lars Pålsson Sylls ögon gav honom rätt. Men nej, inte började man lyssna på honom för det.

– Det känns som om det är jag mot de andra.

Ett tecken så gott som något om tillståndet för nationalekonomin i Sverige.

Sura nationalekonomer (II)

19 Sep, 2011 at 13:02 | Posted in Economics | 3 Comments

När man läser flera av de magsura inlägg som nu presteras av några namnkunniga ekonomiprofessorer på ekonomistas slås jag av en märklighet. Paul Krugman framförde för ett par veckor sedan en kritik  mot nationalekonomkollegorna som i mångt och mycket är den samma som träder fram i Fokusartikeln. Men medan Krugman är nobelpristagare i ekonomi så har man klädsamt nog avstått från att försöka framställa hans synpunkter som uttryck för tendentiös okunskap. När precis samma synpunkter förs fram av en seriös, påläst och uppenbart kompetent journalist blir det annat ljud i skällan. Då är kritiken och synpunkterna helt plötsligt uttryck för tendentiös okunskap.

Undrar om det inte som i SNS-debatten om privatiseringarna är ömma tår som trampats på.

« Previous PageNext Page »

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.