SNS ber nu om ursäkt

23 september, 2011 kl. 13:25 | Publicerat i Politics & Society | 1 kommentar

Vd:n för SNS – Anders Vredin – ber nu om ursäkt för sitt agerande i SNS-skandalen. På SNS hemsida skriver han:

Den senaste tidens händelser som resulterade i Laura Hartmans och Olof Peterssons avhopp från SNS har varit påfrestande och olycklig för de inblandade, SNS och mig – vilket jag djupt beklagar.
 
I syfte att bidra till en bred debatt utan låsningar om de viktiga sakfrågor och analyser som rapporten ”Konkurrensens konsekvenser” innehåller, ville jag inte låta Laura Hartman aktivt delta i den efterföljande debatten om den. Så här i efterhand inser jag att mitt resonemang var fel, men beslutet grundade sig på min egen slutsats att det fanns brister i SNS presentation av rapporten. Brister som jag borde ha uppmärksammat långt tidigare. Ansvaret är således mitt.
 
Med facit i hand inser jag naturligtvis att jag har hanterat frågan bristfälligt, vilket jag ångrar djupt. Det vill jag be om ursäkt för. Både till de inblandade men också till SNS som organisation.
 
SNS-forskare ska ha full akademisk frihet och trovärdigheten för detta ska inte ifrågasättas. Det är en grundläggande förutsättning för alla forskares trovärdighet.
 
Jag har med andra ord stora anledningar att rannsaka mig själv och i den mån förtroendet för SNS skadats av mina handlingar kan jag försäkra att jag kommer att göra allt som krävs för att organisationens anseende och trovärdighet återupprättas.
 
Den mest omedelbara åtgärden är naturligtvis den att be Laura Hartman och Olof Petersson om en ärligt menad ursäkt för att mitt agerande haft så negativa konsekvenser för dem.

Bättre sent än aldrig. Och det ska bli intressant att få ta del av vilka brister i presentationen av forskningsrapporten Vredin har i tankarna. Ju snarare, desto bättre.

”Cheap talk” brukar inte räknas inom nationalekonomin.  Så icke här heller. Nu gäller det därför  för SNS att visa att man står fritt från de medlemsorganisationer som fört fram den exempellöst hätska och personförföljelseliknande kritiken mot framförallt Laura Hartman. I annat fall blir det svårt att återupprätta förtroendet för den idag skamfilade organisationen.

Ville Svenskt Näringsliv och Urban Bäckström medvetet sänka SNS?

22 september, 2011 kl. 21:54 | Publicerat i Economics, Politics & Society | 3 kommentarer

Ytterligare en av de forskare som medverkade i SNS-rapporten om välfärdssektorns privatisering har nu kommenterat SNS-skandalen. Ekonomiprofessorn Jonas Vlachos skriver på ekonomistas:

Det finns många som har anledning att begrunda vad som hänt. Det avgörande draget tror jag dock var när Urban Bäckström valde att låta Svenskt Näringsliv attackera SNS med full kraft. Det stod då klart att SNS skulle hamna i en förtroendekris antingen hos de betalande medlemmarna, eller i forskarsamhället. Detta är en omöjlig situation eftersom ett SNS utan förtroende i forskarsamhället är en meningslös organisation och samtidigt kan SNS naturligtvis inte existera utan stöd hos medlemmarna.

Genom sitt drag raserade därmed Bäckström i ett drag det förtroendekapital som SNS byggt upp under många långa år. Även om SNS överlever denna situation kommer det att ta lång tid att återskapa detta förtroende. Frågan är om det var en plan från Svenskt Näringsliv att sänka SNS, eller om det helt enkelt var resultatet av en ogenomtänkt strategi? Hur som helst är det synd.

SNS-skandalen – fler forskare överväger hoppa av

22 september, 2011 kl. 10:50 | Publicerat i Economics, Politics & Society | Kommentarer inaktiverade för SNS-skandalen – fler forskare överväger hoppa av

Idag skriver professor Eva Mörk – en av de forskare som medverkade i SNS-rapporten om välfärdssektorns privatisering – på ekonomistas om de senaste turerna i SNS-skandalen. Hon skriver bland annat:

Det är därför med sorg som jag ser hur allt detta håller på att rasa ihop. Laura Hartman som blivit påhoppad på diverse ledarsidor och bloggar har inte, som jag har förstått det, tillåtits att gå ut och ta debatten, vilket är mycket upprörande. SNS, som tidigare inte tvekat att gå ut och försvara sina rapporter … backar när medlemmar som representerar särintressen protesterar mot slutsatserna.

Jag själv och många forskare i min närhet ifrågasätter nu vårt framtida SNS-engagemang. Själv har jag bestämt mig för att ge SNS VD Anders Vredin en chans att ge sin bild av vad som egentligen hänt innan jag fattar mitt beslut. Dock vill jag redan nu ge mitt fulla stöd och respekt till Laura och Olof som har följt sina inre forskarröster och visat stor integritet.

Ja det vill nog till att Vredin kan ge en hållbar och rimlig förklaring till vad som skett.

”Kunskap för välgrundade beslut”. Ja så lyder SNS  stolta devis. Men just nu stinker det mest om SNS.

SNS-skandalen växer – forskningschef slutar med omedelbar verkan

21 september, 2011 kl. 20:13 | Publicerat i Politics & Society | 2 kommentarer

Laura Hartman, forskningschef vid det näringslivsanknutna SNS, lämnar sitt jobb med omedelbar verkan.

Som yours truly skrivit om tidigare här på docendo discimus var Laura Hartman huvudredaktör för den uppmärksammade forskningsrapporten om privatiseringar av välfärdssektorn som släpptes av SNS för ett par veckor sedan. I ett av de mest vedervärdiga mediadrev som skådats på år och dar tog flera av landets ledande borgerliga ledarskribenter, näringslivsrepresentanter och debattörer som Kristina Axén Olin, Thomas Idergard och Hans Bergström heder och ära av Hartman.

Men det slutar inte här. Även statsvetarprofessorn Olof Petersson – som bl a haft ansvar för SNS Demokratiråd – meddelar att också han med omedelbar verkan säger upp sig från SNS eftersom ”den nuvarande SNS-ledningen har agerat på ett sätt som strider mot den akademiska friheten”.

Det är uppenbart att SNS i häxjakten på Laura Hartman inte stöttat den enskilde forskarens rätt att publicera forskningsresultat – även när resultaten inte blir de som man kanske trott och hoppats. Det skulle inte förvåna om vi förutom de här två forskarna kommer att få se fler avhopp de närmaste dagarna.

SNS har nu fullständigt förbrukat sitt  förtroendekapital. I stället för att stå upp och försvara forskning har man fegt övergivit dem man borde backa upp när de utsätts för osakliga  och fula påhopp. Det lär dröja länge innan jag läser en SNS-rapport utan att få dålig smak i munnen.

Och till de andra i drevet kan jag bara säga: Vet hut! Vet sjudubbelt hut! 

Budget utan fog för framtidsoptimism

20 september, 2011 kl. 23:16 | Publicerat i Economics | Kommentarer inaktiverade för Budget utan fog för framtidsoptimism

Sverige har sedan åtminstone mitten på 1990-talet haft en klart stigande trend när det gäller tillgångspriser. Det syns inte minst i den internationellt sett extremt höga skuldsättningen i hushållssektorn och höga bostadspriser.

                    Källa: SCB och egna beräkningar

Förra gången krisen bankade på dörren – åren 2008 och 2009 – klarade vi oss hyfsat eftersom arbetslösheten inte i någon större grad steg när bank- och finanssektorn krisade. Den här gången är det inte mycket som tyder på att vi med regeringens ekonomiska politik kommer att undvika väsentligt högre arbetslöshet.

I budgeten som Borg presenterade i dag pratas det visserligen i lösa ordalag om att ekonomin snart ska vända uppåt – men utan tillstymmelse till argument. Och det är inte så konstigt. För några sådana finns inte. Rent önskestänkande med andra ord! 

Hushållens skuldsättning bottnar främst i den ökning av tillgångsvärden som letts av ökad långivning till hushållen och den därav uppkomna bostadsbubblan. På lång sikt är det självklart inte möjligt att bibehålla denna trend. Tillgångspriserna  avspeglar i grunden förväntningar om framtida avkastning på investeringar. Om tillgångspriserna fortsätter öka snabbare än inkomsterna blir effekten ökad inflation med vidhängande nedjustering av tillgångarnas realvärde.

Med den skuldkvot vi ser hushållen tagit på sig – med finanssektorns goda minne och starkt kopplad till en bostadsbubbla som varken regering eller riksbank riktigt velat ta på allvar – riskerar den skulddeflationskris som regeringen med sin passivitet nu bäddar för att slå oerhört hårt mot svenska hushåll.

Men det är inte bara hushållsskulderna och bostadspriserna som långsiktigt stigit (även om vi nu ser fler och fler indikationer på att bubblan börjar pysa ut). Även utvecklingen på aktiemarknaden har långsiktigt varit exceptionell. Svenska P/E talet – förhållandet mellan aktiepris och utdelning – för perioden sedan 1919 ser ut så här:

           Källa: Riksbanken och egna beräkningar

Höga P/E  tal indikerar att de som investerar i aktier förväntar sig framtida hög avkastning i form av kursvinster när priset på aktierna fortsätter stiga (snarare än utdelningen i sig). Men – och det är mer oroande – det indikerar också att vi har en bubbla även här.

Så Borg har liten eller ingen grund alls för sitt överoptimistiska framtidsscenario. Vi står inför två bubblor som håller på att börja spricka. Det sannolikaste scenariot är snarare att vi är på väg rätt in i en skulddeflation med dithörande ökning i sparande, minskad konsumtion och lågt resursutnyttjande och hög arbetslöshet. Hushållen kommer att få betala ett högt pris för regeringens brist på visioner och förmåga att bedriva realistisk, expansiv, ekonomisk politik som kan hålla den ekonomiska kräftgången stången.

Detta oroar mig, eftersom finansministern mest verkar vara mån om att framstå som ”ansvarsfull”, snarare än att föra en ekonomisk politik som kan lindra de oundvikliga skador som kommer att drabba oss när aktie- och bostadsbubblorna pyst färdigt. Det gör ont när bubblor brister.

Monetaristiska lösningar verkningslösa

20 september, 2011 kl. 12:04 | Publicerat i Economics | 2 kommentarer

Paul Krugman har ett läsvärt pedagogiskt stycke nationalekonomi på sin blogg om varför monetaristiska krislösningar inte fungerar när ekonomin som idag befinner sig i en likviditetsfälla. Anbefalles alla ”ansvarstagande” finansministrar och ekonomer till läsning:

So: an overall shortfall of demand, in which people just don’t want to buy enough goods to maintain full employment, can only happen in a monetary economy; it’s correct to say that what’s happening in such a situation is that people are trying to hoard money instead …  And this problem can ordinarily be solved by simply providing more money.

But we’re not in an ordinary situation here, we’re in a liquidity trap in which short-term interest rates have been driven to zero, yet the economy still languishes.

What that means is that when people are hoarding money, they’re no longer doing so because of its moneyness — the liquidity it provides, which makes money different from other assets. They’ve already got all the liquidity they want, since liquidity is free — you don’t have to sacrifice interest earnings to get more, so people are saturated. So at the margin, they’re holding money simply as a store of value.

Now, what monetary policy ordinarily involves is open-market operations: the central bank increases the supply of money by purchasing and removing from the market non-money assets. And this has traction because money is different from these other assets. In a liquidity trap, however, money isn’t different: at the margin an open-market operation just exchanges one store of value for another, with no economic effect.

So this is a situation in which the economic problems cannot be solved just by increasing the supply of money.

Now, in principle you can get traction by making money a less attractive store of value. In particular, if you can credibly promise future inflation, that will make the real return on money negative. But getting that kind of credibility is tricky, especially given the normal prejudices of central bankers. And in any case it’s very different from the kind of thinking we normally associate with monetarism, which focuses on the current money supply.

Milton Friedmanhyllningen vi nog klarar oss utan

19 september, 2011 kl. 19:27 | Publicerat i Economics, Politics & Society | 3 kommentarer

Den svenska nyliberalismens wonderboy Johan Norberg meddelar stolt på sin hemsida att hans Milton Friedman-dokumentär nu sänds på en rad PBS-stationer i USA. Efter att ha läst den amerikanska pressreleasen tror jag nog att de flesta med mig är glada om vi slipper se den dokumentärhyllningen av en diktaturkramare som Friedman (läs gärna Naomi Kleins Chockdoktrinen om du behöver en påminnelse om Allende och Chile).
.

Själv ska jag tillbringa kvällen med att se en bra dokumentär – Charles Fergusons Inside Job.

<

Euron – ett hot mot freden?

19 september, 2011 kl. 18:32 | Publicerat i Economics | Kommentarer inaktiverade för Euron – ett hot mot freden?

Svenska Dagbladet har frågat ett antal ekonomer och näringslivsfolk om vad de tror om eurons framtid. Ekonomiprofessorn Magnus Henreksons svar är intressant:

– Vad man borde göra är en sak, vad man faktiskt gör är en helt annan. Grekland, Portugal och Spanien hör inte hemma i eurosamarbetet. Men mycket prestige har investerats i projektet och man kommer säkert att försöka hålla dem under armarna så länge det går.
Magnus Henrekson menar att de aktuella länderna inte är tillräckligt flexibla och politiskt transparenta. Han påpekar att eurosamarbetet från början motiverats som ett fredsprojekt, något han nu ser som paradoxalt.
– Att tvinga fram sanktioneringar som gör att de som sköter sig ska stötta de som missköter sig leder till fiendskap om något.

Sura ekonomer (III)

19 september, 2011 kl. 13:23 | Publicerat i Economics | Kommentarer inaktiverade för Sura ekonomer (III)

Yours truly har under dagen fått en massa trevliga mail där man gratulerat till ”hyllningen” i Fokusartikeln om nationalekonomins fallna profeter. Tanken slår mig – är det månne också detta som gjort alla dessa neoklassiska etablissemangsekonomer så sura? Fokus skriver:

För att över huvud taget hitta någon som står för ett alternativ måste man bege sig långt ut i nationalekonomins utkanter. Till Malmö högskola närmare bestämt, och en professor i – samhällskunskap. Som publicerar sig lika ofta på debattsajten Newsmill som i vetenskapliga tidskrifter.

Lars Pålsson Syll är en »one man show« – som han själv beskriver det – inom svensk nationalekonomi.

– Det finns en anledning till att jag sitter på Malmö högskola och inte på Handelshögskolan i Stockholm eller någon av de andra prestigetunga ekonomiska institutionerna. Det är ingen tillfällighet, säger Pålsson Syll.

Om rådande nationalekonomin säger han:

– I den framställs ekonomin i grunden som en bytesekonomi, då missar man det helt avgörande inslaget av pengar, finanser och osäkerhet.

Lars Pålsson Sylls kamp mot allt vad rationella förväntningar och effektiva marknader heter var länge tröstlös. Liksom hans försök att få kåren att börja läsa Keynes klassiker och inte bara urvattnade nykeynesianer. Så kom den ekonomiska krisen, som i Lars Pålsson Sylls ögon gav honom rätt. Men nej, inte började man lyssna på honom för det.

– Det känns som om det är jag mot de andra.

Ett tecken så gott som något om tillståndet för nationalekonomin i Sverige.

Sura nationalekonomer (II)

19 september, 2011 kl. 13:02 | Publicerat i Economics | 3 kommentarer

När man läser flera av de magsura inlägg som nu presteras av några namnkunniga ekonomiprofessorer på ekonomistas slås jag av en märklighet. Paul Krugman framförde för ett par veckor sedan en kritik  mot nationalekonomkollegorna som i mångt och mycket är den samma som träder fram i Fokusartikeln. Men medan Krugman är nobelpristagare i ekonomi så har man klädsamt nog avstått från att försöka framställa hans synpunkter som uttryck för tendentiös okunskap. När precis samma synpunkter förs fram av en seriös, påläst och uppenbart kompetent journalist blir det annat ljud i skällan. Då är kritiken och synpunkterna helt plötsligt uttryck för tendentiös okunskap.

Undrar om det inte som i SNS-debatten om privatiseringarna är ömma tår som trampats på.

Som väntat sura reaktioner från ekonometablissemanget på Fokus artikeln om de fallna profeterna

19 september, 2011 kl. 11:36 | Publicerat i Economics | Kommentarer inaktiverade för Som väntat sura reaktioner från ekonometablissemanget på Fokus artikeln om de fallna profeterna

Föga förvånande tilltalade inte veckans Fokus artikel om nationalekonomerna – De fallna profeterna – ekonomietablissemanget. På ekonomistas kan man läsa hur journalisten som skrev artikeln nu sablas ner som ”direkt tendentiös och uppenbarligen skriven av en person med dåliga kunskaper i ämnet”. Nåde den som vågar kritisera det nationalekonomiska prästerskapet …

Yours truly rycker självklart ut och försöker skapa lite jämvikt i diskussionen. Men som vanligt blir det väl en ”one man show”. Vilket i sig säger rätt mycket om tillståndet i nationalekonomi i det här landet!

The Economist också kritisk till åtstramningspolitiken

19 september, 2011 kl. 11:02 | Publicerat i Economics | Kommentarer inaktiverade för The Economist också kritisk till åtstramningspolitiken

I veckans nummer av The Economist diskuteras hur man ska kunna rädda euron. Bland annat skriver man:

The failure of austerity and pretence

A rescue must do four things fast. First, it must make clear which of Europe’s governments are deemed illiquid and which are insolvent, giving unlimited backing to the solvent governments but restructuring the debt of those that can never repay it. Second, it has to shore up Europe’s banks to ensure they can withstand a sovereign default. Third, it needs to shift the euro zone’s macroeconomic policy from its obsession with budget-cutting towards an agenda for growth. And finally, it must start the process of designing a new system to stop such a mess ever being created again.

The fourth part will take a long time to complete: it will involve new treaties and approval by parliaments and voters …

So far the euro zone’s response has relied too much on two things: austerity and pretence. Sharply cutting budget deficits has been the priority—hence the tax rises and spending cuts. But this collectively huge fiscal contraction is self-defeating. By driving enfeebled economies into recession it only increases worries about both government debts and European banks. And mere budget-cutting does not deal with the real cause of the mess, which is a loss of credibility … 

Instead of austerity and pretence, a credible rescue should start with growth and, where it is unavoidable, a serious restructuring of debt … All the troubled economies, solvent or insolvent, need a renewed programme of structural reform and liberalisation. Freeing up services and professions, privatising companies, cutting bureaucracy and delaying retirement will create conditions for renewed growth—and that is the best way to reduce debts.

Det är glädjande att allt fler börjar inse att åtstramningspolitik är en återvändsgränd. Synd bara att man hamnar ur askan i elden när man som The Economist tror att ökade privatiseringar är lösningen. Som inte minst den senaste veckans debatt här hemma om SNS-rapporten om privatiseringspolitikens oförmåga att leverera lärt oss, bör man nog vara skeptisk mot den typen av fullständigt osubstantierade antaganden och förhoppningar. Om något borde vi tvärtom värna om de landvinningar vi gjort i de moderna välfärdsstaterna. Ännu mer av privatiseringar är inte lösningen. Däremot en rejäl finanspolitisk satsning på  jobb och efterfrågan.

Åtstramningspolitiken ger inte önskade effekter

18 september, 2011 kl. 18:48 | Publicerat i Economics | 2 kommentarer

Ett av de ofta återkommande argumenten för att föra den åtstramningspolitik som nu är på modet och förespråkas av ”ansvarstagande” statsministrar är att detta är enda sättet att återskapa förtroende.

Trist i så fall. För titta på den långa räntedifferensen mellan exempelvis Irland – som i flera år nu dragit åt svångremmen – och Tyskland:

            Källa: Reuters

Räntegapet – som är en av de bättre indikatorerna för hur det står till med förtroendet för en ekonomi gentemot omvärlden – är fortfarande, i de här sammanhangen, astronomiskt stort.

Så vad gör man? Erkänner att man har fel så klart! Men,ack nej. I stället tittar de ”ansvarstagande” åt andra hållet och låtsas att det regnar. In med ett par hål till i livremmen så kommer nog förtroendet.

Vill man inte bara tro och hoppas, finns så klart mer vetenskapligt hållbara alternativ. Det presenterades för sjuttiofem år sedan i en bok med titeln General Theory – författad av John Maynard Keynes. I korthet är receptet – då som nu – i grunden väldigt enkelt: se till att det finns effektiv efterfrågan som håller igång ekonomins hjul.

Keynes vs Hayek on the crisis

18 september, 2011 kl. 11:37 | Publicerat i Economics | Kommentarer inaktiverade för Keynes vs Hayek on the crisis

For Hayek in the early 1930’s, and for Hayek’s followers today, the “crisis” results from over-investment relative to the supply of savings, made possible by excessive credit expansion …

Keynes (and Keynesians today) would think of the crisis as resulting from the opposite cause: under-investment relative to the supply of saving – that is, too little consumption or aggregate demand to maintain a full-employment level of investment – which is bound to lead to a collapse of profit expectations …

Whereas for Hayek recovery requires the liquidation of excessive investments and an increase in consumer saving, for Keynes it consists in reducing the propensity to save and increasing consumption in order to sustain companies’ profit expectations. Hayek demands more austerity, Keynes more spending …

As Keynes pointed out, if everyone – households, firms, and governments – all started trying to increase their saving simultaneously, there would be no way to stop the economy from running down until people became too poor to save …

Except to Hayekian fanatics, it seems obvious that the coordinated global stimulus of 2009 stopped the slide into another Great Depression. To be sure, the cost to many governments of rescuing their banks and keeping their economies afloat in the face of business collapse damaged or destroyed their creditworthiness. But it is increasingly recognized that public-sector austerity at a time of weak private-sector spending guarantees years of stagnation, if not further collapse …

To prevent further crises of equal severity in the future, Keynesians would argue for strengthening the tools of macroeconomic management. Hayekians have nothing sensible to contribute …

So, for all his distinction as a philosopher of freedom, Hayek deserved to lose his battle with Keynes in the 1930’s. He deserves to lose today’s rematch as well.

Robert Skidelsky: The Keynes-Hayek Rematch

Look at the facts, stupid!

17 september, 2011 kl. 13:23 | Publicerat i Economics, Politics & Society | 1 kommentar

Nu börjar jag bli rejält trött på att höra statsminstrar och finansministrar rapa upp mantrat om att eurokrisen beror på att PIIGS-länderna – när krisen bröt in åren 2007-2008 – levt över sina tillgångar och inte upprätthållit stabilitetspaktens budget- och skuldrestriktioner.

Fakta sparkar, som Gunnar Myrdal brukade säga . Så låt oss titta på fakta för exempelvis Irland och Spanien:

Att budgetunderskotten sedan – för i stort sett alla europeriferiländerna – rusat i höjden beror främst på den huvudlösa åtstramningsolitiken som EU och IMF mer eller mindre tvingat igenom de senaste två åren. Men det är ju – som det brukar heta – en helt annan historia.

Kommun behandlar kritiska lärare med diktaturfasoner

16 september, 2011 kl. 18:48 | Publicerat i Education & School | 4 kommentarer

Skoldebattören och gymnasieläraren Helena von Schantz skrev på sin blogg för en vecka sedan ett inlägg där hon förundrade sig över kommunens val av föreläsare på en skolkonferens. Det skulle hon tydligen inte ha gjort. Veckan efter artikeln var publicerad kallades hon till personalkontoret för ett samtal om hennes blogg. Helena skriver

Så satt vi där i ett rum på rådhuset: jag, min rektor, LR:s kommunombud, projektledaren för Skola 2011 och en förhandlingssekreterare från kommunkontoret. Genast inledningsvis fick jag veta att det här bara var ett samtal. Inget som skulle protokollföras och diarieföras, bara ett samtal där vi skulle reda ut hur jag tänker, hur de tänker. Avsikten var säkert att lugna mig, men effekten på mig blev den motsatta. Vad kunde ett sådant samtal ha för syfte annat än att tysta?

Att behöva läsa om sådana här diktaturfasoner i Sverige år 2011 är minst sagt upprörande. Inkvisitionskallelser trodde jag hörde historien till. Att behandla människor i en rättsstat på detta sätt är otillständigt.

Till nästa års skolkonferens borde temat varas givet – Yttrandefrihet och Rättsstat.

De fallna profeterna – bra artikel om nationalekonomi i FOKUS

16 september, 2011 kl. 14:59 | Publicerat i Economics | Kommentarer inaktiverade för De fallna profeterna – bra artikel om nationalekonomi i FOKUS

Nyhetsmagasinet Fokus har i veckans nummer en mycket intressant, lång och välskriven artikel – De fallna profeterna – om nationalekonomerna och krisen. Inte minst slutklämmen tål att begrundas:

För nationalekonomerna öppnar sig den lätta vägen ut ur deras egen legitimitetskris. När verkligheten återigen passar in i modellerna kan man låtsas som om finanskrisen aldrig hade visat hur fel de kunde ha – även om det kommer till priset av att nödvändig teoretisk utveckling uteblir.

Speciellt när skuldkrisen samtidigt ger dem möjligheten att peka på konsekvenserna av den keynesianska stabiliseringspolitiken i praktiken: det är lätt att stimulera, men svårare att strama åt. Så även om keynesianismen skulle fungera i teorin skulle krisländerna inte ha råd att genomföra den.

Då återstår bara den nationalekonomi som formades i Chicago på 1970-talet. Samma teoribygge som nyss föll som ett korthus.

Det finns inte många veckotidskrifter i det här landet  som är värda att läsa. Fokus är ett undantag. Läs den!

 

Nobelpriset i ekonomi – ett vapen i akademisk maktkamp

16 september, 2011 kl. 11:53 | Publicerat i Economics | Kommentarer inaktiverade för Nobelpriset i ekonomi – ett vapen i akademisk maktkamp

Statsobligationsräntan säger mer än tusen ord

15 september, 2011 kl. 15:05 | Publicerat i Economics | 5 kommentarer

                Källa: Reuters

 

Om oron på obligationsmarknaden stiger till följd av att förtroendet för ett lands framtida ekonomi sviktar, faller priset på obligationer eftersom investerare ser till att sälja av sina innehav. Detta innebär att räntan stiger. På så vis ger de långa statsobligationsräntorna en klar fingervisning om tillståndet och förtroendet för en ekonomi.

Regeringspropositionen om valfrihetssystemet utan vetenskaplig grund

15 september, 2011 kl. 13:54 | Publicerat i Economics, Politics & Society | Kommentarer inaktiverade för Regeringspropositionen om valfrihetssystemet utan vetenskaplig grund

I regeringens proposition 2008/09:29 – Lag om valfrihetssystem – beskriver regeringen i kapitel 4 bakgrunden till varför man vill införa den nya lagen:

Att inbjuda externa utförare att konkurrera med egenregiverksamhet i kommuner och landsting leder, enligt regeringen, till en ökad kvalitet och effektivitet i verksamheten.

I förra veckan kom SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser – vad händer med svensk välfärd? (red Laura Hartman) i vilken forskarna kunde konkludera att kunskapsläget generellt sett är så begränsat att det är svårt att dra några mer substantiella slutsatser om privatiseringarna verkligen givit upphov till några vinster för samhällsekonomin i sin helhet. Entydiga effekter i termer av effektivitetsvinster och kvalitetsförbättring lyser med sin frånvaro. Men på vissa områden – t ex friskolorna – är intrycket så entydigt att de förhoppningar och förväntningar privatiseringsförespråkarna hade från början kan sägas  ”ha kommit på skam”.

Forskning visar nu att privatiseringarna alltså inte alls har levererat tillnärmelsevis det som utlovades när de drog i gång i början på 1990-talet –  eller vad regeringen trodde sig veta år 2008. Får vi snart se en ny propositon och denna gång grundad på vetenskapliga fakta och inte bara löst tyckande och ideologiskt färgade hopp? Och här vill man ju gärna se svar inte bara från alliansen utan också – nota bene – från socialdemokratin. Är det dags även där att på allvar börja ifrågasätta en politik som man i tjugo års tid inte gjort något för att i grunden ändra på?

« Föregående sidaNästa sida »

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.