Annie Lööfs unkna hyllning av Ayn Rand

24 Aug, 2011 at 19:57 | Posted in Politics & Society | 13 Comments

Vad har Alan Greenspan , Johan Norberg och centerpartiets favorittippade kommande partiledare, Annie Lööf, gemensamt? Jo de hyllar alla den fullständiga och iskalla egoismens företrädare framför alla andra – Ayn Rand.
.

Att välkända nyliberaler som Greenspan och Norberg vurmar för Ayn Rands övermänniskoideal är kanske inte så förvånande. Att Annie Lööf också gör det och kallar Rand “en av 1900-talets största tänkare” kanske förvånar en del. För mig är det bara ytterligare en bekräftelse på vad jag under flera år hävdat och skrivit om centerpartiet.

I takt med att moderaterna under Fredrik Reinfeldt rört sig mot den politiska mitten har centerpartiet under Maud Olofsson rört sig lika tydligt åt höger. I dag är det centerpartiet som är högerpartiet. Och ett nyliberalt sådant.

Under Maud Olofssons partiledarskap har centerpartiet genomgått en nyliberal utveckling utan motstycke. Förr var det jordbruk, kärnkraft och decentralisering som partiet profilerade sig kring. Nu är det kraftiga skattesänkningar, marknadshyror och ifrågasättande av svensk arbetsrätt och fackföreningar som gäller. Och genomgående är det nyliberala argument som ligger till grund för politiken.

Det nya centerpartiet har till och från diskuterat möjligheten av att ersätta den svenska socialpolitikens grundpelare – inkomstbortfallsprincipen – med ett system byggt på vad man kallar “grundtrygghet”. Vad den typen av socialpolitiska system leder till hade vi under många år möjlighet att studera i USA. De utan resurser hänvisades till undermålig vård och omsorg utan tillräckligt försäkringsskydd och låga ersättningsnivåer. Det är vad som döljer sig bakom blomsterspråket. Detta är ingen ny politik. Det är samma gamla unkna manchesterliberala syn som styrde svensk välfärdspolitik fram till 1930-talet.

Ser man på den nyliberala idétraditionen så har man där alltid varit nogsam med att inskränka definitionen av människors rättigheter till att nästan uteslutande handla om äganderätt och rätten att sköta sig själv. Rätten till välfärd lyser fullständigt med sin frånvaro. Frihet blir här mest en fråga om frånvaro av inblandning från samhällets sida. Kanske är detta frihet för marknadens övermänniskor. Men för alla oss andra som inte accepterar nyliberalismens omvärdering av alla värden? För alla gamla, sjuka och fattiga? Var det verkligen en frihetsinskränkning som gjorde det möjligt för den fattige arbetargrabben från Kirseberg att via en frikostig utbildningspolitik bli dubbeldoktor och professor? Utgör det verkligen en frihetsinskränkning för uteliggarna om kommuner försöker förse dem med hyggligt boende? Och är det verkligen en frihetsinskränkning för vanligt folk att ha hyresrätter som gör det möjligt också för dem att bo centralt utan att betala skyhöga marknadshyror? Är det inte i själva verket mer troligt att deras verkliga frihet ökar och att de känner tacksamhet och stolthet över de som en gång byggde upp det välfärdssamhälle som Maud Olofsson och Annie Lööf är ute efter att rasera.

Är Ayn Rands unkna iskalla egoism verkligen det stoff vanliga centerväljares drömmar är gjorda av? Jag hoppas och tror inte det. Därför är det också bra att vi nu vet var vi har Annie Lööf. Receptet borde skriva sig självt för riktiga centerpartister – se till att någon annan än denna nyliberala egoismens Stureplansmegafon blir vald till partiledare.

The Poor’s Free Ride Is Over

23 Aug, 2011 at 14:50 | Posted in Economics, Politics & Society | Comments Off on The Poor’s Free Ride Is Over

Här är videon som varken tepåsehögern eller Johan Norberg var med och sponsrade!

Johan Norberg om krisen – ren marknadsapologetik

23 Aug, 2011 at 13:54 | Posted in Economics | 4 Comments

Den nyliberale idédebattören Johan Norberg har idag – i DN – skrivit en artikel om dagens ekonomiska kris. Som de flesta andra kommer han fram till att problemen till stor del handlar om ohållbarheten framför alla andra – euron. Precis som yours truly kommer Norberg också fram till att räddningspaketen inte kommer att räcka, utan att flera länder antagligen måste lämna eurosamarbetet.

Så långt är det väl inga konstigheter i analysen. Men man slås som vanligt av att när Norberg och hans åsiktsfränder håller i pennan – när det kommer till krisernas etiologi så är det alltid politikerna som är problemet. Aldrig dessa fria och avreglerade marknader som nyliberalerna sedan Friedman, Thatcher och Reagan hyllat som Guds gåva till mänskligheten. 

Norberg avslutar sin artikel med en vädjan om att vi inte ska sätta vår tilltro till hoppet om superpolitiker som alltid likt Stålmannen räddar oss. Det hade varit bättre om han självkritiskt  snarare uppmanat oss att aldrig mer lyssna till verklighetsfrämmande nyliberala drömmar om marknadens tusenåriga rike.

Så länge Norberg inte erkänner detta svarta hål i sin argumentation kan han inte heller föra oss en enda millimeter framåt i förståelsen av de djupare liggande orsakerna till dagens kris. Av det följer också att hans krislösningsförslag allvarligt haltar.

Norberg säger sig vara rädd för att en expansiv ekonomisk politik ska resultera i inflation och ta pengarna från sparare och pensionärer. Här är pudelns kärna. Och här har Norberg fel!

Det enda som i grunden kan bryta den begynnande deflationsspiralens destabilisering av hela världsekonomin – som Norbergs policyförslag bara ytterligare skulle elda på  – är finanspolitisk stimulans, återkapitalisering av banker och en  kraftfull reglering av finansmarknader med höga krav på reservkvoter.

Men detta vägrar Norberg inse, därför att det dels skulle tvinga honom att erkänna penningpolitikens maktlöshet när likviditetsfällan smäller igen, och dels erkänna att en avreglerad nyliberal ekonomis grundläggande problem handlar om Marknaden och inte om Politiken! 

Rekordlåga statsobligationsräntor – tydligt kristecken

22 Aug, 2011 at 15:18 | Posted in Economics | 10 Comments

Räntan på 10-åriga statsobligationer 2011/03/07 – 2011/08/18


Källa: Riksbanken

Den svenska 10-åriga statsobligationsräntan är nu första gången på nästan hundra år nere på under 2 procent. Det innebär att om Riksbanken håller fast vid sitt inflationsmål under det kommande decenniet blir realavkastningen på obligationerna lika med noll.

Även i USA sjönk räntan på de tio-åriga statsobligationerna till under 2 procent. En mer solklar indikator på hur illa det står till med ekonomin och framtidsutsikterna är svår att hitta. De låga 10-årsräntorna är ett kvitto på hur lågt ställda förväntningarna på Sveriges, USA:s och världens ekonomi är idag.

Vad tepåsehögern inte vill att du ska veta (II)

22 Aug, 2011 at 00:38 | Posted in Economics | 3 Comments

I fall någon såg videon i mitt förra inlägg och till äventyrs trodde att så illa är det väl i allafall inte i Sverige när det gäller inkomst- och förmögenhetsfördelning, föreslår jag att kika lite närmre på diagrammet nedan över hur genomsnittsinkomsterna (uttryckt i 2009 års prisnivå) för de övre 0.1% och de lägsta 90% utvecklats sedan 1980 i Sverige:

Källa: The World Top Incomes Database

Vad tepåsehögern inte vill att du ska veta

21 Aug, 2011 at 23:17 | Posted in Economics, Politics & Society | 1 Comment

Likviditetsfällan slår igen (II)

21 Aug, 2011 at 18:27 | Posted in Economics | Comments Off on Likviditetsfällan slår igen (II)

Några av mina kära läsare har redan hört av sig och undrat om mitt recept på likviditetsfällan verkligen skiljer sig från den neoklassiska klokskapen. Sjunkande reallöner – via inflation eller lönesänkningar – går väl på ett ut?

Nej, det är just det tankefelet vi måste komma bort ifrån om vi ska få bukt med dagens ekonomiska moras. Som Keynes skriver i General Theory (1936, s 268-69):

The method of increasing the quantity of money in terms of wage-units by decreasing the wage-unit increases proportionately the burden of debt [kursiv – LPS]; whereas the method of producing the same result by increasing the quantity of money whilst leaving the wage-unit unchanged has the opposite effect. Having regard to the excessive burden of many types of debt, it can only be an inexperienced person [läs: neoklassiska ekonomer] who would prefer the former … If a sagging rate of interest has to be brought about by a sagging wage-level … there is … a double reason for putting off investment and thus postponing recovery.

Med det massiva skuldöverhäng världsekonomin dras med sedan åminstone år 2008 är skuldbördan ett centralt inslag i problembilden även idag. Som teorins upphovsman själv – Irving Fisher – skriver i Debt-Deflation Theory of Great Depressions (Econometrica, 1933, s 349):

In summary, we find that: (1) economic changes include steady trends and unsteady occasional disturbances which act as starters for cyclical oscillations of innumerable kinds; (2) among the many occasional disturbances, are new opportunities to invest, especially because of new inventions; (3) these, with other causes, sometimes conspire to lead to a great volume of over-indebtedness; (4) this in turn, leads to attempts to liquidate; (5) these, in turn, lead (unless counteracted by reflation) to falling prices or a swelling dollar; (6) the dollar may swell faster than the number of dollars owed shrinks; (7) in that case, liquidation does not really liquidate but actually aggravates the debts, and the depression grows worse instead of better, as indicated by all nine factors; (8) the ways out are either laissez faire (bankruptcy) or scientific medication (reflation), and reflation might just as well have been applied in the first place.

Om EU:s regeringar och deras riksbanker – och republikanska tepåsepolitiker i USA – fortsätter på den inslagna åtstramningspolitiken kommer vi att hamna djupt i den skulddepression som Fisher och Keynes varnade för redan på 1930-talet.

Ska det verkligen behöva vara så svårt att lära av historien? Jag tror inte det – om bara viljan finns!

Likviditetsfällan på väg slå igen – vad är ursäkten denna gången?

21 Aug, 2011 at 15:19 | Posted in Economics | Comments Off on Likviditetsfällan på väg slå igen – vad är ursäkten denna gången?

Räntorna världen över är med snabb fart på väg utför. Och precis som för tre år sedan håller likviditetsfällan på att slå igen. Vad är ursäkten denna gången?

När Japan upplevde det på 1990-talet kunde man med visst fog hävda att detta inte var att vänta i en modern ekonomi. Och i USA på 1930-talet kunde man ju sanningsenligt säga att man inget kunde förutse utifrån den makroteori som då var för handen. Men idag?

Det finns helt enkelt ingen ursäkt. Däremot finns en förklaring – ett övermått av dumdryga ekonomer och politiker som väljer att stoppa huvudet i sanden.

Likviditetsfällan uppstår i en ekonomi när expansionär ekonomisk politik inte har några realekonomiska effekter på grund av att räntorna redan är nere på nästan noll. Expansionspolitiken resulterar bara i ett ökat penningutbud som dock inte ger några effekter. När räntorna redan är extremt låga får ytterligare räntesänkningar inga effekter på investeringarna. Ingen är intresserad av att betala för att låna ut pengar. Efterfrågan och sysselsättningen förblir instängda i likviditetsfällan på låg nivå.

Hade ekonomer och politiker försöker lära av historien och lyssna till kloka budskap som Stockholmsskolan och Keynes förde fram redan på 1930-talet hade vi inte åter behövt befinna oss i detta moras. Men av något slags perverterad vilja att till vilket pris som helst hålla inflationen på två procent eller lägre har den nationalekonomiska klokskapen – och politiker som alltför villigt låter sig förföras av de matematiska modellernas glans – än en gång lyckats baxa in ekonomin i fällan.

Receptet skriver sig själv – och yours truly har för säkerhets skull flera gånger både här och annorstädes skrivit ut det – tillåt inflationen att öka!

Om vi t ex sätter ett inflationsmål på 5 % skulle riksbanken med lätthet kunna få till stånd en negativ realränta genom att hålla nominalräntorna kring nollsträcket. skulle den monetära expansionpolitiken kunna få effekter. skulle likviditetsfällan inte slå igen.

Grekland sjunker

19 Aug, 2011 at 18:58 | Posted in Economics, Politics & Society | Comments Off on Grekland sjunker

Den grekiske finansministern meddelar idag att tillväxtprognosen för landet pekar på – 5% för år 2011.
Och häromdagen meddelade flera euroländer att de vill ha säkerheter för fortsatta lån till Grekland.
Visst är emu är fantastiskt? Eller …

Europa har tio år av elände att vänta sig

19 Aug, 2011 at 00:40 | Posted in Economics | Comments Off on Europa har tio år av elände att vänta sig


I SVT:s Aktuellt intervjuades igår Paul Krugman. Liksom yours truly kunde han inte annat än intyga att det var ett stort misstag att införa euron. Antagligen var detta också en bidragande orsak till hans framtidsprognos för Europa – minst tio år med ekonomisk kris:

-Detta är inte för alltid, men det kommer nog vara i ett antal år. Min gissning är att vi fortfarande inte kommer att se en full återhämtning inom de närmaste fem åren. Jag förutsäger inte världens undergång, men jag tror att vi åtminstone kommer att få tio riktigt dåliga år.

Paul Krugman sade också till SVT att den av Sarkozy och Merkel diskuterade Keynes-Tobin-skatten på finansiella transaktioner kan vara bra:

-Jag lutar åt att det kan vara bra. En sån skatt är mer populär i Europa än i USA, även om det var den amerikanska ekonomen Tobin som kom på idén. Men det grundläggande problemet är fortfarande den bristande designen av eurosystemet, eller rättare sagt bristen på förutsättningar för en framgångsrik valuta.

 

Läsning för Stefan Ingves och Anders Borg (II)

18 Aug, 2011 at 18:41 | Posted in Economics, Politics & Society | 3 Comments


Om nu inte regering och riksbank har vett nog att värna om den effektiva efterfrågan, så kanske man som second best alternativ kunde ta och fundera på Keynes – medvetet polemiska – förslag i The General Theory of Employment, Interest, and Money:

If–for whatever reason–the rate of interest cannot fall as fast as the marginal efficiency of capital would fall with a rate of accumulation corresponding to what the community would choose to save at a rate of interest equal to the marginal efficiency of capital in conditions of full employment, then even a diversion of the desire to hold wealth towards assets, which will in fact yield no economic fruits whatever, will increase economic well-being. In so far as millionaires find their satisfaction in building mighty mansions to contain their bodies when alive and pyramids to shelter them after death, or, repenting of their sins, erect cathedrals and endow monasteries or foreign missions, the day when abundance of capital will interfere with abundance of output may be postponed. “To dig holes in the ground,” paid for out of savings, will increase, not only employment, but the real national dividend of useful goods and services. It is not reasonable, however, that a sensible community should be content to remain dependent on such fortuitous and often wasteful mitigations when once we understand the influences upon which effective demand depends.

Eller:

If the Treasury were to fill old bottles with banknotes, bury them at suitable depths in disused coalmines which are then filled up to the surface with town rubbish, and leave it to private enterprise on well-tried principles of laissez-faire to dig the notes up again (the right to do so being obtained, of course, by tendering for leases of the note-bearing territory), there need be no more unemployment and, with the help of the repercussions, the real income of the community, and its capital wealth also, would probably become a good deal greater than it actually is. It would, indeed, be more sensible to build houses and the like; but if there are political and practical difficulties in the way of this, the above would be better than nothing.

Läsning för Stefan Ingves och Anders Borg

18 Aug, 2011 at 11:28 | Posted in Economics | Comments Off on Läsning för Stefan Ingves och Anders Borg

Adam Posen, medlem av Bank of England’s Monetary Policy Board, vågar – för att tala med Johan Åkerman – ha ett längre  blickfält än ECB och de flesta riksbanker runt om i Europa. Även om inflationen på kort sikt är ett (övergående) problem har han insett vikten av en expansiv politik för att hantera den realekonomiska kris (med sjunkande tillväxt och ökande arbetslöshet) som vi alla nu vet att finanskrisen är på väg in i. Läs om Posens förslag här.

Merkel-Sarkozy föreslår åter en Keynes-Tobin-skatt

17 Aug, 2011 at 10:31 | Posted in Economics, Politics & Society | Comments Off on Merkel-Sarkozy föreslår åter en Keynes-Tobin-skatt

Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy träffades igår i Paris för förtroliga samtal om den pågående ekonomiska krisen i euroländerna.

Kom något gott ut av det mötet? Jag är tveksam.

I ett nästintill skrattretande löjligt uttalande påstår Merkel och Sarkozy att den stabilitetsfond som skapats för att hejda krisen är tillräckligt stor. Vem tror de att de lurar eller lugnar med sådant trams?

Efter mötet lät man i vaga ordalag också meddela att man i september ämnar föreslå – för vilken gång i ordningen vet jag inte – en slags Keynes-Tobin-skatt på finansiella transaktioner. Tanken med en sådan skatt är i grunden god (se tidigare inlägg här på bloggen där jag argumenterat för detta), men om, som det verkar, skatteintäkterna främst ska gå till att gödsla en redan överviktig EU-byråkrati förfelas ju delvis syftet med skatten. Grundidén måste vara att finanssektorn – och inte skattebetalarna – med dessa medel själva får stå för kostnaderna när de systembetingade kriserna infinner sig. “Polluter pays” är en rimlig princip också i finanssektorn!

Borg och Reinfeldt borde lyssna på en av världens rikaste

16 Aug, 2011 at 16:58 | Posted in Economics, Politics & Society | Comments Off on Borg och Reinfeldt borde lyssna på en av världens rikaste

En av världens rikaste – Warren Buffett –  har skrivit en artikel i New York Times. Han tycker att det pjoskas för mycket med de superrika och att de betalar på tok för lite i skatt.

Får man rekommendera herrar Borg och Reinfeldt att göra ett litet uppehåll i sina evinnerliga självgratulationer och i stället läsa och fundera över om Buffett kanske också har ett budskap till Sveriges alliansregering?

Vad historien lär

16 Aug, 2011 at 08:31 | Posted in Economics | 4 Comments

För alla som ännu inte förstått att det är efterfrågan – och inte skuldkvoter på 80 eller 100 %  –  som är problemet, föreslås läsning av Christina Romers artikel The Hope That Flows From History. Ekonomisk historia och “naturliga experiment” kan vara lärorika.

One reason the Depression dragged on so long was that the rapid recovery of the mid-1930s was interrupted by a second severe recession in late 1937. Though many factors had a role in the “recession within a recession,” monetary and fiscal policy retrenchment were central. In monetary policy, the Fed doubled bank reserve requirements and the Treasury stopped monetizing the gold inflow. In fiscal policy, the federal budget swung sharply, from a stimulative deficit of 3.8 percent of G.D.P. in 1936 to a small surplus in 1937.

The lesson here is to beware of withdrawing policy support too soon. A switch to contractionary policy before the economy is fully recovered can cause the economy to decline again. Such a downturn may be particularly large when an economy is still traumatized from an earlier crisis.

The recent downgrade of American government debt by Standard & Poor’s makes this point especially crucial. It would be a mistake to respond by reducing the deficit more sharply in the near term. That would almost surely condemn us to a repeat of the 1937 downturn. And higher unemployment would make it all that much harder to get the deficit under control.

« Previous PageNext Page »

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.