Vad tepåsehögern inte vill att du ska veta

21 Aug, 2011 at 23:17 | Posted in Economics, Politics & Society | 1 Comment

Likviditetsfällan slår igen (II)

21 Aug, 2011 at 18:27 | Posted in Economics | Comments Off on Likviditetsfällan slår igen (II)

Några av mina kära läsare har redan hört av sig och undrat om mitt recept på likviditetsfällan verkligen skiljer sig från den neoklassiska klokskapen. Sjunkande reallöner – via inflation eller lönesänkningar – går väl på ett ut?

Nej, det är just det tankefelet vi måste komma bort ifrån om vi ska få bukt med dagens ekonomiska moras. Som Keynes skriver i General Theory (1936, s 268-69):

The method of increasing the quantity of money in terms of wage-units by decreasing the wage-unit increases proportionately the burden of debt [kursiv – LPS]; whereas the method of producing the same result by increasing the quantity of money whilst leaving the wage-unit unchanged has the opposite effect. Having regard to the excessive burden of many types of debt, it can only be an inexperienced person [läs: neoklassiska ekonomer] who would prefer the former … If a sagging rate of interest has to be brought about by a sagging wage-level … there is … a double reason for putting off investment and thus postponing recovery.

Med det massiva skuldöverhäng världsekonomin dras med sedan åminstone år 2008 är skuldbördan ett centralt inslag i problembilden även idag. Som teorins upphovsman själv – Irving Fisher – skriver i Debt-Deflation Theory of Great Depressions (Econometrica, 1933, s 349):

In summary, we find that: (1) economic changes include steady trends and unsteady occasional disturbances which act as starters for cyclical oscillations of innumerable kinds; (2) among the many occasional disturbances, are new opportunities to invest, especially because of new inventions; (3) these, with other causes, sometimes conspire to lead to a great volume of over-indebtedness; (4) this in turn, leads to attempts to liquidate; (5) these, in turn, lead (unless counteracted by reflation) to falling prices or a swelling dollar; (6) the dollar may swell faster than the number of dollars owed shrinks; (7) in that case, liquidation does not really liquidate but actually aggravates the debts, and the depression grows worse instead of better, as indicated by all nine factors; (8) the ways out are either laissez faire (bankruptcy) or scientific medication (reflation), and reflation might just as well have been applied in the first place.

Om EU:s regeringar och deras riksbanker – och republikanska tepåsepolitiker i USA – fortsätter på den inslagna åtstramningspolitiken kommer vi att hamna djupt i den skulddepression som Fisher och Keynes varnade för redan på 1930-talet.

Ska det verkligen behöva vara så svårt att lära av historien? Jag tror inte det – om bara viljan finns!

Likviditetsfällan på väg slå igen – vad är ursäkten denna gången?

21 Aug, 2011 at 15:19 | Posted in Economics | Comments Off on Likviditetsfällan på väg slå igen – vad är ursäkten denna gången?

Räntorna världen över är med snabb fart på väg utför. Och precis som för tre år sedan håller likviditetsfällan på att slå igen. Vad är ursäkten denna gången?

När Japan upplevde det på 1990-talet kunde man med visst fog hävda att detta inte var att vänta i en modern ekonomi. Och i USA på 1930-talet kunde man ju sanningsenligt säga att man inget kunde förutse utifrån den makroteori som då var för handen. Men idag?

Det finns helt enkelt ingen ursäkt. Däremot finns en förklaring – ett övermått av dumdryga ekonomer och politiker som väljer att stoppa huvudet i sanden.

Likviditetsfällan uppstår i en ekonomi när expansionär ekonomisk politik inte har några realekonomiska effekter på grund av att räntorna redan är nere på nästan noll. Expansionspolitiken resulterar bara i ett ökat penningutbud som dock inte ger några effekter. När räntorna redan är extremt låga får ytterligare räntesänkningar inga effekter på investeringarna. Ingen är intresserad av att betala för att låna ut pengar. Efterfrågan och sysselsättningen förblir instängda i likviditetsfällan på låg nivå.

Hade ekonomer och politiker försöker lära av historien och lyssna till kloka budskap som Stockholmsskolan och Keynes förde fram redan på 1930-talet hade vi inte åter behövt befinna oss i detta moras. Men av något slags perverterad vilja att till vilket pris som helst hålla inflationen på två procent eller lägre har den nationalekonomiska klokskapen – och politiker som alltför villigt låter sig förföras av de matematiska modellernas glans – än en gång lyckats baxa in ekonomin i fällan.

Receptet skriver sig själv – och yours truly har för säkerhets skull flera gånger både här och annorstädes skrivit ut det – tillåt inflationen att öka!

Om vi t ex sätter ett inflationsmål på 5 % skulle riksbanken med lätthet kunna få till stånd en negativ realränta genom att hålla nominalräntorna kring nollsträcket. skulle den monetära expansionpolitiken kunna få effekter. skulle likviditetsfällan inte slå igen.

Grekland sjunker

19 Aug, 2011 at 18:58 | Posted in Economics, Politics & Society | Comments Off on Grekland sjunker

Den grekiske finansministern meddelar idag att tillväxtprognosen för landet pekar på – 5% för år 2011.
Och häromdagen meddelade flera euroländer att de vill ha säkerheter för fortsatta lån till Grekland.
Visst är emu är fantastiskt? Eller …

Europa har tio år av elände att vänta sig

19 Aug, 2011 at 00:40 | Posted in Economics | Comments Off on Europa har tio år av elände att vänta sig


I SVT:s Aktuellt intervjuades igår Paul Krugman. Liksom yours truly kunde han inte annat än intyga att det var ett stort misstag att införa euron. Antagligen var detta också en bidragande orsak till hans framtidsprognos för Europa – minst tio år med ekonomisk kris:

-Detta är inte för alltid, men det kommer nog vara i ett antal år. Min gissning är att vi fortfarande inte kommer att se en full återhämtning inom de närmaste fem åren. Jag förutsäger inte världens undergång, men jag tror att vi åtminstone kommer att få tio riktigt dåliga år.

Paul Krugman sade också till SVT att den av Sarkozy och Merkel diskuterade Keynes-Tobin-skatten på finansiella transaktioner kan vara bra:

-Jag lutar åt att det kan vara bra. En sån skatt är mer populär i Europa än i USA, även om det var den amerikanska ekonomen Tobin som kom på idén. Men det grundläggande problemet är fortfarande den bristande designen av eurosystemet, eller rättare sagt bristen på förutsättningar för en framgångsrik valuta.

 

Läsning för Stefan Ingves och Anders Borg (II)

18 Aug, 2011 at 18:41 | Posted in Economics, Politics & Society | 3 Comments


Om nu inte regering och riksbank har vett nog att värna om den effektiva efterfrågan, så kanske man som second best alternativ kunde ta och fundera på Keynes – medvetet polemiska – förslag i The General Theory of Employment, Interest, and Money:

If–for whatever reason–the rate of interest cannot fall as fast as the marginal efficiency of capital would fall with a rate of accumulation corresponding to what the community would choose to save at a rate of interest equal to the marginal efficiency of capital in conditions of full employment, then even a diversion of the desire to hold wealth towards assets, which will in fact yield no economic fruits whatever, will increase economic well-being. In so far as millionaires find their satisfaction in building mighty mansions to contain their bodies when alive and pyramids to shelter them after death, or, repenting of their sins, erect cathedrals and endow monasteries or foreign missions, the day when abundance of capital will interfere with abundance of output may be postponed. “To dig holes in the ground,” paid for out of savings, will increase, not only employment, but the real national dividend of useful goods and services. It is not reasonable, however, that a sensible community should be content to remain dependent on such fortuitous and often wasteful mitigations when once we understand the influences upon which effective demand depends.

Eller:

If the Treasury were to fill old bottles with banknotes, bury them at suitable depths in disused coalmines which are then filled up to the surface with town rubbish, and leave it to private enterprise on well-tried principles of laissez-faire to dig the notes up again (the right to do so being obtained, of course, by tendering for leases of the note-bearing territory), there need be no more unemployment and, with the help of the repercussions, the real income of the community, and its capital wealth also, would probably become a good deal greater than it actually is. It would, indeed, be more sensible to build houses and the like; but if there are political and practical difficulties in the way of this, the above would be better than nothing.

Läsning för Stefan Ingves och Anders Borg

18 Aug, 2011 at 11:28 | Posted in Economics | Comments Off on Läsning för Stefan Ingves och Anders Borg

Adam Posen, medlem av Bank of England’s Monetary Policy Board, vågar – för att tala med Johan Åkerman – ha ett längre  blickfält än ECB och de flesta riksbanker runt om i Europa. Även om inflationen på kort sikt är ett (övergående) problem har han insett vikten av en expansiv politik för att hantera den realekonomiska kris (med sjunkande tillväxt och ökande arbetslöshet) som vi alla nu vet att finanskrisen är på väg in i. Läs om Posens förslag här.

Merkel-Sarkozy föreslår åter en Keynes-Tobin-skatt

17 Aug, 2011 at 10:31 | Posted in Economics, Politics & Society | Comments Off on Merkel-Sarkozy föreslår åter en Keynes-Tobin-skatt

Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy träffades igår i Paris för förtroliga samtal om den pågående ekonomiska krisen i euroländerna.

Kom något gott ut av det mötet? Jag är tveksam.

I ett nästintill skrattretande löjligt uttalande påstår Merkel och Sarkozy att den stabilitetsfond som skapats för att hejda krisen är tillräckligt stor. Vem tror de att de lurar eller lugnar med sådant trams?

Efter mötet lät man i vaga ordalag också meddela att man i september ämnar föreslå – för vilken gång i ordningen vet jag inte – en slags Keynes-Tobin-skatt på finansiella transaktioner. Tanken med en sådan skatt är i grunden god (se tidigare inlägg här på bloggen där jag argumenterat för detta), men om, som det verkar, skatteintäkterna främst ska gå till att gödsla en redan överviktig EU-byråkrati förfelas ju delvis syftet med skatten. Grundidén måste vara att finanssektorn – och inte skattebetalarna – med dessa medel själva får stå för kostnaderna när de systembetingade kriserna infinner sig. “Polluter pays” är en rimlig princip också i finanssektorn!

Borg och Reinfeldt borde lyssna på en av världens rikaste

16 Aug, 2011 at 16:58 | Posted in Economics, Politics & Society | Comments Off on Borg och Reinfeldt borde lyssna på en av världens rikaste

En av världens rikaste – Warren Buffett –  har skrivit en artikel i New York Times. Han tycker att det pjoskas för mycket med de superrika och att de betalar på tok för lite i skatt.

Får man rekommendera herrar Borg och Reinfeldt att göra ett litet uppehåll i sina evinnerliga självgratulationer och i stället läsa och fundera över om Buffett kanske också har ett budskap till Sveriges alliansregering?

Vad historien lär

16 Aug, 2011 at 08:31 | Posted in Economics | 4 Comments

För alla som ännu inte förstått att det är efterfrågan – och inte skuldkvoter på 80 eller 100 %  –  som är problemet, föreslås läsning av Christina Romers artikel The Hope That Flows From History. Ekonomisk historia och “naturliga experiment” kan vara lärorika.

One reason the Depression dragged on so long was that the rapid recovery of the mid-1930s was interrupted by a second severe recession in late 1937. Though many factors had a role in the “recession within a recession,” monetary and fiscal policy retrenchment were central. In monetary policy, the Fed doubled bank reserve requirements and the Treasury stopped monetizing the gold inflow. In fiscal policy, the federal budget swung sharply, from a stimulative deficit of 3.8 percent of G.D.P. in 1936 to a small surplus in 1937.

The lesson here is to beware of withdrawing policy support too soon. A switch to contractionary policy before the economy is fully recovered can cause the economy to decline again. Such a downturn may be particularly large when an economy is still traumatized from an earlier crisis.

The recent downgrade of American government debt by Standard & Poor’s makes this point especially crucial. It would be a mistake to respond by reducing the deficit more sharply in the near term. That would almost surely condemn us to a repeat of the 1937 downturn. And higher unemployment would make it all that much harder to get the deficit under control.

Höj inflationen!

15 Aug, 2011 at 11:07 | Posted in Economics | 2 Comments

För varje vecka som går blir det allt tydligare att inget euroland kommer att klara sig från den nuvarande krisen. Nu när PIIGS-länderna alla fått känna på ekluten, är det Frankrike och Tyskland som står på tur.

I debatten har det tyvärr varit allt för mycket fokus på skuldaspekten av krisen. Inte minst när olika länders skulder närmnar sig 100 % av BNP eller mer verkar alla ledarskribenter och andra kommentatorer få spatt. Vad de inte verkar förstå är att BNP är ett flödesmått (oftast kr/år) och skulder ett lägesmått (kr). Att ha en skuldkvot på låt oss säga 200%  säger egentligen bara att ett land har en skuld som det ska betala tillbaka på säg tio år och att summan motsvarar ett års BNP.

Ett av de verkliga problemen i Europa är istället att vi har riksbanker och ECB  som satt något slags – åtminstone i orostider – pervers ära i att upprätthålla “prisstabilitet” med lågt ställda inflationsmål. Sedan åtminstone år 2008 är det om man tittar på statistiken uppenbart att speciellt ECB misslyckats med att nå makroekonomisk stabilitet. ECB:s policy har visat sig vara alldeles för restriktiv och lett till att den aggregerade efterfrågan störtdykt. Varför? Jo därför att heterogeniteten i euorområdet tvingat ECB att hålla ett – tidvis – för högt ränteläge. Anpassningarna har istället fått ske via förändringar i löner och priser. Om man i stället tillåtit en högre inflation hade manöverutrymmet under krisanpassningarna – som man är mitt uppe i nu – kunnat ske mer smärtfritt.  Eller som Harvardekonomen Kenneth Rogoff uttrycker det:

Is there any alternative to years of political gyrations and indecision? [T]he only practical way to shorten the coming period of painful deleveraging and slow growth would be a sustained burst of moderate inflation, say, 4-6% for several years. Of course, inflation is an unfair and arbitrary transfer of income from savers to debtors. But, at the end of the day, such a transfer is the most direct approach to faster recovery. Eventually, it will take place one way or another, anyway, as Europe is painfully learning.

Därför är jag inte bayesian

14 Aug, 2011 at 10:48 | Posted in Theory of Science & Methodology | Comments Off on Därför är jag inte bayesian

En vetenskapsteoretisk ansats som på senare tid fått ett allt större inflytande i vetenskapssamhället – inte minst inom nationalekonomin – är bayesianism. I artikeln Bayesianism – en vetenskapsteoretisk återvändsgränd försöker jag visa varför teorin är av tveksamt värde och att det finns bätte teorier som den seriöse forskaren kan använda sig av.

Oj så förvånad man blir

13 Aug, 2011 at 10:18 | Posted in Economics | Comments Off on Oj så förvånad man blir

EU och IMF har nu enats om att ge Portugal ytterligare stöd. Dennna gång på nästan 110 miljarder kronor. Och liksom tidigare lån i utbyte mot utlovade nedskärningar.

Italien godkände igår också sparpaket på bortemot 420 miljarder kronor – också detta i ett slags kvittning mot EU, som tidigare i veckan via ECB stödköpt italienska statsobligationer för att hålla statslåneräntorna nere. I sparpaketet ingår nedskärningar i den offentliga sektorn med omkring 80 miljarder kronor.

Samtidigt som nu sparpaketen avlöser varandra i allt snabbare takt kommer också uppgifter om stagnerande euroekonomier. Frankrikes BNP var oförändrad andra kvartalet i år. Greklands BNP sjönk under samma period med nästan 7 procent. Och nu flaggar också den svenska regeringen för att tillväxten i Sverige måste skrivas ner de närmsta åren. Oj vad förvånad man blir …

Om nu alla ska spara och dra åt svångremmen, kan man ju lite stillsamt undra vem som ska köpa de varor och tjänster som produceras. Var kommer den effektiva efterfrågan från? Eller är det bara gamla otidsenliga keynesianer som yours truly och Paul Krugman som oroar sig över sådana bagateller?  

Är krisen keynesianismens fel?

12 Aug, 2011 at 23:12 | Posted in Economics | Comments Off on Är krisen keynesianismens fel?

Läs vad den alltid läsvärde Paul Krugman svarar på den frågan. Yours truly kunde inte sagt det bättre själv.

Och ni som inte tror att motsvarande dumheter förs fram här hemma kan ju ta och läsa en del av de artiklar och kommentarer som publiceras på debattsajter som Newsmill och tidningar som DN och SvD.

Vi har gott om stora nötter även på den här sidan Atlanten.

Effektiva marknader

12 Aug, 2011 at 18:12 | Posted in Varia | Comments Off on Effektiva marknader

Eftertankens kranka blekhet

12 Aug, 2011 at 17:28 | Posted in Varia | Comments Off on Eftertankens kranka blekhet

Undras om det är så här alla dessa nyliberala effektiva-marknadshypotes-förkämpar – Alan Greenspan, Robert Lucas, Johan Norberg et consortes – känner sig idag när det tusenåriga panglossianska lyckoriket förbytts i världsekonomins största kris på över sjuttio år? Börjar det äntligen bli dags och vakna och revidera gårdagens “sanningar” eller ska det fortsättas traska patrull?

P1 – ett ljus i mörkret

11 Aug, 2011 at 19:04 | Posted in Varia | Comments Off on P1 – ett ljus i mörkret

På väg hem till Lund från sommarvistet på skärgårdsön försöker jag hitta något att lyssna på under den långa bilresan.

Men återigen får jag bara bekräftat att vårt ljudrum nuförtiden dränks i den kommersiella radions tyckmyckentrutade ordbajseri och fullständigt bedövande, intetsägande “musik”kulisser av skvalmusik. NRJ, Metropol och allt vad de nu heter – samma skit i olika förpackningar.

Jag var nästan på väg att ge upp, när några välkända rader från en bok  strömmade ut ur högtalarna:

Till det landet gives det ingen återvändo för någon människa. Jag kan komma tillbaka i yttre mening, till marken, husen, träden, vattnen, hagarna. Jag kan återvända till tingen, men aldrig till det rum, där barnets själ vistades. Det finns ingen återkomst till uppväxtens värld, som blivit drömmar och minnen och som måste förbli drömmar och minnen.

Ljus i mörkret! I radions P1 sändes en önskeföljetong med uppläsning av Vilhelm Mobergs Din stund på jorden.

Att i tjugo minuter få lyssna till Iwar Wiklanders fina uppläsning ur mästarens bok gav sinnet ro och skänkte hopp som varar längre än resan.

Tack public-service-radio!

[Wiklanders uppläsning kan lyssnas på i sin helhet här. ]

Straight from the horse’s mouth – Lucas on the inadequacy of rational expectations and the efficient-markets hypotheses

11 Aug, 2011 at 15:31 | Posted in Economics | 3 Comments

Kevin Hoover: The Great Recession and the recent financial crisis have been widely viewed in both popular and professional commentary as a challenge to rational expectations and to efficient markets … I’m asking you whether you accept any of the blame … there’s been a lot of talk about whether rational expectations and the efficient-markets hypotheses is where we should locate the analytical problems that made us blind.

Robert Lucas: You know, people had no trouble having financial meltdowns in their economies before all this stuff we’ve been talking about came on board. We didn’t help, though; there’s no question about that. We may have focused attention on the wrong things, I don’t know.

Source: http://econ.duke.edu/~kdh9/Source%20Materials/Research/Rational%20Expectations%20Panel%20_30%20May%202011_.pdf

Hög tid för en Keynes-Tobin-skatt på börskasinona

11 Aug, 2011 at 09:35 | Posted in Economics | Comments Off on Hög tid för en Keynes-Tobin-skatt på börskasinona

If I may be allowed to appropriate the term speculation for the activity of forecasting the psychology of the market, and the term enterprise for the activity of forecasting the prospective yield of assets over their whole life, it is by no means always the case that speculation predominates over enterprise. As the organisation of investment markets improves, the risk of the predominance of speculation does, however, increase. In one of the greatest investment markets in the world, namely, New York, the influence of speculation (in the above sense) is enormous. Even outside the field of finance, Americans are apt to be unduly interested in discovering what average opinion believes average opinion to be; and this national weakness finds its nemesis in the stock market. It is rare, one is told, for an American to invest, as many Englishmen still do, “for income”; and he will not readily purchase an investment except in the hope of capital appreciation. This is only another way of saying that, when he purchases an investment, the American is attaching his hopes, not so much to its prospective yield, as to a favourable change in the conventional basis of valuation, i.e. that he is, in the above sense, a speculator. Speculators may do no harm as bubbles on a steady stream of enterprise. But the position is serious when enterprise becomes the bubble on a whirlpool of speculation. When the capital development of a country becomes a by-product of the activities of a casino, the job is likely to be ill-done. The measure of success attained by Wall Street, regarded as an institution of which the proper social purpose is to direct new investment into the most profitable channels in terms of future yield, cannot be claimed as one of the outstanding triumphs of laissez-faire capitalism

These tendencies are a scarcely avoidable outcome of our having successfully organised “liquid” investment markets. It is usually agreed that casinos should, in the public interest, be inaccessible and expensive. And perhaps the same is true of Stock Exchanges. That the sins of the London Stock Exchange are less than those of Wall Street may be due, not so much to differences in national character, as to the fact that to the average Englishman Throgmorton Street is, compared with Wall Street to the average American, inaccessible and very expensive. The jobber’s “turn”, the high brokerage charges and the heavy transfer tax payable to the Exchequer, which attend dealings on the London Stock Exchange, sufficiently diminish the liquidity of the market (although the practice of fortnightly accounts operates the other way) to rule out a large proportion of the transactions characteristic of Wall Street. The introduction of a substantial Government transfer tax on all transactions might prove the most serviceable reform available, with a view to mitigating the predominance of speculation over enterprise in the United States.

John Maynard Keynes, The General Theory of Employment, Interest and Money (1936)

Nyheten som inte var en nyhet

9 Aug, 2011 at 23:47 | Posted in Economics | 2 Comments

Den amerikanska centralbanken beslöt i dag att behålla sin exceptionellt låga ränta. Det var i sig inte så oväntat.

Det var däremot kommentarerna från ekonomijournalisterna på våra TV-kanaler. De hävdade nämligen att Federal Reserve bestämt sig för att – utan förbehåll och kvalifikationer – hålla denna låga ränta två år framåt.

Men hur var det i verkligheten? Jag gick in och kollade på Federal Reserves hemsida. Där stod det:

To promote the ongoing economic recovery and to help ensure that inflation, over time, is at levels consistent with its mandate, the Committee decided today to keep the target range for the federal funds rate at 0 to 1/4 percent.  The Committee currently anticipates that economic conditions–including low rates of resource utilization and a subdued outlook for inflation over the medium run–are likely to warrant exceptionally low levels for the federal funds rate at least through mid-2013.  The Committee also will maintain its existing policy of reinvesting principal payments from its securities holdings.  The Committee will regularly review the size and composition of its securities holdings and is prepared to adjust those holdings as appropriate.

Vad man sade var alltså att om ekonomin fortsätter gå på tomgång bibehåller man den låga räntenivån. No big deal. Självklart måste räntorna hållas låga om det ska finnas ens en chans att ekonomin ska få styrfart. Men det är ju något helt annat än att tout court påstå att ett lands centralbank två år i förväg annonserat vilken räntenivå man kommer att hålla.

Snacka om ekonomijournalististikens erbarmlighet …

 

« Previous PageNext Page »

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.