Annie Lööfs unkna hyllning av Ayn Rand

24 augusti, 2011 kl. 19:57 | Publicerat i Politics & Society | 13 kommentarer

Vad har Alan Greenspan , Johan Norberg och centerpartiets favorittippade kommande partiledare, Annie Lööf, gemensamt? Jo de hyllar alla den fullständiga och iskalla egoismens företrädare framför alla andra – Ayn Rand.
.

Att välkända nyliberaler som Greenspan och Norberg vurmar för Ayn Rands övermänniskoideal är kanske inte så förvånande. Att Annie Lööf också gör det och kallar Rand ”en av 1900-talets största tänkare” kanske förvånar en del. För mig är det bara ytterligare en bekräftelse på vad jag under flera år hävdat och skrivit om centerpartiet.

I takt med att moderaterna under Fredrik Reinfeldt rört sig mot den politiska mitten har centerpartiet under Maud Olofsson rört sig lika tydligt åt höger. I dag är det centerpartiet som är högerpartiet. Och ett nyliberalt sådant.

Under Maud Olofssons partiledarskap har centerpartiet genomgått en nyliberal utveckling utan motstycke. Förr var det jordbruk, kärnkraft och decentralisering som partiet profilerade sig kring. Nu är det kraftiga skattesänkningar, marknadshyror och ifrågasättande av svensk arbetsrätt och fackföreningar som gäller. Och genomgående är det nyliberala argument som ligger till grund för politiken.

Det nya centerpartiet har till och från diskuterat möjligheten av att ersätta den svenska socialpolitikens grundpelare – inkomstbortfallsprincipen – med ett system byggt på vad man kallar ”grundtrygghet”. Vad den typen av socialpolitiska system leder till hade vi under många år möjlighet att studera i USA. De utan resurser hänvisades till undermålig vård och omsorg utan tillräckligt försäkringsskydd och låga ersättningsnivåer. Det är vad som döljer sig bakom blomsterspråket. Detta är ingen ny politik. Det är samma gamla unkna manchesterliberala syn som styrde svensk välfärdspolitik fram till 1930-talet.

Ser man på den nyliberala idétraditionen så har man där alltid varit nogsam med att inskränka definitionen av människors rättigheter till att nästan uteslutande handla om äganderätt och rätten att sköta sig själv. Rätten till välfärd lyser fullständigt med sin frånvaro. Frihet blir här mest en fråga om frånvaro av inblandning från samhällets sida. Kanske är detta frihet för marknadens övermänniskor. Men för alla oss andra som inte accepterar nyliberalismens omvärdering av alla värden? För alla gamla, sjuka och fattiga? Var det verkligen en frihetsinskränkning som gjorde det möjligt för den fattige arbetargrabben från Kirseberg att via en frikostig utbildningspolitik bli dubbeldoktor och professor? Utgör det verkligen en frihetsinskränkning för uteliggarna om kommuner försöker förse dem med hyggligt boende? Och är det verkligen en frihetsinskränkning för vanligt folk att ha hyresrätter som gör det möjligt också för dem att bo centralt utan att betala skyhöga marknadshyror? Är det inte i själva verket mer troligt att deras verkliga frihet ökar och att de känner tacksamhet och stolthet över de som en gång byggde upp det välfärdssamhälle som Maud Olofsson och Annie Lööf är ute efter att rasera.

Är Ayn Rands unkna iskalla egoism verkligen det stoff vanliga centerväljares drömmar är gjorda av? Jag hoppas och tror inte det. Därför är det också bra att vi nu vet var vi har Annie Lööf. Receptet borde skriva sig självt för riktiga centerpartister – se till att någon annan än denna nyliberala egoismens Stureplansmegafon blir vald till partiledare.

13 kommentarer

  1. Ett givet lästips till mina vänner på FB

  2. Utomordentligt att du tar upp frihetsbegreppets inskränkta tillämpning inom borgerligheten. Lööf är ett mycket symboliskt namn på ledaren för den rörelse som förmodligen sakta ska singla ännu mer högerut.

  3. Vill gärna inflika en not om hennes personvalskampanj när den gick i Småland 2006. De plakat som marknadsförde henne bestod i gröna fyrkanter med ett foto på henne. Under stod det ”Annie”. Framstod som lite egotrippat och som väljare kändes det lite som att köpa grisen i säcken. Men utséende kanske räcker för nycentern?

    • Kan man inte utgå från att bortåt 99 procent av centerns kärnväljare inte har en aning om vem Ayn Rand är, medan det borde vara det omvända förhållandet med Åsa-Nisse eller Gunnar Hedlund?

  4. ”Nothing is given to man on earth. Everything he needs has to be produced. And here man faces his basic alternative: he can survive in only one of two ways—by the independent work of his own mind or as a parasite fed by the minds of others. The creator originates. The parasite borrows. The creator faces nature alone. The parasite faces nature through an intermediary.
    – The creator’s concern is the conquest of nature. The parasite’s concern is the conquest of men.”

    ”Men have been taught that the ego is the synonym of evil, and selflessness the ideal of virtue. But the creator is the egotist in the absolute sense, and the selfless man is the one who does not think, feel, judge or act. These are functions of the self.”

    -Howard Roark’s
    Courtroom Speech

    From The Fountainhead, by Ayn Rand

    • Haha, det här var lustigt. Årtusenden av kollektivt tänkande och arbetande bara försvinner ut i tomma luften! Vad blev resultatet av detta tal i rättssalen? Sluten psykiatrisk vård, eller frisläppande med sträng anmaning att ”se till att du tar dina mediciner i fortsättningen”? (Att yngre studentikosa figurer med dålig koll på livet kan gå på det här tramset kanske man kan förstå, men vuxna människor som borde veta bättre … )!

      • ”There are two novels that can change a bookish fourteen-year old’s life: The Lord of the Rings and Atlas Shrugged. One is a childish fantasy that often engenders a lifelong obsession with its unbelievable heroes, leading to an emotionally stunted, socially crippled adulthood, unable to deal with the real world. The other, of course, involves orcs.”

        Har aldrig lyckats då reda på var citatet kommer från, men jag tycker det är så träffande.

      • Krugman använder det där skämtet, men jag är inte klar över om det är han som är upphovet eller om det är lånat någonstans ifrån.

  5. Nu gillar jag iofs inte centerpartiet. Jag blev dock oerhört förvånad när jag för några dagar sedan fick höra av en kamrat att Lööf hänvisar till Rand som en förebild, och visst är det utmärkt att detta uppmärksammas här.

    Jag undrar bara i all oskyldighet hur det kan komma sig att jag igår, torsdag 25 augusti i nådens år 2011, på Aktuellt inte hörde ett ord om kopplingen Lööf-Rand när man jämförde de olika kandidaterna. Dessutom ”analyserades” endast de två ”favoriterna”, vilket måste kännas lite konstigt för den tredje kandidaten. Men enligt de Stora reportrarna på Aktuellt verkade loppet redan kört till Lööfs förmån, frågan är väl bara om de har kapacitet att se utanför tullarna.

    Finns det verkligen inget kvar av folkrörelsecentern? En till den milda grad marknadsfundamentalistisk partiledare vore väldigt märkligt och det verkar som att man får permanent placera (C) till höger om (M) om hon springer hem det här.

  6. Undrar om inte en fusion av C och M blir nästa steg?

    • Med Lööf som partiledare fortsätter ju centerpartiet Maud Olofssons och Stureplanskotteriets omvandling av centern till ett extremt nyliberalt högerparti. Gamla, riktiga centerpartister måste ju gråta över detta fullständiga svek mot allt som centern tidigare stått för. För dem – om det över huvud finns några kvar i partiet – måste det verkligen kännas som om det kvittar om partiet finns kvar eller går upp i moderaterna. För mig känns det bara märkligt. Hur kunde man låta detta ske? Och hur kan man ens tänka tanken att välja som partiledare en person som hyllar en av 1900-talets mest monstruöst vämjeliga litterär-filosofiska charlataner? Obegripligt!

      • Ja, men grejen är att Maud Olofsson knappast valdes till partiledare för att marschera så långt högerut och kappvända om kärnfrågan kärnkraften. Att hon sedan för den presumtive ”klassiske” centerpartisten utanför tullarna blir en gökunge i boet så att gråt och tandagnissel uppstår är uppenbart, men svårt att se i kristallkulan när hon valdes 2001.

        Nu är läget ett annat, man har en kandidat som i princip förbehållslöst hyllar en ”filosof” där vi är helt överens rörande invektiven. Detta ligger i öppen dag, trots att det mörkas av Aktuellt, och ändå är vederbörande favorit??? Den enda slutsatsen man kan dra om hon vinner, är att den gamla centern är i stort sett utdöd. Om den konverterat med Maud eller inte är läskunnig kan kvitta och mycket riktigt är en sammanslagning med (M) en logisk konsekvens, även om vi inte lär uppleva den.

        Vi gamla överingenjörer gillar inte att rita om våra politiska kartor. Det är svårt att ändra i en ”blueprint”, för att använda ett av Ankarloos favoritord från förr. Men visst, jag ritar om.

        • Apropå Aktuellt-inslaget så smög det faktiskt sig in lite klarsyn också mitt inne i den vanliga nivellerande smeten. En av de intervjuade centerpartisterna – som INTE ville ha fru Lööf till boss – nämnde faktiskt i förbigående att ett av skälen var att den lööfska nyliberalismen inte föll henne på läppen.
          I stort är det dock patetiskt hur kandidaterna presenterats i media. Priset tar nog ändå Mats Knutsson som i en som vanligt intetsägande ”analys” hade mage att påstå att det inte var någon större skillnad mellan kandidaterna. Man tager sig för pannan. Och detta ska kallas journalistik. I’ll be dipped!


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.