Johan Norberg om krisen – ren marknadsapologetik

23 augusti, 2011 kl. 13:54 | Publicerat i Economics | 4 kommentarer

Den nyliberale idédebattören Johan Norberg har idag – i DN – skrivit en artikel om dagens ekonomiska kris. Som de flesta andra kommer han fram till att problemen till stor del handlar om ohållbarheten framför alla andra – euron. Precis som yours truly kommer Norberg också fram till att räddningspaketen inte kommer att räcka, utan att flera länder antagligen måste lämna eurosamarbetet.

Så långt är det väl inga konstigheter i analysen. Men man slås som vanligt av att när Norberg och hans åsiktsfränder håller i pennan – när det kommer till krisernas etiologi så är det alltid politikerna som är problemet. Aldrig dessa fria och avreglerade marknader som nyliberalerna sedan Friedman, Thatcher och Reagan hyllat som Guds gåva till mänskligheten. 

Norberg avslutar sin artikel med en vädjan om att vi inte ska sätta vår tilltro till hoppet om superpolitiker som alltid likt Stålmannen räddar oss. Det hade varit bättre om han självkritiskt  snarare uppmanat oss att aldrig mer lyssna till verklighetsfrämmande nyliberala drömmar om marknadens tusenåriga rike.

Så länge Norberg inte erkänner detta svarta hål i sin argumentation kan han inte heller föra oss en enda millimeter framåt i förståelsen av de djupare liggande orsakerna till dagens kris. Av det följer också att hans krislösningsförslag allvarligt haltar.

Norberg säger sig vara rädd för att en expansiv ekonomisk politik ska resultera i inflation och ta pengarna från sparare och pensionärer. Här är pudelns kärna. Och här har Norberg fel!

Det enda som i grunden kan bryta den begynnande deflationsspiralens destabilisering av hela världsekonomin – som Norbergs policyförslag bara ytterligare skulle elda på  – är finanspolitisk stimulans, återkapitalisering av banker och en  kraftfull reglering av finansmarknader med höga krav på reservkvoter.

Men detta vägrar Norberg inse, därför att det dels skulle tvinga honom att erkänna penningpolitikens maktlöshet när likviditetsfällan smäller igen, och dels erkänna att en avreglerad nyliberal ekonomis grundläggande problem handlar om Marknaden och inte om Politiken! 

4 kommentarer

  1. ”When will they ever learn…..”

  2. Nej men verkligen. Norberg gör sig uppenbart skyldig till en pinsamt elementär sammanblandning av korrelation och kausalitet. Han noterar att var gång det är en eldsvåda (ekonomisk kris) så rycker brandkåren (politikerna) ut och släcker elden. Ur den korrelationen drar hans sedan den felaktiga slutsatsen att brandkåren (politikerna) därför också kausalt orsakar eldsvådan (ekonomisk kris). Som sagt, pinsamt att behöva konstatera!

    • Bäste Lars,Norberg bör läsa på bättre,han kan ju börja med den här utmärkta texten!Må gott!
      Lars Pålsson Syll och Svante Lingärde:Ekonomisk Debatt 2000, årg 28, nr 2 179
      ”Långa vågor i ekonomin
      Teorierna om 45–60 år långa vågor i världsekonomin har en lång
      historia och representerar ett brett forskningsfält. En översikt över
      denna internationella forskningstradition, liksom den svenska
      strukturanalytiska traditionen, visar att teorierna trots vissa
      metodproblem har stor historisk-empirisk räckvidd. Den visar också att
      tolkningsmöjligheterna är många när det gäller teoriernas tillämpning
      som prognos- och policyinstrument.” http://www2.ne.su.se/ed/pdf/28-2-lp.pdf

  3. Du är bra, det är allt jag vill säga idag!


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.