Om att inte tolerera intolerans

19 Jun, 2011 at 17:58 | Posted in Politics & Society | Comments Off on Om att inte tolerera intolerans

Bör vi som medborgare i ett modernt demokratiskt samhälle tolerera de intoleranta? Både ja och nej.

Människor i vårt land som kommer från länder eller tillhör grupperingar av olika slag – vars fränder och trosbröder kanske sitter vid makten och styr med brutal intolerans – måste självklart omfattas av vår tolerans. Men lika självklart är att denna tolerans bara gäller så länge intoleransen inte tillämpas i vårt samhälle. Att mobba, hota eller trakassera oliktänkande – vare sig de tillhör den egna gruppen eller ej – är aldrig något som kan tolereras. Däremot måste vi acceptera att alla människor kan riskera att uteslutas ur sin grupp (företagsledaren som förskingrar, politikern som skattefuskar, pastorn som begår äktenskapsbrott m m).

Kultur, identitet, etnicitet, genus, religiositet får dock aldrig accepteras som grund för intolerans i politiska och medborgerliga hänseenden. I ett modernt demokratiskt samhälle måste människor som tillhör dessa olika grupper kunna räkna med att samhället också skyddar dem mot intoleransens övergrepp. Alla medborgare måste ha friheten och rätten att också ifrågasätta och lämna den egna gruppen. Mot dem som inte accepterar den toleransen måste vi vara intoleranta. De som med hot, tvång eller våld försöker förhindra andra människor att förverkliga sina legitima mål, har förverkat sin rätt att mötas med tolerans.

I Sverige har vi länge okritiskt omhuldat en ospecificerad och odefinierad mångkulturalism. Om vi med mångkulturalism menar att det i vårt samhälle finns flera olika kulturer ställer detta inte till med problem. Då är vi alla mångkulturalister. Men om vi med mångkulturalism menar att det med kulturell tillhörighet och identitet också kommer specifika moraliska, etiska och politiska rättigheter och skyldigheter, talar vi om något helt annat. Då talar vi om normativ multikulturalism. Och att acceptera normativ mångkulturalism, innebär också att tolerera oacceptabel intolerans, eftersom den normativa mångkulturalismen innebär att specifika kulturella gruppers rättigheter kan komma att ges högre dignitet än samhällsmedborgarens allmänmänskliga rättigheter – och därigenom indirekt bli till försvar för dessa gruppers (eventuella) intolerans. I ett normativt mångkulturalistiskt samhälle kan institutioner och regelverk användas för att inskränka människors frihet utifrån oacceptabla och intoleranta kulturella värderingar.

Den normativa mångkulturalismen innebär precis som främlingsfientlighet och rasism att individer på ett oacceptabelt sätt reduceras till att vara passiva medlemmar av kultur- eller identitetsbärande grupper. Men tolerans innebär inte att vi måste ha en värderelativistisk inställning till identitet och kultur. De som i vårt samhälle i handling visar att de inte respekterar andra människors rättigheter, kan inte räkna med att vi ska vara toleranta mot dem. De som med våld vill tvinga andra människor att underordna sig en speciell grupps religion, ideologi eller ”kultur” är själva ansvariga för den intolerans de måste bemötas med.

Om vi ska värna om det moderna demokratiska samhällets landvinningar måste samhället vara intolerant mot den intoleranta normativa mångkulturalismen. Och då kan inte samhället själv omhulda en normativ mångkulturalism. Hedersrelaterade mord, kvinnoförtryck, lemlästningar, åsiktsförtryck, barnomskärelse, kroppsstympningar m m, ska inte åtnjuta vår tolerans bara för att de eventuellt äger rum i någon speciell ”kultur” eller grupp. I ett modernt demokratiskt samhälle måste Rule of Law gälla – och gälla alla!

Mot dem som i vårt samhälle vill tvinga andra att leva efter deras egna religiösa, kulturella eller ideologiska trosföreställningar och tabun, ska samhället vara intolerant. Mot dem som vill tvinga samhället att anpassa lagar och regler till den egna religionens, kulturens eller gruppens tolkningar, ska samhället vara intolerant. Mot dem som i handling är intoleranta ska vi inte vara toleranta.

I allt tal om kulturella värden bör vi aldrig förlora ur sikte den frihetens kultur, som förmår att förena respekt för individen med hävdande av en medborgargemenskap som garanterar lika rättigheter för alla. Förnuft och frihet är inget att skämmas för. Förnuft och frihet är nu och i framtiden, liksom i det förflutna, de nödvändiga hörnstenarna för varje samhällsbygge värt respekt.
               P Bauhn & D Demirbag-Sten, Till frihetens försvar, Norstedts, 2010

Blog at WordPress.com.
Entries and comments feeds.