Konjunkturinstitutet på hal is

21 November, 2014 at 12:45 | Posted in Economics, Politics & Society | Leave a comment

Som yours truly skrivit om flera gånger under de senaste veckorna (här, här och här) är det vetenskapliga underlaget för beräkningar av den så kallade “jämviktsarbetslösheten” minst sagt bräckligt. Kanske vore det något också för Konjunkturinstitutet att reflektera över …

Inflationen skulle dra iväg om arbetslösheten sjönk ner mot sex procent. Det hävdar statliga Konjunkturinstitutet i sina årliga Lönebildningsrapport, som anger att ”jämviktsarbetslösheten” i år uppgår till hela 6,9 procent. Men precisionen är skenbar, för det är givetvis så att det inte går att mäta, och därmed veta, vilken lägsta nivå på arbetslösheten som är förenlig med en stabil prisutveckling. KI:s bedömning är inget annat än en ren gissning, som man resonerat sig fram till.

DocHdl1tmpTargetI rapportens resonemang hävdas att svaga fackföreningar, dåliga villkor i a-kassan och usla lägstalöner medför en lägre så kallad ”jämviktsarbetslöshet”. Påståenden som framstår som minst sagt mystiska sett till institutets egen bedömning av den omätbara storhetens historiska utveckling. På 80-talet var facken starkare än i dag och den som blev arbetslös fick en a-kasseersättning som motsvarade mellan 80 och 90 procent av den tidigare lönen. Samtidigt låg ”jämviktsarbetslösheten”, enligt KI, på en nivå som motsvarar ungefär hälften av dagens.

Något som också väcker frågetecken kring bedömningen av förra regeringens inverkan på den långsiktiga hållbara arbetslösheten. Enligt Konjunkturinstitutet leder finansminister Borgs reformer till att arbetslösheten långsiktigt kan minska med 1,2 procentenheter. En nedgång som framförallt baseras på att lägre ersättningar antas få folk att vara mer energiska och mindre kräsna i sitt jobbsökande. Samtidigt talar mycket för att utvecklingen gått åt andra hållet. Gapet mellan yrkes- och utbildningskvalifikationerna som efterfrågas och de som erbjuds växer. Dessutom har många av dem som sökt sig ut på arbetsmarknaden inte rustats för inträdet. Men institutet försöker sig inte på att sätta siffror på effekterna av arbetsmarknadspolitikens brister.

Mellan raderna och diagrammen framkommer dock att det som verkligen driver ”jämviktsarbetslösheten” är den faktiska arbetslösheten. När risken att bli arbetslös stiger följer jämviktskurvan med. Den enda nedgångsfasen uppträder under en period då risken att förlora jobbet faktiskt minskade. På senare år har arbetslöshetsrisken legat på historiskt höga nivåer, vilket delvis är framdrivet av en högre andel tidsbegränsade anställningar.

Nyttan av att offentliga instanser som Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet ägnar mycken möda och stort besvär åt beräkningsövningar om ”jämviktsarbetslösheten” kan minst sagt ifrågasättas. Risken är uppenbar att behovet av stimulanser underskattas. Det kanske vore mer fruktbart att ta itu med att få ner den faktiska arbetslösheten, vilket ju inte bara är det som betyder mest för folk i verkligheten, utan även för omätbara storheter i modellernas värld.

Anders Eld

Har Riksbanken bäddat för en deflationskris?

17 November, 2014 at 14:19 | Posted in Economics, Politics & Society | Leave a comment

 

A-kassan och arbetslösheten

17 November, 2014 at 12:58 | Posted in Economics, Politics & Society | Leave a comment

Arbetslöshetsförsäkringen har urholkats under en lång följd av år. Knappt var tionde heltidsarbetande har idag rätt till 80 procent av sin inkomst i a-kasseersättning …

A-kassaMen trots det uppenbara behovet av att åtgärda bristerna i försäkringen händer inget. En anledning tycks vara att regeringen har byggt sin version av arbetslinjen på ekonomiska teorier om att ekonomisk press på arbetslösa är en viktig del i jobbskapandet, att det måste löna sig bättre att arbeta eller omvänt, kosta mer att vara arbetslös …

Men hur väl håller dessa påståenden för en kritisk granskning?

Jag har inte lyckats hitta en enda vetenskaplig studie – från något land eller tidsperiod – som visar att en försämring av ersättnings-graden leder både till en uppgång i arbetskraftsdeltagandet och till en ännu större uppgång i sysselsättningen, så att arbetslösheten samtidigt faller … Mycket tyder på att det helt enkelt inte finns några sådana samband. Korrelationen mellan ersättningsgraden och arbetslösheten är i stort sett noll. Korrelationen mellan ersättningsgraden och sysselsättningsgraden (liksom arbetskrafts-deltagandet) är signifikant, men positiv, tvärtemot de teorier som regeringen och finansdepartementet utgår ifrån …

Med något enstaka undantag har estimerade löneekvationer inte lyckats belägga någon signifikant positiv effekt av arbetslöshetsersättningen på lönenivån.

Göran Zettergren

Keynes and the New Deal

15 November, 2014 at 11:50 | Posted in Economics, Politics & Society | 1 Comment

 

Fall of the Berlin Wall

8 November, 2014 at 20:51 | Posted in Politics & Society | Leave a comment

Lars, Lars och Lars om bostadsbubblan

7 November, 2014 at 11:13 | Posted in Economics, Politics & Society | 8 Comments

Tydligen behöver man heta Lars här i världen. Professor Lars P Syll. Eller professor Lars Jonung, som nu intervjuas hos Schibsted/SvD. Och säger allt som behöver sägas och även sagts här på bloggen så många gånger.

Bostadsbubblan“Alla finansiella kriser sedan 800 år tillbaka har föregåtts av en längre period med kraftig kredittillväxt i kombination med låga räntor. Det är precis vad vi har sett i Sverige de senaste 15 åren. Vi bygger upp förutsättningarna för en framtida finansiell kris. Vi vet att den kommer, vi vet bara inte när.”

Professor Jonung klarar som alla borde av att se skillnaden på KPI-inflation och tillgångsprisinflation, där den senare är direkt ohälsosam och leder till bubblor och kommande kris.

“Det går inte att uppnå inflationsmålet om vi inte har finansiell stabilitet. Vi har idag inflation i Sverige, men inte konsumentprisinflation, som Riksbanken vill ha, utan tillgångsprisinflation, som Riksbanken inte vill ha.”

Tvärt om är inte en måttlig KPI-deflation något problem. Tvärt om skapar den välstånd och reala inkomstökningar. Det finns ingen som klagar på att TV-apparater, mobiltelefoni etc blir billigare. Utom Riksbanken, som försöker bekämpa teknikutveckling genom att sänka räntan …

Slutsatsen är att man ska läsa och lyssna på människor som heter Lars. Så länge de inte heter Lars E O Svensson, förstås.

Cornucopia

Added November 10: Lars E O Svenssons svar på Jonungs kritik.

Åtstramningspolitik vid vägs ände

6 November, 2014 at 12:07 | Posted in Economics, Politics & Society | Leave a comment

austerity22Kent Werne intervjuade igår Mark Blyth och yours truly apropå Europas — och Sveriges — problem att få fart på ekonomin och riskerna med att ensidigt förlita sig på en förlegad penning-politik. Resultatet kan du läsa i Dagens ETC.

Friedman och den ‘naturliga’ arbetslösheten

5 November, 2014 at 09:15 | Posted in Economics, Politics & Society | Leave a comment

Som väl ingen kunnat undgå i ekonomkretsar har det varit många synpunkter på “jämviktsarbetslösheten” sedan Uppdrag Granskning sände sitt program Jobb-bluffen.

Tyvärr har det mesta av “debatten” bestått av tämligen ovederhäftiga och magsura kommentarer från Riksbanksledamöter och andra etablissemangsekonomer.

jobbluffen

Detta förvånar föga med tanke på det tankegods dessa bär med sig i form av Friedmanska idéer om den naturliga arbetslösheten och senare nyklassiska och nykeynesianska diton om NAIRU.

Mer förvånande är väl då att de som man kanske kunde tro skulle stå för alternativen tydligen fullständigt kapitulerat för den nationalekonomiska ortodoxin.

Jag skrev om detta för några veckor sedan, men nu har glädjande nog även andra reagerat:

Varför envisas med en ”tankeram” som pekar ut arbetarrörelsens segrar som hinder? Varför streta vidare på en politisk spelplan som ger den som vill förändra ekonomin utifrån mer verklighetsförankrade och progressiva insikter en rejäl uppförsbacke? …

Idén att a) det finns en specifik lönenivå som skapar ”jämvikt” i ekonomin, b) detta extatiska tillstånd kan förnimmas genom inflationstakten, samt c) full sysselsättning definieras genom inflationstaktens stabilitet, är inget som faller sig naturligt att göra till ett politiskt hjärtebarn. Den kommer från doktrinär nationalekonomi, och har rötterna hos en av nyliberalismens fäder, Milton Friedman.

Enkelt uttryckt kan man säga att teorin pekar fram mot arbetslösheten som ett problem som uppstår när marknader hindras av verkligheten från att bete sig som i idévärlden. En ”naturlig” arbetslöshet finns alltid – Friedman använder en lik-nelse om att det alltid kan finnas någon kvarbliven skjorta på hyllan i en affär …

Som många andra nationalekonomiska trossatser står sig denna inte så stadigt i mötet med empiri. Ändå spelar den stor roll i praktisk politikutformning …

Nu har vi haft val, Anders Borg har lämnat rodret. Redan innan det hade Moderaterna tagit bort webbsidan med sin definition av full sysselsättning. Och det blir förhoppningsvis en del andra innebörder som från och med nu kopplas till begreppet ”reformarbete”. Men någon grundläggande uppgörelse med sättet att tänka kring arbetslösheten är tyvärr inte att vänta i första taget på Finansdepartementet och närliggande institutioner.

Till och med LO-ekonomerna tycks ha vänt taggarna utåt, som man kunde se när SVT:s Uppdrag Granskning – möjligen alltför förenklat – ville peka på problemen med denna konsensus, i reportaget ”Jobb-bluffen”. Det är svårt att bedöma vad jämviktsarbetslösheten egentligen är, men den fungerar som ”tankeram”, resonerar man hos LO-ekonomerna.

Vänd på saken! Varför envisas med en ”tankeram” som pekar ut arbetarrörelsens segrar som hinder? Varför streta vidare på en politisk spelplan som ger den som vill förändra ekonomin utifrån mer verklighetsförankrade och progressiva insikter en rejäl uppförsbacke? Ett brett samtal runt dessa frågor vore det svenska samhället i allmänhet och arbetarrörelsen i synnerhet väl betjänt av.

Ali Esbati

Inflation targeting — a singularly bad idea

3 November, 2014 at 21:03 | Posted in Economics, Politics & Society | 3 Comments

The purpose of inflation targeting, according to its advocates, is to keep the rate of inflation low and stable because higher inflation distorts market pricing … In fact, inflation targeting has become almost synonymous with subduing the growth of jobs and wages to keep inflation low. Over thirty years of inflation targeting, wages have stagnated, inequality has risen to levels not seen since the 1920s, and the unemployment rate has been high on average …

Seven-Bad-Ideas-jacketInflation targeting is quite simply one of the least theoretically substantiated policies of contemporary times: there is no empirically justified way to know what the right inflation rate is …

Milton Frieedman’s theoretical assertions regarding the natural rate of unemployment were a central justification of inflation targeting … But no matter how popular it continues to be with economists on both the left and the right, natural rate theory does not hold up as readily as claimed. For one thing, economists concede they don’t know what the rate actually is. It’s a moving target …

It is not merely that economists cannot calculate the natural rate of unemployment. The theory itself is questionble, another example of the conservative orthodoxy’s dependence on ultrarationality … There are other criticisms. Higher wages could actually lower inflation by raising productivity. Higher wages raise demand, which can, under many circumstances, increase business efficiency … If output goes up, workers can often be given raises without reducing a business’s profit margins, thus reducing pressure to raise prices.

Germany is turning EU recovery into recession

19 October, 2014 at 14:25 | Posted in Economics, Politics & Society | Leave a comment

beppe-grillo.-satira-300x431Beppe Grillo, the comedian-turned-rebel leader of Italian politics, must have laughed heartily. No sooner had he announced to supporters that the euro was “a total disaster” than the currency union was driven to the brink of catastrophe once again.

Grillo launched a campaign in Rome last weekend for a 1 million-strong petition against the euro, saying: “We have to leave the euro as soon as possible and defend the sovereignty of the Italian people from the European Central Bank.”

Hours later markets slumped on news that the 18-member eurozone was probably heading for recession. And there was worse to come. Greece, the trigger for the 2010 euro crisis, saw its borrowing rates soar, putting it back on the “at-risk register”. Investors, already digesting reports of slowing global growth, were also spooked by reports that a row in Brussels over spending caps on France and Italy had turned nasty …

In the wake of the 2008 global financial crisis, voters backed austerity and the euro in expectation of a debt-reducing recovery. But as many Keynesian economists warned, this has proved impossible. More than five years later, there are now plenty of voters willing to call time on the experiment, Grillo among them. And there seems to be no end to austerity-driven low growth in sight. The increasingly hard line taken by Berlin over the need for further reforms in debtor nations such as Greece and Italy – by which it means wage cuts – has worked to turn a recovery into a near recession.

merkelphoneAngela Merkel and her finance minister Wolfgang Schäuble are shaping up to fight all comers over maintaining the 3% budget deficit limit and already-agreed austerity measures.

Even if France and Italy find a fudge to bypass the deficit rule, they will be prevented from embarking on the Marshall Plan each believes is needed to turn their economies around. Hollande wants a EU-wide €300bn stimulus to boost investment and jobs – something that is unlikely to ever get off the ground …

So a rally is likely to be short-lived. Volatility is here to stay. The only answer comes from central bankers, who propose pumping more funds into the financial system to bring down the cost of credit and encourage lending and, hopefully, sustainable growth …

Andy Haldane, the chief economist at the Bank of England, said he was gloomier now than at any time this year. He expects interest rates to stay low until at least next summer.

It’s not a plan with much oomph. Most economists believe the impact of central bank money is waning. Yet without growth and the hope of well-paid jobs for young people, parents across the EU who previously feared for their savings following a euro exit appear ready to consider the potential benefits of a break-up. There is a Grillo in almost every eurozone nation. Now that would bring real volatility.

The Observer

Next Page »

Blog at WordPress.com. | The Pool Theme.
Entries and comments feeds.