HSV:s utvärderingsmodell - var finns evidensen?

7 November, 2012 at 19:14 | Posted in Education & School | 2 Comments

Det stora problemet generellt när det gäller den utvärderingsmodell HSV anammat och som så tungt vilar på en parameter – examensarbetenas kvalitet – är att det långt ifrån är säkert att man kan fånga in utbildningskvalitet med ett enda, homogent mått. När det gäller traditionella ”akademiska” och ”teoretiska” utbildningar kan man kanske argumentera för att problemet inte är oöverkomligt, men vi har ju en massa mer praktiskt inriktade professionsutbildningar också på våra universitet – civilekonom-, socionom- och lärarutbildningar t ex. Är det verkligen säkert/troligt att man blir en bra lärare, socialarbetare eller revisor bara för att man skrivit ett bra examensarbete? Just när det gäller professionsutbildningarna känner nog många som i åratal jobbat med olika former av kvalitetssäkringsarbete för våra utbildningar att examensarbetesfixeringen är ett alltför trubbigt verktyg. Det känns lite som att man egentligen vill mäta något annat, men väljer en proxyvariabel och hoppas att det ändå ska vara någorlunda OK. Ett hopp för vilket det nog inte finns någon annan grund än tron.

Här saknas en gedigen diskussion om vilka ”warranted and relevant evidence” HSV har för sin utvärderingsmodell. ENQA – The European Association for Quality Assurance in Higher Education - har ju också fört fram allvarlig kritik om brister i det nya svenska utvärderingssystemet och att det svenska systemet inte längre överensstämmer med den gemensamma standarden ESG. Denna kritik bör tas på fullt allvar!

Det finns alltid en uppenbar fara i att basera kvalitetsutvärderingssystem – och resursfördelning som det ju i slutändan här faktiskt delvis också handlar om – på enkla ”objektiva” mått när det vi vill mäta/premiera i själva verket har flera och komplexa dimensioner. Ofta har utbildningar en distinkt karaktär av ”fleruppgiftsverksamhet” som svårligen på ett adekvat sätt låter sig reduceras till en, mätbar, homogen entitet. HSV:s olika bedömargrupper gör säkert så gott de kan, men problemet ligger ju i grunden i utvärderingsmodellens ”egenlogik”. Kvalitetsevidens är oerhört svåra att ens definiera, och när det gäller implementering av desamma är problemen än större. Att x fungerar för y i t är inget otvetydigt belägg för att x fungerar för w i z. Här finns en inte så liten övertro på utvärderingsinstrumentens träffsäkerhet från HSV:s sida.

Till detta kan man ju också eventuellt lägga en typ av rättviseaspekter, om exempelvis hur de olika utgångslägena för de olika utbildningarna när det gäller bakgrundsfaktorer som etnicitet, socioekonomisk bakgrund o d ska vägas in i “effektvärderingarna”. Den obligatoriska skolan har ju en lagstiftad kompensatorisk komponent, men när det gäller högskoleutbildning tror jag inte det föreligger någon sådan, så kanske är det därför HSV negligerar den aspekten.

Det verkar som om flera av de som deltagit i de olika bedömargrupperna delar de kritiska synpunkter som förs fram här. Ännu mer glädjande är det förstås om dessa kritiska synpunkter också kommer HSV till del. Kvalitetsgranskningar och den ”ranking” de resulterar i tror jag de flesta av oss som jobbat med kvalitetssäkringsfrågor tar tämligen lätt på, men eftersom det ju också de facto påverkar resursallokeringen får detta ju faktiska konsekvenser för medeltilldelningen och kan därför inte helt negligeras. Kritik från de som själva leverarar rapporterna har alltid extra tyngd. Så – skicka budskapet vidare!

About these ads