Lärare och kunskap – obligatorisk läsning för skolpolitiker
26 October, 2012 at 10:55 | Posted in Education & School | 1 Comment
Vetenskapsjournalisten David Warshs bok Kunskap och nationers välstånd – som handlar om den amerikanske ekonomen Paul Romers uppmärksammade och revolutionerande teori om sambandet mellan kunskap och tillväxt – borde vara obligatorisk läsning för landets alla skolpolitiker.
I Sverige har levnadsstandarden mätt som per capitainkomst ökat med en faktor på över 50 sedan mitten av 1800-talet. Överlag är människor i västvärlden idag mer tjugo gånger rikare än vad de var för ett och ett halvt sekel sedan. Dess befolkning har en förväntad livstid som är nästan dubbelt så hög som förfädernas. Vad har skapat denna ökning i välfärd och levnadsstandard?
Och samtidigt: varför skiljer sig idag per capitainkomst och tillväxttakt i olika länder åt mer än någonsin? Varför har skillnaden mellan rika och fattiga länder ökat? Hur kan det komma sig att världens rikaste länder i början av det tjugoförsta århundradet har en per capitainkomst som är mer än trettio gånger större än den i de fattigaste länderna?
”En verkligt god förklaring är praktiskt taget sömlös” skrev Adam Smith 1776 i Wealth of Nations. Finns det en sådan förklaring för samhällsvetenskapernas och mänsklighetens kanske viktigaste problemfält – den ekonomiska tillväxten?
Paul Romers artikel ”Endogenous Technological Change” (1990) – där kunskap görs till tillväxtens viktigaste drivkraft – är nog det närmsta vi för närvarande kan komma.
Romer gör en betydelsefull åtskillnad mellan vanliga objekt (bilar, kylskåp, datorer) och kunskaper (formler, matrecept, patent). Kunskaper är för Romer ett slags instruktioner eller recept som talar om hur vi kan använda våra resurser för att producera nyttigheter. Med bättre kunskaper kan tillväxten öka även om de materiella resurserna är begränsade. Kunskaper är icke-rivaliserande så till vida att en persons nyttjande av kunskap inte minskar andras möjlighet till brukande av samma kunskap. Till skillnad från människor (med sina speciella färdigheter och utbildning) och ting (aktier, maskiner, naturtillgångar) styrs kunskap av stigande avkastning. Ett föremål (en portion mat) kan bara konsumeras av en enskild person vid ett tillfälle, medan kunskap (matreceptet) kan användas av hur många som helst när som helst.
Romer har övertygande visat på kunskapsproduktionens betydelse för skapandet av nationernas välfärd. Och om idéer och kunskaper spelar en så avgörande roll för långsiktig tillväxt och välfärd borde betydligt mer av debatten – istället för räntor och skattesatser – handla om utbildningsstrategier, forskningssatsningar och lärarlöner. Att kunna hantera spänningen mellan att skapa kunskapsbefrämjande institutioner och samtidig se till att så många som möjligt får nytta av kunskapen är en av politikens främsta uppgifter.
Kunskap är makt. Detta gäller också inom ekonomi. Bill Gates och Ingvar Kamprad är levande bevis på att kunskap om något som andra inte har kunskap om kan göra en rik. Och kanske än viktigare: kunskap är det som ligger till grund för våra möjligheter att skapa långsiktig välfärd.
Ödets vagn löper förvisso inte på skenor. Men kunskap är likväl, som Romer visar, det lokomotiv som driver den ekonomiska tillväxten och människors välfärd framåt.
1 Comment »
RSS feed for comments on this post. TrackBack URI
Leave a Reply
Blog at WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.




Alla skolpolitiker är nog eniga om att kunskap är något bra. Men ingen vet hur man når den. De flesta tror att den kan nås genom byråkratiska kontrollmetoder. Se t.ex. http://www.dn.se/debatt/professionalism-nedvarderas-i-den-marknadsstyrda-staten
Comment by Jan Wiklund— 26 October, 2012 #