Katrine Kielos och feministisk kritik av “economic man”

10 October, 2012 at 09:31 | Posted in Economics | 4 Comments

I vår hypade medievärld har väl ingen kunnat undgå notera att Katrine Kielos kommit ut med en ny bok. Boken  – Det enda könet. Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin - är i stor utsträckning att betrakta som en feministisk uppgörelse med den ekonomiska vetenskapens homo oeconomicus. Som sådan har den en och annan poäng.  Och jag håller gärna med recensenterna i Ekonomisk Debatt (6/2012) som skrev att Kielos bok kan “vara läsvärd om du som ekonom vill höja pulsen eller återkoppla till funderingar du kanske hade under grundutbildningen.”

Men på det stora hela tycker jag inte boken går tillräckligt på djupet för att kunna leverera en slagkraftig kritik av den neoklasssiska nationalekonomin eller erbjuda hållbara alternativ.

Tyvärr är detta också symptomatiskt för mycket av den feministiska nationalekonomi som försökt etablera sig på våra akademier på senare tid.

Nationalekonomi är och har alltid varit ett av de mest mansdominerade ämnena vid våra universitet. Både vad gäller utövare och forskningsinriktning har det funnits en klar manlig slagsida. Historiskt har detta sina rötter både i en mansdominerad kultur i stort och ekonomiutbildningarnas egen socialisation och teoriutlärning mer speciellt. De manliga hierarkierna reproducerar sig själva inom ämnet och det är svårt för alternativa synsätt att växa fram.

Sedan 1960- och 1970-talens radikaliseringsvåg har dock en feministisk kritik vuxit fram. Detta gäller även inom nationalekonomin, där feministiska ekonomer lyft fram ett könsperspektiv i sin kritik av den etablerade teorin. Man har framför allt velat inkorporera analysen av hushållen och speciellt det kvinnliga hemarbetet mer explicit i den ekonomiska teorin.

Neoklassiskt skolade feministiska ekonomer tycker oftast att man kan använda sig av den gamla teorin och så att säga bara vidga dess appliceringsområde. Man intresserar sig för andra ämnesområden (jämställdhet, arbetsmarknadsdiskriminering, hushållsarbete m.m.) där man tillämpar ett kvinnoperspektiv inom ramen för den existerande neoklassiska teorin. Neoklassiskt präglade ”familjeekonomiska” studier med rötter i Chicagotraditionen nöjer sig ofta med att explicit inkorporera kvinnor i sina analyser, utan att i grunden ifrågasätta själva ramen för analysen. Målsättningen i denna form av jämlikhetsinriktad feministisk ekonomi är genomgående inte mycket mer än att dokumentera olika former av kvinnlig diskriminering och underrepresentation i olika sammanhang.

Mot detta hävdar företrädare för empiristisk feministisk ekonomi att neoklassiska ekonomer i regel är blinda för i vilken utsträckning deras slutsatser är partiska mot kvinnor. Problemet är inte att kvinnor är frånvarande som forskningsobjekt i den neoklassiska teorin, utan snarare att kvinnor och deras aktiviteter införlivas på ett orealistiskt sätt.

Framför allt har man vänt sig mot att den könsmässiga arbetsdelningen och lönestrukturen skulle vara ett resultat av rationella ekonomiska kalkyler. Att som exempelvis Gary Becker hävda att de beror på ”naturliga skillnader mellan män och kvinnor” och att kvinnor har mindre ”energi” och ”lägre marginalproduktivitet” betraktas av feministiska ekonomer som uttryck för en oacceptabel biologisk reduktionism. Man hävdar vidare att förekomsten av direkt könsmässig diskriminering och segregering är mycket mer omfattande än vad neoklassiska ekonomer antar. Makt är ofta asymmetriskt fördelad mellan könen och leder genomgående till att kvinnor förfördelas på olika arenor (hushåll, arbetsplats m.m.).

En tredje grupp av feministiska ekonomer hävdar väsentligen att den neoklassiska teorins kärna är manscentrerad och ger upphov till teorier som ger en skev bild av kvinnors liv. Detta har tyst accepterats därför att det rättfärdigar existerande könsrelationer.

För att råda bot på detta föreslår man att komplettera den neoklassiska teorin (mer ”radikala” feministiska ekonomer föreslår att bygga en alternativ teori med exempelvis institutionalistisk eller marxistisk bas) på några väsentliga punkter. I stället för ortodoxins modeller byggda på bilden av individer som ”separativa jag”, föreslår man en mer verklighetsnära – och mindre axiomatisk och manscentrerad – människobild med utgångspunkt i socialt situerade människor med känslor, normer, förnuft och självinsikt.

En annan grupp feministiska ekonomer har fokuserat på mer metodologiska frågeställningar. Med utgångspunkt i ekonomisk retorik och feministisk filosofi – enkannerligen feministisk ståndpunktsteori – har man argumenterat för att manscentreringen i den ekonomiska teorin inte så mycket är ett uttryck för ”dålig vetenskap” utan snarare för att dess utövare oftast just är män.

Dessa feministiska ekonomer kräver ett mer djupgående paradigmskifte. Istället för att laga och lappa på en gammal och förlegad teori vill man bygga nytt. Den neoklassiska teorin beskrivs som ett uttryck för ett typiskt manligt perspektiv – individualistisk, atomistisk, deduktiv och målinriktad – där till exempel sociala dimensioner av ekonomiska problem hänskjuts till andra discipliner såsom varande icke-ekonomiska problem. Ur detta mer radikala feministiska perspektiv kan feministisk ekonomi inte bara vara ett tillägg till den neoklassiska teorin utan måste antingen ersätta detta eller förändra dess innebörd och innehåll. Det feministiska perspektivet ska inte bara ses som en förskjutning i ämnesval och inriktning, utan som en kritik av den rådande manliga ortodoxin och ett i grunden nytt perspektiv på vad som utgör det ekonomiska forskningsobjektet. Det ska också påverka själva forskningsprocessen i riktning mot en mer empatisk och subjektiv hållning.

Skulle Albert Einsteins  relativitetsteori sett annorlunda ut om Einstein varit kvinna? Skulle Niels Bohrs atomteori sett annorlunda ut om Bohr varit kvinna? Skulle Gary Beckers ekonomistiska teorier sett annorlunda ut om Becker varit kvinna? Nej! Om nationalekonomi inte varit en sådan fullständigt absurt mansdominerad vetenskap som den är skulle frågeställningar och vilka teorier och metoder man utvecklat säkert kunnat se annorlunda ut. Men teorierna per se skulle vara desamma.

Detta innebär också att om man som nationalekonom vill ha mer slagkraftiga kritiker av ortodox nationalekonomisk teori, så finns det bättre alternativ. Till exempel den här alldeles förträffliga boken.

About these ads

4 Comments »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Märkligt nog tycks även den mer verklighetsbaserade ekonomin vara ganska manligt dominerad. Det finns inte många kvinnor bland initiativtagarna till World Economics Association heller. Fast det kanske är bättre nu sen dom har medlemsvärvat något år?

    Eller kanske den neoklassiska låtsasvärlden har diskrediterat disciplinen såpass att folk med någotsånär verklighetssinne inte vill ha med den att göra?

    Är du med i WEA förresten, och känner andra i Sverige som är det?

    • Självklart är jag med i WEA! Och kikar du på dess blog – http://rwer.wordpress.com/ – ser du att den mest publicerade ekonomen den senaste månaden är …

  2. Hörde det här.Utmärkt Lars!Må gott!
    Ekonomi – vetenskap eller gissningslek?
    Tisdag 12 maj 2009 kl 10:30, Vetandets värld
    12 maj 2009… i Stockholm, och Lars Pålsson Syll, professor i samhällskunskap vid Malmö högskola http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=412&artikel=2826224

    • Tack Jan! Journalisten gjorde ett riktigt bra jobb.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Create a free website or blog at WordPress.com. | The Pool Theme.
Entries and comments feeds.