Det är dags att skrota det stabiliseringspolitiska ramverket!

31 March, 2012 at 10:47 | Posted in Economics | 5 Comments

Hur ska den ekonomiska politiken bäst föras i en “extrem situation” som den vi har idag?

Många nationalekonomer tycker att vi ska hålla fast vid det rådande stabiliseringspolitiska ramverket.

Men – inte ens den mest utrerade normpolitiken klarar sig utan en betydande grad av flexibilitet. Penning- och finanspolitik måste bedrivas på annorlunda sätt när vi befinner oss i en situation nära ”zero lower bound” och likviditetsfällor gör det svårt att föra en nödig expansiv penningpolitik. Här är det oftast optimalt att göra avvikelser från uppställda inflationsmål och tillämpa undantagsklausuler som ger centralbanker flexibilitet nog att avvika från den normpolitiskt styrda låginflationspolitiken.

Som flera forskare kunnat visa (t ex här) kan multiplikatoreffekterna mycket väl vara > 1 i dylika likviditetsfällor. Att i det läget – som i Sverige – avstå från att bedriva en expansiv finanspolitik och mestadels nöja sig med att genomföra skattesänkningar, är oftast kontraproduktivt, eftersom effekterna i stor utsträckning inskränker sig till att höja realräntan och öka det privata sparandet. I likviditetsfällor ger helt enkelt offentliga utgifter regelmässigt större ”bang for the buck” än skattesänkningar.

Att det i mer normala lägen inte skulle finns någon anledning att överge det normala
finanspolitiska regelverket är en klen tröst, när det visat sig att likviditetsfällor och skulddeflation är återkommande inslag i vår samhällsekonomi.

Vi lever i en ekonomiskt brydsam och omtumlande tid. Då räcker det inte med halvmessyrer och harhjärtade förslag som bara på marginalen ändrar på det stabiliseringspolitiska ramverket – eftersom det rådande ramverket med stor sannolikhet bidrar till att omöjliggöra en adekvat krisbekämpning i en “extrem situation” som den vi lever i idag.

Riksbankens inflationsmål på 2% uppfattas av etablissemangsekonomerna i det här landet som nästintill heligt och gudasänt. Andra av oss ekonomer är mer tveksamma. Paul Krugman och IMF delar – med rätta – inte detta smått religiösa vidhållande av målet på just 2%:

But why is the inflation target only 2 percent?

Actually, I understand why; the inflation hawks are still a powerful force that must be appeased. But the truth is that recent experience has made an overwhelming case for the proposition that the 2 percent or so implicit target prior to the Great Recession was too low, that 4 or 5 percent would be much better. Even the chief economist at the IMF says so …

The thing is, if we’re going to lock in a formal inflation target, now would be a good time to get it right, instead of waiting until the memory of the crisis fades and everyone gets complacent again.

Oxfordprofessorn Simon Wren-Lewis har idag på sin blog ett läsvärt inlägg som ytterligare förstärker bilden av att det börjar bli dags för ekonomkåren att att ta sig ur sin smått religiösa fixering vid i grunden ganska godtyckliga ekonomisk-politiska mål:

Good policy takes account of risks, and what you can do about them. Being at the zero lower bound means that you do not do things that deflate demand unless you believe growth will be strong anyway. If that is what the government believed in 2010 they were foolish indeed …
As I continue to be surprised at the number of very good and sensible economists who seem reluctant to acknowledge that fiscal policy matters for demand when monetary policy is constrained, I fear they might have been led astray in part by (selective) advice received …
However, I am still not sure. As the recession hit, Osborne consistently argued against fiscal stimulus. In April 2009, George Osborne [skuggfinansminister 2005-2010, sedan dess finansminister i Camerons koalitionsregering] gave a speech which included a short history of macroeconomic thought, even including references to the Lucas critique. It ended up with New Keynesian models, and he then said this:
“[New Keynesian] Models of this kind underpin our whole macroeconomic policy framework – in particular the idea that by using monetary policy to manage demand and control inflation you can keep unemployment low and stable. And they underpinned the argument David Cameron and I advanced last autumn – that monetary policy should bear the strain of stimulating demand – an argument echoed by the Governor of the Bank of England last month when he said that “monetary policy should bear the brunt of dealing with the ups and downs of the economy”. We now appear to be winning that argument hands down.”
The previous month, the Bank of England reduced interest rates to 0.5%, where they have remained ever since. So a month after interest rates hit the zero lower bound, Osborne gives a speech which included a perfectly sensible account of macroeconomic policy, except when you hit a zero lower bound. So perhaps they were after all ‘very foolish indeed’.

Att bedriva ekonomisk politik när vi har solsken och vackert väder är en sak. Att bedriva samma typ av ekonomisk normpolitik när väderleksrapporterna talar om stormbyar och mörka moln är verkligen ”very foolish indeed”.

5 Comments »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Intressant att du citerar Karel (min föredetta klasskamrat) och Mortens (min handledare) artikel som explicit (i abstract!) skriver:

    “Contrary to a line of recent papers, we find that demand stimulating policies become less effective in a liquidity trap than in normal circumstances. [...] In contrast, supply side policies, such as cuts in labor income taxes, lead to relative optimism and become more powerful.”

    Läste du ens mer än titeln.

    Å andra sidan hade du kunnat citera min artikel som ger stöd för dina åsikter: http://goo.gl/oiG8k

    • Ja, jag läser mer än titel och abstrakt. Ravn var med och skrev Konjunkturrådets rapport 2012, och det var faktiskt där jag blev varse hans och Mertens artikel, när jag för en månad sedan recenserade rapporten. På s 64 i rapporten står det t ex: “Mertens och Ravn (2010) visar att resultatet av multiplikatoreffekterna för offentliga utgifter är starka medan skattemultiplikatorerna är små elleer negativa i en likviditetsfälla”.
      Så Pontus, ibland är det faktiskt bra att läsa mer än abstract till artiklar. Prova ska du se. Det är faktiskt riktigt givande!

  2. Men herregud Lars. Jag citerar rakt ur deras abstract där de explicit skriver att multiplikatoreffekterna för offentliga utgifter är svagare i en likviditetsfälla än under normala omständigheter, medan effekten av skattesänkningar är starkare!

    Men låt oss läsa vidare i artikeln, så vi får se hur givande det är:

    “We show that in an expectations driven liquidity trap supply side oriented fiscal policy interventions, such as cuts in labor income taxes, are more effective in stimulating the economy than during normal times. In contrast, fiscal policies that stimulate demand, such as increased government expenditures or temporary cuts in consumption taxes, become less successful in raising output than usual. /…/

    Our results contrast sharply with recent contributions of Christiano, Eichenbaum and Rebelo (2009) and Eggertson (2009), who argue that government spending multipliers may be substantially larger in liquidity traps than at positive nominal interest rates. /…/

    Our results instead favor the policy recommendations of others, such as Bils and Klenow (2008), Hall and Woodward (2008) or Feldstein (2009) who have proposed tax cuts to counter the recession.”

    Men jag lyckas inte hitta någonting i artikel som stödjer ditt påstående. Men om du verkligen har läst artikeln, så får du gärna peka ut var Merten och Ravns artikel ger stöd för en multiplikator som 1, är större in en likviditetsfälla, och 2, som är större än 1. Titta gärna på Figure 9.

    Så nä du Lars, det är nog du som ska sluta läsa summeringar och faktiskt försöka förstå dig på vad det är du citerar. I det här fallet har du helt enkelt fel, men om jag känner dig rätt så kommer du aldrig att erkänna det, oavsett hur mina direkta citat från orginalkällan går rätt emot dina påståenden. Lite intellektuell hederlighet, någon gång ibland, hade varit på sin plats.

    • Jag skrev i min artikel: “Som flera forskare kunnat visa (t ex här) kan multiplikatoreffekterna mycket väl vara > 1 i dylika likviditetsfällor.”
      I sin artikel refererar Ravn och Mertens till tidigare forskning och skriver (s 28): “Christiano, Eichenbaum and Rebelo (2009), Eggertson (2009) and Woodford (2010) examine fiscal stimulus in a liquidity trap generated by a fundamental demand shock. They show how demand stimulating
      policies can have much stronger effects on output when nominal rates are constant. Eggertson
      (2009), for example, finds a multiplier after a marginal increase in government spending of 2.3
      in a liquidity trap compared to 0.3 when the short term interest rate is positive. The intuition is
      that temporary but persistent expansionary fiscal policy raises inflation expectations. At zero nominal
      rates, this lowers real interest rates and crowds in private consumption. On the other hand,
      interventions intended to stimulate the supply side, such as cuts in the marginal labor income tax
      rate, are counterproductive in a liquidity trap. In Eggertson (2009), the output multiplier of a labor
      income tax rate cut is mildly positive when the interest rate is positive, but negative in a liquidity
      trap. This is because in a liquidity trap supply stimulus lowers inflation expectations, increases real
      rates and crowds out private consumption.”
      Och hur var det nu med skrivningen i Konjunkturrådets rapport 2012?
      Vem är det som inte är itellektuellt hederlig om jag får be?

      • Ah ok. Så du menar att visserligen så ger inte Mertens och Ravns studie någon som helst support för ditt påstående, men vissa av de artiklar som Mertens och Ravn citerar gör det? Och det är därför du citerar Mertens och Ravn?

        Ett alternativ, som också kan vara ganska pedagogiskt, är att citera originalkällan direkt, istället för en alternativ indirekt källa som drar diametralt motsatta slutsatser. Så som din text är skriver ger du sken av att Mertens och Ravn ger stöd för en stark multiplikatoreffekt i likviditetsfällor, när de faktiskt säger motsatsen.

        Så antingen har du faktiskt läsa Mertens och Ravn artikel, och då är din citeringsteknik helt obegriplig, och långt borta ifrån den vetenskapliga konventionen. Eller så har du inte läst artikeln utan endast konjunkturrådets sammanfattande paragraf. Och då är det kanske inte så smakfullt att skriva: “Så Pontus, ibland är det faktiskt bra att läsa mer än abstract till artiklar. Prova ska du se. Det är faktiskt riktigt givande!”


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Blog at WordPress.com. | The Pool Theme.
Entries and comments feeds.