Därför levererar inte Jan Björklunds skolpolitik!
17 February, 2012 at 15:06 | Posted in Education & School | 5 CommentsUtredarna.nu har några tänkvärda funderingar kring varför Jan Björklunds skolpolitik hitintills inte verkar ha gett några uppenbara positiva resultat:
Utbildningsminister Jan Björklund har varit ansvarig för skolpolitiken i snart sex år och har därmed ett betydande ansvar för skolreformernas konsekvenser. Men enligt utbildningsministern är det är för tidigt att utvärdera reformerna. Han brukar säga att ”det är som att vända en atlantångare”. Men enligt [ McKinsey-rapporten ] går det att åstadkomma förändringar i skolresultat på nationell nivå på sex år eller mindre. Det är med andra ord snart upp till bevis.
Det vi vet i dagsläget är att kungstankarna i regeringens skolpolitik inte vilar på vetenskaplig eller erfarenhetsmässig grund. Vi vet att Sverige sjunker i internationella jämförelser och att skillnaderna mellan svenska skolor och elever ökar. Vi vet att elevernas socioekonomiska bakgrund slår igenom alltmer i skolresultat och skolval och nu. Vi vet att snedrekryteringen till högskolan består och kanske också förstärks. Vi vet att lärarnas administrativa börda ökat och att antalet arbetsmiljölarm fördubblats på fem år. Vi vet att allt färre nybörjare antas till lärarutbildningen.
Ingenting tyder alltså på att reformerna ger det önskade resultatet. Skolpolitiken famlar i blindo. Om den inte tar av sig skygglapparna går den in i väggen.
Till detta kan man tillägga att ett lärarutbildningssystem där antalet förstahandssökande till lärarutbildningen är så katastrofalt lågt som 1,2 per plats – som det nu är i Sverige – knappast är optimalt för att vaska fram de bästa lärarna. Snarare visar det att Sverige närmar sig en nationell lärarkris. Den främsta bakomliggande orsaken till detta är de skamligt låga lärarlönerna, som bidragit till att intresset bland de duktigaste studenterna för att gå en lärarutbildning idag är nästintill lika med noll.
Ska läraryrket bli intressant för de bästa studenterna måste lönen upp rejält. Och lärare måste få kunna koncentrera sig på att göra det de i första hand är tänkta att göra – att undervisa! Utan dessa förändringar riskerar alla de reformer som den svenska skolan nu genomgår att bli fullständigt verkningslösa.
5 Comments »
RSS feed for comments on this post. TrackBack URI
Leave a Reply
Blog at WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.




Jag är utbildad gymnasielärare (examen från HLK med bl.a. LPS som lärare) men har bytt yrke. Lärarlönerna ger ej önskvärt söktryck på lärarutbildningar som flera gånger påpekats här på bloggen. Att läraren kompetens och skicklighet har stor inverkan på skolan torde alla vara överens om. På lärarhögskolan fick jag dock erfara att det inte var så viktigt hur man som student presterade, det viktiga var att man hade god närvaro och var allmänt kritisk mot skolan som den var innan lpo 94. I synnerhet fick jag det intrycket under de delar av utbildningen som inte var “ämneskurser” . Min erfarenhet är att i stort sett vad som helst gick igenom som godkänt , bara man var där, höll med lärarna och var allmänt trevlig. Delvis är detta en anpassning till en krass ekonomisk verklighet från lärarhögskolornas sida (inga godkända studenter inget klirr i kassan) men det hänger
även samman med en förvridet relativistisk attityd till kunskap, vetenskap och bildning hos många av lärarutbildarna. Då någon student presterade väl och demonstrerade att
att han eller hon behärskade ett kunskapsområde var jag vid flera tillfällen med om att lärarutbildarna försökte tona ner eller tysta detta. Jag uppfattade det som om man var ängslig för att någon annan student skulle få intryck av att man eventuellt har tvungen att lära sig något. Mitt förslag till lärarhögskolorna är att de ska börja med att underkänna studenter som inte tillgodogör sig det som ingår i de ofta så fina och på pappret krävande kursplanerna. Då kommer det bara komma ut hälften så många examinerade lärare och kommunerna kommer
få börja konkurrera med LÖNER om de vill ha några lärare.
Comment by Daniel Björketun— 20 February, 2012 #
Tack för dina synpunkter Daniel.
Vi verkar vara överens om väsentligheterna här. Systemet med att koppla ekonomiska resurser till genomströmning, som du tar upp, är – goes without saying – fullständigt horribelt. Det skapar helt vridna kunskapsincitament i ett system där dessa tvärtom borde stramas upp, befrämjas och skärpas rejält.
Problemet är när man tar upp detta med berörda politiker så SÄGER de att problemet inte existerar. Vilket vi som är verksammma i universitetsvärlden självklart VET är rent skitsnack. Och politikerna VET det också, men de vågar inte offentligt tillstå detta, i enlighete med den dubbelmoralslogik som styr mycket av den mediala “debatten”.
I Sverige år 2012 är det fortfarande inte möjligt att på ett öppet och ärligt sätt dskutera detta systemimmanenta problem, om man vill vara PK. Bedrövligt!
Comment by Lars P Syll— 21 February, 2012 #
Problemet är att snedvridna incitament som konstruerats efter den fantastiska tanken att studenten är kund (att se studenten som tex patient hade gett andra problem men det är inte mer långsökt) samverkar med den syn på kunskap som lett till framförallt humanioras kris (Svante Nordin ger en bra bild av utvecklingen framtill idag i Humaniora i Sverige). Det första fenomenet har som sagt sina rötter i nyliberala tankegångar och det andra kommer företrädelsevis från vänster. (Hur många vänsteritellektuella skulle dela LPS syn på tex socialkonstruktivism). I denna tång kläms utbildning i allmänhet och lärarutbildning i synnerhet fast. Under mina sex år på universitet och högskola träffade
jag många lärare som kämpade emot men
det verkade minst sagt som om de kämpade i motvind.
Comment by Daniel Björketun— 21 February, 2012 #
Tror du har både en och två poänger här, men det är också viktigt att komma ihåg att just på det skol- och utbildningspolitiska området är gränsdragningen vänster-höger förtvivlat svår, för att inte säga omöjlig, att göra. Själv har jag försökt presentera min egen grundfilosofi på skolfrågor i artiklarna “Skolan som god annorlundahet” [http://larspsyll.files.wordpress.com/2011/03/skolan-som-god-annorlundahet2.pdf] och “Är skolan borgerlig?” [http://larspsyll.wordpress.com/2011/05/17/ar-skolan-borgerlig/].
Comment by Lars P Syll— 22 February, 2012 #
Intressant läsning! Jag tror att det är riktigt att koppla ihop den klåfingriga reformpolitiken med den ökade ojämlikheten. Der är inte bara det fria skolvalet som ökar den socioekonomiska bakgrundens betydelse. Allt större del av lärandet ska ske i former som ska efterlikna forskningens former, i grupp eller individuellt. Eleverna sprids i klassrum, bibliotek och datorsalar för söka och bearbeta information. Självklart skjuter då den normalt socialt responsive eleven upp arbetet till kvällstid och då har vissa två kvalificerade och välutbildade handledare, ett stort bibliotek, kraftfull dator med färgskrivare i sin stora villa, medan andra har en håglös, arbetslös mamma och två skrikande syskon i en liten lägenhet. Jag har inte sett några undersökningar på det men mitt intryck är att dagens elever på grundskola och gymnasium gör en mycket större del av skolarbetet hemma än vad vi gjorde innan den problembaserade pedagogiken hade slagit igenom. Du berör även vikten av tydliga sociala spelregler i skolan. Utan dessa kommer alltid eleven med rätt habitus klara sig bäst. Sammantaget blir skolan ofrånkomligen mer ojämlik.
Comment by Daniel Björketun— 22 February, 2012 #