SNS-rapport om ökade inkomstklyftor utan "bett"

16 December, 2011 at 11:21 | Posted in Economics, Politics & Society | 1 Comment

Den här hösten har diskussionerna gått heta världen över om de ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor som uppstått i kölvattnet på de senaste trettio årens avregleringar, privatiseringar och nymodernt tygellös girighet. Inte minst Occupy Wall Street rörelsen har satt fingret på denna marknadsfundamentalismens ömma punkt.

Men även vi i forskarvärlden har kommit att ägna mer uppmärksamhet åt fenomenet. I går presenterade SNS Välfärdsrapport 2011 en ny genomgång – Inkomstfördelningen i Sverige - om vad forskningen säger om inkomstfördelningen i Sverige och hur den utvecklats över tiden och i relation till andra jämförbara länder. 

I rapporten – författad av Anders Björklund och Markus Jäntti – slås det fast att inkomstskillnaderna i Sverige ökat från år 1980 till idag. Den främsta orsaken ligger i de ökade skillnaderna i kapitalinkomster (snarare än i förändrade löner, skatter eller transfereringar).

Detta visste vi dock sedan tidigare, så något speciellt nytt har –  ur denna synpunkt sett - denna forskningsrapport egentligen inte att komma med. Och när den ska försöka sig på att förklara varför inkomstklyftorna ökat de senaste tre decennierna blir analysen rätt torftig.

Som man ropar får man svar. Tyvärr väljer författarna att fokusera på inkomstskillnaderna mellan de övre 10% och de lägsta 10%. Men fokus i debatten har främst handlat om den översta 1%  där våra nyrika fallskärmsdirektörer befinner sig. Även om det inte per se är något fel på det vetenskapliga hantverket, så använder man sig tyvärr av modellansatser som fokuserar på faktorer – förändrade attityder, globaliseringen och förändringar i befolkningssammansättningen – som är så allmänt formulerade att de inte har något “bett” i relation till de frågor som får folk att bli upprörda och gå ut på gator och torg för att ventilera sin ilska och frustration. Statistiska dekomponeringar av inkomstfördelningsutvecklingen ger inte mycket av svar på frågor om drivkrafterna bakom utvecklingen. Ett i mina ögon lite irriterande – och apologetiskt –  drag i rapporten är också att den gång på gång gör stort väsen av att utvecklingen i Sverige inte är lika illa som i den anglosaxiska världen, enkannerligen i USA. Detta är dock föga trösterikt när vi ju så entydigt sett hur inkomst- och förmögenhetsutvecklingen i Sverige under tre decennier fört oss bort från vad som en gång var en hyllad “svensk modell”.

I slutkapitlet hoppas man att författarna ska våga närma sig det som står i fokus för den pågående samhällsdebatten kring fördelnings- och jämlikhetsfrågor. Men i stället väljer man att presentera en modellexercis – byggd på en norsk förlaga - som inte bara är hopplöst abstrakt och allmänt hållen, utan som författarna själva medger inte riktigt passar in på den svenska utvecklingen. Varför då använda den? –  blir så klart den naturliga frågan man som läsare ställer sig. 

Nej, ska jag rekommendera aktuell läsning om den ny ojämlikheten får det nog bli OECD:s  Divided We Stand: Why Inequality Keeps Rising eller Atkinson, Picketty och Saez  Top Incomes in the Long Run of History.

About these ads