Ekonomiprofessorernas råd till Grekland – fortsätt vägen ner i avgrunden

29 September, 2011 at 12:18 | Posted in Economics, Politics & Society | 2 Comments

I en artikel i SvD i går konstaterar ekonomiprofessorn Harry Flam att – i likhet med de flesta andra bedömare – Grekland kommer att behöva (temporärt) ställa in betalningarna på sin statsskuld och skriva ner statsskulden med minst hälften. Detta skulle i sin tur göra flera grekiska banker – och antagligen också en och annan tysk och fransk – konkursmässiga. För att undvika en allvarlig systemkris tvingas sannolikt staten då gå in som ”lender of last resort”.

Ställd inför detta scenario ställer Flam frågan om Grekland bör överge euron och istället införa en egen valuta. På kort sikt skulle antagligen effekterna bli devalvering, stärkt konkurrenskraft och ökad inflation.

Så långt kan vi nog vara med honom. Men när han sen påstår att Grekland också måste fortsätta skära ytterligare i de offentliga utgifterna, privatisera den offentliga sektorn och ytterligare avreglera marknaderna börjar sannolikhetskalkylen halta. Detta har ju Grekland redan prövat på under tryck från internationella långivare inom ramen för eurosamarbetet. Skulle man slippa den enorma begränsning i handlingsutrymm som euron innebär finns det så klart ingen anledning att fortsätta åtstramningsvägen ner i återvändsgränden.

Överhuvud är det en märklig problembild Flam ger. Det han säger är i grunden att Grekland har vissa fundamentala problem med sina ekonomier och därutöver har de också problemet med att vara med i eurosamarbetet. Men den dikotomin haltar betänkligt. Euron är en del av Greklands fundamentala problem och en starkt drivande faktor som påverkar och förstärker de andra fundamentala problemen och utsikterna att lösa dem.

För oss som känner den neoklassiska makroteorins fäbless för modeller som bygger på antagande om pengars förmenta neutralitet – ekonomin är i grunden en enkel bytesekonomi där pengar bara finns till för att underlätta nyttigheters omsättning – kommer ju detta inte som en överraskning. Men som redan Keynes visade stämmer detta dåligt med verkligheten.

Precis som sin kollega Mats Persson – i en artikel i DN igår – kommer Flam, som vi sett, också dragande med det gamla inflationsspöket. Men vad de liksom finansministrar och riksbankschefer i Europa inte riktigt verkar förstå är att de ekonomiska standardmodellerna inte är applicerbara i den skulddeflations- och likviditetsfällekris som vi har idag. Detta leder tyvärr till att den ekonomiska klokskap som idag vägleder olika policyförslag på vägen ut ur krisen i stort bara gör saker och ting ännu värre!

I normalfallet brukar vi i våra makromodeller laborera med aggregerade efterfrågekurvor som lutar nedåt. Det innebär att om priser sjunker så minskar efterfrågan på pengar, räntan sjunker, efterfrågan ökar och ekonomins hjul börjar snurra. Men i en skulddeflations- och likviditetsfällekris – som den vi har i dag – gäller detta inte längre! Där är det tvärtom stor risk för att den aggregerade efterfrågeskurvan lutar uppåt. Anledningen till detta är att räntan redan ligger i närheten av noll och att prissänkningar bara ytterligare gör den överhängande skuldbördan ännu tyngre. Att sänka priser (inflationen) och löner riskerar då att resultera i ännu lägre efterfrågan på varor och tjänster, öka arbetslösheten och bromsa ekonomins hjul ytterligare.

Eftersom Flam aldrig på allvar överväger möjligheten av att ett lämnande av eurosamarbetet i grunden är nödvändigt och positivt, blir hans enda kvarvarande alternativ att säga till Grekland att landet måste fortsätta sitt skoningslösa samhällsekonomiska stålbad inom euroramen. Grekland ska fortsätta låna dyra pengar av ECB – som i Flams framtidsscenario får utökad utlåningskapacitet och fullmakt ge ut egna euroobligationer. Och detta trots att han ger dem som motsätter sig detta ”i princip rätt”!

Men för Flam är inte en räddning av Grekland och de andra periferiländernas sargade ekonomier och samhällen det viktigaste. Nej, för honom handlar det tydligen om att man till varje pris måste rädda valutaunionen. För om man inte går på i det utstakade spåret ”riskerar [man] i nuläget hela valutaunionen”. Hur kan man ytterligare riskera något som redan visat sig vara ett gigantiskt misslyckande och nu följdriktigt hänger på repen? Vari ligger egenvärdet att hålla fast vid något som så entydigt visat sig vara en katastrof?

Det hela framstår som obegripligt – försåvitt man inte ska se det som ett egenvärde att hålla fast vid något bara för att man en gång fått för sig och sagt – Flam var en av alla de ivriga EMU-förespråkarna i folkomröstningen – att det skulle vara så bra.

Detta är inte första gången Flam har ryckt ut för att ärerädda euron. I flera tidningsartiklar och intervjuer har han sagt ungefär samma sak som nu i SvD. Tidigare i år – i boken Tillämpad makroekonomi (SNS, 4 uppl 2011) – diskuterade Flam till exempel huruvida Sverige skulle förlora eller vinna på att gå med i EMU. Han radade upp de vanliga argumenten för (ökad utrikeshandel och investeringar, minskad valutaväxling, mer integrerade finansiella marknader m m) och mot (dålig penningpolitisk anpassning till enskilda länders behov, premiering av kortsiktig och oansvarig finanspolitik m m) upp. Och efter att ha vägt dessa för- och nackdelar mot varandra kom han sedan fram till bedömningen att

det är oklart om de makroekonomiska kostnaderna av att vara med i den monetära unionen kan förväntas vara större eller mindre än de makroekonomiska kostnaderna av att stå utanför, och att de mikroekonomiska vinsterna – i form av ökad handel med varor, ökade investeringar och ökad finansiell integration – överväger.

Men här måste så klart resas en del frågetecken. I Flams vågskål blandas helt enkelt äpplen (modell) med päron (verklighet). När Flam här talar om ”mikroekonomiska effektivitetsvinster” ska man komma ihåg att de baseras på ekonometriska skattningar med många diskutabla och rätt så godtyckliga modellantaganden (inte minst vad avser möjligheter till tidsmässig extrapolering och möjligheter att ”exportera” samband mellan i väsentliga avseenden olikartade länder). Och att ökad finansiell integration skulle vara oproblematiskt positivt är väl en villfarelse som inte minst de senaste årens finanskriser för alltid borde befriat neoklassiska ekonomer som Flam från. Verkligheten har klart visat på hur långdragen och smärtsam den process är som krävs för att (eventuellt) återställa tillväxt och sysselsättning i ett euroland där möjligheten att föra en egen penning- och valutapolitik inte föreligger. De sociala och ekonomiska kostnaderna av experimentet EMU kablas nu dagligen ut på bästa sändningstid i våra tv-apparater.

För mig känns det inte intellektuellt hederligt att låtsas som om grekiskt medlemskap i eurosamarbetet fortsatt skulle gå att rädda. Ska Grekland – och på sikt de andra europeriferiländerna – ha en chans att få ordning på sina ekonomier och samhällen måste man bort från den rent kontraproduktiva ekonomiska politik som euron tvingar det att föra. I stället för att hålla på och laga och lappa på det i grunden förfelade EMU-projektet är det bättre att inse att vi nått vägs ände och att det är dags att erkänna det. Och ta en annan väg. En väg som leder framåt. En väg utan euron.

About these ads

2 Comments »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Bor i Schweiz sedan 22 ar, har aldrig set Ditt namn tidigare ( fick en tidning
    Fokus utav en kompis). Tack for Dina inblick. “The Market is never wrong
    when there is a buyer and seller agreeing” Problemet blir dessvarre nar
    banker och betalningsmedel kommer in i bilden. Har Du skrivit nagra ord
    om Kina och deras skrack for inflation och deras styrning av valuta kursen?
    Michael Setterdahl, Neuchatel

  2. Trevligt att höra att min blogg blir läst också i Schweiz!
    När det gäller Kina måste jag tyvärr medge att det ligger utanför mitt fokus i dag. Som vanligt har dock Paul Krugman – som annars oftare skriver om Japan än Kina – intressanta synpunkter. Se t ex
    http://www.nytimes.com/2010/03/15/opinion/15krugman.html


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Create a free website or blog at WordPress.com. | The Pool Theme.
Entries and comments feeds.