Paul Krugman när han är som bäst

28 September, 2011 at 14:07 | Posted in Economics | 4 Comments

Nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman funderar på sin blogg om nationalekonomi verkligen är en vetenskap:

I’ve never liked the notion of talking about economic “science” — it’s much too raw and imperfect a discipline to be paired casually with things like chemistry or biology, and in general when someone talks about economics as a science I immediately suspect that I’m hearing someone who doesn’t know that models are only models. Still, when I was younger I firmly believed that economics was a field that progressed over time, that every generation knew more than the generation before.

The question now is whether that’s still true. In 1971 it was clear that economists knew a lot that they hadn’t known in 1931. Is that clear when we compare 2011 with 1971? I think you can actually make the case that in important ways the profession knew more in 1971 than it does now.

I’ve written a lot about the Dark Age of macroeconomics, of the way economists are recapitulating 80-year-old fallacies in the belief that they’re profound insights, because they’re ignorant of the hard-won insights of the past.

What I’d add to that is that at this point it seems to me that many economists aren’t even trying to get at the truth. When I look at a lot of what prominent economists have been writing in response to the ongoing economic crisis, I see no sign of intellectual discomfort, no sense that a disaster their models made no allowance for is troubling them; I see only blithe invention of stories to rationalize the disaster in a way that supports their side of the partisan divide. And no, it’s not symmetric: liberal economists by and large do seem to be genuinely wrestling with what has happened, but conservative economists don’t.

And all this makes me wonder what kind of an enterprise I’ve devoted my life to.

Kanske något för Kungliga Vetenskapsakademien och de olika nobelpriskommittéerna att fundera på i dessa stundande pristider?

About these ads

4 Comments »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Att ekonomi inte är en vetenskap påpekas också från t.ex. Econtalks host Russ Roberts och hänvisar till Hayeks scientism. Mao är de inte oense om allt.

  2. Helt riktigt Jonas.
    Och som inte minst Keynes betonade handlar ekonomi om [brev till Roy Harrod 1938, min kursiv] “the art of choosing models which are relevant to the contemporary world. It is compelled to be this, because, unlike the typical natural science, the material to which it is applied is, in too many respects, not homogeneous through time. The object of a model is to segregate the semi-permanent or relatively constant factors from those which are transitory or fluctuating so as to develop a logical way of thinking about the latter, and of understanding the time sequences to which they give rise in particular cases … Good economists are scarce because the gift for using “vigilant observation” to choose good models, although it does not require a highly specialised intellectual technique, appears to be a very rare one.”

  3. Imre Lakatos kom fram till att varken keynesianism, neo-klassicism eller monetarism var vetenskapliga forskningsprogram. Marxismen ansåg han var ett degenererat forskningsprogram, dvs. ett med vetenskapliga ansatser men som likväl misslyckats med att fortskrida i sitt projekt utan istället stagnerat och dogmatiserats.

    Jag tycker också att marxismen trots allt har rimliga ontologiska och metodologiska utgångspunkter, vart börja studiet av den kapitalistiska ekonomin om inte med en analys av varan? Och inte kan väl mönstren för distrubtion och konsumtion förstås i ljuset av annat än produktionsprocessen?

  4. Ontologisk-metodologiskt tror jag inte skillnaden mellan kritiska realister – som Roy Bhaskar, Tony Lawson och yours truly – och Marx är speciellt stor. När det exempelvis gäller betonandet av abstraktioner snarare än modellmässiga idealiseringar är det uppenbart att Bhaskartraditionen är starkt influerade av Marx.
    Om operationaliserbarheten och användbarheten av de marxska kategorierna för att förstå moderna, essentiellt finansstyrda, ekonomier är jag däremot mer tveksam. Även om de på en djupfilosofisk nivå vore riktiga ger de oss ändå inte speciellt många hanterbara ledtrådar och fingervisningar för dagsaktuella diskussioner och analyser. Där känns det nog som om Lakatos varning om dogmatism i viss utsträckning varit berättigad. När det kommer till konkreta ekonomiska analyser har Keynes, Minsky, Robinson, Kalecki, Davidson, Krugman och postkeynesianska ekonomer mer att erbjuda – föga förvånande med tanke på att Marx levde för ett och ett halvt sekel sedan och rätt mycket skett både i samhälle och ekonomi sedan dess.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Blog at WordPress.com. | The Pool Theme.
Entries and comments feeds.