Nej, Anders Borg – det här är inte alls vad Keynes skulle gjort!

26 August, 2011 at 22:42 | Posted in Economics, Politics & Society | 5 Comments

Finansminister Anders Borg lät idag  meddela att regeringen skriver ner prognosen för BNP-tillväxten till 1,3 procent år 2012. Enligt Borg kommer då det finansiellt sparandet att vara obefintligt och arbetslösheten att öka till nästan 8% . Det ser med andra ord ovanligt mörkt ut för svensk ekonomi.

Som yours truly under sommaren påpekat vid flera tillfällen – i ett läge där man som nu regeringen spår att  lågkonjunkturen blir mycket utdragen - är det sämsta man kan göra att bara vara passiv och som Borg prata om att “reformutrymmet är ytterst begränsat” och  “att det behövs säkerhetsmarginaler i det här läget”. 

Vad svensk ekonomi  behöver  i detta ytterst prekära läge är rejäla stimulanser och offensiva investeringssatsningar som kan hålla emot den skulddeflationsdrivna ekonomiska kollaps som nu hotar övermäktiga svensk ekonomi.

Mot denna bakgrund blir det därför också nästintill komiskt när Borg hävdar att regeringen “gör nu det som Keynes skulle ha rekommenderat.” Nej, det där har finansministern fått fullständigt om bakfoten. Keynes förordnade en kontracyklisk politik. Inte att som regeringen ägna sig åt procyklisk förstärkning av konjunkturerna.

Alliansregeringen bedriver idag en ekonomisk politik där det inte  finns plats för vare sig Keynes eller en realistisk, expansiv, ekonomisk politik som kan hålla den ekonomiska kräftgången stången.  För att kunna driva en sådan politik behövs nog andra krafter vid rodret.

Som övligt i dessa sammanhang lovar regeringen och Borg guld och gröna skogar – bara vi sitter stilla i båten och stormen bedarrat någon gång i framtiden. Eftersom yours truly – till skillnad från Anders Borg – kan sin Keynes, ges denne sista ordet:

But this long run is a misleading guide to current affairs. In the long run we are all dead. Economists set themselves too easy, too useless a task if in tempestuous seasons they can only tell us that when the storm is long past the ocean is flat again.

About these ads

5 Comments »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Jag höll på att sätta rödvinet i halsen (rödvinsvänster, javisst) när jag läste att Anders Borg ansåg att det här är precis vad Keynes hade rekommenderat. Det är så långt från sanningen man kan komma – men varför är man inte överraskad av att högern ropar efter Keynes när konjunkturen går dåligt, men glömde honom totalt under dryga trettio års tid.. För det är så det fungerar – när kristiderna hotar ens egen plånbok så är alla Keynesianer, men när kristiderna hotar andras plånböcker (se IMF och Indonesien 1997) så glömmer man honom snabbt.

    Om Keynes levde idag hade han knappast likt Borg skytt underskottsfinansiering och aktiva stödåtgärder.

  2. Det är klart att Keynes var en rätt schysst kille, men borde det inte vara dags att gå utöver de systemräddande recept han skrev ut (och det var väl några år efter att det praktiska livets politiker redan hade börjat tillämpa recepten)? Det har ju hänt en del sedan trettiotalet. Tilltagande resursbrist, teknisk och vetenskaplig utveckling av otroliga mått – det borde betyda att ramarna för vad som kan och bör göras inte riktigt är desamma som 1936, eller …?

    • Visst har mycket skett sedan 1930-talet. Det kan vi vara överens om. Men när det gäller synen på hur det ekonomiska systemet i grunden fungerar – förväntningarnas roll, den genuina osäkerheten, behovet av övergripande reglering av ekonomins “commanding heights”, den effektiva efterfrågans betydelse m m – så tycker jag att Keynes lärdomar fortfarande i allra högsta grad är aktuella även idag. Men visst, vill man tala om långsiktiga utvecklingstrender, ekologisk ekonomi, kunskapsdriven ekonomisk tillväxt o d , ja då håller jag med dig. Men då ska man också komma ihåg att Keynes fokus, med få undantag, medvetet låg på “the short run”. Att utvidga Keynes teoretiska angreppssätt till att även vara applicerbart på “the long run” är en utning, men låter sig säkert göras – även om Keynes lakoniska diktum “in the long run wwe are all dead” kanske bör göra oss lite försiktiga i alltför långtgående eskatologiska utflykter.

      • Dels kan man undra om vi verkligen har tid att tänka långsiktigt i en situation där systemet som sådant tycks vara i permanent kris och ganska snabba omställningar kommer att krävas om inte det nya pratet om ett kommande årtionde av elände skall bli självuppfyllande. (Misstänksam som jag är tror jag att det snarare är en element i chock-doktrinen: “skräm upp folk så blir det lättare att plundra dem!”) Jag kanske har fel, men jag antar att många lösningar och tekniker som behövs redan finns framför våra näsor och bara väntar på att bli uppmärksammade.

        Dels kanske ganska harmlösa reformförsök kan orsaka sådana störningar (i positiv bemärkelse) att delar av befintligt system blir överflödiga. Exempelvis om kreditbubble-eknomin oskadliggörs på sådant sätt att bankerna blir så små att de kan tillåtas gå i konkurs och därmed inte kan ha hela länder som utpressningsobjekt längre.

        • Det där med bankkoncentrationen – och risken för moral hazard – är speciellt intressant just för Sverige. Få länder – om ens något – har en så koncentrerad banksektor som Sverige, där fyra-fem banker fullständigt dominerar. DÄR har minsann inte varit tal om attt låta marknadens krafter bryta upp något oligopol!


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Blog at WordPress.com. | The Pool Theme.
Entries and comments feeds.