Euroländernas överenskommelse – den sista spiken i kistan!

22 July, 2011 at 11:04 | Posted in Economics, Politics & Society | 6 Comments

Texten till den överenskommelse som euroländerna enades om igår för att lösa de monumentala problem många av länderna brottats med de senaste åren, är nu publicerad.

En genomläsning av STATEMENT BY THE HEADS OF STATE OR GOVERNMENT OF THE EURO AREA AND EU INSTITUTIONS visar egentligen bara en sak – man har ingen som helst lösning i sikte. Tvärtom. Man kör på i samma förödande hjulspår som tidigare. I en synnerligen talande passus skriver man:

As far as our general approach to private sector involvement in the euro area is concerned, we would like to make it clear that Greece requires an exceptional and unique solution.

All other euro countries solemnly reaffirm their inflexible determination to honour fully their own individual sovereign signature and all their commitments to sustainable fiscal conditions and structural reforms.

När man läser den typen av skrivning finns bara en fråga att ställa sig: vilket land står nu på tur att genomgå det grekiska stålbadet? Italien? Spanien?

Och än värre blir det. I en passus som osökt får en att tänka på 1920-talets förkeynesianska makropolitiska stollerier skriver man:

All euro area Member States will adhere strictly to the agreed fiscal targets, improve competitiveness and address macro-economic imbalances. Public deficits in all countries except those under a programme will be brought below 3% by 2013 at the latest.

Som nationalekonom kan man bara ta sig för pannan.

Om nu alla euroländer ska dra ner, spara och förbättra sin konkurrensförmåga så kan man ju undra: i relation till vad? Om alla drar åt svångremmen – vem ska då köpa de konkurrensförstärkta produkterna? Var ska den effektiva efterfrågan komma ifrån?

Nej, gårdagens överenskommelse är verkligen ingen långsiktig lösning på eurons kris. Tvärtom. Den kommer bara att ytterligare förvärra euroländernas kräftgång. Den kris man nu definitivt bäddar för med denna fullständigt kontraproduktiva policyöverenskommelse kan på sikt äventyra hela EU:s framtid. Och allt detta bara för att man inte vågar se sanningen i vitögat och ge upp det förfelade euroexperimentet.

Än en gång besannas mina värsta farhågor – det enda vi lär av historien är att politiker och makthavare inget lär av den!

About these ads

6 Comments »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Påminner mig om Tintin äventyret “det Svarta guldet” där Dupontarna vilket har kört vilse i öknen råkar på ett hjulspår som de följer ju längre de åker desto mer hjulspår ser de, slutsatsen de drar är att de befinner sig nära en väg och fortsätter köra tills de hittar en extratank halvfull med bensin, vilken tur! Men när de fäster den bak på sin jeep märker de att de har tappat sin egna extratank, de beslutar sig för att vända om och följa spåren tillbaka så de hittar borttappade tank.

    Likt dupontarna så är ledarskapet vilse, de ser inga alternativ annat än att fortsätta med samma “lösningar” i tron att varje bailout för dem närmare lösningen.

  2. Ja, det är verkligen anmärkningsvärt – och trist – att politiker inte har mer vett än seriefigurer!

  3. Jag ser att du har länkat till den här artikeln i kommentarsfältet till en av Palmstiernas artiklar på Newsmill, “Tre sätt på vilket euron kan gå under”.

    Lite längre upp i kommentarerna, #5, Jörgen Trauner, finns den intressanta analysen att allt beror på tillämpningen av Keynes teorier, det vore roligt att få din åsikt om detta…?

    Trots att du rimligen inte håller med “österrikaren” Palmstierna i så mycket annat (?), vad anser du om hans artikel och de “tre sätten”?

    • Hej Bimpen!
      Trauner är ju liksom en hel del annat som publiceras på newsmill fullständigt renons på substans. Vi lämnar alltså honom et consortes åt glömskan.
      När det gäller Palmstierna är det intressantare. Faktum är att det inte så sällan är så att postkeynesianer och nyösterrikare hamnar rätt nära varandra när det gäller konkreta policyanalyser. Anledningen till det tror jag ligger i att både Hayek och Keynes – till skillnad från de flesta neoklassikerna – har stor förståelse för osäkerhetens och icke-jämviktens genomgripande inverkan på ekonomins funktionssätt, Detta visar sig också i vår rätt så samstämmiga syn på euron. De tre scenarierna har jag i princip inga invändningar mot, men liksom tidigare t ex nyliberalen Johan Norberg har en tendens att lägga skulden på dem som städar upp efter marknadens lekstuga, finns hos Palmstierna också ett sånt inslag. Här fördelar man skulden på ett märkligt sätt. Och när det gäller krishanteringen är det på kort sikt inte alltid möjligt att låta ekonomins kommandohöjder gå i omedelbar konkurs (Schumpeters idé om konstruktiv destruktion). Då är det tyvärr inte bara bankerna som går under, utan alla andra också. Därför tycker jag att man i keynesiansk anda måste ta effektiv efterfrågan i beaktande och kanske “rädda” bankerna i utbyte mot att samhället också får ett ägande i dessa. Som det är nu skänker tyvärr regeringar runt omkring i världen en massa skattepengar till redan snuskigt rika människor utan att kräva något tillbaka. Inte bra alls. Men vi ska komma ihåg att det i grunden ändå är en fullständigt tygellös (finans)marknad som är grundproblemet, inte politiker som i efterhand försöker släcka brandhärdarna .

      • OK, tack! Rörande Trauner tyckte jag bara att det var lustigt att man överhuvud lyckas trassla till det för sig till den milda grad att man hamnar i en sådan galen tunna, men jag följer ditt råd och lämnar vederbörande åt den eviga glömskan.

        Angående det samhälleliga ägandet av bankerna, antar jag att du efter påpekande i annan tråd tagit bort ordet temporär? :)

        Tyvärr blir det nog varken temporärt eller permanent, jag sätter mig ner och väntar på Euro-tågets totalhaveri enligt dina (ev. Palmstiernas) prognoser. Det verkar vara en hel drös med enögda lokförare som investerat kraftigt i vackra vagnar, men glömt grundlägga banvallen, och nu vill ingen backa av prestigeskäl. (tog en liknelse med tåg eftersom jag sedan gammalt vet att det är något ekonomer älskar för att få vanligt folk att förstå deras komplicerade modeller.) I vilket fall är detta nog för att skrämma vettet ur mig, konsekvenserna lär bli ytterst kännbara, inte minst för en stackars underingenjör.

        Vidare är det lustigt att man på ekonomiredaktionerna i etermedia fortfarande med viktig min redovisar dagens räntepunkter, upp eller ner i ental, i stället för att utan skygglappar ta tag i denna inte helt osannolika hotande supernova. Men jag antar att det finns en förklaring till det också, typ att de aldrig läst ekonomisk historia?

  4. Bengt, för någon som i likhet med yours truly en gång i tiden framlevt sju år på Lokföraregatan i Lund sitter alltid järnvägsrelaterade liknelser som fot i strumpa! Och ekonomisk-historia är sannerligen en bristvara på nyhetsredaktioner (hur det är med över- och underingenjörer låter jag vara osagt …).


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Create a free website or blog at WordPress.com. | The Pool Theme.
Entries and comments feeds.