EU-ländernas regeringar – i knät på banker och finansbolag

28 July, 2011 at 11:26 | Posted in Economics, Politics & Society | 4 Comments

Den i förra veckan överenskomna nya räddningsplanen för Grekland har i vissa finanskretsar hyllats som en jättesuccé. Egentligen är det inte så konstigt. I stället för att de som i hög grad bidragit till krisen – finansbolag och banker – får betala, så lyckas man i ett slag föra över gigantiska summor från EU-ländernas skattebetalare till en redan rik övre percentil av de rikaste i världen.

Varför dessa gåvor till finanssektorn som EU-ländernas skattebetalare ska betala merparten av? Jag är inte så säker på att skattebetalarna verkligen, om de fick nödig information om överenskommelsens sanna innebörd, är så pigga på att ställa upp på den dealen. Som det nu är blir det som att spela på hästar och sitta med en bong och veta att hur det än går så förlorar man alltid. Den bongen är värdelös. Kräv att få en ny och bättre där du åtminstone har chans att bli winner och inte bara sucker.

Den privata sektorns bidrag till räddningsplanen är synnerligen modest och nästan alla pengar går till kreditorer och inte till grekiska medborgare. Och varför ska man över huvud bjuda in finanssektorns toppar att vara med och utforma den här typen av räddningspaket? Är det inte som att be tjuvar att vara med och utforma företagens säkerhetsanordningar? Det hade varit mycket billigare – och effektivare – om man i stället för att staten (skattebetalarna) ska gå in med fulla garantier till spekulerande banker och finansbolag, hade gått in som (temporära) delägare i utbyte för de pengar man lånar ut. På sikt skulle det kunna innebära att allmänheten går skadeslös ur krisen. Att man i EU inte ens övervägt denna lösning är i sig väldigt talande. I stället för att låta spekulanterna själva ta smällarna av sin verksamhet, lämpar man med frejdiga hurrarop över bördan på dem som man redan tidigare via sina massiva felinvesteringar skörtat upp.

Det är lätt att få intrycket att EU:s regeringar sitter i knät på mäktiga och – tydligen – inflytelserika banker och finansbolag. Hur detta är möjligt mot bakgrund av den fullständiga inkompetens finanssektorns representanter givit prov på sedan finanskrisen började sina härjningar år 2008 övergår till och med ens vildaste fantasi.

De här räddningspaketen kommer inte – som jag påpekat tidigare här på bloggen – att rädda de krisande euroländerna. Vad som kanske är än mer intressant är att marknaden uppenbarligen delar min pessimism! Räntegapet mellan eurons kärnländer och dess periferiländer har trots räddningspaketen bara fortsatt att öka under veckan som gått. Och flera av kärnländernas räntor har störtdykt – vilket om något klart ger en indikation på att man inte tror att IMF, ECB och EU-ländernas åtgärder kommer att räcka. Framtidsutsikterna ser bleka ut och räntorna sjunker för att om möjligt ge styrfart åt den nära framtidens havererade ekonomier med bristande tillväxt och sysselsättning.

För att rädda de krisande euroländerna krävs helt andra lösningar. Främst större krav på kapitalkontroll, rekapitalisering och (temporära) nationaliseringar av stora delar av bank- och finanssektorn. Som det ser ut nu verkar detta inte vara aktuellt. Det gör mig rädd. För det troligaste alternativet är att EU-ländernas skattebetalare tröttnar på att ständigt ta smällarna och gör revolt mot finanssektorn och dess marionettregeringar. Och var den stenen slutar rulla är det ingen som vet.

Lösskäggsdemokraterna i SD

26 July, 2011 at 10:06 | Posted in Politics & Society | 3 Comments

 

Sverigedemokraten  Erik Hellsborn – kommunpolitiker för SD i Varberg – skriver på sin blogg att massakern i Norge är massinvandringens och islamiseringens fel:

 Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde.

För Hallands Nyheter förtydligar han:

– Det yttersta ansvaret ligger alltid på gärningsmannen, men ska man diskutera de bakomliggande orsakerna som drev honom så var ju det orsakat av mångkulturen.

HN: Behring Breivik hade en politisk agenda som i mångt och mycket är samma frågor som SD för upp på dagordningen. Bär man då något slags ansvar tycker du?
– Nej, Breivik är en produkt av det mångkulturella samhället. Hade inte Europa blivit mångkulturellt så hade aldrig dödsskjutningarna skett.

Tydligare än så kan det väl inte sägas.

Och dessa lösskäggsdemokrater sitter i Sveriges Riksdag. Men med fler sådana här förtydliganden från landets SD-politiker behöver vi nog inte vara så rädda för att så också är fallet efter 2014! 

Hold on to the dream

25 July, 2011 at 22:45 | Posted in Varia | Leave a comment

It’s like in the great stories. The ones that really mattered. Full of darkness and danger, they were. And sometimes you didn’t want to know the end. Because how could the end be happy? How could the world go back to the way it was when so much bad had happened? But in the end, it’s only a passing thing, this shadow. Even darkness must pass. A new day will come. And when the sun shines it will shine out the clearer. Those were the stories that stayed with you. That meant something, even if you were too small to understand why. But I think I do understand. I know now. Folk in those stories had lots of chances of turning back, only they didn’t. They kept going. Because they were holding on to something. That there’s some good in this world, and it’s worth fighting for.

Penisstorlekens betydelse för BNP

25 July, 2011 at 18:50 | Posted in Economics, Statistics & Econometrics | Leave a comment

Ekonomisk tillväxt har länge intresserat nationalekonomer. Inte minst frågan om vilka faktorer som ligger bakom hög tillväxt har stått i fokus. Bland de faktorer man åberopat finns främst ekonomiska, sociala och politiska variabler. I en intressant studie från Helsingfors universitet, har Tatu Westling – verksam vid Helsingfors centrum för ekonomisk forskning – velat vidga tänkbara orsaksvariabler till att också inbegripa biologiska och sexuella variabler. I rapporten Male Organ and Economic Growth: Does Size matter (Juli 2011) har han med utgångspunkt från Mankiw et al (1992) och Summers & Heston (1988) välkända ”cross-country” data, Polity IV Project data över politisk regimtyp och en ny data över genomsnittlig penisstorlek i 76 icke-oljeproducerande länder (www.everyoneweb.com/worldpenissize) kunnat visa att nivå och tillväxt av BNP per capita mellan 1960 och 1985 varierar med penisstorleken. Om man reproducerar Westlings resultat (jag har använt mitt favoritprogram, Gretl) får man följande två diagram:

De Solowmodell-baserade skattningarna visar att maximal BNP uppnås med penis på omkring 13.5 cm och att det manliga fortplantningsorganet (OLS utan kontrollvariabler) är negativt korrelerat med – men kan förklara bortemot 20 % av variationen i – BNP-tilllväxten.

Även med reservation för problem som endogenitet och ”confounders” kan man väl inte annat än instämma i Westlings avslutande bedömning att ”the ‘male organ hypothesis’ is worth pursuing in future research” och att det ”clearly seems that the ’private sector’ deserves more credit for economic development than is typically acknowledged.” Eller?

Lösskäggsdemokraterna

24 July, 2011 at 20:27 | Posted in Politics & Society | Leave a comment

Läs Lars Bäcks mycket läsvärda artikel om hur extremhögern nu försöker svära sig fri från allt ansvar för händelserna i Norge!

Miles Davis – balsam för sårade själar

23 July, 2011 at 18:43 | Posted in Varia | Leave a comment

I dag har varit en lång och tung dag.
Miles Davis Ascenseur pour l’Echafaud har snurrat på skivtallriken om och om igen …

Dessa satans mördare

23 July, 2011 at 10:24 | Posted in Varia | Leave a comment

I dag är en sorgens dag. Mörkrets och intoleransens krafter har än en gång med illdåd försökt bryta ned det öppna och fria samhället.

Men trots sorgen och vreden ska vi aldrig glömma att frihet och demokrati – nu och i all framtid – är hörnstenarna i alla samhällen värda respekt.

.

Euroländernas överenskommelse – den sista spiken i kistan!

22 July, 2011 at 11:04 | Posted in Economics, Politics & Society | 6 Comments

Texten till den överenskommelse som euroländerna enades om igår för att lösa de monumentala problem många av länderna brottats med de senaste åren, är nu publicerad.

En genomläsning av STATEMENT BY THE HEADS OF STATE OR GOVERNMENT OF THE EURO AREA AND EU INSTITUTIONS visar egentligen bara en sak – man har ingen som helst lösning i sikte. Tvärtom. Man kör på i samma förödande hjulspår som tidigare. I en synnerligen talande passus skriver man:

As far as our general approach to private sector involvement in the euro area is concerned, we would like to make it clear that Greece requires an exceptional and unique solution.

All other euro countries solemnly reaffirm their inflexible determination to honour fully their own individual sovereign signature and all their commitments to sustainable fiscal conditions and structural reforms.

När man läser den typen av skrivning finns bara en fråga att ställa sig: vilket land står nu på tur att genomgå det grekiska stålbadet? Italien? Spanien?

Och än värre blir det. I en passus som osökt får en att tänka på 1920-talets förkeynesianska makropolitiska stollerier skriver man:

All euro area Member States will adhere strictly to the agreed fiscal targets, improve competitiveness and address macro-economic imbalances. Public deficits in all countries except those under a programme will be brought below 3% by 2013 at the latest.

Som nationalekonom kan man bara ta sig för pannan.

Om nu alla euroländer ska dra ner, spara och förbättra sin konkurrensförmåga så kan man ju undra: i relation till vad? Om alla drar åt svångremmen – vem ska då köpa de konkurrensförstärkta produkterna? Var ska den effektiva efterfrågan komma ifrån?

Nej, gårdagens överenskommelse är verkligen ingen långsiktig lösning på eurons kris. Tvärtom. Den kommer bara att ytterligare förvärra euroländernas kräftgång. Den kris man nu definitivt bäddar för med denna fullständigt kontraproduktiva policyöverenskommelse kan på sikt äventyra hela EU:s framtid. Och allt detta bara för att man inte vågar se sanningen i vitögat och ge upp det förfelade euroexperimentet.

Än en gång besannas mina värsta farhågor – det enda vi lär av historien är att politiker och makthavare inget lär av den!

Euroländernas skuldkvoter

21 July, 2011 at 12:02 | Posted in Economics, Statistics & Econometrics | 3 Comments

Ekonomutbildningar behöver mer metodologi och teorihistoria

18 July, 2011 at 12:41 | Posted in Theory of Science & Methodology | Leave a comment

Next Page »

Create a free website or blog at WordPress.com. | The Pool Theme.
Entries and comments feeds.